I denna studie vill vi undersöka ensamkommande flickors erfarenheter av studie- och yrkesvägledning samt hur de resonerar kring framtiden, där vi vill fokusera på deras upplevda möjligheter och framtidsdrömmar. Till vår hjälp med detta har vi våra tre frågeställningar; Hur beskriver de ensamkommande flickorna sina erfarenheter av vägledning?, Hur ser de ensamkommande flickornas framtidsdrömmar ut, och har de förändrats sedan de kom till Sverige?, samt Hur ser de ensamkommande flickorna på sina möjligheter till arbete? Vi valde att göra en kvalitativ studie där vi genomför intervjuer med fem ensamkommande flickor. Våra intervjuer har därefter analyserats utifrån Bourdieus begrepp fält, kapital och habitus samt Hodkinson och Sparkes begrepp handlingshorisont. Resultatet visar på att de ensamkommande flickorna framhåller vikten av utbildning i syfte att nå framtida yrkesdrömmar samtidigt som deras upplevda möjligheter att få ett arbete skiljer sig. Några har kvar samma yrkesdröm som i hemlandet medan några av flickornas yrkesdrömmar förändrats, av olika anledningar. Skolans studie- och yrkesvägledning uppges vara betydelsefull för eleverna, där lärarnas vägledande insatser särskilt framhålls.

7049 unaccompanied children seeked asylum in Sweden during 2014 and 15% of them were girls. The aim of the study was to highlight unaccompanied girls arriving in Sweden and examine their views on integration and belonging. Interviews were undertaken with five former unaccompanied girls in the age of 18-24 through a qualitative approach. The result was analyzed abductively through Rainer Bauböcks’ (1996) Model of Civil Society, David Morgans’ (2011) concept of Family Practices and through Steven Vertovecs’ (2001) concept of Transnational Social Room. Four out of five respondents described that they felt included in the Swedish society. However, according to Bauböcks’ model, the respondents were rather in the process of becoming integrated, since they did not yet fulfill all criteria for integration. Furthermore, the respondents expressed that education was of high value in order to get a job, get integrated and to become independent. Relationships with significant people was also a strong contributing factor to their sense of belonging. The position in transnational social rooms varied among the respondents.

The purpose of this study was to investigate how unaccompanied refugee girls were received by Swedish authorities and the surrounding. Focus in the study was to explore the impact that the Swedish asylum process has on unaccompanied refugee girls. It examines the target group’s asylum experiences regarding their well-being, everyday life, future goals and their integration into their present-day society. The theoretical starting points of this study were the intersectional perspective and the theory of resilience. The method utilized in this study entailed semi-structured interviews with seven women, who were unaccompanied refugee children. The respondents moved to Sweden between the age range 12-17. The results of the study disclosed that the respondents' well-being was negatively affected during the waiting period due to uncertainty of their future. In addition, the results indicated that the respondents showed resilience by adopting a positive attitude and showing a successful adjustment despite stress in their everyday life and uncertainty about their future. The results further showed that the respondents who lived in home for care or housing for unaccompanied children, felt that they were treated differently because of their gender. On the other hand, being constantly reminded that the respondents were a minority in the group of unaccompanied children was something all respondents could agree on. Freedom and equality were the two principles that the respondents appreciated the most in Sweden. The conclusion of the study is that the respondents did not let their setbacks and uncertainty about their future prevent them from achieving their dreams and integrating into Swedish society.

År 2015 var Sverige det land som tog emot flest ensamkommande barn i förhållande till sin befolkning i Europa. Eftersom ensamkommande barn flyr utan sina föräldrar eller annan vårdnadshavare, är de särskilt utsatta vid ankomsten till Sverige. Det finns bristfällig kunskap om ensamkommande flickors utsatthet och deras behov av stöd är ouppmärksammat.  Forskningen om ensamkommande flyktingbarn inkluderar sällan könsrelaterade dimensioner, trots att det kan förekomma olika kulturella förväntningar på pojkar och flickor vid flykten. Därför är syftet med vår studie att öka kunskapen och förståelsen för ensamkommande flickors utsatta situation och behov av stöd, samt undersöka hur yrkesverksamma bemöter detta i socialt arbete. Syftet kommer besvaras med stöd av ett kulturellt perspektiv. Vi valde att genomföra fem semistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma som arbetar eller har arbetat med ensamkommande flickor. Resultatet av studien visade att det finns en utsatthet hos ensamkommande flickor. De kommer ensamma, förlorar sin grupptillhörighet och möter ett nytt samhälle med annan kultur och syn på könsroller, gentemot deras ursprungsländer. Vidare visar resultatet att ensamkommande flickor ses som en tyst osynlig grupp som riskerar att inte få det stöd som de behöver. Ett viktigt resultat är även att vid yrkesverksammas bemötande med ensamkommande flickor, bör det finnas djupare kunskap och förståelse kring flickornas kulturella bakgrund. Resultatet har tolkats utifrån Geert Hofstedes kulturdimensionsteori samt hur det förhåller sig till tidigare forskning.

