Detta examensarbete handlar om hållbara stadsdelar. För att definiera och befästa hållbarheten hos stadsdelar används idag checklistor, certifieringar och marknadsföring. Certifieringar och checklistor används som verktyg i planprocessen och specificerar på vilka grunder stadsdelen kallas ”hållbar”. En certifiering är också en signal utåt för att förmedla en trovärdig miljö- och hållbarhetsmärkning. Idag finns få certifierade stadsdelar, men desto fler stadsutvecklingsprojekt som marknadsför sig som hållbara eller med element av hållbarhet. Marknadsföring fångar upp, utvecklar och kommunicerar positiva värden. Marknadsföring och kommunikation av ”hållbara” stadsutvecklingsprojekt visar på en eftersträvansvärd bild av morgondagens stad, och kan därför betraktas som ett normativt framtidsscenario. Men hur ser detta scenario ut, och vad har det för likheter med den stadsutveckling som definieras av kriterier för att certifiera en stad som hållbar? För att besvara frågeställningen används teori kring hållbarhetsbegreppet, framtidsstudier, marknadsföring, samt kunskapsutnyttjande och delaktighet. I arbetet presenteras en jämförelse mellan innehållet i certifieringssystemet BREEAM Communities, en checklista för hållbarstadsutveckling från konsultföretaget WSP och marknadsföringsmaterial från fallstudier i Stockholm. Eftersom certifiering, checklista och marknadsföring innehåller många hållbarhetsaspekter görs en avgränsning till områdena vattenkontakt och delaktighet. Vattenkontakt innefattar både ekologiska värden och tillgänglighetsaspekter kopplat till vattennära bebyggelse. Delaktighet syftar på medborgardeltagande och vilka kunskaper och därmed normer som kommer till tals i stadsutvecklingsprocessen. För att ge ytterligare perspektiv till diskussionen gjordes även en jämförelse med hur Minneapolis arbetar med vattenkontakt och delaktighet. Intervjuer genomfördes i både Stockholm och Minneapolis om svårigheter i att mäta hållbarhet och fördelar med en certifiering. Jämförelsen ger att de flesta aspekter som marknadsförs i fallstudierna, inom avgränsningen delaktighet och vattenkontakt, återfinns i BREEAM Communities och i WSP:s checklista. Undantagen som marknadsförs men inte återfinns i verktygen är utbildningar och nyutveckling av externa samarbeten och transportinfrastruktur. Certifieringssystemet och checklistan innehåller dessutom några ytterligare punkter rörande markanvändning och ekologiska aspekter vilka inte har återfunnits i marknadsföringsmaterialet. Huvudfrågeställningens genomförbarhet diskuteras, liksom svårigheterna med att certifiera kopplat till mätbarhet och vad en certifiering kan bidra med till hållbar stadsutveckling. / This thesis is about sustainable neighborhoods and communities. To define and strengthen the sustainability of neighborhoods, checklists, certification and marketing are used. Certifications and checklists are used as tools in the planning process and specify the grounds upon which a community is called “sustainable”. A certification is also a public signal to convey a credible environmental and sustainability labeling. Today there are few certified neighborhoods, but several urban developments that market themselves as sustainable or with elements of sustainability. Marketing captures, develops and communicates positive values. The marketing and communication of “sustainable” urban development projects indicate a desirable image of the city of tomorrow, and can therefore be regarded as a normative scenario of the future. But what does this scenario look like, and what is its resemblance to the urban development as defined by the criteria for certifying a city as sustainable? To answer the main question, the thesis uses theories about the concept of sustainability, future studies, marketing, public participation and the use of knowledge in the planning process. Subsequently, the thesis presents a comparison between the content of the certification system BREEAM Communities, a checklist for sustainable urban development from the consultancy firm WSP and marketing material from case studies in Stockholm. Since the certification checklist and marketing have many aspects of sustainability, delimitation is done to sustainability aspects concerning water contact and participation. Water contact includes both ecological values and accessibility issues related to waterfront development. Participation refers to public participation and the knowledge and connected norms that are heard in the urban development process. To provide additional perspectives to the discussion, a comparison was also done with how Minneapolis works with water contact and participation. Interviews were conducted in both Stockholm and Minneapolis on the difficulties of measuring the sustainability and benefits of certification. The comparison gives that most of the aspects that are marketed in the case studies, within the delimitation participation and water contact, can be found in BREEAM Communities and the WSP checklist. The exceptions being marketed but not listed in the tools are education and new development of external partnerships and transport infrastructure. The certification system and checklist also contain some additional points regarding land use and ecological aspects which have not been found in the marketing material. The feasibility of the main question is discussed, as are the difficulties in certifying linked to measurables and how a certification can contribute to sustainable urban development.

