Med parallellimport menas att en återförsäljare som inte är en del av varumärkesrättsinnehavarens vanliga, redan etablerade distributionsled, importerar de varumärkesskyddade varorna och har sedan rätt att sälja vidare dessa utan varumärkesrättsinnehavarens samtycke. En förutsättning är dock att konsumtion måste ha skett. Med detta menas att varorna från början måste ha förts ut på marknaden med varumärkesrättsinnehavarens samtycke. En sådan typ av handel möjliggörs tack vare principerna om en fri och gemensam inre marknad inom EU. EU är därför en tullunion som arbetar konstant med att upprätthålla ett starkt samarbete mellan medlemsländerna och skapa rättvisa förhållanden för alla aktörer.   EU:s regler gällande den fria marknaden och den fungerande konkurrensen innebär större möjligheter för etablering och expandering för redan befintliga företag. Varor cirkulerar fritt inom EU:s gränser vilket erbjuder ett ökat utbud för konsumenterna samt bidrar till en ökad priskonkurrens som resulterar i utjämnade prisskillnader. Men sådana regler kan även innebära ett flertal problem för andra aktörer på marknaden då olika intressen börjar kollidera. När situationen gäller parallellimporten är det varumärkesrättsinnehavarens vilja att bevara så mycket kontroll över och skydd för sitt varumärke som möjligt som blir hotat. Ett varumärke har ett väsentligt ekonomiskt värde och skyddas därför noga genom antingen registrering eller inarbetning. Men dessa skydd är som regel territoriellt begränsade vilket i vissa fall försvårar situationen för varumärkesrättsinnehavaren.      Mest känsligt är varumärkets anseende och det är ett gott anseende bland konsumenterna som ger varumärket det ekonomiska värdet. Vid parallellimport kan ett märkes goodwill skadas på ett antal olika sätt beroende på om det är anseendebaserade varor eller så kallade produktbaserade varor. De produktbaserade varorna är vanligtvis varor vars renommé är fullt förknippat med kvalitén som till exempel matvaror av olika slag. Dessa varor skadas vanligast av ompaketering, felaktiga leveranser och lagring m.m. Den andra kategorin av varor är anseendebaserade och betydligt mycket känsligare. I denna kategori ingår som regel exklusiva produkter vars framgång baseras på deras popularitet och exklusivitet. Dessa varor kan skadas genom fel marknadsföring, fel försäljningsstrategi, ompaketering. Ett gott exempel på sådan skada är mål C-337/95 Parfums Christian Dior mot Evora. Det förekommer även fall där återförsäljaren drar en otillbörlig nytta genom att missbruka varumärkets anseende och på så sätt ökar sin egen goodwill. Även detta är förbjudet enligt lag. Likaså diskuteras parallellimporten av varor som kan/måste ompaketeras för att säljas vidare i importlandet. I somliga fall kan varan skadas kvalitetsmässigt eller anseendemässigt vilket inte bara kan återspeglas negativt för företaget utan det kan även innebära en hälsorisk för konsumenterna om den parallellimporterade varan är t.ex. läkemedel.    Men det finns även åtgärder som varumärkesrättsinnehavaren kan tillgripa och på sådant sätt bevara viss kontroll. Exempel på dessa är exklusivavtal, då varumärkesrättsinnehavaren väljer noga själv ut enstaka återförsäljare som får den exklusiva rättigheten att sälja vidare varorna, samt reexportförbud. Med reexportförbud kan varumärkesrättsinnehavaren genom avtal förbjuda återförsäljaren att sälja vidare varorna till ett specifikt land eller område som varumärkesrättsinnehavaren vill avgränsa eller själv handla med.   De kolliderande intressena och rättigheterna har varit ett stort problem och grund till många tvister.  Arbetet granskar situationen med stöd av EU-domstolens praxis och eventuella lösningar analyseras.

