IVL Svenska Miljöinstitutet utvecklade år 2001 – 2002 i projektet “Klimat.nu – Den stora miljöutmaningen”, ett webbaserat verktyg för att upplysa och vägleda individen i klimatfrågan. Verktygets syfte är att kvantifiera fossila koldioxidutsläpp som en konsekvens av individens energikonsumtion; hushållsel, drivmedel m.m. Syftet är även att individen ges råd om hur man minskar CO2-utsläpp genom att förändra sitt leverne. IVL Svenska Miljöinstitutet vill utöka beräkningsverktygets innehåll till att även omfatta konsumentvaror. Studien har sökt svar hur enskilda individers olika typer av varukonsumtion sättas i samband med CO2-utsläpp och vilka konsumentråd är rimliga att ge för att uppnå utsläppsminskningar, samt hur dessa minskningar kan kvantifieras. I studien har ett systemanalytiskt tillvägagångssätt tillämpats och empirin har bestått av miljöexpanderad input-output-data (MIOA). Data har samlats in från Statistiska Centralbyrån (SCB) på miljöräkenskapernas data- och analyssidor. Insamlad data beskriver utsläpp som sker i varors livscykel till och med distribution till affär (indirekta utsläpp). Det är dock viktigt att ha varuklassers hela livscykel i åtanke så att försök till att minska konsumentens indirekta CO2-utsläpp inte leder till ökade totala utsläpp. Dataosäkerheter har identifierats, vilka visar att insamlad data underskattar varors indirekta CO2-utsläpp. Data grundar sig på antagandet att Sverige skulle ha producerat alla varor som importeras. I genomsnitt är ca 69 % av varors indirekta CO2-utsläpp av utländsk härkomst, dessa länder har vanligtvis högre utsläppsintensitet än Sverige i sina produktionsstrukturer. I Sverige finns data endast tillgänglig med ca tre års fördröjning. I sin nuvarande form representerar data trots osäkerheter en lägsta nivå på olika varuklassers indirekta CO2-utsläpp. För att göra insamlad data funktionell i beräkningsverktyget prövades en metodik där utsläppsintensiteter beräknades. Utsläppsintensiteter tillgodoser kravet för att enskilda individers olika typer av varukonsumtion ska kunna kopplas till dess CO2-utsläpp. I beräkningsverktyget innebär det att utsläppsintensiteter integreras, som tillsammans med en viss summa pengar, utgör underlaget för att beräkna individens indirekta CO2-utsläpp. Ur ett individperspektiv är metodiken särskilt tilltalande eftersom pengar används som beräkningsenhet, enheten är något som individen oftast har lätt att relatera till. Användningen av utsläppsintensiteter möjliggör kvantifiering av en utsläppsminskning om individen spenderar en summa pengar på en varuklass med lägre utsläppsintensitet i stället en med högre. Med pengar som enhet kan även ”rebound-effekten” undvikas. På grund av osäkerheter i dataunderlaget kan studien inte påvisa att förändrad konsumtion av varor leder till en faktisk utsläppsminskning. Störst sannolikhet att uppnå en faktisk minskning är dock om individen råds att fördela en summa pengar från en varuklass till en annan, i vilka det finns stora kvantitativa skillnader mellan utsläppsintensiteterna.

<p>IVL Svenska Miljöinstitutet utvecklade år 2001 – 2002 i projektet “Klimat.nu – Den stora miljöutmaningen”, ett webbaserat verktyg för att upplysa och vägleda individen i klimatfrågan. Verktygets syfte är att kvantifiera fossila koldioxidutsläpp som en konsekvens av individens energikonsumtion; hushållsel, drivmedel m.m. Syftet är även att individen ges råd om hur man minskar CO₂-utsläpp genom att förändra sitt leverne. IVL Svenska Miljöinstitutet vill utöka beräkningsverktygets innehåll till att även omfatta konsumentvaror. Studien har sökt svar hur enskilda individers olika typer av varukonsumtion sättas i samband med CO₂-utsläpp och vilka konsumentråd är rimliga att ge för att uppnå utsläppsminskningar, samt hur dessa minskningar kan kvantifieras.</p><p>I studien har ett systemanalytiskt tillvägagångssätt tillämpats och empirin har bestått av miljöexpanderad input-output-data (MIOA). Data har samlats in från Statistiska Centralbyrån (SCB) på miljöräkenskapernas data- och analyssidor. Insamlad data beskriver utsläpp som sker i varors livscykel till och med distribution till affär (indirekta utsläpp). Det är dock viktigt att ha varuklassers hela livscykel i åtanke så att försök till att minska konsumentens indirekta CO₂-utsläpp inte leder till ökade totala utsläpp. Dataosäkerheter har identifierats, vilka visar att insamlad data underskattar varors indirekta CO₂-utsläpp. Data grundar sig på antagandet att Sverige skulle ha producerat alla varor som importeras. I genomsnitt är ca 69 % av varors indirekta CO₂-utsläpp av utländsk härkomst, dessa länder har vanligtvis högre utsläppsintensitet än Sverige i sina produktionsstrukturer. I Sverige finns data endast tillgänglig med ca tre års fördröjning. I sin nuvarande form representerar data trots osäkerheter en lägsta nivå på olika varuklassers indirekta CO₂-utsläpp.