Syftet med mitt arbete är att undersöka vägledningen i den statliga verksamheten Arbetsförmedlingen och i den kommunal verksamhet Vägledningscentrum. Jag vill även undersöka hur dessa verksamheter styrs och vad som är deras övergripande mål. Ur ett vägledarperspektiv vill jag också undersöka hur vägledaren upplever, genomför och uppfyller deras övergripande mål gentemot samhällets samt individens behov. Även skillnaden i dessa två verksamheter skall diskuteras och analyseras.Studien syftar på att undersöka ur vägledarperspektiv hur vägledaren hanterar dilemmat att vara den sökandes ombud och samtidigt samhällets representant. Jag valde att undersöka vägledarens arbete i två olika verksamheter, Arbetsförmedlingen och Vägledningscentrum. Enlig vägledarföreningen är vägledarens uppdrag är att vara samhällets representant och samtidigt den sökandes ombud. Dilemmat uppstår när vägledaren hamnar i denna dubbelhet. Min studie är en kvalitativ intervjustudie där jag intervjuade två studie- och yrkesvägledare och två arbetsförmedlare. Resultatet analyserar jag med hjälp av Lòvens (2000) teorier kring vägledarens dilemman. Dessutom behandlar jag implementeringsproblematiken i min teori som diskuterar dilemmat som uppstår om de politiska intentionerna inte uppfylls av verkställarna.Studien visar att Vägledningscentrum är en kommunal verksamhet som står väldigt fri och där har de alltid individens behov och intressen i fokus. Arbetsförmedlingen är en statlig verksamhet som är väldigt politiskt styrt utav regeringen vilket leder till att de alltid har samhällets behov i fokus. Studien visar att vägledarna på både Vägledningscentrum och på Arbetsförmedlingen strävar efter individens bästa, däremot ha de olika karaktärer, olika mål och uppgifter som styr deras beteende.

Abstract This study deals with the tours carried out in the manufacturing sector, at Alfa Laval in Eskilstuna. A large number of visitors, from a variety of backgrounds, go there to see how the manufacturing of separators works. With visitors I refer to the company’s customers, suppliers, students, in- house trainee courses, managers and senior citizens groups. The study examines how these tours can be standardized using spatial design. The result shows the importance of working systematically with visualizing the work as well as the environment for optimizing the visitor's understanding. The study also reveals the differences that exist in the tours made, which is caused by the number of guides and the different target groups. The effect of this is many different versions of what is presented and what routes that are taken. The company may therefore appear inconsistent, or fail to give a consistent impression. The amount of visual impressions in the factory complicates the clarity of a sign system and makes the guiding unclear. By establishing a number of stations to be visited in order, the flow through the plant is likely to become clearer. Furthermore, the understanding of the production is easier, when the route follows the same process that the product undergoes. In this way the company maximizes the effect of their tours for all parties in a coherent, consistent and logical way. / Sammanfattning Denna studie behandlar de rundvandringar som görs i tillverkningsindustrin, mer specifikt på Alfa Laval i Eskilstuna. Hit kommer en stor mängd besökare med olika bakgrund för att se hur tillverkningen av separatorer går till. Med besökare menas kunder, leverantörer, studenter, interna utbildningar, chefer och pensionärsgrupper. Studien undersöker hur dessa rundvandringar kan standardiseras genom en rumslig utformning. Resultatet visar att vikten av att arbeta systematiskt med att synliggöra arbetet är av stor betydelse för besökares förståelse. Studien synliggör dessutom de skillnader som förekommer i rundvandringarna vilka beror på antalet guider och de skilda målgrupperna. Att rundvandringarna genomförs av så pass många gör att antalet versioner av vad som presenteras och skillnader i vägval också blir många. Företaget kan därför framstå som inkonsekventa eller misslyckas att ge ett trovärdigt intryck. Mängden av visuella synintryck i fabriken försvårar tydligheten/ i ett skyltsystem och gör vägledningen otydlig. Genom att fastställa ett antal stationer som ska besökas i ordningsföljd kan flödet genom fabriken sannolikt bli tydligare. Dessutom blir förståelsen för tillverkningen lättare i och med att ordningsföljden rättar sig efter den process som produkten genomgår. På det sättet maximeras effekten av rundvandringarna för alla inblandade på ett sammanhängande, följdriktigt och logiskt sätt.