Denna rapport har utförts åt Lokalförvaltningen Göteborg i samarbete med Miljöbron. Lokalförvaltningen förvaltar, anpassar och bygger lokaler och boenden åt Göteborgs Stads verksamheter. De är en av Sveriges största förvaltare av offentliga lokaler.  Miljöbron är en ideell organisation som bland annat koordinerar examensarbeten. Material utomhus utsätts för stora påfrestningar, såsom fukt och extrema temperaturer. Att trä som utsätts för dessa förhållanden bryts ner och angrips av organismer är inget nytt. Ett materials förmåga att motstå dessa nedbrytningar kallas för beständighet, det har således länge sökts efter ett beständigt virke. För att öka träets beständighet finns det diverse behandlingsmetoder, men även träslag med naturligt hög beständighet existerar. En mycket vanlig behandlingsmetod är tryckimpregnerat virke. Det är en metod som använts till stor det på 1900-talet men som på senare tid har upptäckts vara mycket miljö- och hälsofarlig. Med bakgrund av detta har medlen till tryckimpregnering bytts ut mot mer miljövänliga alternativ, men även de har en relativt stor inverkan på miljön. I och med det är det av stort intresse att hitta nya alternativ till tryckimpregnerat. Denna rapport söker således undersöka de alternativ till tryckimpregnerat virke som finns på marknaden. Målet med detta är att jämföra de metoder och produkter som är aktuella, och försöka bedöma vilken produkt som ska användas till framtida projekt

Certification systems, that assess companies’ work with social and environmental issues, have emerged in an increasing number of industries. Today, there are environmental certifications for the food industry, the forestry, the fisheries sector and several more. In apparel industry, certification for sustainable working conditions has been of major impact. The property sector is no exception from other industries. Today, there are a variety of different environmental assessment methods in the world, in order to support sustainable construction. In recent years, a rapid development has also been taken place in the Swedish real estate market, where many property owners show great interest in certifying their portfolios. On the Swedish market for commercial real estate there are three different environmental certification systems being used: BREEAM, LEED and the national label Miljöbyggnad. The GreenBuilding Programme, which focuses solely on energy efficiency, has also had a significant impact in the country. Environmental certifications are market-driven regulations, based on customer demand driving companies to conduct their operations in a sustainable way. According to Auld, Bernstein and Cashore (2008), the certification systems differs from other forms of CSR because the companies voluntary agree to let external organizations regulate their activities. In return, the companies get a credible recognition on the market, showing they work seriously and concretely with sustainability issues. According to previous studies, the demand for environmentally certified properties and offices is still limited (Broström & Weinz, 2010; Reuterskiöld & Fröberg, 2010; Bonde, Lind, & Lundström, 2009; van der Schaaf & Sandgärde, 2008). Yet, the interest of stakeholders in the real estate sector is widely spread. This examination aims to determine the value of environmental certification for property owners, and from that basis try to find out how the development might proceed. The study is based on qualitative interviews with stakeholders in the Swedish construction and property sectors, as well as a literature review of the development of certification systems in other industries and in international property markets. In order to get a holistic perspective of this complex industry, the commercial real estate is seen as a system through four phases: Construction, Management, Renovation and Transaction. Interviews were conducted with stakeholders who were considered representative for each phase, resulting in Property development companies, Property owners and Real Estate appraisals. Based on empirical findings, the interest of environmental certifications peaks in the phase of construction, while companies mainly active in management and renovations are more hesitant in the choice of certifying their buildings or not. The fact that the share of newly constructed buildings is very small relative to the total property stock implies that the market for certified buildings is virtually nonexistent, and will so remain unless the environmental certification systems spread to existing buildings. The minimal market has consequences in the transaction phase, since the yield is determined from previous transactions of comparable properties. In the present situation, certified buildings are compared to conventional ones, which imply that the certification doesn’t result in a higher market value. In addition, the limited supply leads to badly informed tenants and, thus, a low demand for certified offices. Despite the lack of purely economic value, that is, price or rent premiums, the environmental certifications still seems to be valuable, though in a more qualitative way. Interviewed companies think that a certification provides a communication value in the relationship with external stakeholders, credibility through third party review, insurance against future customer requirements, sustainable