In order for a judgement to be enforceable in another Member State, there is a certain requirement for an "intermediate” court procedure, a so-called exequatur procedure. An exequatur procedure is both expensive and time-consuming. The average cost of the procedure within the EU is 2 200 euro in a case without particular difficulties. In more complex cases, the cost of the procedure can be validated up to 12 700 euro. It can take only a few days but also several months before the exequatur is completed, if one party appeals the process can last to three years. The exequatur is considered to be expensive and time-consuming in relation to the EU free movement of judgments. It can discourage companies and individuals from doing business across the EU borders. Therefore, the Commission presented a proposal for a revised Brussels I Regulation. The proposal means that the exequatur for the recognition and enforcement of judgments is to be abolished, except for judgments in cases of vilification or, indemnity regarding several defendants. The exequatur procedure is replaced with a standard form issued by the original court. These forms are supposed to act as an enforcement order to be submitted to the executive authority of the State. The abolition of the exequatur results in a procedural safeguard that makes it possible for the defendant, in certain exceptional circumstances, to prevent a Court from recognizing or enforcing a judgment in another Member State. The author does not consider these safeguards to be sufficient in order to achieve legal protection for the defendant. The Commission should evaluate the effect of the regulations where the exequatur already has been abolished before removing it from the Brussels I Regulation. / För att en dom ska kunna verkställas i en annan medlemsstat krävs i dagsläget ett särskilt ”mellanliggande” domstolsförfarande, ett s.k. exekvaturförfarande. Exkevaturförfarandet är både dyrt och tidskrävande. Den genomsnittliga kostnaden för förfarandet inom EU är 2 200 euro i ett mål utan särskilda svårigheter. I mer komplicerade mål kan kostnaden för förfarandet uppgå till omkring 12 700 euro. Det tar mellan ett par dagar till flera månader innan ett exekvaturförfarande är avgjort och om den ena parten överklagar beslutet kan processen ta upp till tre år. Exekvaturförfarandet anses p.g.a. kostnaderna det medför och tiden för själva processen vara ett hinder för den fria rörligheten av domar. Det kan avskräcka företag och privatpersoner att göra affärer över gränserna inom EU. Därför har kommissionen lagt fram ett förslag till en reviderad Bryssel I-förordning. Förslaget innebär att exekvaturförfarandet för erkännande och verkställighet av domar avskaffas, med undantag för domar i förtalsmål och skadeståndsmål med kollektiv prövning. Exekvaturförfarandet ersätts med standardformulär som utfärdas av ursprungsdomstolen. Dessa formulär är tänkta att fungera som en exekutionstitel som ges in till den verkställande myndigheten i verkställighetsstaten. Avskaffandet av exekvaturförfarandet åtföljs av rättssäkerhetsgarantier som gör det möjligt för svaranden att under vissa exceptionella situationer undvika att en dom erkänns eller verkställs i en annan medlemsstat. Författaren anser inte att dessa garantier är tillräckliga för att trygga svarandens rättskydd. Kommissionen bör utvärdera hur de förordningar där exekvaturförfarandet redan avskaffats fungerar i praktiken innan förfarandet avskaffas i Bryssel I-förordningen.

Samtidigt som svensk forskning visar att individer med utländsk bakgrund blir utsatta för diskriminering och stigmatisering så väljer allt fler ungdomar ur denna grupp att högskoleutbilda sig och visar en benägenhet att välja elitutbildningar. I denna uppsats undersöks om det finns ett samband mellan vetskapen om, eller erfarenheter av, diskriminering och elitutbildningsval. Den metod som används är semi-strukturerade intervjuer med fem kvinnliga och fem manliga juriststudenter med ursprung i Mellanöstern. De teoretiska utgångspunkterna är sociologen Erving Goffmans teori om stigma, sociologen Michèle Lamonts teori om destigmatisering och socialfilosofen Axel Honneths teori om erkännande. Resultatet visar att juriststudenternas föräldrars erfarenheter av diskriminering och egna erfarenheter av exkludering har lett till en hög studieprestation där elitutbildningsvalet kan ses som en anti-diskrimineringsstrategi. Andra anti-diskrimineringsstrategier är att motsätta sig en offermentalitet, och destigmatisering genom att motbevisa stereotyper. Dessa anti-diskrimineringsstrategier kan ses som strategier i en strävan för erkännande, det vill säga en strävan efter att bli jämlikt behandlad genom att bli tillskriven en positiv status.

