No description available.

<p>Under de senaste åren har kulturpolitiken i Sverige blivit allt hårdare och de ekonomiska anslagen till kulturinstitutionerna från stat och kommun har minskat. En ekonomisering av kulturen har skett, det vill säga att organisationer inom kultursektorn i allt större utsträckning drivs som företag och det ekonomiska perspektivet har fått större utrymme. Kungliga Dramatiska Teatern, Kungliga Operan och Stockholms Stadsteater är tre scenkonstinstitutioner som alla vittnar om ändrade ekonomiska förhållanden. I och med de nya kraven på kulturinstitutioner ställer vi oss frågan om det i framtiden skulle underlätta med ett delat ledarskap. Skulle institutioner stå starkare och bättre kunna möta den nya situationen genom att ha en ekonomisk VD och en teaterchef som delar lika på ansvaret för verksamheten och som båda rapporterar till styrelsen?Genom intervjuer med Operans teaterchef/VD Anders Franzén, Dramatens tidigare teaterchef/VD Staffan Valdemar Holm, Stadsteaterns vice VD Christina Olsson och Dramatens vice VD Mikael Brännvall har vi studerat dagens ledarskap på dessa organisationer och deras tankar kring ett delat ledarskap. Vi har även tittat på om det finns någon motsättning mellan fälten ekonomi och kultur, utifrån franske sociologen Pierre Bourdieu tankar. Resultaten har varit både förväntade och förvånande. Mellan de tre organisationerna finns både likheter och skillnader i organisation och ledarskap. Tankarna kring delat ledarskap har skiljt sig mellan de tillfrågade, där finns bland annat både en förespråkare och en motståndare representerade.Det har varit mycket intressant att arbetar med denna uppsats och få ta del av de intervjuades åsikter och tankar. Efter att ha analyserat materialet kom vi till slutsatsen att ett delat ledarskap inom kultursektorn är en arbetsmodell som med fördel skulle kunna provas. Naturligtvis kan en ensam ledare lyckas med att driva en så komplex organisation som en kulturinstitution, men som vi ser det är två starkare än en.  Vid en lyckad konstellation av två ledare kommer kulturorganisationerna att stå starkare i dagens hårdare ekonomiska klimat, samtidigt som de kan fokusera på att leverera kvalitativ och intressant teater, opera och dans.</p>

Under de senaste åren har kulturpolitiken i Sverige blivit allt hårdare och de ekonomiska anslagen till kulturinstitutionerna från stat och kommun har minskat. En ekonomisering av kulturen har skett, det vill säga att organisationer inom kultursektorn i allt större utsträckning drivs som företag och det ekonomiska perspektivet har fått större utrymme. Kungliga Dramatiska Teatern, Kungliga Operan och Stockholms Stadsteater är tre scenkonstinstitutioner som alla vittnar om ändrade ekonomiska förhållanden. I och med de nya kraven på kulturinstitutioner ställer vi oss frågan om det i framtiden skulle underlätta med ett delat ledarskap. Skulle institutioner stå starkare och bättre kunna möta den nya situationen genom att ha en ekonomisk VD och en teaterchef som delar lika på ansvaret för verksamheten och som båda rapporterar till styrelsen?Genom intervjuer med Operans teaterchef/VD Anders Franzén, Dramatens tidigare teaterchef/VD Staffan Valdemar Holm, Stadsteaterns vice VD Christina Olsson och Dramatens vice VD Mikael Brännvall har vi studerat dagens ledarskap på dessa organisationer och deras tankar kring ett delat ledarskap. Vi har även tittat på om det finns någon motsättning mellan fälten ekonomi och kultur, utifrån franske sociologen Pierre Bourdieu tankar. Resultaten har varit både förväntade och förvånande. Mellan de tre organisationerna finns både likheter och skillnader i organisation och ledarskap. Tankarna kring delat ledarskap har skiljt sig mellan de tillfrågade, där finns bland annat både en förespråkare och en motståndare representerade.Det har varit mycket intressant att arbetar med denna uppsats och få ta del av de intervjuades åsikter och tankar. Efter att ha analyserat materialet kom vi till slutsatsen att ett delat ledarskap inom kultursektorn är en arbetsmodell som med fördel skulle kunna provas. Naturligtvis kan en ensam ledare lyckas med att driva en så komplex organisation som en kulturinstitution, men som vi ser det är två starkare än en.  Vid en lyckad konstellation av två ledare kommer kulturorganisationerna att stå starkare i dagens hårdare ekonomiska klimat, samtidigt som de kan fokusera på att leverera kvalitativ och intressant teater, opera och dans.

