Bakgrund: Diabetes typ 2 är en ständigt växande folksjukdom i världen. Sjukdomen innebär att kroppen inte klarar av att producera tillräckligt med insulin för att hålla blodsockernivån i kroppen på en jämn nivå. Sjuksköterskans roll för dessa patienter är att bedöma deras möjlighet och förmåga till egenvård, men även att undervisa om sjukdomen. Undervisningen ska anpassas efter varje individ då dessa patienter är i behov av kunskap om sin sjukdom, men även hjälp med att tillämpa den i det dagliga livet. Förutom detta krävs även ett motivationsarbete för att patienterna ska kunna göra de livsstilsförändringar som sjukdomen kräver. För att allmänsjuksköterskor ska kunna hjälpa patienter med diabetes typ 2 är det viktigt att skapa en sammanfattning av den forskning som finns inom området idag. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av omvårdnad i mötet med personer med diabetes typ 2. Metod: Litteraturöversikt med kvalitativ ansats. Tio artiklar analyserades, varav åtta ansågs ha hög kvalitet och utgör resultatet. Innehållsanalysen utfördes enligt Graneheim och Lundmans tolkning av Krippendorff. Resultat: Resultatet som framkom delades in i tre kategorier; utbildning i egenvård, motivation till förändring och mötet mellan sjuksköterska och patient. Utbildning i egenvård inkluderar svårigheter som kan uppstå i samband med patientutbildning, men även hur sjuksköterskan kan stödja patienten till god egenvård. Då patienten själv har huvudansvaret för sin sjukdom. Motivation till förändring omfattar sjuksköterskans inverkan på motivationen och vilka förväntningar som patienterna kan ha på sjuksköterskorna de möter. Förutom detta förekommer det även information, utifrån sjuksköterskors perspektiv, om diverse faktorer som påverkar patienternas motivation till gynnsamma livsstilsförändringar. Den sista delen i resultatet, mötet mellan sjuksköterska och patient inkluderar bra egenskaper som sjuksköterskor bör ha för att kunna möta patienterna och ge dem god vård. Samspelet mellan sjuksköterska och patient och stödet från närstående är ytterligare områden som berörs. Slutsats: Motivationsarbetet och mötet mellan sjuksköterska och patient är grundstenarna för en bra diabetesvård. Sjuksköterskans centrala uppgift är att finnas där som ett stöd för patienten samt hjälpa dem att leva ett bra liv trots sjukdomen.

Bakgrund: Övervikt och fetma ökar i världen och fler människor dör till följd av övervikt och fetma än av undervikt. Risken att drabbas av andra följdsjukdomar på grund av övervikt och fetma är stor, men genom stöd och vägledning kan dock personerna motiveras till livsstilsförändring och återfå egenvårdskapaciteten. Syfte: Att beskriva betydelsen av olika faktorer som motiverar till livsstilsförändring hos personer med övervikt eller fetma Metod: En kvalitativ litteraturstudie där resultatet bygger på en sammanställning av 14 vetenskapliga artiklar. Analysen bygger på Graneheim och Lundmans innehållsanalys Resultat: Från resultatet var det tre kategorier stöd som betydande faktor, inre faktorers betydelse samt yttre faktorers betydelse som visade sig ha störst betydelse för att lyckas genomföra livsstilsförändring. Vad som anses vara motiverande faktorer skiljer sig åt men familj, vänner och vårdpersonals uppmuntran hade stor betydelse för livsstilsförändring samt för att återfå egenvård. Slutsats: För att främja hälsa var det sociala stödet, hjälpmedel samt uppsatta mål betydelsefulla motivationsfaktorer. Flera personer ansåg också att grupper med personer i liknande situationer ökade motivationen och hjälpte till att återfå egenvård och på så sätt främja hälsa och uppnå välbefinnande.