Uppsatsen syftar till att ge en överblick över bevisprövningen i svensk praxis och doktrin. Särskilt fokus är på erkännandets roll i samband med bevisprövningen och framför allt på dess betydelse i samband med uppnåendet av beviskravet i brottmål. Huvudfrågeställningen är: Vilken betydelse har erkännandet i samband med att beviskravet anses uppnått i bevisprövningen? I uppsatsen finns även tre underfrågeställningar: Vad innebär beviskravet ställt utom rimligt tvivel inom straffprocessen? Vilken betydelse ges erkännandet i bevisprövningen? Hur ser rättsläget ut beträffande erkännandet? I uppsatsen används huvudsakligen den traditionella rättsdogmatiska metoden. Vad gäller överblicken av bevisprövningen hos våra grannländer används istället en komparativ metod då en, om än mycket begränsad, jämförelse mellan Sverige och övriga länder sker.   Idag råder i Sverige principen om fri bevisprövning, vilken stadgas i 35 kap. 1 § RB. Med detta menas att det inte finns någon begränsning vare sig gällande de kunskapskällor som får användas för att bevisa det inträffade eller gällande domarens frihet vid själva värderingen av bevisen. Inom doktrinen finns olika förslag på bevisvärderingsmetoder, och de som diskuteras oftast är temametoden, värdemetoden samt falsifiering av alternativa hypoteser. I svensk lag finns inget beviskrav för brottmål fastställt, men på 1980-talet fastslog HD att den tilltalades skuld måste vara ställd utom rimligt tvivel för att personen ifråga skall kunna fällas. Termen kan sägas vara en definition av den felmarginal som domstolarna skall hålla sig inom, att det inte finns något rimligt tvivel för att det skulle kunna vara på annat sätt än vad åklagaren påstår i sin gärningsbeskrivning. Anser domarna att det finns ett rimligt tvivel skall de istället fria.   Erkännandet regleras i kap. 35 § 3 RB och oavsett vilken typ av brott det handlar om skall rätten alltid pröva ett erkännande innan det kan läggas till grund för domen. Prövningen kan dock vara mer eller mindre omfattande, och det beror till stor del på om det är frågan om ett grovt eller ett ringa brott. Det ställs höga krav både på utredningens omfattning och på samverkande bevis för att erkännandet skall kunna läggas till grund för domen gällande grova brott. Med andra ord måste erkännandets betydelse vid allvarliga brott sägas vara relativt begränsad. Resultatet gällande de mindre allvarliga brotten verkar vara att det både är en mindre omfattande utredning och en mindre omfattande prövning av erkännandet eftersom det i vissa fall presumeras att erkännandet är riktigt.   De huvudsakliga slutsatser som kan dras är att erkännandet har betydelse för om beviskravet skall anses uppnått. Vid grövre brott krävs att erkännandet kan styrkas av annan samverkande bevisning. Den nedre gränsen för samverkande bevisning kan sägas gå vid specifika uppgifter lämnade av den tilltalade som enbart den skyldige torde kunna känna till. Erkännandets betydelse för grövre brott har definitivt minskat i samband med den fria bevisprövningens inträdande i svensk rätt och det är nog snarast i undantagsfall som erkännandet ges alltför stor betydelse. I de fall då erkännandet ändå givits stor betydelse kan konsekvenserna bli allvarliga om erkännandet exempelvis tas tillbaka. Ett aktuellt exempel på detta är Thomas Quick som efter resning precis blivit friad från en av sina morddomar på grund av att bevisningen inte längre räckte till. Vad gäller de mindre allvarliga brotten ges erkännandet dock stor betydelse eftersom erkännandet i vissa fall ensamt kan ligga till grund för domen. I kombination med mindre omfattande prövningar kan det ge osäkra domslut.

