In this essay I have tried to understand the relationship between the morning service and the ecclesiastical acts (dop, konfirmation, vigsel och begravning). Two scientists, professor Ninna Edgardh and bishop emeritus Sven Thidevall, has identified a gap between the morning service and ecclesistical acts. Edgardh is saying that they are isolated from each other and Thidevall is missing a common purpose. According to above I have tried to understand what two other scientists, bishop Fredrik Modéus and bishop Martin Modéus, says about services and worship communities. Is it possible to identify the gap Edgardh is talking about and the lack of a common purpose Thidevall are discussing. Further I have taken part of reports on national and regional (stift) level, reports based on local (församling) level. The reports are based on investigations about the baptism, one of two sacraments in the Church of Sweden. The investigations are done during the very last decade before and the two first decades after the millenium shift, when the change of relation between the Church of Sweden and the State of Sweden took place. The last report Dop i förändring is published in September 2019. Is it possible to identify what drives high rates of baptism. Finally I have done my own research in an webbased survey. I have asked vicars question what they are thinking about the relation between the morning service and the ecclesiastical acts. The analysis of the results shows that there is a post-colonial attitude concerning the morning service and the ecclesiastical acts. There are attitudes like superior and subordinated worship communities, attitudes challenges The Church of Sweden as a national church, open to everyone living in Sweden regardless of nationality.

No description available.

Uppsatsens syfte har varit att ta reda på om mandéernas religionsidentitet förändrats och påverkats efter flytten från sitt hemland till ett annat land som Sverige. Alltså hur det förändras och påverkas efter att man anpassat sig till den svenska kulturen. Detta tas reda på genom ett religionsvetenskapligt resonemang om vad en flytt till en annan miljö kan medföra för de religiöst utövande. Syftet har även varit att ta reda på hur mandéerna förhåller sig till högtiderna och dess riter här i Sverige samt om det finns några skillnader eller likheter mellan att utöva riterna här i Sverige jämfört med hur de praktiserades i deras hemland. Detta tas reda på genom en kort redogörelse av de mandeiska ritualerna och genom muntliga intervjuer med fem mandéer, varav en av dem är en mandeisk präst. Sen har jag även haft som syfte att ta reda på om män och kvinnor inom mandeismen är jämlika i några frågor. Därför har de muntliga intervjuerna och ett genusperspektiv i denna uppsats varit relevant för att ta reda på detta syfte. Som resultat av detta arbete har det visat sig att alla mina informanters religionsidentitet har förändrats på ett eller annat sätt och i större och mindre utsträckning än andra. Resultatet av om det finns några likheter eller skillnader mellan att utöva ritualerna i hemlandet och här i Sverige har visat på att det finns likheter men skillnaderna är större. Likheterna är att de centrala riterna som är dopet och äktenskapet utförs på samma sätt här i Sverige som i hemlandet. Men de utförs inte när som helst beroende på att klimatet i Sverige inte tillåter att döpas eller gifta sig när som helst under året. Resultatet var även att alla informanterna, både kvinnorna och männen, tyckte att inom mandeismen är man jämlik i teorin men att detta inte utövas i praktiken.

Baptism has long been seen as an uncomplicated and inclusive element in the Church of Sweden. The process studied in this thesis has, however, indicated a change on this point. Three people (one of which has been serving as a minister in the Church of Sweden for fourteen years), baptised as children in The Lords New Church, a church that follows Emanuel Swedenborg’s teachings, was baptised anew in the order of the Church of Sweden in November 2018, after the Church of Sweden had declared their original baptism to be invalid.A statement on the matter was released from the Church of Sweden in which several documents were referred to as supporting the arguments of the Church of Sweden. These documents, along with the statement from the Church of Sweden, are presented and discussed in this thesis.The discussion shows that the documents can be read in more than one way, and that the Church of Sweden seems to have used only parts of them in its reasoning on the matter.