</p><p>För att göra insamlad data funktionell i beräkningsverktyget prövades en metodik där utsläppsintensiteter beräknades. Utsläppsintensiteter tillgodoser kravet för att enskilda individers olika typer av varukonsumtion ska kunna kopplas till dess CO₂-utsläpp. I beräkningsverktyget innebär det att utsläppsintensiteter integreras, som tillsammans med en viss summa pengar, utgör underlaget för att beräkna individens indirekta CO₂-utsläpp. Ur ett individperspektiv är metodiken särskilt tilltalande eftersom pengar används som beräkningsenhet, enheten är något som individen oftast har lätt att relatera till. Användningen av utsläppsintensiteter möjliggör kvantifiering av en utsläppsminskning om individen spenderar en summa pengar på en varuklass med lägre utsläppsintensitet i stället en med högre. Med pengar som enhet kan även ”rebound-effekten” undvikas.</p><p>På grund av osäkerheter i dataunderlaget kan studien inte påvisa att förändrad konsumtion av varor leder till en faktisk utsläppsminskning. Störst sannolikhet att uppnå en faktisk minskning är dock om individen råds att fördela en summa pengar från en varuklass till en annan, i vilka det finns stora kvantitativa skillnader mellan utsläppsintensiteterna.</p>

he company in the study seek to work more sustainable by minimizing transportations. They aim to reduce their CO2 emissions by 50%, independently on sold volume, by 2030, with 2019 as the year of reference. This report is about Epiroc Rock Drill AB’s sustainability goals inspired by Agenda 2030 and how their process deviations result in unnecessary transportations that negatively affect the environment with CO2 emissions. Epiroc Rock Drills AB aspires to gain an understanding of which process deviations lead to unnecessary transports and how much CO2 emissions they generate. In order to fulfil the aspiration, a description of the current situation was formed in which it is possible to distinguish in which parts of Underground's processes need of transportations appear and why. An analysis of the current situation was then needed to be able to answer the question of what process deviations affect Underground’s transportation needs and how much CO2 emissions they generate. To determine how much CO2 emissions the process deviations generated, a quantification of the CO2 emissions that emerged from process deviations in 2019 was included in the current situation analysis. The conclusions from the thesis were that the areas of lack of quality, delayed material, warehousing, quality assurance and washing, scrapping and 90-kits cause process deviations and affect Underground's transport needs and CO2 emissions. Summarized, the areas generated 3332 tonnes of CO2 emissions. The areas of lack of quality, delayed material and 90-kits caused the greatest amount of CO2 emissions which amounted to 3169 tonnes. The work carried out has created a foundation that Underground can continue to work with in the area of transport to achieve the goal of halving their CO2 emissions. The next step is to work with the process deviations that has been presented to minimize or eliminate them. / Företaget i studien strävar efter att arbeta mer hållbart genom att bland annat minimera transporter. De har som mål att år 2030, oberoende av såld volym, halvera sina CO2-utsläpp i linje med Agenda 2030 med 2019 som referensår. Denna rapport handlar om Epiroc Rock Drills AB:s hållbarhetsmål inspirerade av Agenda 2030 och hur deras processlöserier medför onödiga transporter vilket påverkar miljön negativt med CO2-utsläpp. Epiroc Rock Drills AB önskar att få förståelse för vilka processlöserier som leder till onödiga transporter och hur mycket CO2-utsläpp de genererar. För att uppfylla önskemålet framställdes en nulägesbeskrivning i vilken det går att utläsa i vilka delar av Undergrounds processer ett behov av transporter uppstår och varför. Med nulägesbeskrivningen som grund identifierades processlöserier som påverkar Undergrounds transportbehov och hur stora CO2-utsläpp de genererar. För att veta hur mycket CO2-utsläpp processlöserierna genererade inkluderades en kvantifiering av CO2-utsläppen som uppstod av processlöserier 2019 i nulägesanalysen.   Slutsatserna från examensarbetet var att områdena kvalitetsbrist, försenat material, lagerhållning, kvalitetssäkring och tvättning, skrotning och 90-kit orsakar processlöserier och påverkar Undergrounds transportbehov samt CO2-utsläpp. Tillsammans genererade områdena 3332 ton CO2-utsläpp. Områdena kvalitetsbrist, försenat material och 90-kit orsakade störst mängd CO2-utsläpp och uppgick till 3169 ton. Arbetet som genomförts har skapat en grund som Underground kan fortsätta arbeta med inom området transport för att nå målet att halvera sina CO2-utsläpp till 2030. Nästa steg är att arbeta med de processlöserier som lyfts för att minska eller eliminera dem.