Ensamkommande barn som kommer till Sverige kan utifrån deras behov placeras på HVB för att få stöd de behöver. Vi har identifierat ett kunskapsbehov om ensamkommande flickors utsatthet samt behov utifrån brist på tidigare forskning. Studiens syfte är att undersöka och analysera en grupp socialarbetares erfarenheter av utsatthet och behov ensamkommande flickor kan ha inom HVB, samt hur denna grupp socialarbetare kan förhålla sig till aspekter av kön i sitt arbete med flickorna. Studiens metod var kvalitativ och fem semistrukturerade intervjuer med socialarbetare som arbetar eller har arbetat med målgruppen genomfördes. Resultatet visade att respondenterna upplevde att flickor inom HVB kunde vara en utsatt grupp på grund av kön, ålder, trauma samt sexuella utnyttjanden. Respondenterna upplevde även att ensamkommande flickor hade sociala, psykiska, kroppsliga behov således behov av trygghet och integration. Ytterligare huvudresultat var att majoriteten av respondenter upplevde att HVB främst var anpassat för pojkar, att respondenterna upplevde att de inte hade nog med kunskap om kön samt att de inte existerade nog med anpassat stöd för flickornas situation. Studiens viktigaste slutsatser var att flickorna hade en särskild utsatthet som ofta kunde skilja sig från pojkarna utifrån kön, genus samt ålder och att studien kan tyda på att HVB i många fall anpassas mer för pojkar än flickor. Olika förväntningar existerade även utifrån kön bland både personalgrupper samt barnen som påverkade båda grupper. Ytterligare att studien kan tyda på att socialarbetare inom HVB upplevde att de behöver mer kunskap om kön samt anpassat stöd för att kunna möta ensamkommande flickors situation inom HVB.

Syftet med denna studie är att undersöka ensamkommande flickors erfarenheter och upplevelser av integrationsprocessen. Studien avser ensamkommande flickor som har en erfarenhet av att bo på ett HVB-hem i Sverige. I studien har semistrukturerade intervjuer använts med fyra unga vuxna flickor som har kommit som ensamkommande barn till Sverige från olika länder. Studien är baserad på olika teman i syfte till att få en djupare förståelse och bättre uppfattning av intervjupersonernas upplevelse av deras integrationsprocess. Slutsatsen är att språket upplevs vara den viktigaste faktorn för att integreras i samhället. Det innebär att språket är en nödvändig faktor för en vidareutbildning, men också för att få ett fast arbete med goda arbetsvillkor. Förutom goda språkkunskaper är ett socialt nätverk, god relation med (personal, god man, socialsekreterare) och kortare väntetid på uppehållstillstånd några faktorer som främjar en lyckad integration enligt deltagarna. Sammanfattningsvis ger studien en bild på hur dessa flickor har haft det som ensamkommande barn, samt hur de har upplevt deras integrationsprocess i hemmet. Detta med en förhoppning av att ge ökad kunskap och bättre förståelse i bemötandet av ensamkommande barns behov under tiden på HVB-hem.