Baptism in missions – Baptism Practice within Svenska Missionsförbundet 1878–1928 During the 19th century the evangelical revival movements were gaining land in the Lutheran Sweden. Methodism, Baptistic congregations and neo evangelical Lutherans were al spreading their doctrines in the country. They were all united by the conviction to awake the population for a personal belief in Jesus Christ. To reach the non-believers in other parts of the world also united their movements. But in the second half of the century the doctrinal differences between the movements, especially between the Baptists and the neo-Lutherans are splitting the revival into two different branches, the first is the Baptistic free church movement (Svenska Baptistsamfundet) and the second is the neo-Lutheran revival movement (Evangeliska Fosterlandsstiftelsen) that still operated within the Lutheran state church. At the year of 1878 a new mission society (Svenska Missionsförbundet) sees the light of day. And one of new movements leaders, Paul Petter Waldenström, strives for the new organisation to unite al the Swedish mission-friends for the greater cause despite their differences in view of doctrine. He doesn’t succeed in that manner but the new organisation will as a result of the doctrinal dilemma not include any specific view on baptism in its own principles of doctrine. The new congregations, formed within Svenska Missionsförbundet (SMF) will therefore accept al believers of Christ as members even if they are baptised as infants or as Baptists. In this manner this new mission organisation gains the role of the “third way”, right in the middle of the Baptistic and the neo-Lutheran organisations. What is even more unique and also the subject for this paper is how this new mission-movement could be conducting missions around the world without deciding what doctrine on baptism that it should embrace. What baptism practice did SMF use in its early missions? And what role did the dilemma on doctrine of baptism play when SMF was founded in 1878?

Regelmäßige Bonituren haben gezeigt, dass virusverdächtige Symptome an Stieleichen, die zu etwa 90 % als chlorotische Ringflecken auftreten, im nord- und mitteldeutschen Raum weit verbreitet sind. In der vorliegenden Arbeit sollte der Erreger dieser Symptome isoliert und näher charakterisiert werden. Aus zwei Blattproben mit chlorotischen Ringflecken konnten stäbchenförmige Viruspartikeln mit einer Länge von ca. 450 nm isoliert und auf krautige Indikatoren übertragen werden. In einer RT-PCR mit Hüllprotein bzw. Transportprotein-sequenzspezifischen Primern wurden diese als Tobacco mosaic virus (TMV)- bzw. Tomato mosaic virus (ToMV)- Isolate identifiziert. Eine Infektion der Stieleichen mit weiteren bekannten Viren von Gehölzen, wie dem Cherry leaf roll virus (CLRV) oder dem Erreger der Ebereschenringfleckigkeit konnte mittels ELISA und RT-PCR ausgeschlossen werden. DsRNAs der Größen 1.5 und 1.6 kb sowie 1.8 und 2.0 kb konnten symptomunabhängig aus Rindengewebe, Knospen und Blättern von Stieleichen isoliert werden. Mit Hilfe der RT-DOP-PCR und der cDNA-Klonierung gelang es, Teile des 1.5/1.6 kb dsRNA-Moleküls zu charakterisieren. Die Sequenz von 479 Aminosäuren (1437 Nukleotiden) wies eine Identität