In January 2022, a new requirement will be introduced for declaration of building’s carbon footprint, which is a comprehensive requirement compared with previous regulations. This will hopefully lead the industry in the direction to achieve a net zero carbon footprint by 2050. This study explores the challenges and opportunities of this new requirement to serve as an approach to make more environmentally friendly choices. Many companies currently lack relevant knowledges to perform and evaluate building’s carbon footprint and thus may find this requirement challenging. The purpose of the study is to motivate construction companies and explore the benefits of this requirement in reducing CO2 emissions. This research work is focused on a building case which was built recently by a small construction company. The company runs by some craftsmen and it can therefore be a challenging task to understand and fulfil this requirement. In this study, a life cycle analysis is performed using the documents and materials obtained from the construction company. The declaration requirement concerns mainly the materials used in the building envelope as well as interior walls and load-bearing structures. The requirement is set on the CO2 emitted from production of building materials and components off-site along with on-site production of buildings (i.e. modules A1-A5 in a building's life cycle). The same scope is also applied in the study to analyze CO2 emissions. The analysis was performed in accordance with the recommendations of the Swedish National Board of Housing, Building and Planning, in the OneClickLCA (LCA tool) and by using specific data (ie environmental product declarations) and also more generic data that best represented the case. The results showed that modules A1-A5 were contributed to approximately 94.8 kgCO2e/m2 floor area. The materials with order of high to low CO2 emissions were respectively metal, insulation, wood and gypsum boards. Replacement of the insulation and gypsum boards to more environmentally friendly alternatives provided significant carbon footprint reductions. In addition, the CO2 emissions caused by the transport of wood materials could be reduced through replacement to more local alternatives. As a result, the new scenario which adopted all these alternative solutions could result in approximately 77.68 kgCO2e/m2 floor area which was almost 18% lower than the CO2 emitted from as-built design of the building case.   The conclusion of the study could be summed up that (1) there is an environmental benefit by using locally produced materials, (2) significant reductions in carbon footprint could be obtained by replacing materials to more environmentally friendly ones, which were also produced locally. All these indicated that the requirement on climate declaration can form the basis for making more conscious choices and reduce the carbon footprint of buildings from a life cycle perspective.

För att bromsa klimatförändringarna måste vi drastiskt minska våra koldioxidutsläpp på en global nivå. Den akademiska världen har ett stort ansvar att bedriva forskning för att stötta kampen för minskade utsläpp men i dagsläget finns det samtidigt en växande trend av ett intensivt tjänsteflygande med stora koldioxidutsläpp som följd. Universiteten måste minska sina koldioxidutsläpp från flygande och börja agera pionjärer och främja ett mer hållbart resande. För att stötta arbetet mot minskade koldioxidutsläpp inom flygintensiva organisationer startades 2019 forskningsprojektet FLIGHT på KTH med målet att konkretisera och testa praktiska verktyg. Tillsammans med masterstudenter på medieteknikprogrammet togs det fram ett visualiseringsverktyg, FlightViz, för att sammanställa och visualisera flygdata för KTH:s anställda. Vidare skulle verktyget komma att användas för att utforska behoven hos en bredare användargrupp inom flygintensiva organisationer för att på så sätt kartlägga hur ett sådant visualiseringsverktyg borde se ut. Syftet med den här studien var att nå ut till anställda inom hållbarhet på svenska universitet och högskolor för att genom intervjuer ta reda på deras förutsättningar och behov av ett eventuellt visualiseringsverktyg som FlightViz. Vi tog kontakt med 13 universitet och högskolor i Sverige varav 9 ställde upp på intervjuer där vi diskuterade deras hållbarhetsarbete och behov av ett verktyg som FlightViz. Vi visade även upp verktyget och samlade in reaktioner och synpunkter kring urval av information och funktionalitet. Resultaten av intervjuerna var ett antal konkreta aspekter kring funktionaliteten i verktyget som vi ansåg vara viktiga för dess användbarhet: trender över tid, per-capita-mått, visualisering av resmål samt ett antal viktiga grupperingar av datan. Den här utökningen av funktionaliteten borde därför absolut finnas med i en vidareutveckling av verktyget FlightViz. Vi står inför stora utmaningar att minska våra utsläpp globalt och mycket måste göras på alla nivåer i samhället. Inom flygintensiva organisationer kan en del av lösningen ligga i förbättrade möjligheter till visualiseringar och tillgången till andra verktyg för att gå från datainsamling till agerande. Den här uppsatsen bidrar till att kartlägga behoven och förutsättningarna hos hållarbetsanställda på svenska universitet för att på så sätt bistå arbetet mot minskade utsläpp inom flygintensiva organisationer. / To avert climate change, we must drastically reduce our CO2-emissions on a global level. The academic world has a great responsibility in conducting research to support the work towards reduced emissions. At the same time, there is a growing trend of an intensive academic flying with large CO2-emissions as a consequence. Universities must reduce their CO2-emissions from flying and begin to act as pioneers and promote a sustainable way of travelling. To support the efforts in reducing CO2-emissions within flight-intensive organizations, the FLIGHT research project was started at KTH in 2019 with the goal of creating and testing practical tools. In collaboration with master's students in the media technology program, a visualization tool, FlightViz, was developed to compile and visualize flight data of KTH's employees. Furthermore, the tool would come to be used to explore the needs of a wider user group within flight-intensive organizations, in order to map out what such a visualization tool should look like. The purpose of this essay was to reach out to employees working with sustainability at Swedish universities in order to gather information about their needs for a possible visualization tool such as FlightViz. We contacted 13 universities in Sweden, of which 9 were interviewed. In these interviews we discussed the sustainability work at their universities and the need for a tool such as FlightViz. We also showcased the tool and gathered responses and opinions on the selection of information and functionality within the tool. The results of the interviews were a number of concrete aspects about the functionality of the tool that we considered important for its usefulness: trends over time, per-capita measures, visualization of destinations and a number of important groupings of the data . We considered this functionality to be of the most importance in the further development of the FlightViz tool. We are facing major challenges in reducing our emissions globally and a lot must be done at all levels of society. Within flight-intensive organizations, part of the solution may be improved opportunities for visualizations and access to other tools for moving from data to practice. This essay helps to identify the needs and prerequisites of employees within sustainability at Swedish universities in order to help work towards reducing emissions within flight-intensive organizations.