Author: Niklas Johansson Director: Olle Duhlin Title: In policy and practice – a study of how the cultural policy have effected the language of two cultural institutions. Background: The swedish cultural policy’s raison d’être is to safeguard all the inhabitants right to experience culture. Since 1997 the development in the field has resulted in an economisation and commersialisation were the culture more commonly is looked upon as a mean of reaching a higher rate of employment or financial growth. The concept of cultural planning and new public management are today part of the cultural pollicy debate which in its turn has effected the goals and ways to evaluate fulfillment. Purpose: The purpose of this study is to show how the cultural policy in the swedish regions effect the language in the annual reports of the cultural institutions and how these documents have developed since 1997. This to further the knowledge of ho wchanges in the cultural policy effects the comunication of the cultural organisations. Method: This is a qulaitative study conducted in a inductivly. The empirical data consists of annual reports from two cultural organisations in Kalmar for the period 1997 to 2013 respectively. The empirical data been analysed using a discourse analythic procedure. Conclusions: The study has concluded that the organisations has worked towards a greater clearity in the way of describing their work and especially their target audience. The study has also been able to conclude that the language has changes during the period and suffered an economisation due to the changes in the cultural policy. The study has also been able to conclude that a commersialisation has emmerged in one of the studied organisations which in its turn has effected the way it conceives iself and its surondings. / Författare: Niklas Johansson Handledare: Olle Duhlin Titel: I politik och praktik – en studie av kulturpolitikens inverkan på två kulturbärande institutioner. Bakgrund: Den svenska kulturpolitikens uppgift är att värna alla människors rätt och tillgång till kultur. Sedan 1997 har dock utvecklingen gått mot en ekonomisering och marknadsanpassning där kulturen i allt högre utsträckning kommit att betraktas som ett redskap för att nå tillväxt och ökad sysselsättning. Begrepp som cultural planning och new public management har letat sig in i det kulturpolitiska samtalet vilket fört med sig att kraven på kulturen, både i avseende av mål samt hur graden av måluppfyllelse ska redovisas har förändrats.  Syfte: Uppsatens syfte är att visa på hur kulturpolitiken i Regionförbunden påverkar retoriken i kulturverksamheternas verksamhetsberättelser samt hur dessa dokument utvecklats sedan 1997, detta för att för att öka förståelsen kring hur förändringar i kulturpolitiken förändrar kulturorganisationers sätt att uttrycka sig. Metod: Detta är en kvalitativ studie som genomförts induktivt.  Det empiriska materialet består av verksamhetsberättelser för perioden 1997 till 2013 för två kulturorganisationer i Kalmar län. Arbetet med det empiriska materialet har följt ett diskursanalytiskt arbetssätt. Slutsatser: Studien har visat att organisationerna under den studerade perioden har arbetat för att nå en ökad tydlighet i sin beskrivning av verksamheten och då särskilt i beskrivningen av dess målgupper. Studien har även visat att språket i verksamhetsberättelserna har förändrats under den studerade perioden och ekonomiserats i takt med kulturpolitikens utveckling och den förändrade synen på kulturen. Studien har även visat på en marknadsanpassning där i synnerhet en av organisationerna helt förändrat synsättet på den egna verksamheten och dess omvärld.

Hela idén med min uppsats har varit ett intresse och nyfikenhet om varför gymnasiets ekonomiprogram har varit och är så attraktivt att söka, i genomsnitt 7,7 % ökning per år mellan 2011–2019. Uppsatsens syfte har varit att söka en eventuell förklaring mellan ekonomiseringen av samhället och det ökade intresset för att studera på gymnasiets ekonomiprogram. Det är en kvalitativ analysmetod som har använts, en fallstudie i ekonomisering. Det teorimaterial som utgör grunden för analysen, är ekonomiseringen av samhället, ungdomars medievanor och motivationsteorier. I anslutning till syftet, ställdes två frågor: om det är möjligt att tolka och förstå uppgången bland förstahandssökande till gymnasiets ekonomiprogram utifrån ekonomiseringen av samhället, hur ser den då ut, samt, - finns det alternativa tänkbara förklaringar till uppgången av sökande till ekonomiprogrammet? Båda dessa frågor fick ett jakande svar. I min sammanfattning kom jag fram till, att gymnasievalet inte är någonting som avgörs mellan någon part från skolan och eleven, utan det sker på en annan arena utanför skolan.