von 56 % zur RNA-abhängigen RNA-Polymerase (RdRp) des Beet cryptic virus 3 (BCV 3) auf. Der spezifische Nachweis dieser Sequenz gelang mittels RT-PCR sowohl in dsRNA-Proben, als auch in angereicherten Nukleokapsiden symptomloser und symptomatischer Stieleichen. In Nested-PCR-Analysen konnte das Fragment jedoch nicht nur in Gesamt-RNA von Stieleichen, sondern auch in Gesamt-RNA und DNA verschiedenster gesunder Pflanzen amplifiziert werden. Phylogenetische Vergleiche mit ausgewählten RdRps viralen und pflanzlichen Ursprungs zeigten die engste Verwandtschaft der Stieleichen-dsRNA-Sequenz zu den Partitiviren, zu denen sich neben BCV 3 auch die endogene dsRNA aus Pyrus und aus Chloroplasten von Bryopsis gruppiert. Diese Erkenntnisse lassen in der charakteristischen Doppelbande von 1.5/1.6 kb das Vorliegen einer endogenen dsRNA vermuten. Hiermit ist in dieser Arbeit das Auftreten verschiedener Viren in Eichen nachgewiesen worden, von denen die meisten höchstwahrscheinlich nicht im direkten ursächlichen Zusammenhang mit der chlorotischen Ringfleckigkeit der Eiche stehen. / Ratings of oak populations revealed that around 90 % of all oak trees affected by viruslike symptoms showed chlorotic ringspots and that these symptoms are widely spread in oaks in north and central Germany. In this study the putative agent of these symptoms should be isolated and specified. Rod-shaped particles with a length of 450 nm were recovered from two different samples of leaves displaying chlorotic ringspots by mechanical inoculation of herbaceous indicator plants. These particles were identified to be Tobacco mosaic virus (TMV)- and Tomato mosaic virus (ToMV)- isolates by RT-PCR analyses of the coat- and movement protein genes. Infections with other well known viruses of forest trees, like Cherry leaf roll virus (CLRV) and the agent causing ringspots in European mountain ash, were excluded by ELISA and RT-PCR. DsRNA fragments of 1.5 and 1.6 kb as well as 1.8 and 2.0 kb were extracted from leaves, inner bark and bulbs of all symptomatic and asymptomatic samples of common oak. The nucleotide sequence of the 1.5 and 1.6 kb dsRNA fragment was partially characterised by reverse transcription degenerated oligonucleotide primed (DOP)-PCR and cDNA cloning. The obtained nucleotide sequence of 1437 nt encoding a putative protein of 479 amino acids revealed an identity of 56 % with the RNA-dependent RNA polymerase (RdRp) of Beet cryptic virus 3 (BCV 3). PCR amplification of the RdRp coding nucleotide sequence was possible using a number of different dsRNA samples as well as concentrated nucleocapside preparations. The same sequence was also amplified successfully by Nested-PCR not only in total RNA extracted from symptomatic and asymptomatic oak samples but also from total RNA and DNA of diverse plants. Phylogenetic analysis revealed further similarities to RdRp´s of endogenous dsRNA of Pyrus and chloroplasts of Bryopsis, both members of the Partitiviridae as well as BCV 3. These results strongly indicate that the 1.5/1.6 kb dsRNA of oak is endogenous dsRNA. In summary, it has been shown that oaks in Germany are commonly infected by a variety of different viruses most of them possibly unrelated to the wide-spread ringspot symptoms of oaks.