The use of Ultra High Performance Fibre Reinforced Concrete (UHPFRC) in the construction industry started in the 1990s and has since then been used for bridges all over the world. The mechanical properties and the dense matrix result in lower material usage and superior durability compared to conventional concrete, but the implementation of UHPFRC in the Swedish industry has been delayed. The most evident explanation, based on interview with industry representatives, as to why UHPFRC is not commonly used in Sweden are due to the lack of standards and knowledge. UHPFRC also has a high cement content and the cement industry contributes with high carbon dioxide (CO2) emissions to the total CO2 emissions in the world. This MSc Thesis looks into if a UHPFRC bridge is a feasible alternative to a conventional reinforced concrete structure bridge from design and material usage perspectives, regarding reduction of CO2 emissions. The project’s overall goal is to increase the knowledge in Sweden about the material, regarding the production, mechanical properties and behaviour of UHPFRC, and the design, regarding the difference in design between UHPFRC and conventional concrete bridges. To examine the material, a UHPFRC mixture with short straight steel fibres was developed. Specimens were tested to see how the different fibre contents affect the mechanical properties and which fibre content that is most favourable. Three different fibre contents were tested: 1.5%, 2.0% and 2.5% of the total volume of the mixture. The tested and evaluated mechanical properties were workability, flexural strength, tensile strength, fracture energy, compressive strength and modulus of elasticity. This study does not contain tests of durability of UHPFRC, however trough the literature review it was investigated to what extent the fibres affect the durability. It was concluded that an increase in fibre content results in improved mechanical properties, except for workability and in some cases when using a fibre content of 2.5%. The increase in the mechanical properties is due to the increased cracking resistance and the bond strength between the fibres and the matrix. The decrease in the mechanical properties, e.g. characteristic tensile strength and compressive strength of cylinders, for 2.5% in fibre content can be due to uneven fibre distribution and higher amount of air in the specimens which result in less strength. It was concluded that 2.0% in fibre content is most favourable. It was possible to conclude that the degradation of the fibres takes a long time, however not to what extent the fibres will affect the durability. To evaluate if UHPFRC is a viable economical and environmental alternative to regular concrete bridges, three cases of bridge design are considered. Two cases with UHPFRC (different thickness) and one case with conventional concrete. Up to 2017 only technical guidelines and recommendations for design with UHPFRC existed, but in 2017 the first approved standards in the world were published. The French national standards cover material (NF P18-470, 2016) and design (NF P18-710, 2016) and were used for the design process. The material usage regarding the amount of reinforced UHPFRC/concrete and steel reinforcement as well as the amount of CO2 emissions from the production of cement and steel (fibre and steel reinforcement) used for the bridges in the mid-span and at the support were investigated. The design process was also evaluated. It was concluded that the UHPFRC bridge with an optimized thickness was 47% lighter than the conventional concrete bridge, but the amount of CO2 emissions was still higher (e.g. 23% from the support). To be able to determine if a UHPFRC bridge is a feasible alternative to a conventional concrete bridge, with regards to the reduction of CO2 emissions, the CO2 emissions have to be observed in a wider perspective than only from the production of cement and steel, e.g. fewer transports and longer lifetime. / Användningen av ultrahögpresterande fiberbetong (UHPFRC) i anläggningsindustrin började på 1990-talet och har sedan dess använts till broar i hela världen. De mekaniska egenskaperna och den täta UHPFRC matrisen resulterar i lägre materialanvändning och bättre beständighet i jämförelse med konventionell betong, men användningen av UHPFRC har inte slagit igenom i den svenska industrin. De största förklaringarna till varför UHPFRC sällan används i Sverige är för att det inte har funnits kunskap och standarder. UHPFRC har också en hög cementhalt och cementindustrin bidrar med höga koldioxid (CO2) utsläpp till de totala CO2 utsläppen i världen. Den här masteruppsatsen skrevs för att undersöka om en UHPFRC bro är ett möjligt alternativ till en konventionell betongbro ur dimensionering- och materialanvändningssynpunkt med avseende på reduktion av CO2 utsläpp. Projektets övergripande mål är att öka kunskapen om materialet, med avseende på tillverkningen, de mekaniska egenskaperna och beteendet av UHPFRC, och dimensionering, med avseende på skillnaden i