<p>Migranternas självidentitet förändras och omkonstrueras när de flyttar till ett nytt land. I denna kvalitativa studie ligger fokus på identitetskapande och förändringar hos irakiska invandrare i Sverige. Uppsatsen belyser de följande frågeställningarna utifrån socialpsykologiska teorier om självidentitet och förändringar: Vilken roll spelar sökande av arbete för migranternas identitetsskapande? Vilken roll spelar inlärning av ett nytt språk för identitetsförändringar och vilken inverkan har sociala nätverk med egna landsmän på irakiernas identitetsskapande och integrationsupplevelse? Uppsatsen bygger på semistrukturella intervjuer med 6 irakiska flyktingar bosatta i Sverige sedan 5-8 år tillbaka. Slutsatser dras om att irakierna har skapat en ny identitet som är bikulturell, dvs. de känner sig fortfarande som irakier, och samtidigt inkorporerar en del av den svenska kulturen och sociala normer i självet.</p>

<p>The purpose of this thesis is to investigate the plaintiffs and the defendant’s prospects to change their claims and pleas in optional civil actions and how the rules for the modifications of a suit are affecting the framework of the process. The plaintiff's general ability to expand and alter the claim is found in the chapter 13, 3 § of the Act of Procedure and the basic principle is that a claim is not to be changed. From this basic principle exceptions are allowed to claim another fulfillment or to expand the process with a claim for interest or other additional obligations. The plaintiff can also limit his or her claim or expand the claim with new legal foundations as long as the issue of the process does not change. The defendant’s prospects to make changes in his or her plea are limited to admission and setting off.</p>

<p>Förordningen om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande (EG) nr. 861/2007 trädde ikraft den 1 augusti år 2007. Förordningen tillämpas fullt ut från och med 1 januari år 2009. Förordningen tillämpas i samtliga medlemsstater utom i Danmark. Förfarandet som inrättas genom förordningen utgör endast ett alternativ till befintliga rättegångsförfaranden. För Sveriges del innebär detta att förordningen ska vara ett alternativ till bestämmelserna i rättegångsbalken. I verkställighetsdelen ska förordningen vara ett alternativ till Bryssel I-förordningen.</p><p>Förordningens syfte är att förenkla, påskynda samt kostnadseffektivisera handläggningen av småmål. Förordningen gör det även enklare för parterna att få erkännande och verkställighet av ett avgörande i det europeiska småmålsförfarandet i en annan medlemsstat. Förordningen är tillämplig inom privaträttens område, tvisten ska ha en gränsöverskridande karaktär, fordran får inte överstiga 2 000 euro samt domstolen måste vara behörig.</p><p>Det finns både för- och nackdelar med förordningen utifrån ett svenskt perspektiv. En nackdel kan vara den ökade målströmningen till de allmänna domstolarna, vilket kan vara resurskrävande. Även antalet exekvaturmål i Svea hovrätt kommer förmodligen att öka. Den största fördelen med förordningen är att den har avskaffat exekvaturförfaranden i form av nationella verkställighetsförklaringar. Sådana verkställighetsförklaringar finns dock i Bryssel I-förordningen men på ett mer förenklat sätt.</p><p> </p> / <p>On the first of August 2007, the regulation of a European small claim procedure (EU) No. 861/2007 entered into force. The regulation is however fully administered from the first of January 2009, and shall be used in all member states, besides Denmark. The small claim procedure composes only an alternative procedure to the member states existing small claim provisions. In Sweden the regulation composes an alternative to the provisions in the Act (1942:740) of procedure.</p><p>The aims of the regulation are to simplify, precipitate and to make the handling of small claims inexpensive. It also aims to make it easier for the parties to get recognition and enforcement of judgments in the European Union. The regulation is to be used in civil law and has to be a cross-border contention. The claim cannot exceed the limit of 2 000 euro and it has to be a tribunal that carries jurisdiction.</p><p>From a Swedish point of view, the regulation carries both advantages as well as disadvantages, a disadvantage would be the increased civil action to the common courts and it will be resource-demanding. The quantity of exequatur contention in Swedish court of appeal will most believably also increase. The main advantage of the regulation is the abolishment of the exequatur when the Brussels I, on the other hand, only set out to simplify it.</p>