internal processes and an internal sense of pride among employees. To be able to transform qualitative values to monetary ones, the environmental certifications must develop through the value chain of commercial real estate, to the phases of management and renovations. This development can be supported and accelerated by adapting certification systems for the management of the existing building stock. In addition, the author argues for the importance of not restricting the number of certification schemes in the market, as well as not neglecting the importance of political leadership for a continued development in the sector. / Certifieringssystem för att bedöma företagens arbete med miljömässiga och sociala problem är ett fenomen som dykt upp inom alltfler branscher. Idag finns miljöcertifieringar inom livsmedelsbranschen, skogsindustrin, fiskenäringen och många fler. Inom klädindustrin har exempelvis certifieringar för hållbara arbetsförhållanden fått ett stort genomslag. Bygg- och fastighetssektorn är inget undantag. Idag finns det i världen en uppsjö av olika miljöcertifieringssystem som syftar till att stödja ett hållbart byggande. Under de senaste åren har en snabb utveckling även observerats på den svenska fastighetsmarknaden och det finns idag ett stort intresse hos landets fastighetsägare att miljöcertifiera sitt bestånd. På den svenska marknaden används framförallt tre miljöcertifieringssystem: brittiska BREEAM, amerikanska LEED och svenska Miljöbyggnad. Det EU-initierade energieffektiviseringsprogrammet GreenBuilding har också fått ett stort genomslag i landet. En miljöcertifiering är ett marknadsdrivet instrument, som bygger på att kundernas efterfrågan driver företagen till att bedriva sina verksamheter på ett mer hållbart sätt. Enligt Auld, Bernstein och Cashore (2008) skiljer sig certifieringssystemen från andra CSR-former (Corporate Social Responsibility; på svenska Företagens samhällsansvar) i och med att företagen frivilligt går med på att låta utomstående organisationer reglera deras verksamheter. I gengäld får företagen ett trovärdigt erkännande på marknaden som visar att de tar miljömässiga problem på allvar och att de arbetar konkret med hållbarhetsfrågor. Enligt tidigare studier är investerarnas och hyresgästernas efterfrågan på miljöcertifierade fastigheter och lokaler än så länge liten (Broström & Weinz, 2010; Reuterskiöld & Fröberg, 2010; Bonde, Lind, & Lundström, 2009; van der Schaaf & Sandgärde, 2008). Ändå är intresset hos aktörerna inom bygg- och fastighetssektorn stort. Denna undersökning har som syfte att ta reda på vad aktörerna ser för värde i en miljöcertifiering, och utifrån den utgångspunkten försöka ta reda på hur utvecklingen kan se ut framåt. Undersökningen bygger på kvalitativa intervjuer med aktörer inom den svenska bygg- och fastighetssektorn samt en litteraturstudie över utvecklingen av certifieringssystem i andra branscher och på internationella fastighetsmarknader. För att få ett helhetsperspektiv av denna komplexa bransch betraktas det kommersiella fastighetsföretagandet som ett system genom faserna nybyggnation, förvaltning, förädling och transaktion. Intervjuer genomfördes med aktörer som ansågs representativa för respektive fas, vilket resulterade i fastighetsutvecklande företag (nybyggnation), fastighetsägare (förvaltning och förädling) och värderare (transaktion). Utifrån de empiriska resultaten kan det konstateras att utvecklingen av miljöcertifieringar är som störst i nybyggnationsfasen, medan företag som huvudsakligen är verksamma inom förvaltning och förädling står mer tveksamma inför miljöcertifieringarnas fördelar. I och med att andelen nybyggnation är mycket liten i förhållande till det totala fastighetsbeståndet innebär det att marknaden för certifierade fastigheter är i det närmaste obefintlig, och att den även fortsättningsvis kommer att vara liten om inte certifieringarna sprids till det befintliga beståndet. Detta ger konsekvenser i transaktionsfasen, eftersom att avkastningskravet i marknadsvärderingarna bygger på att det finns jämförbara objekt. I dagsläget jämförs certifierade fastigheter med konventionella, vilket innebär att en miljöcertifiering inte resulterar i ett högre marknadsvärde. Det begränsade utbudet gör även att hyresgästerna har dålig kännedom och kunskap om miljöcertifieringar och därmed inte efterfrågar detta i någon högre utsträckning. Även om det inte existerar något rent ekonomiskt värde, i form av högre marknadsvärden och hyrespremier, i miljöcertifieringarna framkommer det ändå ett antal kvalitativa värden. Intervjuade företag anser att miljöcertifieringen ger ett kommunikationsvärde till externa intressenter, trovärdighet genom tredjepartsgranskning, en försäkring mot kundernas framtida krav, hållbara interna processer och en intern stolthet hos medarbetarna. För att de kvalitativa värdena ska kunna omvandlas till monetära värden krävs det att miljöcertifieringarna sprids genom värdekedjan till förvaltnings- och förädlingsfaserna. En sådan utveckling kan stöttas och snabbas upp genom att de certifieringssystem som används på den svenska marknaden anpassas till förvaltning av det befintliga beståndet. Författaren argumenterar även för vikten av att det finns flera miljöcertifieringssystem på marknaden, samt att politikens betydelse inte bör förbises för att även fortsättningsvis se en positiv utveckling i sektorn.