dimensionering mellan UHPFRC broar och konventionella betongbroar. I materialdelen utvecklades ett UHPFRC recept med korta raka stålfibrer. Provkroppar testades för att se hur olika fiberinnehåll påverkade de mekaniska egenskaperna och vilket fiberinnehåll som var mest gynnsamt. Tre olika fiberinnehåll testades: 1.5%, 2.0% och 2.5% av total volym av blandningen. De mekaniska egenskaperna som testades och utvärderades var bearbetbarheten, böjhållfasthet, draghållfasthet, fraktur energi, tryckhållfasthet och elasticitetsmodul. Beständigheten av UHPFRC testades aldrig men i vilken omfattning fibrerna påverkar beständigheten undersöktes i den litteraturstudie som skrevs inför testerna och tillverkningen av UHPFRC. Det konstaterades att en ökning i fiberinnehåll resulterade i en ökning av de mekaniska egenskaperna, förutom för bearbetbarheten och i vissa fall när ett fiberinnehåll av 2.5% användes. Ökningen av de mekaniska egenskaperna berodde på det ökande sprickmotståndet och bindningsstyrka mellan fibrerna och matrisen. Minskningen av de mekaniska egenskaperna, till exempel den karakteristiska drag- och tryckhållfastheten, när ett fiberinnehåll på 2.5% i cylindrar användes kan bero på ojämn fiberfördelning och större mängd luft i provkropparna vilket resulterar i lägre hållfasthet. Det konstaterades att ett fiberinnehåll på 2.0% var det mest gynnsamma. Det kunde inte konstateras i vilken omfattning fibrerna påverkar beständigheten men det kunde konstateras att nedbrytningen av fibrerna tar lång tid. I dimensioneringsdelen utformades tre slakarmerade balkbroöverbyggnader, i två fall var överbyggnaden med UHPFRC (olika tjocklekar) och i ett fall var den med konventionell betong. Fram till 2017 fanns det bara tekniska riktlinjer och rekommendationer för UHPFRC men 2017 publicerades de första godkända standarderna i världen. De franska nationella standarderna täcker material (NF P18-470, 2016) och dimensionering (NF P18-710, 2016) och användes vid dimensioneringen. Materialanvändningen med avseende på mängd armerad UHPFRC/betong och slakarmering och mängd CO2 utsläpp från produktionen av cement och stål (fibrer och slakarmering) som användes till broarna i mittenspannet och vid stöden undersöktes. Även dimensioneringsprocessen utvärderades. Det konstaterades att UHPFRC bron med optimerad tjocklek var 47% lättare än betongbron men mängden CO2 utsläpp var fortfarande högre (till exempel 23% högre från stödet). Det konstaterades att om det ska vara möjligt att fastställa att en UHPFRC bro är ett möjligt alternativ till en konventionell betongbro, med avseende på reduktion av CO2 utsläpp, måste CO2 utsläppen ses från ett bredare perspektiv än från bara produktion av cement och stål, till exempel mindre transporter och längre livslängd.

Bakgrund: Trots plastfilmen negativa miljöpåverkan används den idag i hög utsträckning som förpackningsmaterial vid lastsäkring, detta då plastens materialegenskaper överträffar andra konkurrerade material. Plastfilm är ett förbrukningsmaterial, vilket gör att det inte kan återanvändas och stora mängder avfall skapas. Trots vetskapen om plastavfallets negativa påverkan på miljön läggs tonvikten på den ekonomiska aspekten när förpackningsmaterial diskuteras, medans miljön utlämnas eller har mindre fokus. Syfte: Studiens syfte är att utifrån identifierade faktorer utvärdera alternativa lastsäkringsmetoder som leder till en minskad användning av plastfilm utan att äventyra kvalitén på livsmedelsvaror under transport. Frågeställningar: (1) Vilka faktorer påverkar val av lastsäkringsmetod vid samlastade livsmedel? (2) Vilka alternativa lastsäkringsmetoder kan vidtas för att minska användningen av plastfilm i lastsäkringsprocessen? Genomförande: Denna studie motsvarar en enfallsstudie som är utförd hos Martin &amp; Servera. Empiri insamling har främst skett via semi-strukturerade intervjuer och direkta observationer. I och med Covid-19 har även strukturerade intervjuer behövs genomföras. Utifrån observationer och intervjuer har en kartläggning av Martin &amp; Serveras utgående logistik samt lastsäkringsprocess skett för att finna faktorer som påverkar valet av lastsäkringsmetod. Faktorerna har stått till grund vid framtagning av utvärderingskriterier, som har använts för att utvärdera alternativa lastsäkringsmetoder. De alternativa metoderna är funna genom intervjuer. Resultat: Totalt identifierades sju faktorer som påverkar val av lastsäkring metod: förpackningsformer, typ av lagersystem, lagerarbetare, krav/lagar/regleringar, typ av lastbärare, omslagsmaterialets egenskaper samt vilket typ av produkt som hanteras. Utifrån faktorerna framställdes utvärderingskriterier som sedan applicerades på fyra alternativa lastsäkringsmetoder (Plastskiva, Add-On Door Flex, 2 Kompletterande Dörrar samt Bioplastfilm). Samtliga metoder bidrog till minskad användning av plastfilm. Utifrån utvärderingskriterierna; Skydd &amp; Stabilitet, Krav/Lagar/Reglering, Kostnad, Tidsåtgång, Miljö rekommenderas plastskivan som första alternativa lastsäkringsmetoden till plastfilm.