Migranternas självidentitet förändras och omkonstrueras när de flyttar till ett nytt land. I denna kvalitativa studie ligger fokus på identitetskapande och förändringar hos irakiska invandrare i Sverige. Uppsatsen belyser de följande frågeställningarna utifrån socialpsykologiska teorier om självidentitet och förändringar: Vilken roll spelar sökande av arbete för migranternas identitetsskapande? Vilken roll spelar inlärning av ett nytt språk för identitetsförändringar och vilken inverkan har sociala nätverk med egna landsmän på irakiernas identitetsskapande och integrationsupplevelse? Uppsatsen bygger på semistrukturella intervjuer med 6 irakiska flyktingar bosatta i Sverige sedan 5-8 år tillbaka. Slutsatser dras om att irakierna har skapat en ny identitet som är bikulturell, dvs. de känner sig fortfarande som irakier, och samtidigt inkorporerar en del av den svenska kulturen och sociala normer i självet.

The purpose of this thesis is to investigate the plaintiffs and the defendant’s prospects to change their claims and pleas in optional civil actions and how the rules for the modifications of a suit are affecting the framework of the process. The plaintiff's general ability to expand and alter the claim is found in the chapter 13, 3 § of the Act of Procedure and the basic principle is that a claim is not to be changed. From this basic principle exceptions are allowed to claim another fulfillment or to expand the process with a claim for interest or other additional obligations. The plaintiff can also limit his or her claim or expand the claim with new legal foundations as long as the issue of the process does not change. The defendant’s prospects to make changes in his or her plea are limited to admission and setting off.

Förordningen om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande (EG) nr. 861/2007 trädde ikraft den 1 augusti år 2007. Förordningen tillämpas fullt ut från och med 1 januari år 2009. Förordningen tillämpas i samtliga medlemsstater utom i Danmark. Förfarandet som inrättas genom förordningen utgör endast ett alternativ till befintliga rättegångsförfaranden. För Sveriges del innebär detta att förordningen ska vara ett alternativ till bestämmelserna i rättegångsbalken. I verkställighetsdelen ska förordningen vara ett alternativ till Bryssel I-förordningen. Förordningens syfte är att förenkla, påskynda samt kostnadseffektivisera handläggningen av småmål. Förordningen gör det även enklare för parterna att få erkännande och verkställighet av ett avgörande i det europeiska småmålsförfarandet i en annan medlemsstat. Förordningen är tillämplig inom privaträttens område, tvisten ska ha en gränsöverskridande karaktär, fordran får inte överstiga 2 000 euro samt domstolen måste vara behörig. Det finns både för- och nackdelar med förordningen utifrån ett svenskt perspektiv. En nackdel kan vara den ökade målströmningen till de allmänna domstolarna, vilket kan vara resurskrävande. Även antalet exekvaturmål i Svea hovrätt kommer förmodligen att öka. Den största fördelen med förordningen är att den har avskaffat exekvaturförfaranden i form av nationella verkställighetsförklaringar. Sådana verkställighetsförklaringar finns dock i Bryssel I-förordningen men på ett mer förenklat sätt. / On the first of August 2007, the regulation of a European small claim procedure (EU) No. 861/2007 entered into force. The regulation is however fully administered from the first of January 2009, and shall be used in all member states, besides Denmark. The small claim procedure composes only an alternative procedure to the member states existing small claim provisions. In Sweden the regulation composes an alternative to the provisions in the Act (1942:740) of procedure. The aims of the regulation are to simplify, precipitate and to make the handling of small claims inexpensive. It also aims to make it easier for the parties to get recognition and enforcement of judgments in the European Union. The regulation is to be used in civil law and has to be a cross-border contention. The claim cannot exceed the limit of 2 000 euro and it has to be a tribunal that carries jurisdiction. From a Swedish point of view, the regulation carries both advantages as well as disadvantages, a disadvantage would be the increased civil action to the common courts and it will be resource-demanding. The quantity of exequatur contention in Swedish court of appeal will most believably also increase. The main advantage of the regulation is the abolishment of the exequatur when the Brussels I, on the other hand, only set out to simplify it.