<p>Den 1 juli 2008 tog Sveriges riksdag beslut om att ändra reglerna i lagen om allmän sjukförsäkring. De nya reglerna innebar att den sjukskrivne blir utförsäkrad efter 365 dagars sjukskrivning. Efter 90 dagars sjukskrivning anses den sjukskrivne bli långtidssjukskriven. Att bedöma rätten till sjukpenning sker via den så kallade rehabiliteringskedjan. Om sjukskrivningen inträffat före den 1 juli 2008 börjar dessa regler gälla den 1 januari 2009 för de långtidssjukskrivna. Vid den tidpunkten befinner de sig redan på dag 180 i rehabiliteringskedjan. De myndigheter som arbetar och har ansvar att tillföra stöd och resurser till de långtidssjukskrivna är Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.</p><p> </p><p>Syftet med studien är att undersöka hur de långtidssjukskrivna själva upplever de stöd – och hjälpinsatser de får för att återgå till arbetslivet. Utöver detta syftar studien till vilken betydelse vägledning tillskrivs ha i detta sammanhang. Studien har undersökt utifrån två perspektiv, i det ena läggs fokus på de långtidssjukskrivnas upplevelser och i det andra studeras Försäkringskassans och Arbetsförmedlingens resurser och möjligheter för de långtidssjukskrivna.<strong> </strong></p><p><strong> </strong></p><p>En kvalitativ studie med abduktiv ansats har genomförts. Resultatet bygger på sex semistrukturerade intervjuer, (fyra med långtidssjukskrivna och en intervju med vardera myndigheten) som bland annat visar att det råder olika uppfattningar mellan de långtidssjukskrivna och myndighetsrepresentanterna om hur <em>inflytandet</em> och <em>delaktigheten</em> framstår för de långtidssjukskrivna. De långtidssjukskrivna i studien menar, att de inte har inflytande över vad som sker med dem. Samtidigt anser myndighetsrepresentanterna att de arbetar utifrån den enskildes behov och önskemål.</p>

Den 1 juli 2008 tog Sveriges riksdag beslut om att ändra reglerna i lagen om allmän sjukförsäkring. De nya reglerna innebar att den sjukskrivne blir utförsäkrad efter 365 dagars sjukskrivning. Efter 90 dagars sjukskrivning anses den sjukskrivne bli långtidssjukskriven. Att bedöma rätten till sjukpenning sker via den så kallade rehabiliteringskedjan. Om sjukskrivningen inträffat före den 1 juli 2008 börjar dessa regler gälla den 1 januari 2009 för de långtidssjukskrivna. Vid den tidpunkten befinner de sig redan på dag 180 i rehabiliteringskedjan. De myndigheter som arbetar och har ansvar att tillföra stöd och resurser till de långtidssjukskrivna är Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.   Syftet med studien är att undersöka hur de långtidssjukskrivna själva upplever de stöd – och hjälpinsatser de får för att återgå till arbetslivet. Utöver detta syftar studien till vilken betydelse vägledning tillskrivs ha i detta sammanhang. Studien har undersökt utifrån två perspektiv, i det ena läggs fokus på de långtidssjukskrivnas upplevelser och i det andra studeras Försäkringskassans och Arbetsförmedlingens resurser och möjligheter för de långtidssjukskrivna.   En kvalitativ studie med abduktiv ansats har genomförts. Resultatet bygger på sex semistrukturerade intervjuer, (fyra med långtidssjukskrivna och en intervju med vardera myndigheten) som bland annat visar att det råder olika uppfattningar mellan de långtidssjukskrivna och myndighetsrepresentanterna om hur inflytandet och delaktigheten framstår för de långtidssjukskrivna. De långtidssjukskrivna i studien menar, att de inte har inflytande över vad som sker med dem. Samtidigt anser myndighetsrepresentanterna att de arbetar utifrån den enskildes behov och önskemål.

No description available.