COMPARISION OF CLIMATE IMPACT FROM INDUSTIALLY PRODUCED AND TRADITIONALLY SITE-BUILT APARTMENT BUILDINGS  Greenhouse gas emissions is a global problem that is causing climate change on our planet. In Sweden, the construction and real estate sector accounts for about 21% of the total emissions. The focus has previously been on the climate impact of a building's operational phase. By constructing new buildings with lower energy requirement for heating, an increased use of renewable energy and more energy-efficient supply systems has lowered the emissions in the operational phase. This in turn led to the construction phase becoming more important in terms of the building's total climate impact throughout its lifecycle. The concept for industrial construction means that large parts of the construction take place in a factory and are often emphasized as energy efficient. Important for the construction phase is also the choice of building materials and wood, as renewable material has a lower climate impact than for example concrete. In industrial construction, wood is well suited as a building material because it is easy to handle in the factory and it is a straightforward material to transport. This entails an energy- and resource-efficient construction process.    The purpose of this work is to analyze differences in climate impact between industrialized construction process and traditional site-built construction process. It is also analyzed how these differences are made visible or not in traditional reporting of LCA in life cycle modules where the entire life cycle is not always reported. Three different buildings are compared: an industrially produced wooden house, a site-built wooden house and a site-built house with a concrete frame. In addition, the LCA for the industrially built wooden house is reported in two different ways to make it clear that the LCA methodology is not adapted for industrial construction.     The results show that if the construction site is close to the factory, there is a clear advantage of building industrially. But the distance from the factory to the construction site for industrial construction for the industrial construction accounts for such a large part of the climate impact that at longer distances within Sweden it can often be the case that a site-built process would have given a lower climate impact. If, of the other hand, the construction site is closer to the factory, the result shows a clear climatic advantage of building industrially. Building industrially instead of site-built provides a climate advantage in energy use in the construction and installation process as well as a small reduction in climate impact in terms of waste.   It also shown that unfair comparisons can occur between industrial and site-built houses if the entire life cycle is not reported, where industrial construction then gets higher climate impact in the product phase because the construction that take place in the factory is counted as product manufacturing and not as construction site.   The prefabricated process is well suited for building in wood. The study shows that a prefabricated wooden house emits approximately 40-45% lower carbon dioxide emissions than a site-built concrete house in the product phase. / Utsläpp av växthusgaser är ett globalt problem som orsakar klimatförändringar på vår planet. I Sverige står bygg- och fastighetssektorn för cirka 21% av de totala utsläppen. Fokus har länge legat på att få ner klimatpåverkan i byggnadens driftsfas, men genom att konstruera nybyggnationer med ett lägre energibehov för uppvärmning, en ökad användning av förnybar energi och energieffektivare tillförselsystem så har utsläppen från driftsfasen minskat. Detta har lett till att konstruktionsfasen fått en större betydelse sett ur byggnadens totala klimatpåverkan under hela dess livscykel. Konceptet industriellt byggande innebär att stora delar av byggnationen sker i en fabrik och framhålls ofta som energieffektivt. Viktigt för byggfasen är också valet av byggmaterial och trä som förnybart material har lägre klimatpåverkan än till exempel betong. I det industriella byggandet lämpar sig valet av trä som byggmaterial bra eftersom det är lätt att hantera i fabrik och ett smidigt material att transportera. Detta medför en energi- och resurseffektiv byggprocess.   Syftet med detta arbete är att undersöka skillnader i klimatpåverkan mellan industrialiserad byggprocess och traditionell platsbyggd byggprocess. Dessutom utreds hur dessa skillnader synliggörs eller inte vid traditionell redovisning av LCA i livscykelmoduler där hela livscykeln inte alltid redovisas. Tre olika byggnader jämförs: ett industriellt producerat trähus, ett platsbyggt trähus och ett platsbyggt hus med betongstomme. Dessutom redovisas LCA för det industriellt byggda trähuset på två olika sätt för att synliggöra att de LCA-metodiken inte är anpassad för industriellt byggande.     Resultatet visar att om byggplatsen ligger nära fabrik så finns det en tydlig fördel klimatmässigt av att bygga industriellt. Men avståndet från fabrik till byggarbetsplats vid industriellt byggande står för en så stor del av klimatpåverkan att det vid längre avstånd inom Sverige kan bli så att en platsbyggd process hade gett en lägre klimatpåverkan. Att bygga industriellt istället för platsbyggt visade sig ge en klimatfördel vid energianvändning i bygg och installationsprocessen samt också en liten minskning i klimatpåverkan vad gäller spill.  Det visar sig också att det kan uppstå orättvisa jämförelser mellan industriellt och platsbyggda hus om inte hela livscykeln redovisas eftersom att det industriella byggandet får en hög klimatpåverkan i produktskedet om det byggande som sker i fabriken räknas som produkt-tillverkning och inte som byggplats.  Den prefabricerade processen passar bra för att bygga i trä. Studien visar att ett prefabricerat trähus har cirka 40–45% lägre koldioxidutsläpp än ett platsbyggt betonghus i materialproduktionen.