Background: The industrial economy has been dominated by a one-way production and consumption model. Closing loops for materials has seen an upswing in popularity. The focus though has been on the environmental aspects instead of the economic benefits from implementing closed loops. With an increasing PVC consumption, the interest of implementing a closed loop of material management is increasing. PVC is a highly desired thermoplastic material because of its low cost and high performance. The high performance of PVC causes the materials to have a long lifetime which delays the end-of-life waste management. The option to utilize landfilling to deal with the accumulating waste has become a less acceptable option because of higher costs, environmental dangers, and decreasing availability of landfilling areas. When recycling PVC, it is important to ensure a high accuracy within the sorting process. A lower purity in the recycling process could lead to a lower quality of the material. With the increasing worldwide demand for PVC, which exceeds 35 million metric tons per year, the demand for a robust waste material management is high. Objectives: The objective with this master thesis is to provide a deeper understanding of the affects of introducing a closed loop of material management of PVC by optimizing the upscaling sorting process based on a maximization of the savings and the CO2 emission savings. Methods: An optimization model was developed based on previous literature regarding optimizing sorting processes and recycling processes. Different scenarios were set up to try to optimize the savings and CO2 emission savings for an upscaling sorting process of PVC. The scenarios were based on different changes in different variables. The model and the scenarios were implemented at a case study. The case study was made at the PVC-floor company Tarkett in Ronneby. Results: The different scenarios were compared based on their monthly savings and monthly CO2 emission savings. The results showed that when dealing with a larger volume of incomed material, a more capital-intensive solution should be implemented. It also showed that an upscaling of a sorting process in PVC-floor recycling can be financially feasible while implementing a closed loop of material management. Conclusions: The recent trend in waste material management indicates that many companies are implementing a closed loop of material management through capital-intensive sorting process to manage the increasing availability of waste. The comparisons of the different scenarios revealed that, if the monthly savings is to be optimized, there should be an increase in incomed material and the sorting process should implement a more capital-intensive solution utilizing automated sorting machines. If the monthly CO2 emission savings should be maximized, the incomed material should be maximized and handled by a labor-intensive solution. / Bakgrund: Den industriella ekonomin har dominerats av en enkelriktad produktions- och konsumtionsmodell. Att sluta kretar för material har fått en uppgång i popularitet. Fokus har dock varit på miljöaspekterna istället för de ekonomiska fördelarna med att genomföra slutna kretsar. Med en ökande PVC-konsumtion ökar intresset för att genomföra en sluten krets för materialhantering av PVC. PVC är ett mycket önskat termoplastmaterial på grund av dess låga kostnad och höga prestanda. PVC: s höga prestanda gör att materialen har en lång livslängd som försenar avfallshanteringen. Alternativet att använda deponi för att hantera det ackumulerande avfallet har blivit ett mindre acceptabelt alternativ på grund av högre kostnader, miljöfaror och minskad tillgänglighet av deponiområden. Vid återvinning av PVC är det viktigt att säkerställa hög noggrannhet inom sorteringsprocessen. En lägre noggrannhet i återvinningsprocessen kan leda till en lägre kvalitet på materialet. Med den ökande världsomspännande efterfrågan på PVC, som överstiger 35 miljoner ton per år, är efterfrågan på en robust hantering av avfallsmaterial hög. Syfte: Målet med detta examensarbete är att ge en djupare förståelse för effekterna av att införa en sluten krets för materialhantering av PVC genom att optimera uppskalning av sorteringsprocessen baserat på maximering av besparingar och CO2 utsläppsbesparingar. Metod: En optimeringsmodell utvecklades baserat på tidigare litteratur om optimering av sorteringsprocesser och återvinningsprocesser. Olika scenarier inrättades för att försöka optimera besparingarna och CO2-utsläppsbesparingarna för en uppskalning av sortering av PVC. Scenarierna baserades på olika förändringar i olika variabler. Modellen och scenarierna implementerades på en fallstudie. Fallstudien gjordes på PVC-golvföretaget Tarkett i Ronneby. Resultat: De olika scenarierna jämfördes baserat på deras månatliga besparingar och månatliga CO2-utsläppsbesparingar. Resultaten visade att när man hanterar en större volym inkommande material, bör en mer kapitalintensiv lösning implementeras. Det visade också att en uppskalning av en sorteringsprocess vid PVC- golvåtervinning kan vara ekonomiskt genomförbar samtidigt som en sluten krets av materialhantering genomförs. Slutsatser: Den senaste trenden inom hantering av avfallsmaterial tyder på att iiimånga företag genomför en sluten krets för materialhantering genom kapitalintensiv sorteringsprocess för att hantera den ökande tillgången på avfall. Jämförelserna mellan de olika scenarierna visade att om de månatliga besparingarna ska optimeras, bör det finnas en ökning av inkommande material och sorteringsprocessen bör implementera en mer kapitalintensiv lösning med automatiska sorteringsmaskiner.

