Denna studie genomfördes med syfte att undersöka hur lärare tänkt och didaktiskt resonerat om klasstorlekens förhållande till undervisningens utformning och innehåll. Det är en kvalitativ studie om hur legitimerade lågstadielärare resonerat både om undervisning och organisering av elevgrupper utifrån språkliga, konstnärliga och naturvetenskapliga ämnen. Studien innehåller teoretiska utgångspunkter ur den utvecklingsekologiska teorin på en mikronivå. Lärarnas resonemang angående klasstorlek analyserades och tolkades med hjälp av den utvecklingsekologiska teorin. Den empiriska datan tolkades i huvudsak med begrepp som ekologiska övergångar, relationer och roller på en klassrumsnivå. Metoden som användes var semistrukturerade intervjuer med sex stycken legitimerade lågstadielärare. Analysverktyget utifrån de transkriberade intervjuerna var tematisk analys, teman som studien förhöll sig till blev arbetsmiljö och olika antal behov, kooperativt lärande (elevaktiv undervisning i mindre grupper) och nivågruppering som en undervisningsstrategi. Utifrån ekologiska övergångar på en mikronivå utgjorde arbetsmiljö och elevers olika behov en central del av resonemangen kring klasstorlekens betydelse för undervisningen. De första slutsatserna som studien kom fram till var att ekologiska övergångar och beteendemiljöer förändras på en mikronivå i förhållande till klasstorlek. Likt tidigare studier tycktes denna studies tolkningar även tyda på att mängden interaktioner påverkas utifrån klasstorlek. Andra slutsatser som studien kom fram till var att lärarna resonerade relationellt om att kooperativt lärande fungerade som en viktig resurs för lärare i både större och mindre klasser. När det kom till lärarnas resonemang kring vilken typ av undervisning som möjliggjordes vid olika klasstorlekar framkom att olika kunskapsnivåer i olika ämnen påverkade lärarnas resonemang kring hur de tänkte när de organiserade sin elevgrupp. Det framkom även vilka roller i klassrummet som synliggjordes vid denna organisering.

Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka hur lärare hanterar och bemöter särbegåvning i mellanstadiets matematikundervisning. Frågeställningarna i denna studie var således: (1) Vilka undervisningsmetoder och strategier anser lärare vara mest gynnsamma för särbegåvade elever i undervisningen? Och (2) vilka undervisningsmetoder och strategier anser särbegåvade elever vara mest gynnsamma för deras kunskapsutveckling? I denna systematiska litteraturstudie har vi använt oss av databaserna ERIC och Scopus för att samla in relevant data kring lärare och särbegåvade elevers perspektiv på undervisning. Resultatet visade bland annat vilka undervisningsstrategier som lärare ansåg effektiva och som särbegåvade elever uppskattade särskilt. Resultatet visade även aspekter i båda perspektiven som skiljer dem åt, men även aspekter mellan perspektiven som överlappade som exempelvis varierad undervisning.