In January 2022, a new requirement will be introduced for declaration of building’s carbon footprint, which is a comprehensive requirement compared with previous regulations. This will hopefully lead the industry in the direction to achieve a net zero carbon footprint by 2050. This study explores the challenges and opportunities of this new requirement to serve as an approach to make more environmentally friendly choices. Many companies currently lack relevant knowledges to perform and evaluate building’s carbon footprint and thus may find this requirement challenging. The purpose of the study is to motivate construction companies and explore the benefits of this requirement in reducing CO2 emissions. This research work is focused on a building case which was built recently by a small construction company. The company runs by some craftsmen and it can therefore be a challenging task to understand and fulfil this requirement. In this study, a life cycle analysis is performed using the documents and materials obtained from the construction company. The declaration requirement concerns mainly the materials used in the building envelope as well as interior walls and load-bearing structures. The requirement is set on the CO2 emitted from production of building materials and components off-site along with on-site production of buildings (i.e. modules A1-A5 in a building's life cycle). The same scope is also applied in the study to analyze CO2 emissions. The analysis was performed in accordance with the recommendations of the Swedish National Board of Housing, Building and Planning, in the OneClickLCA (LCA tool) and by using specific data (ie environmental product declarations) and also more generic data that best represented the case. The results showed that modules A1-A5 were contributed to approximately 94.8 kgCO2e/m2 floor area. The materials with order of high to low CO2 emissions were respectively metal, insulation, wood and gypsum boards. Replacement of the insulation and gypsum boards to more environmentally friendly alternatives provided significant carbon footprint reductions. In addition, the CO2 emissions caused by the transport of wood materials could be reduced through replacement to more local alternatives. As a result, the new scenario which adopted all these alternative solutions could result in approximately 77.68 kgCO2e/m2 floor area which was almost 18% lower than the CO2 emitted from as-built design of the building case.   The conclusion of the study could be summed up that (1) there is an environmental benefit by using locally produced materials, (2) significant reductions in carbon footprint could be obtained by replacing materials to more environmentally friendly ones, which were also produced locally. All these indicated that the requirement on climate declaration can form the basis for making more conscious choices and reduce the carbon footprint of buildings from a life cycle perspective.

Byggandet̊ i Sverige ligger på en hög nivå som inte varit aktuell sedan Miljonprogrammet byggdes på 70-talet. Att kombinera hög byggtakt med Sveriges klimatmål, som innefattar noll nettoutsläpp av växthusgaser 2045, är en utmaning som ställer högre krav på hållbara lösningar. Ett sätt att ta kontroll över klimatpåverkan hos en byggnad eller byggnadsdel är genom en livscykelanalys med vilken det går att avgöra i vilket skede den största klimatpåverkan sker. Med tanke på detta har studien som syfte att med klimatberäkningar i byggskedet undersöka vilka ytterväggskonstruktioner som teoretiskt bör användas med avseende på klimatpåverkan och geografi. Detta uppnås genom att besvara frågor om hur koldioxidavtrycket påverkas vid byte från en utfackningsvägg, tillhörande referensbyggnaden LEAST, till en ytterväggskonstruktion med IsoTimber respektive hampakalk. Även hur avtrycket skiljer sig beroende på geografisk placering – Luleå, Stockholm och Malmö. Slutligen hur studiens resultat förändras om hänsyn till koldioxidupptag tas. Fallstudie, litteraturstudie och dokumentanalys samt beräkningar för hand och med beräkningsverktyget BM har legat till grund för att kunna besvara frågeställningarna. Med dessa metoder togs grundläggande teori fram för konstruktionernas egenskaper gällande ljud- och värmeisolering, brand och fukt. Även information om de ingående materialens produktion, transport, livslängd samt sluthantering. Referensbyggnadens brandsäkerhet, ljudisolering och U-värde är parametrar som varit dimensionerande vid val av väggtjocklek för de alternativa ytterväggarna, där tyngdpunkten legat i att uppnå liknande U-värden med en tillåten differens på ±10%. Slutligen beräknades klimatpåverkan för de olika fallen. Resultaten visar att nettoutsläppet för utfackningsväggen är nära noll i samtliga städer: 4,9 i Luleå, 11,7 i Stockholm och 15,7 kg CO2e per m2 i Malmö. För IsoTimber är motsvarande siffror -310,8, -192,6 och -160,9 kg CO2e per m2, vilket visar på en klimatpositiv effekt. Även för konstruktionen med hampakalk uppvisades klimatpositiva resultat: -96,1 i Luleå, -68,6 i Stockholm och -58,2 kg CO2e per m2 i Malmö. Om koldioxidupptaget inte beaktas påvisas andra resultat. För utfackningsväggen är koldioxidutsläppet för 45,1 i Luleå, 40,4 i Stockholm och 40,3 kg CO2e per m2 i Malmö. Konstruktionen med IsoTimber genererar ett utsläpp på 63,7 i Luleå, 45,6 i Stockholm och 44,5 kg CO2e per m2 i Malmö. Med hampakalk uppgick utsläppen till 109,5 i Luleå, 64,1 i Stockholm och 49,0 kg CO2e per m2 i Malmö. Sammanfattningsvis konstaterades det att koldioxidutsläppet vid byten av