It is a well-known problem that concrete needs to be made more efficient and that it is the large consumption of cement that is the major contributing factor to the nearby need. There is a zero vision of a climate-neutral concrete where all CO2 emissions in the life cycle of the concrete are to be reset by 2050. It is a question of improving, above all, the process of handling CO2 in the production of cement. This study tackles CO2 emissions from the concrete from a holistic perspective, by exploring optimization possibilities when implementing a newly developed concrete in residential buildings, called Ultra High Performance Concrete (UHPC). While it should be a better alternative for the climate, it should also require less material consumption and be more cost-effective in order to create a competitive alternative to the conventional alternative today, called Normal Concrete (NC). UHPC is during a development phase regarding optimization opportunities and it has been proven in several studies to be able to relate better to a sustainable design, based on a total life cycle progression. This applies above all to large and robust bridge structures where large volume differences are available. The idea behind this study is to highlight the question of whether there is an opportunity to get similar results in the construction of less robust components in residential buildings, since the problem with the mix design for UHPC has been the overall high cost in relation to NC. In recent years, this cost has been reduced and now there are opportunities to effectively introduce UHPC into another segment.In this study, columns and beams were dimensioned in a residential NC building and a residential UHPC building with ETABS (CSI 2019). Furthermore, the components of the buildings were compared, based on the aspect of a sustainable design from a total LCA. What was investigated were the differences in total material consumption, CO2 emissions, and costs.The study showed that the UHPC components were better based on all aspects after its total LCA. The total cement consumption was larger, but the building received at the same time an estimated double the lifespan of the NC- building. The total material consumption in the form of total component volumes became smaller, the total annual CO2 emissions became smaller and the total annual costs became smaller as well. / Det är ett välkänt problem att betong behöver klimateffektiviseras och att det är den storacementkonsumtionen som är den stora bidragande faktorn till det närliggande behovet. Detfinns en nollvision om en klimatneutral betong där alla CO2- utsläpp under betongenslivscykel (LCA), ska nollställas fram till år 2050. Det är en fråga om att framför allt förbättraprocessen gällande hantering av CO2 vid produktion av cement. Den här studien angriperCO2- utsläppen från betongen ur ett helhetsperspektiv, genom att undersökaoptimeringsmöjligheter vid implementering av en nyutvecklad betong i bostadshus, kalladUltra High Performance Concrete (UHPC). Samtidigt som den ska vara ett bättre alternativför klimatet, ska den också kräva mindre materialåtgång och vara mer kostnadseffektiv föratt kunna skapa ett konkurrenskraftigt alternativ till det konventionella alternativet idag,kallad Normal Concrete (NC). UHPC är under en optimeringsfas och den har bevisats i flerastudier kunna förhålla sig bättre till en hållbar design, utifrån en total LCA. Det gäller framförallt stora och robusta brokonstruktioner där stora volymskillnader är disponibla. Tankenmed den här studien är att lyfta fram frågan om det finns möjlighet att få liknande resultatvid byggnation av mindre robusta komponenter i bostadshus, i ju med att problemet medmix-designen för UHPC, har varit den generella höga kostnaden i förhållande till NC. Påsenare år har den kostnaden kunnat reduceras och nu finns möjligheterna att effektivtkunna införa UHPC till ytterligare ett segment.I studien jämfördes pelare och balkar i ett UHPC- hus med motsvarande komponenter i ettNC- hus utifrån aspekten en hållbar design, ur en total LCA. Husen dimensionerades i ETABS(CSI 2019) utefter samma förutsättningar med hänsyn till kravet på bärförförmågorna. Detutgjorde skillnader hos volymerna på komponenterna, som således påvisade hurmaterialåtgången förändrades. CO2- utsläppen och kostnaderna påverkades avbetongkompositionerna och skillnaderna hos de materiella egenskaperna av respektivebetongtyp. I slutändan redovisades vilken betongtyp som genererade minsta och störstaårliga CO2- utsläpp och kostnader.Resultatet visade att UHPC- komponenterna minskade den totala betongåtgången underbyggprocessen med 27,1%, samt minskade armeringsåtgången med 12,0%, men attcementåtgången nästan fördubblades och motsvarade en ökning på 99,4%. CO2- utsläppenvart således betydligt större efter byggprocessen, men i förhållande till ett totaltlivcykelförlopp, minskade de totala årliga utsläppen med 18,8%. Det fanns en kritisk punktdär UHPC- komponenterna måste ha en LCA på minst 97,5 år i förhållande till NCkomponenternas LCA på 60 år, för att vara mer lönsamma utifrån totala CO2- utsläpp.Kostnaderna vart också betydligt större för UHPC- komponenterna efter byggprocessen,men efter en total LCA, minskade de totala kostnaderna med 39,0%. Det fanns en kritiskpunkt, där LCA- förloppet måste uppgå till minst 73,2 år i förhållande till NCkomponenternas LCA på 60 år, för att vara mer lönsamma utifrån totala kostnader.Enligt det framtagna resultatet fanns det goda möjligheter för pelare och balkar i UHPChuset att förhålla sig bättre utifrån en hållbar design, än vad motsvarande komponenter förNC- huset gjorde, efter en total LCA. Pelare och balkar i bostadshus kan bli ett nytt segmentatt introducera UHPC till, även om pålitligheten för studien är begränsad av betydelsefullafelkällor och tillgängliga kunskaper inom området för närvarande.