I detta arbete har vi undersökt hur studie- och yrkesvägledares arbetsuppgifter ser ut i praktiken genom att intervjua fem studie- och yrkesvägledare på olika gymnasieskolor i Västerbottens län. Vi ville ta reda på vad de lägger fokus och tid på i sitt arbete samt om de har några sidouppgifter som inte tillhör deras egentliga uppdrag som studie- och yrkesvägledare. Detta då tidigare forskning pekat på att vägledare är missnöjda med sin arbetssituation och att de har mycket sidouppgifter som tar tid och fokus från det egentliga uppdraget. I arbetet har vi även fokuserat på studie- och yrkesvägledningens utveckling och utformning från 70-talet fram till idag med fokus på samhället, vägledaren och arbetets innehåll. De frågeställningar som vi behandlar i detta arbete är vägledarens huvudsakliga arbetsuppgifter, vilka eventuella sidouppgifter det finns och fördelningen mellan dessa utifrån studie- och yrkesvägledarens perspektiv. Vi har även valt att skriva om de mål- och styrdokument som finns för verksamheten. Vilka dessa är, vad de innehåller samt vad våra intervjuade vägledare har för åsikter om dessa. Resultatet av vår undersökning skiljer sig något från den tidigare forskningen inom ämnet som pekar på att studie- och yrkesvägledaren har en otydlig roll som är lågt prioriterad på skolorna. Att vägledare ofta är missnöjda över att lägga mycket av sin arbetstid på uppgifter som ligger utanför det egentliga vägledningsuppdraget är något som många undersökningar visar. De studie- och yrkesvägledare vi intervjuade trivdes istället bra med att ha en del sidouppgifter då det bidrog till ett varierat arbete och ingen av vägledarna skulle vilja ha ett arbete som endast innehåller vägledningssamtal och information. Dock ser det lite olika ut mellan olika skolor hur vägledaren jobbar och vilka arbetsuppgifter de har, framförallt på grund av att de själva ofta är ansvariga för att organisera sitt arbete. De flesta av våra intervjuade vägledare ansåg att fokus i deras arbete låg på vägledningssamtal och information men att den mesta tiden gick till att utföra andra uppgifter, så som administrativa uppgifter och marknadsföring.

Roten till dagens könssegregerade arbetsmarknad är att elever fortfarande gör könsstereotypa studie- och yrkesval, detta trots att det länge varit en politiskt mål att man ska jämna ut könsfördelningen på såväl utbildningar som inom olika arbetsbranscher. Därför är syftet med vår studie att undersöka vad studie- och yrkesvägledare på gymnasiet tror ligger bakom könsstereotypa studie- och yrkesval samt att få en inblick i hur de arbetar för att motverka detta. Studien ämnar att besvara frågeställningarna: “Vilka faktorer anser studie- och yrkesvägledare bidrar till att gymnasieelever gör könsstereotypa studie- och yrkesval?” samt “Hur arbetar studie- och yrkesvägledare på gymnasiet för att förebygga könsstereotypa studie- och yrkesval?”. Studien utgår från en kvalitativ intervjumetod med sex examinerade och yrkesverksamma studie- och yrkesvägledare som alla arbetar på gymnasieskolor. I analysen används de teoretiska begreppen pragmatiskt rationella beslut, handlingshorisont, habitus och Gottfredsons teori om begränsningar och kompromisser. Studiens resultat visar att studie- och yrkesvägledarna upplever att yttre faktorer såsom föräldrar och vänner har ett stort inflytande på elevers studie- och yrkesval men menar även att inre faktorer såsom självkänsla påverkar. En viktig del i arbetet med att motverka detta menar de är att stärka eleverna så att de vågar stå på sig och välja det dem själva vill. Andra delar i arbetet består av att vidga elevernas uppfattning om vilka jobb som är tillgängliga för dem, bjuda in positiva förebilder och att ha temadagar där olika företag berättar om sina branscher.

Syftet med den här studien är att undersöka två vägledares metoder i enskilda samtal med arbetssökande. Den här studien handlar om vägledningssamtal inom ett arbetsmarknadspolitiskt projekt. Det valda arbetsmarknadspolitiska projektet är Jobbgarantin för ungdomar som är ett program som riktar sig till unga arbetslösa. På det utvalda projektet arbetar två stycken vägledare med bland annat enskilda samtal med de unga arbetssökande. Ingen av vägledarna är utbildade till studie- och yrkesvägledare varför jag har försökt ta reda på hur de genomför sina vägledningssamtal. Jag har också försökt se om det finns några likheter eller skillnader i förhållande till de metoder vi använder oss av i studie- och yrkesvägledarutbildningen. För att undersöka det här har jag valt att filma enskilda samtal mellan deltagare och vägledare. Jag har även valt att intervjua vägledarna om deras metoder. För att kunna analysera mitt resultat har jag använt mig av några utvalda teorier som har ingått under utbildningen. De jag har tagit upp är (Hägg & Kuoppa 2007), konstruktivistisk vägledning (Peavy 2002) och även lösningsfokuserad vägledning (Berg & De Jong 2003).Det jag har kommit fram till i resultaten är att det både finns en del likheter och en del skillnader mellan hur vägledarna bedriver samtal och de teorier jag har presenterat. Det finns mycket som tyder på att atmosfären i samtalen är trevlig och att deltagarna öppnar sig. Dock verkar det som att vägledarna saknar en del av de verktyg som kan vara bra att ha i vägledningssituationer för att deltagaren ska vara en aktiv part i samtalet.