ytterväggar från utfackningsväggen med avseende på geografi ökar i samtliga städer, mellan 10–143%. Utfackningsväggen har lägst klimatavtryck i alla städer, vilket skulle kunna bero på var produktion av material sker. Därmed har väggens sammansättning samt val av material och importer olika effekt på utsläpp från transport mellan tillverkning och byggarbetsplats. Andra resultat skildras om hänsyn till koldioxidupptag tas, i stället påvisar IsoTimber med avseende på nettoutsläpp de lägsta värdena följt av hampakalk. Det belyser det faktum att det är ytterst viktigt att inkludera upptaget för att ge en rättvis bild. En slutsats om att transport har betydelse för klimatavtrycket kan dras. Det är dock framför allt produktskedet som står för det högsta koldioxidutsläppet. Avslutningsvis bör ingen förhastad slutsats dras utan att livscykelns alla skeden studerats för att ge ett mer verklighetstroget beslutsunderlag. Därmed bör studiens resultat inte ses som en samling av generella och applicerbara värden. / Construction in Sweden is at a high level that has not been relevant since the Million Homes Programme in the 70s. Combining a high construction rate with Sweden's climate goal, which includes net zero greenhouse emissions by 2045, is a challenge which creates higher demands on sustainable solutions. One way to evaluate the climate impact of a building or building component is through a life cycle assessment. Therefore, the aim of this study is to, by using climate calculations in the construction phase, investigate which exterior wall construction should theoretically be used regarding climate impact and geography. The walls studied are curtain wall, and constructions including IsoTimber and hempcrete which are placed in Luleå, Stockholm and Malmö. The results show that the net emissions for the curtain wall are close to zero in all cities and varies between 4,9 and 15,7 CO2e per m2. For IsoTimber, the corresponding figures vary from -310,8 to -160,9 kg CO2e per m2, which shows an effect that could be considered positive. Climate-positive results were also shown for the construction with hempcrete: -96,1 to -58,2 kg CO2e per m2. For the curtain wall, the carbon dioxide emissions vary from 40,3 to 45,1 CO2e per m2. The construction with IsoTimber generates emissions that varies from 44,5 to 63,7 kg CO2e per m2. With hempcrete, emissions reached figures from 49,0 to 109,5 kg CO2e per m2. In summary, it was found that carbon dioxide emissions increase in all cities, between 10– 143%. The curtain wall has the lowest impact on the climate in all studied cities. However, if carbon storage is being accounted for, the construction with IsoTimber has the best figures. A conclusion that transports are important for the climate footprint can be drawn. However, it is above all the product phase that generates the highest carbon dioxide emissions.

År 2017 bidrog bygg- och fastighetssektorn i Sverige med cirka 18 miljoner ton koldioxidekvivalenter världen över varav 12,2 miljoner ton släpptes ut inom Sveriges gränser. Detta motsvarar cirka 19 procent av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser. Sektorn stod under samma år även för 32 procent av Sveriges totala energianvändning och under 2016 bidrog man till 31 procent av Sveriges totala avfall. Bygg- och fastighetssektorn bidrar till en betydande del av landets klimatpåverkan. En metod för att mäta en byggnads miljöpåverkan under dess livslängd är livscykelanalysen (LCA). I en LCA ingår samtliga processer som sker under dess livstid, från att naturresurser utvinns tills att rivningsmassor tas om hand. Att integrera BIM och livscykelanalyser har flera potentiella fördelar, exempelvis minska tidsåtgången för att genomföra en analys. Det här arbetets syfte är att undersöka och skapa en djupare förståelse för hur man med hjälp av BIM kan genomföra klimat- och livscykelanalyser. Studien syftar även till att utreda hur man med stöd av analyser kan fatta hållbara beslut under projekteringsprocessen. I längden kommer arbetet kunna bidra till ett mer hållbart byggande. Studiens mål är att besvara följande tre frågeställningar: (1) Hur kan klimat- och livscykelanalyser integreras med en projektörs vardagliga BIM-användande? (2) Vilka möjligheter och utmaningar finns det med användandet av BIM vid klimat- och livscykelanalyser? (3) Hur kan byggnadsprojektörer använda sig av klimat och livscykelanalyser för att bygga med lägre klimatpåverkan? Arbetet är uppdelat i en litteraturstudie, en intervjustudie och en programdemonstration som syftar till att besvara ovan nämnda frågeställningar. Litteraturstudiens syfte har varit att få en djupare kunskap inom arbetets två huvudområden, BIM och livscykelanalyser, samt hur dessa kan integreras tillsammans. För att få en bättre förståelse för hur klimat- och livscykelanalyser samt BIM idag används av Arkitekter, Projektörer och specialister har semistrukturerade intervjuer med anställda på ett nordiskt konsultföretag genomförts. Resultatet från litteratur- och intervjustudien har även lett fram till valet av de programvaror som ingår i demonstrationen, Bidcon, Byggsektorns miljöberäkningsverktyg (BM1.0) och One Click LCA. Programdemonstrationens syfte är att visa hur en arkitekt eller projektör kan utföra klimat- och livscykelanalyser med de tidigare nämnda programvarorna och hur programmen kan användas för att jämföra olika material- och konstruktionsval. Bristen på kvalitativ data är idag ett problem vid livscykelanalyser av byggnader. Det kan exempelvis ses i programvarudemonstrationerna där resultatet