Bakgrund: Diabetes typ 1 blir allt vanligare i hela världen. Det är en kronisk sjukdom som påverkar både patienten och personer i dess omgivning på olika sätt. För patienter med kronisk sjukdom finns det olika sätt att hantera livssituationen där vissa ignorerar allvaret och andra tar lärdom av erfarenheterna. Egenvård är en viktig del för att hantera diabetes typ 1 och minska risken för komplikationer. Vald teoretisk referensram är Orems egenvårdsteori. Syfte: Syftet var att beskriva patientens erfarenheter av att leva med diabetes typ 1. Metod: Den valda designen var en litteraturstudie. Datainsamling genomfördes i databaserna Cinahl, PubMed och PsycINFO. Integrerad analys genomfördes. Nio artiklar valdes ut, åtta var kvalitativa och en var kvantitativ. Resultat: Fyra kategorier identifierades: Förändrad tillvaro, personligt ansvar för egenvård, rädsla och oro samt stöd från omgivningen.  Slutsats: Patienter har olika erfarenheter av att leva med diabetes typ 1. Egenvården är ständigt närvarande och kräver planering i alla dagliga aktiviteter vilket kan vara påfrestande. Ansvarstagande för egenvård riktas mot att förhindra uppkomst av komplikationer. Hypoglykemi utgör den största rädslan. Stöd från omgivningen är betydelsefullt för att kunna hantera livet. Genom att vara lyhörd och bemöta varje patient som en unik individ kan sjuksköterskan bidra till delaktighet och stöd.

Bakgrund: Kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) är en av de vanligaste dödsorsakerna i världen. Stöd till egenvård kan vara ett sätt att öka personers välmående, sjukdomskunskap och förmåga att hantera sin sjukdom.Syfte: Att belysa hantering av sjukdom och egenvård hos personer med kronisk obstruktiv lungsjukdom.Metod: En litteraturöversikt med 21 vetenskapliga artiklar analyserades med en induktiv textanalys.Resultat: Analysen resulterade i fem kategorier; att ta kontroll och anpassa sig till en förändrad livssituation, att acceptera och ta ansvar, att förneka, känna skuld och ilska, att förebygga förändring och minska progression av sjukdom samt att ta stöd av närstående och hälso- och sjukvård.Diskussion: Sammanfattningsvis handlade hantering av sjukdom om att minska sjukdomens inverkan på livet. Hjälp från närstående och vårdpersonal visades vara ett bra stöd. Kan vården stödja och erbjuda dessa personer utbildning om sjukdomen men också egenvårdsåtgärder innebär det att personerna mer självständigt och med tilltro till sig själva bättre kan hantera sin sjukdom.Slutsats: Hantering och egenvård vid KOL handlade främst om att minska symtom, förlänga liv och göra livet hanterbart trots sjukdom. Litteraturöversikten kan anses användbar för att öka sjukvårdspersonals förståelse för hur personer med KOL hanterar sjukdomen och de egenvårdsåtgärder som anses viktiga. / <p>Godkännande datum: 2018-03-28</p>

No description available.

No description available.

Introduktion: Diabetes mellitus är en allvarlig kronisk sjukdom och antalet drabbade har ökats de senaste 30 åren. Diabetes typ 2 orsakas till största del av fetma och fysisk inaktivitet. Egenvård utförs självständigt av patienten efter att ha erhållit kunskap från sjuksköterskan. Syfte: Att belysa patienters följsamhet till egenvård vid diabetes mellitus typ 2. Metod: Litteraturstudie har tillämpats och genomförts efter Polit och Becks (2012) niosteg. Databaserna som användes var CINAHL och PubMed. Sju kvantitativa och fyra kvalitativa artiklar valdes efter urvalen samt granskning, det resulterade i att fem kategorier uppkom. Resultat: Litteraturstudiens resultat redovisades i fem kategorier, Låg följsamhet av blodglukosmätning, Hög följsamhet av läkemedeladministrering, Låg följsamhet till kostråd, Låg följsamhet av fotvård och Låg följsamhet vid fysisk aktivitet. Kategorierna valdes eftersom det är de främsta egenvårdsåtgärder i diabetesbehandling. Resultaten visade varierad följsamhet till de olika egenvårdsåtgärdena. Resultatet redovisades även med diagram om hur många procent av patienterna som följde egenvårdsåtgärderna samt antal dagar i snitt per vecka det utfördes. Slutsats: Förändring av livsstilen var den svåraste delen för patienter. Patienter hade bättre följsamhet till administrering av läkemedel än förändring av livsstilen genom att förändra beteendet vid skötsel av fötter, kost- och motionsvanor.