I gränslandet mellan barn- och vuxenliv ställs ungdomar inför många utmaningar. Under denna komplexa period finns bland annat en förväntan, att denne på ett vuxet och moget sätt, ska hantera och ta beslut om framtida utbildning och karriär. Samtidigt som det sker ett sökande efter identitet och tillhörighet. Om man dessutom tvingas fly, utan sina föräldrar, från ett land drabbat av krig blir dessa utmaningar än fler och ännu större. Socialstyrelsens (2021) statistik visar att 35 369 ensamkommande barn kom till Sverige under 2015. Endast 8% av dessa var flickor. Tidigare forskning åskådliggör ett mottagande, till största del baserat på pojkar och deras behov, vilket gör att flickorna kommer i skymundan och i många fall missgynnas i framtida karriärvägar. I denna kvalitativa studie har fokus varit att studera och analysera karriärvägar för fem ensamkommande flickor från Afghanistan. Ett land med stark könsegregation, där korrupta juridiska system missgynnar landets kvinnor skriver Brunnberg och Darvishpour (2016). Studien tar även del av flickornas upplevelser av mötet med studie- och yrkesvägledning. Resultaten visar att tidigare skolerfarenhet, föräldrars utbildning samt typ av uppehållstillstånd är betydande för flickornas framtida karriärvägsmöjligheter. Således finns det ett stort behov av att vidare undersöka ensamkommande barns väg in i det svenska skolsystemet. Framförallt finns det behov av fler studier som ser till de ensamkommande flickornas erfarenheter och behov. Den här kvalitativa uppsatsen har som ambition att bidra med ny kunskap inom detta område. / In the borderland between childhood and adulthood, young people face many challenges. During this complex period, there is an expectation that they, in an adult and mature way, will handle and make decisions about their future education and career. At the same time as there is a search for identity and belonging. If you are also forced to flee, without your parents, from a country affected by war, these challenges will be even more and even greater. The National Board of Health and Welfare's (2021) statistics show that 35,369 unaccompanied children came to Sweden in 2015. Only 8% of these children were girls. Previous research illustrates a reception, largely based on boys and their needs, which means that the girls are overshadowed and in many cases disadvantaged in future career paths. In this qualitative study, focus has been on studying and analyzing career paths for five unaccompanied girls from Afghanistan. A country with strong gender segregation, where corrupt legal systems disadvantage the country's women (Brunnberg och Darvishpour, 2016). The study also shows the girls experiences of the meeting with studying and career guidance. The results show that previous school experience, parents education and type of residence permit are significant for the girls future career path opportunities. Thus, there is a great need to further investigate the path of unaccompanied children into the Swedish school system. Above all, there is a need for more studies that look at the experiences and needs of unaccompanied girls. This qualitative thesis aims to contribute new knowledge in this area.

I denna studie har erfarenheter och framtidsvisioner vad gäller utbildning och arbete i Sverige bland unga kvinnor som kom till Sverige som ensamkommande flickor undersökts. Ambitionen med studien är att öka kunskapen kring gruppen unga kvinnor som kommit till Sverige som ensamkommande flickor. Kvalitativa djupgående intervjuer samt en hermeneutisk forskningsansats, präglad av författarnas förförståelse, har använts i studien. I studieresultatet framkommer att de unga kvinnorna upplever mindre stöd samt en ökad ensamhet efter att de har flyttat från HVB-hemmet till eget boende. Studieresultatet visar även på att de unga kvinnorna upplever segregation i skolan samt har kunskapsluckor kring arbete och utbildning. I studiens slutsats formuleras möjliga förbättringar för att öka unga kvinnors kontaktnät innan de flyttar till eget boende, för att motverka segregation i skolan samt förslag på att införa regelbundna samtal. Förbättringarna syftar till att öka unga kvinnors möjligheter att nå sina mål, nå ökat välmående samt en förbättrad integration. / This study have set out to oppose the experience and outlook on future regarding education and work within the group of young women who came to Sweden as unaccompanied refugee children. The purpose of the study is also to increase knowledge about young women who came to Sweden as unaccompanied refugee children. Qualitative in-depth interviews with a hermeneutic research approach characterized by the author’s preconceptions have been used for the study. The key features of the study is that young women after they have moved out of the residential care home to their own apartments experience feelings of loneliness and lack of support. Experiences of segregation in school and knowledge gaps regarding education and work is also key features in the study. In the conclusion of the study possible improvements are suggested to improve young women’s contact network before moving to their own apartments, counteract segregation in school and suggest an establishment of regular dialogues. The improvements aims as a way to increase young women’s abilities to reach their goals, increase their wellbeing and improve integration.

The aim of this study is to investigate how women who came to Sweden as unaccompanied children experienced their entry into the Swedish labor market based on six qualitative interviews with woman in the age range of 24-32. The interviews were analyzed and interpreted using social capital as a theory. The results show that the informants turned to their friends consisting of other unaccompanied children, and that this network provided security and answers especially in the beginning of their stay in Sweden. Furthermore, our results show that bonding social capital played an important part as an enabler to search for contacts outside the network. All respondents report that it is difficult to get to know Swedes. The respondents did not attribute any significant importance to their social worker but they all emphasized that a significant key to enter the labour market is to learn the Swedish language.