variera mellan de olika verktygen. Detta då de använder sig av olika databaser. Den planerade introduktionen av Boverkets databas med relevant information för beräkning av klimatpåverkan utifrån ett livscykelperspektiv kan komma att minimera denna problematik. Litteraturen poängterar vikten vid att datan, arbetsprocessen och framförallt resultatet är användarvänligt och lättolkat. Litteraturen förespråkar även ett helt automatiskt verktyg där ingen manuell handpåläggning behöver göras. Ett sådant verktyg har ej kunnat lokaliserats, och finns troligtvis idag inte. Med hjälp av BIM kan dock det manuella arbetet minskas kraftigt. Genom att använda ett eller flera av de verktyg som redovisas under programdemonstrationen kan olika material, konstruktioner eller utformningar analyseras och jämföras mot varandra med klimatpåverkan som utgångspunkt. Samtliga metodiker som redovisas bygger på en integrering med BIM-verktyget Revit som vardagligt används vid projektering av byggnader. Genom att välja de alternativ som har den lägsta klimatpåverkan kan byggnadsprojektören bidra till ett mer hållbart byggande

Byggnader bidrar till omkring en tredjedel av världens utsläpp av växthusgaser. Detta ställer stora kravpå de olika aktörerna i byggbranschen att öka miljömedvetenheten och öka strävan mot mermiljövänliga byggnader. Genom parametrisk design kan en byggnads geometrier och andraförutsättningar definieras med hjälp av variabla parametrar, vilket skapar stora möjligheter till ökaddigitalisering och miljömedvetenhet genom klimatoptimeringsmetoder i byggnaders tidigaprojekteringsskede.Syftet med studien är att med hjälp av parametrisk design belysa möjligheterna till effektivisering ochoptimering av val av stomsystem och material med minimala utsläpp av växthusgaser som krav iprojekteringsskedet. Genom en utförandemetod som utgår från en experimentell studie, litteraturstudieoch en fallstudie av en aulabyggnad på Brantingskolan i Uppsala undersöks möjligheterna till attoptimera stomsystem av materialen stål och trä med minimala utsläpp av växthusgaser som krav,genom att skapa ett visuellt programmeringsspråk i programvaran Grasshopper. Vissa fördelar ochnackdelar med optimeringsmetoden kan även urskiljas utifrån en tolkning av resultatet kombineratmed en tolkning av tidigare teorier.Med lastförutsättningar och indatamått från bärande pelare och balkar från fallstudien och medkoldioxidekvivalenter för de olika materialen som underlag har ett verkligt scenario skapats därstudien resulterar i ett urval av 10 olika stomlösningar för respektive material som har dimensioneratsoch optimerats i programvaran Grasshopper med minimala utsläpp av växthusgaser somoptimeringskrav. Antalet balk-pelarramar har varit den styrande parametern i undersökningen som styrspridningsavståndet mellan balk-pelarramarna och den totala mängden utsläpp av växthusgaser somvarje stomlösning bidrar med. Resultatet av de 10 olika stomlösningarna för respektive material visaratt ökande av antalet pelare och balkar i en konstruktion inte nödvändigtvis innebär ökade utsläpp avväxthusgaser.Utifrån en analys av resultatet har slutsatsen kunnat dras att genom denna optimeringsmetod kan flerakonstruktionsalternativ tas fram och analyseras, enligt en Set-Based Design, utifrån olikaspridningsavstånd mellan balkar och pelare i det tidiga projekteringsskedet med minimala utsläpp avväxthusgaser för att undvika att ett stomsystem med onödigt mycket utsläpp av växthusgaser väljs attgå vidare med.Den största nackdelen med optimeringsmetoden visar sig vara påverkan av ett negativt värde påkoldioxidekvivalenten för trä som, genom denna optimeringsmetod, ger ett missvisande resultat. Denstörsta fördelen med optimeringsmetoden visar sig vara att projektspecifika parametrar enkelt kanjusteras och läggas till i skriptet och i realtid skapa en modell som kan passa liknande projekt. / About a third of the global greenhouse gas emissions comes from constructions. This puts a lot ofpressure on the different operators in the construction business to increase environmental awarenessand to push for more eco-friendly constructions. With parametric design, the geometry and otherconstruction specific preconditions can be defined by variable parameters, which creates a lot ofpossibilities to increase digitalization and environmental awareness with climate optimizing methodsin the early planning stage of a construction project.The purpose of this study is to illustrate the possibilities of increased efficiency and optimization offrame systems and material selection with regard to minimal greenhouse gas emissions in theconstruction planning stage, with parametric design. With a experimental study and a literature studyand a case study of a lecture hall building in Brantingskolan in Uppsala, the possibilities of optimizinga steel and wood frame system with regard to minimal greenhouse gas emissions is studied by creatinga visual programing language in the software Grasshopper. Certain advantages and disadvantages withthe optimization method can also be found by an interpretation of the result combined with aninterpretation of former studies.With the load preconditions and the measurements of the load bearing pillars and beams from the casestudy and with carbon dioxide equivalents from the different materials as a starting point, a real casescenario has been made were the study results in a selection of 10 different frame system solutions foreach material that has been structurally calculated and optimized with a minimal amount ofgreenhouse gas emissions in the