En individ som blir urostomiopererad utsätts för påfrestningar, då individen tappar kontrollen över ett mänskligt behov. Både pre- och postoperativ omvårdnad är avgörande för hur individer kan förbereda sig inför den nya livssituationen efter operationen. Det är viktigt att sjuksköterskor besitter kunskap i omvårdnad av urostomi för att kunna lära ut god egenvård, det kan minska risken för komplikationer och det ger även möjlighet att återfinna självständighet. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa individers upplevelse av att leva med urostomi.  Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturstudie där vetenskapliga artiklar granskades på ett systematiskt sätt. Resultat: Resultatet baseras på sex stycken vetenskapliga artiklar som resulterade i tre kategorier: Stödets betydelse, Påverkan på självbilden och Förändrad livssituation. Individerna upplevde att stöd från både familj och vänner samt från hälso- och sjukvårdspersonalen var betydelsefullt. Urostomin hade inverkan på kroppsuppfattningen både fysiskt och psykiskt. Det var besvärligt att välja kläder på grund av att urostomin var i vägen. Även självkänslan påverkads av den förändrade kroppsuppfattning och det var psykiskt påfrestande att se sig själv i spegeln. Rädslan för läckage begränsade mångas liv och hindrade individer från att utföra vardagliga aktiviteter. Till följd av urostomin blev både det sociala och sexuella livet påverkat. / An individual that undergoes urostomy surgery is put under a lot of stress, since the individual loses control of a basic need. Both pre- and postoperative care is crucial in order for the individuals to prepare for their new life situation after the surgery. It is important that nurses possess knowledge of care of urostomy in order to be able to teach good self-care. This can lower the risk of complications and it gives the “individual” the opportunity to rediscover independence. Purpose: The aim of the literature study was to highlight the experience of individuals living with urostomy. Method: The study was done in the form of a general literature study were scientific articles were systematically reviewed. Result: The result is based on six scientific articles that resulted in three categories: The importance of the support, The effect on self-image and changed life situation. The individuals experienced that support from both family and friends as well as from healthcare personnel was of importance. The urostomy had an effect on body-image both physically and mentally. It was difficult to choose clothing since the urostomy was in the way. A change in self-esteem was also affected by the body-image and it was mentally stressful to look at yourself in the mirror. The fear of leakage restricted the life of many and obstructed individuals from performing every day activities. Because of the urostomy both the social and sex life was affected.

Bakgrund: Den främsta orsaken till venösa bensår är venös insufficient. Trots att det finns evidensbaserade metoder för att behandla venösa bensår, fortsätter svårläkta sår vara ett ständigt dilemma inom öppenvården. Syfte: Syftet med studien är att belysa sjuksköterskans roll för egenvård till patienter med venösa bensår inom öppenvården. Metod: Artikelsökningar utfördes i PubMed och Cinahl. Efter kvalitetsgranskning inkluderades 13 vetenskapliga originalartiklar, både kvalitativa, kvantitativa och mixed method. Dessa har sammanställts till en litteraturöversikt. Resultat: Sjuksköterskans roll är viktigt för omvårdnadsarbetet för patienter med venösa bensår. Resultatet presenteras i två huvudkategorier, sjuksköterskan undervisande roll och sjuksköterskans stödjande roll som vardera består av tre subkategorier. Subkategorierna belyser kunskapens betydelse för egenvården, patientutbildning, sjuksköterskans attityd till patientutbildning, relation mellan sjuksköterska och patient, socialt stöd samt de patientfaktorer som påverkar egenvården. Diskussion: Trots att venösa bensår kan likna varandra, är människan bakom det venösa bensåret ändå ensam om sin unika upplevelse av sjukdomen. Eftersom att det finns ett tydligt samband mellan sköterskans och patientens relation för att en framgångsrik egenvård, bör omvårdnaden av patienter med venösa bensår ta sin utgångspunkt i patientens livsberättelse och inte i sårvården Slutsats: Sjuksköterskan kan främja egenvård vid venösa bensår med hjälp av utbildning och patientstöd. Sjuksköterskans stödjande funktion är ett viktigt fynd som kan generaliseras till allt omvårdnadsarbete. / <p>Godkännande datum: 2018-03-28</p>

No description available.