Som en följd av att det ekonomiska och kulturella fältet förts samman i större grad, har en ekonomisk logik och terminologi gjort sitt intåg i kultursektorn. Kulturen har kommit att uppmärksammas och erkännas som en viktig ingrediens för ekonomisk tillväxt och samhällsutveckling, något som påverkar vad den förväntas leda till. Kulturpolitiken har bidragit med att sprida idéer om kulturen, samt ställa högre krav på kulturfältet vad gäller mätning, styrning och redovisning. Att kulturen ekonomiserats och behövt anpassa sig till en managementdiskurs blir allt tydligare. Frågan är hur dessa idéer kommit att påverka kulturbidragsorganisationer i deras syn på kultur, då dessa har en nyckelroll i att bestämma vilken typ av kultur som skapas. Uppsatsen syftar till att öka förståelsen kring vad den ökade ekonomiseringen kan ha haft för inverkan på kulturen, närmare bestämt vad kulturen förväntas leda till för att få bidrag. Detta undersöktes genom en flerfallsstudie av två kulturbidrags-organisationer: Kulturbryggan och Postkodlotteriets kulturstiftelse, samt genom kompletterande röster från kulturutövare. Studien visar att inga av samtliga respondenter anser att kulturen bör förväntas leda till ekonomisk tillväxt. Däremot behöver den visa på ett ekonomiskt värde för att kunna legitimeras. I studien går det även att utläsa ökade ekonomiska krav på mätbarhet, redovisning och utvärdering samt ett användande av ett ekonomiskt språkbruk bland respondenterna. Den ökade ekonomiseringen har även medfört ett större administrativt arbete för kulturorganisationer och kulturutövare, vilket påverkar arbetet med kärnverksamheten.

Kulturlivet har liksom alla delar av samhället kommit att i allt högre grad legitimeras i ekonomiska termer. Denna utveckling kan beskrivas i termer av en ekonomisering av samhället. Då managementtekniker från New Public Management har dominerat den offentliga förvaltningen sedan 1980-talet har ett samhälle där alla aktiviteter utsätts för konkurrens, kontraktsstyrning och kontroll växt fram. Kulturarbete har i samband med denna samhällsutveckling alltmer börjat organiseras som projekt. I denna studie används idéhistorikern och filosofen Michel Foucaults begreppsvärld för att visa på hur denna ekonomisering och projektifiering kan förstås som en diskurs som formar kulturarbetaren såväl som kulturpolitiken. Med utgångspunkt i att diskurser formar verkligheten undersöks hur projektifieringens diskurs har etablerats på kulturområdet, och hur kulturarbetaren subjektiveras – formar sig – inför denna verklighet. Dessa frågor utforskas genom en analys av kulturpolitiska styrdokument och genom intervjuer med kulturarbetare. Projektifieringens innebörd utforskas genom Foucaults teorier om biopolitik och styrmentalitet som relateras till nyliberalism, New Public Management och ekonomisering. Johanna Oksala och Wendy Browns teorier om nyliberalism, Roland Almqvists och Jan-Erik Lanes beskrivning av New Public Management, samt Johann Packendorffs analys av projektifieringens konsekvenser för individen utgör några av utgångspunkterna för denna diskussion. Studien visar på att projektifieringens diskurs har etablerats på kulturområdet och tre centrala begrepp som formar den har identifierats: flexibilitet, förnyelse och frihet. Analysen visar på att dessa begrepps diskursiva innebörder kan relateras till entreprenörskap, anpassningsbarhet, konkurrens, kreativitet och valfrihet. Vidare visar analysen på att kulturarbetaren subjektiveras av diskursen som ett nyliberalt subjekt: fri att göra val men som därigenom hålls ansvarig för sitt välbefinnande på livets alla områden. Slutligen diskuteras de konsekvenser som en projektifiering av kulturen kan få: ett försvagat offentligt samtal och ett mindre demokratiskt kulturliv. / Like all other parts of society the cultural sector has come to increasingly be legitimized in economic terms. This development can be described in terms of an economization of society. As the management techniques of New Public Management have come to dominate public sector administration since the 1980’s a new type of society has developed where all activities are exposed to competition, contract management and control. In light of this developement, the cultural sector has increasingly begun to organize cultural work in the form of projects. This paper uses the work of philosopher Michel Foucault to illustrate how this economization and projectification can be understood as a discourse which shapes the cultural worker as well as cultural policy. Based on the idea that discourses shape reality this paper examines how the discourse of projectification has been established in the cultural sector, as well as how the cultural worker is constituted as a subject within the discourse. These issues are explored through an analysis of cultural policy documents and through interviews with cultural workers. The implications of the discourse of projectification are studied through Foucault's theory of biopolitics and governmentality in the light of neoliberalism, New Public Management and economization. Johanna Oksala and Wendy Brown's theories of neoliberalism, Roland Almqvist and Jan-Erik Lane's analysis of New Public Management, and Johann Packendorffs analysis of the consequences this projectification has for the individual are starting points for this discussion. The paper shows that the discourse of projectification has been established in the cultural field and three central concepts that form the discourse have been identified: flexibility, innovation and freedom. The analysis shows that discursive meanings of these concepts can be related to concepts of entrepreneurship, adaptability, competition, creativity and freedom of choice. Furthermore the analysis in this paper shows that the cultural worker is subjectivated by the discourse as a neoliberal subject: a subject with an unquestionable ability to make free choices, which means that the individual is responsible for their own wellbeing in all areas of life. Finally, the paper discuss the possible consequences of this projectification of culture: a weakened public dialogue and a less democratic cultural life.