software Grasshopper. The amount of beam and pillar frames hasbeen the steering parameter in the study that decides the spacing between each beam and pillar frameand the total amount of greenhouse gas emissions that each frame system solution contributes with.The result of the 10 different frame system solutions for each material shows that increasing thenumber of beam and pillar frames in a frame system does not necessarily mean increased greenhousegas emissions.Based on the analysis of the result a conclusion has been made that, through this optimization method,multiple construction alternatives can be found and analyzed, according to a Set-Based Design, withvarious spacing between beams and pillars in the early planning stage with minimal greenhouse gasemissions to avoid a selection of a frame system with unnecessary large amount of greenhouse gasemissions.The biggest disadvantage with the optimization method turns out to be the effect of a negative carbondioxide equivalent value for wood that, through this type of optimization method, gives a misleadingresult. The biggest advantage with the optimization method turns out to be that project specificparameters easily can be adjust and added in the script in real time to create a model that can beapplied to similar projects.

The Swan Peak Formation in north-central Utah thickens westward, from zero feet near Logan to 687 feet in the Promontory Range. The unit is subdivided into three distinct members: 1) A lower member of interbedded shales, limestones, and quartzites; 2) A middle member of interbedded shales and brown quartzites; and 3) An upper member of white quartzites. The Swan Peak thins southward toward the east-west-trending Tooele Arch in the area of study; this thinning probably reflects both lesser deposition and greater subsequent erosion there than elsewhere. The lower member in northern Utah probably was deposited in shallow-shelf and/or transitional shorefaceshelf environments. The middle member represents shoreface to intertidal environments. Western miogeosynclinal equivalents of the lower and middle members are more carbonate-rich, the results of their more basinward position and thus greater distance from terrigenous sediment sources. The upper member was deposited in a shallow-shelf to intertidal environment by strong, predominantly south-flowing currents.

By creating an understanding of reuse, waste within the construction sector can be reduced. The purpose of this report is therefore to identify the obstacles and opportunities of reuse based on a case study regarding the recycling of specifically requested building materials by a company. The case study is based on an investigation of whether it is possible to reuse windows and interior doors from an approximately 100-year-old hospital for a state-of-the-art research center in Skellefteå. The report will also cover key performance indicators related to the case study. The collected data can then be used to create a general understanding of the obstacles and opportunities of reuse in the construction sector.   By conducting a material inventory of the selected building planned for demolition, an understanding of the windows and interior doors present in the building can be obtained. Using drawings and other technical tools, the number of interior doors and windows for the demolition-bound building can be calculated. CCBuild's calculation tool is used to obtain key figures related to the economic and climate savings associated with the examined building materials.   Furthermore, an investigation is conducted to determine if these building materials can be used to help LINK Arkitektur achieve a gold rating on Indicator 13 in Miljöbyggnad 4.0, using regulations, standards, and preliminary floor plans from the new construction. The case study and literature-based data can then be used to identify obstacles and opportunities related to the subject.   By reusing all interior doors and windows from the building slated for demolition, approximately 38.3 tons of   emissions can be saved, and an economic saving of around 910,000 SEK can be achieved. In this case, neither the interior doors nor the windows meet the requirements for the intended building and cannot be used for the intended purpose. The general result is that reuse is beneficial for the environment but not economically justifiable.   Due to the current high requirements for building components, it is not financially justifiable to reuse, as reused parts may need to undergo several tests for classification, which is currently not economically viable. Furthermore, the market is limited, logistics are challenging, and large storage spaces are required to store building materials. This, combined with a lack of knowledge within the industry, makes it difficult to justify reuse in the construction sector at present. However, there is significant potential for development in this area, but it may require incentives from municipalities or the state, in combination with stricter and clearer regulations.   The conducted inventory is specific to Skellefteå Hospital and cannot be generalized. Due to the lack of data and tools to analyze each inventoried product, the results of the inventory are not exact but rather can be used to get an idea of the climate and economic savings associated with reuse. To validate the results, literature studies have been conducted in conjunction with contacting individuals whose profession is related to reuse.   Keywords: Reuse, material inventory, circular economy, climate savings.