The construction- and real estate industry can be held accountable for major pollution and is responsible for 20% of the total emissions of greenhouse gasses in Sweden. To reduce their emissions and contribute to a sustainable future, actors in the industry work effectively to transition from a linear economy to a circular one. This includes the circularity of construction materials used in buildings and facilities. Reuse of construction materials is becoming more common and is discussed throughout the industry as an effective way of decreasing waste and CO2 emissions from the industry. However, the industry has been facing difficulties implementing new and effective ways to reuse construction materials. In this study, obstacles to implementing reuse as well as development opportunities have been evaluated. The study aims to identify the main obstacles for an upscaled reuse, their causes and effects as well as give suggestions on development opportunities to facilitate the reuse of construction materials. Primarily, a literature review was conducted to create an understanding of reuse today and to identify the main obstacles and development opportunities as well as creating a basis for the qualitative research. Thereafter, empirical data was collected through semi-structured interviews with different actors and specialists within reuse. Finally, the collected data from the literature review and the interviews was divided into key areas and compared, resulting in a list of main obstacles and suggestions for development opportunities for each key area. The ten barriers that were found are (1) Habits and Attitudes, (2) Knowledge and Lack of a Holistic Approach, (3) Tools and Systems, (4) Cost, Revenue and Time, (5) Supply and Demand, (6) Logistics, (7) Lack of Sustainability Procurements and Incentives, (8) Laws and Regulations, (9) Quality Assurance and (10) Technical Obstacles. The results reveal that many of the obstacles and development opportunities identified in the literature study align with the respondents’ answers in the qualitative study. Furthermore, a reuse potential is identified, but it requires internal as well as external adjustments within the construction and real estate industry. Examples of these external adjustments is increased flexibility in the laws and regulations set by external authorities and putting more demands on contractors and subcontractors to adapt their work procedures according to circularity. Recommendations gathered for construction and real estate companies are to set general guidelines and goals for reuse within the organization. Furthermore, actors within the industry should work on spreading knowledge to initiate circular thoughts from the start of a project. They should also create awareness of the value of reusing and disseminate knowledge about reuse within the organization, to partners in the industry and to the end customers. To facilitate future reuse implementation, companies should work on designing for disassembly (DfD) and use more standardized and general measures when designing. Companies should also work on digitalization to create tools and systems that streamline their work and use BIM to predict future supply assets and store information about construction materials. / Bygg- och fastighetsbranschen ansvarar för en stor andel föroreningar och står idag för 20% av det totala utsläppet av växthusgaser i Sverige. För att minska på sitt utsläpp och bidra till en hållbar framtid arbetar aktörer i branschen effektivt med övergå från en linjär ekonomi till en cirkulär. Detta inkluderar cirkularitet av bygg- och konstruktionsmaterial som används i byggnader och anläggningar. Återbruk av byggmaterial blir allt vanligare och diskuteras ur hela branschen som ett effektivt sätt att minska avfall och CO2-utsläpp från industrin. Branschen har dock upplevt svårigheter att implementera nya och effektiva metoder för återbruk av byggmaterial. I denna studie har såväl hinder som utvecklingsmöjligheter för återbruk av byggmaterial utvärderats. Studien syftar till att identifiera huvudsakliga hinder, deras orsaker och effekter samt ge förslag på utvecklingsmöjligheter för att underlätta återbruk av byggmaterial. I första hand gjordes en litteraturgenomgång för att skapa förståelse för återbruk idag, identifiera de främsta hindren och utvecklings möjligheterna samt skapa en grund för den kvalitativa studien. Därefter samlades empiri in genom semistrukturerade intervjuer med olika aktörer och specialister inom återbruk. Slutligen delades den insamlade datan från litteraturgenomgången liksom intervjuerna in i nyckelområden för att jämföras. Detta resulterade i en lista bestående av huvudsakliga hinder samt förslag på utvecklingsmöjligheter för respektive nyckelområde. De tio barriärerna som hittades är (1) Vanor och Attityder, (2) Brist på Kunskap &amp; ett Gemensamt synsätt , (3) Verktyg &amp; System, (4) Kostnad, Intäkter och Tid, (5) Utbud &amp; Efterfrågan, (6) Logistik, (7) Brist på cirkulära upphandlingar, (8) Lagar och Regler, (9) Kvalitetssäkring och (10) Tekniska Hinder. Resultatet visar att många hinder och utvecklingsmöjligheter som identifierats i litteratstudien överensstämmer med respondenternas svar från den kvalitativa studien. Vidare påvisar resultatet att en återbrukspotential existerar, men detta kräver interna samt externa anpassningar inom byggbranschen. Exempel på externa anpassningar är ökad flexibilitet i lagar och regler som ställs av externa myndigheter och en förhöjd kravsättning på entreprenörer för en anpassning till cirkulärt arbete. Rekommendationer för bygg- och fastighetsbranschen är att sätta allmänna riktlinjer och mål för återanvändning inom organisationen. Vidare bör aktörer inom branschen arbeta med kunskapsspridning för att öka det cirkulära tänkandet redan under projekteringsfasen. De bör även arbeta för att skapa medvetenhet om värdet av att återbruka och sprida kunskap om återbruk inom organisationen, till samarbetspartners i branschen och slutkunder. För att underlätta framtida återbruksimplementering bör företag arbeta med DfD (Design for Disassembly) och använda standardiserade och generella mått vid projektering. Företag bör också arbeta med digitalisering och skapa verktyg och system som effektiviserar arbetet. Likaså är BIM ett hjälpmedel för att förutsäga framtida leveranstillgångar och lagrar information om byggmaterial.