This essay examines the content in the Artworks: the arts &amp; business journal with the aim to find out what economic models and business ideas are presented to be applied by the artists and the artworld. The method being used is a material context analysis, together with Marxist capitalist theories, with ‘speculation as a mode of production’ according to Marina Vishmidt, as a philosophical analysis tool. The results show that the opinions and suggestions that appear in the material correlates with the political and economic development of the modern western society: arts should work more closely with the business, and also it should be a business itself. Internet and technology appear as a main field of opportunities suggested for the artworld in order to increase their businesses and autonomy. The results of the analysis also show ‘speculation as a mode of production’ in action and explains how art and creative work can be measured and used in a business plan. / Populärvetenskaplig sammanfattning  Uppsatsen undersöker innehållet i tidskriften Artworks: the arts &amp; business journal, för att se vilka förslag och lösningar som där i föreslås som ekonomiska modeller för konst och konstvärlden. Metoden som använts till undersökningen är en materialistisk kontextanalys, med teori där spekulation som produktionssätt med utgångspunkt i marxistisk teori om kapitalism har använts enligt Marina Vishmidt. Resultaten av undersökningen visar att aktörerna i materialet föreslår att konst och konstvärlden samarbetar mer med vinstdrivande företag, samt att de själva mer bör agera som företag. Resultaten sammanfaller med den för tiden aktuella diskursen om ”samhällets ekonomisering” vilket innebär att tidigare autonoma fält som konstens fält nu underordnats det ekonomiska fältet. Internet och teknologi framträder i undersökningen som en arena eller marknadsplats av möjligheter där de kreativa aktörerna kan förverkliga sitt skapande och nå ut till kunderna direkt utan att behöva vara beroende av andra parter. Uppsatsens resultat visar också på hur Vishmidts teori om spekulation som produktionssätt fungerar när konst och konstnärligt arbete ska mätas och användas i en affärsplan.

Adapting literature from a cultural context to another is the main theme of my master's thesis. The aim is to determine how publishing houses adapt a book from a different cultural context to their own, and if there are any specific marketing choices being made during the publishing process.The thesis highlights two authors, Sara Stridsberg from Sweden and Silke Scheuermann from Germany. Interviews have been made with the publishers, editors and translators of the translated novels. One of the main themes is to be able to showcase differences between the Swedish and the German publishing business and their particular cultural characteristics in working with translated novels. I have found that the brand of a publishing house is important when making publishing decisions. For larger publishing houses, the economical capital is of importance, and for smaller publishing houses the cultural capital tends to be of a higher value. The book market is becoming more defined by the economy of attention and economization of culture, which is showing in all different aspects of the business; publishing houses, newspapers and agents are all adapting towards a more economic focus.