Forensic STR analysis is limited by the quality and quantity of DNA. Significant damage or alteration to the molecular structure of DNA by depurination, crosslinking, base modification, and strand breakage can impact typing success. Two methods that could potentially improve STR typing of challenged samples were explored: an in vitro DNA repair assay (PreCR™ Repair Mix) and whole genome amplification. Results with the repair assay showed trends of improved performance of STR profiling of bleach-damaged DNA. However, the repair assay did not improve DNA profiles from environmentally-damaged bloodstains or bone, and in some cases resulted in lower RFU values for STR alleles. The extensive spectrum of DNA damage and myriad combinations of lesions that can be present in forensic samples appears to pose a challenge for the in vitro PreCR™ assay. The data suggest that the use of PreCR™ in casework should be considered with caution due to the assay’s varied results. As an alternative to repair, whole genome amplification (WGA) was pursued. The DOP-PCR method was selected for WGA because of initial primer design and greater efficacy for amplifying degraded samples. Several modifications of the original DOP-PCR primer were evaluated. These modifications allowed for an overall more robust amplification of damaged DNA from both contemporary and historical skeletal remains compared with that obtained by standard DNA typing and a previously described DOP-PCR method. These new DOP-PCR primers show promise for WGA of degraded DNA.

<p>I alla tider har dopet varit den viktigaste riten inom kristendomen. Motiven för dopet har dock ändrats under århundradenas gång. Man kan i viss mån säga att den kristna kyrkans historia avspeglas i dess dopteologier och dopmotiv. Ett exempel på det är hur de tidiga kristna gick från att vara förföljda till att bli accepterade och så småningom till att bli romersk statskyrka. Denna utveckling påverkade många av ceremonierna kring dopet, liksom dess innebörd. Ett annat exempel är den inverkan som kristna tänkare och kyrkofäder haft. Från ett äldsta motiv i Jesu eget omvändelsedop skedde med hjälp av Paulus tidigt en förskjutning mot att dopet i första hand manifesterade del i Jesu död och uppståndelse. Augustinus har haft stor påverkan inte minst genom sin arvsyndslära. Martin Luther hämtade inspiration från dem båda och hans tankar kring dopet är aktuella för oss ännu idag.</p><p>Även inom Svenska kyrkan har det centrala med dopet uttryckts på flera sätt sedan reformationen, vilket mångfalden av dopordningar vittnar om. Grunden har dock i snart 500 år varit luthersk teologi i framför allt Augsburgska bekännelsen och hans båda katekeser. 1982 publicerade Kyrkornas Världsråd BEM-dokumentet i syfte att uppnå ekumenisk samsyn på bland annat dopet. Denna skrift påverkade i viss utsträckning utformningen av gällande dopordning i 1986 års kyrkohandbok.</p><p>I Svenska kyrkans dopliturgi finns formuleringar som kan vara svåra att förstå för gemene man. Detta har medfört att en eventuell ändring av dopordningen har debatterats flitigt inom den svenska kristenheten. På senare tid har debatten fått ny näring i och med en nyligen publicerad doktorsavhandling av Anna Karin Hammar med titeln Skapelsens mysterium, Skapelsens sakrament. I flera stift pågår förnyelsearbete av dopritualet och i Alingsås har en alternativ dopordning godkänts av domkapitlet i Skara. Den dopteologiska diskussionen rör sig i huvudsak kring två ämnen. Det första är synen på arvsynden, det andra handlar om dopets nödvändighet över huvud taget.</p><p>Genom dopinbjudningar, dopgudstjänster, dop i andra gudstjänster, skrifter som Befrielsen – stora boken om kristen tro och Lilla boken om kristen tro, broschyrer om dopet och hemsidor kommunicerar Svenska kyrkans församlingar sina tankar kring dopet. Det är till stor del genom sådant material som allmänheten kommer i kontakt med de kyrkliga uttrycken. Vid kyrkomötet 2009 beslutades om en nationell översyn av dopet, bland annat eftersom olika publikationer om dopet visade alltför stor spridning vad gäller form och innehåll.</p><p>Sedan 1996 är dopet en förutsättning för medlemskap i Svenska kyrkan och dess betydelse för kyrkans fortlevnad kan knappast överskattas. Under ganska lång tid har dock doptalen haft en negativ utveckling och 2009 döptes 56 % av alla nyfödda in i Svenska kyrkan. År 2000 var motsvarande siffra 73 %.1 Det kristna dopet har fått konkurrens från sekulära alternativ som namngivningsceremonier. Med stor säkerhet kommer det att vara en stor utmaning för kyrkan att i nutid och framtid kunna motivera varför det är viktigt att familjer låter döpa sina barn. Detta ska dessutom göras i ett sekulariserat och pluralistiskt samhälle, där kontakten med kyrkan och den kristna tron ofta är sporadisk.</p>