Det övergripande syftet med studien är att undersöka arbetssökandes syn på motivation och vägledning. Hur upplever den arbetssökande sin motivation? Vilka faktorer anser den arbetssökande påverkar motivationen. Vilken syn har den arbetssökande på vägledning i förhållande till motivation. Genom att få en större vetskap kring begreppet motivation hoppas vi på att det kan göra oss till bättre vägledare. Metoden som används i studien är kvalitativa intervjuer och informationssökande.Den slutsats man kan dra av denna studie är att bemötande och rätt kompetens verkar vara av stor betydelse för människors motivation i en arbetslöshetssituation. Att rätt bemötande, tillgänglighet och engagemang från en vägledare är efterfrågat, men också att behoven kan vara varierar hos de sökande. En del individer behöver mycket av alla delar i ett samtal och en del individer behöver mindre för att få det de behöver. Ur ett vägledarperspektiv är syftet att undersöka vägledarens kompetens och arbetssätt i förhållande till den arbetssökandes motivation. Vilka arbetssätt har de arbetssökande mött och vad har de för uppfattning om betydelsen av vägledningen, vägledarens kompetens och arbetssätt.Ur våra tio intervjupersoners berättelser har vi valt att belysa de behov som dominerat. I vårt resultat nämns de som teman och de fem mest dominerande teman är bekräftelse, bemötande, rädslor, engagemang och slutligen motivation.

I den här jämförande studien undersöks skillnaden mellan direkt och indirekt vägledning till spelmekanik i plattformsspel för PC. Detta för att ta reda på hur de olika introduktionerna påverkar spelarnas prestation i ett tidigt skede av spelet. Undersökningens syfte är att utröna vilken form av vägledning, mellan direkt och indirekt, som ger nya spelare bäst förutsättningar att lära sig ny spelmekanik snabbt och att tidigt etablera kompetens om användning av spelmekaniken. För att undersöka vilken typ av vägledning som är mest effektiv vid introduktion av spelmekanik i plattformsspel har fyra plattformsspel analyserats. Dessa spel har legat till grund för skapandet av två prototyper där den ena prototypen ger en direkt vägledning till spelmekanik och den andra ger en indirekt vägledning till spelmekanik. De två prototyperna används för att samla in data som i sin tur analyserats. Insamling av data har skett via ett webbaserat användartest där 26 personer deltagit varav 13 personer spelat prototypen som ger en direkt vägledning och 13 personer har spelat prototypen som ger en indirekt vägledning. För att bedöma spelarnas prestation mellan de olika prototyperna har två analyser utförts, prestationen bedöms i kompetens som spelarna etablerar i form av användning av spelmekaniken samt hur lång tid det tar för spelaren att använda spelmekaniken första gången. I den ena analysen undersöks tiden som spelarna från de båda prototyperna tagit på sig för att utföra olika mekaniker i spelet. I den andra analysen har spelarnas interaktion med spelet legat till grund för en bedömning av hur effektiva spelarna har varit under spelsessionen i form av etablerad kompetens om spelmekanikerna. De båda analyserna har sammanställts för att tillsammans bilda en uppskattning av spelarnas prestation i förhållande till varandra. Utifrån de analyser som utförts på insamlade data har spelare som fått en indirekt vägledning till spelmekanik presterat bättre i högre grad än spelare som fått en direkt vägledning till spelmekanik. Resultatet visar på att de spelmekaniker som används i testerna varit mindre komplexa och att spelare som fått en direkt vägledning presterat sämre tidsmässigt.