I alla tider har dopet varit den viktigaste riten inom kristendomen. Motiven för dopet har dock ändrats under århundradenas gång. Man kan i viss mån säga att den kristna kyrkans historia avspeglas i dess dopteologier och dopmotiv. Ett exempel på det är hur de tidiga kristna gick från att vara förföljda till att bli accepterade och så småningom till att bli romersk statskyrka. Denna utveckling påverkade många av ceremonierna kring dopet, liksom dess innebörd. Ett annat exempel är den inverkan som kristna tänkare och kyrkofäder haft. Från ett äldsta motiv i Jesu eget omvändelsedop skedde med hjälp av Paulus tidigt en förskjutning mot att dopet i första hand manifesterade del i Jesu död och uppståndelse. Augustinus har haft stor påverkan inte minst genom sin arvsyndslära. Martin Luther hämtade inspiration från dem båda och hans tankar kring dopet är aktuella för oss ännu idag. Även inom Svenska kyrkan har det centrala med dopet uttryckts på flera sätt sedan reformationen, vilket mångfalden av dopordningar vittnar om. Grunden har dock i snart 500 år varit luthersk teologi i framför allt Augsburgska bekännelsen och hans båda katekeser. 1982 publicerade Kyrkornas Världsråd BEM-dokumentet i syfte att uppnå ekumenisk samsyn på bland annat dopet. Denna skrift påverkade i viss utsträckning utformningen av gällande dopordning i 1986 års kyrkohandbok. I Svenska kyrkans dopliturgi finns formuleringar som kan vara svåra att förstå för gemene man. Detta har medfört att en eventuell ändring av dopordningen har debatterats flitigt inom den svenska kristenheten. På senare tid har debatten fått ny näring i och med en nyligen publicerad doktorsavhandling av Anna Karin Hammar med titeln Skapelsens mysterium, Skapelsens sakrament. I flera stift pågår förnyelsearbete av dopritualet och i Alingsås har en alternativ dopordning godkänts av domkapitlet i Skara. Den dopteologiska diskussionen rör sig i huvudsak kring två ämnen. Det första är synen på arvsynden, det andra handlar om dopets nödvändighet över huvud taget. Genom dopinbjudningar, dopgudstjänster, dop i andra gudstjänster, skrifter som Befrielsen – stora boken om kristen tro och Lilla boken om kristen tro, broschyrer om dopet och hemsidor kommunicerar Svenska kyrkans församlingar sina tankar kring dopet. Det är till stor del genom sådant material som allmänheten kommer i kontakt med de kyrkliga uttrycken. Vid kyrkomötet 2009 beslutades om en nationell översyn av dopet, bland annat eftersom olika publikationer om dopet visade alltför stor spridning vad gäller form och innehåll. Sedan 1996 är dopet en förutsättning för medlemskap i Svenska kyrkan och dess betydelse för kyrkans fortlevnad kan knappast överskattas. Under ganska lång tid har dock doptalen haft en negativ utveckling och 2009 döptes 56 % av alla nyfödda in i Svenska kyrkan. År 2000 var motsvarande siffra 73 %.1 Det kristna dopet har fått konkurrens från sekulära alternativ som namngivningsceremonier. Med stor säkerhet kommer det att vara en stor utmaning för kyrkan att i nutid och framtid kunna motivera varför det är viktigt att familjer låter döpa sina barn. Detta ska dessutom göras i ett sekulariserat och pluralistiskt samhälle, där kontakten med kyrkan och den kristna tron ofta är sporadisk.

In 2015, a large number of refugees sought asylum in Sweden. The following year, the churches saw an influx of refugees who wanted to convert from Islam to Christianity. Some congregations baptized many, others baptized few. Some converts were denied baptism. To contribute to a clearer picture of the church’s acting, this essay seeks to examine the possibilities and obstacles which met refugees that wanted to be baptized in a Swedish church tradition between 2016 and 2020. To do so, converts, priests from The Church of Sweden and a pastor from Pingstkyrkan are interviewed. People in an organization like the church have different social positions that creates superiority and subordination between individuals. Therefore, this study is based on both a power ethical and ecclesiological perspectives. The power perspective is analyzed on the basis of the theoretical approach formulated by the authors of the anthology Church in an Age of Global Migration, about whether the church appears as a cross-border and relational body where current order of power is constantly challenged, or not. When it comes to the factors that influence church leaders and converts decisions about baptism, the analysis is based on Sune Fahlgren's Theory of Preachership as an ecclesiological practice that becomes the church DNA, and on Jeff Astelys Theory of Ordinary theology, where people's personal experiences shape perceptions of salvation and a good life. The converts in the study seek fellowship and a God that is distinctly forgiving. They also see baptism as the entrance to a new life. This proves the thesis that people interpret salvation based on what they need. Other factors that affect their relation to baptism are a residence permit, home address, citizen number, age, acceptance of conversion from guardians of minor converts, language and the duration of the baptismal process. Converts genuine will to be baptized is also important. These factors can be obstacles or opportunities, depending on if the converts situation is in line with the church ́s wishes. These wishes seem to be based on certain norms. In the context of the Church of Sweden, there are a number of rules and dogmas. However, it is unclear which should be followed, and where in the organization the power lies. Therefore, the interpretation of the baptismal factors rests on the individual priest. The Pentecostal church lacks written dogmas, but in line with Fahlgren's Preachership theory there are informal norms that are interpreted individually by the pastor. This shows that the converts have the power to propose baptism but lack the power to ensure that they are actually baptized. Based on this, the Church shown in this study is not the mobile, cross-border and power-challenging body as described in the anthology Church in an Age of Global Migration.