<p>I de flesta medlemsstater kan vinster och förluster som uppkommer i samma koncern utjämnas om bolagen i koncernen är belägna i samma medlemsstat. Den typen av utjämning utsträcker sig inte i allmänhet till en koncern etablerad i flera medlemsstater. Eftersom en EU-harmonisering vid gränsöverskridande förlustutjämning saknas, riskerar vinster och förluster inom en koncern att hamna mellan olika skattelagstiftningar. Det medför i sin tur att förlustutjämning inom en koncern inskränks till den medlemsstat där vinsten eller förlusten uppstår. En koncern etablerad i flera medlemsstater riskerar härmed att beskattas högre än deras sammanlagda resultat på EU-nivå.</p><p>Problemet med gränsöverskridande förlustutjämning är inte begränsat till att endast avse koncerner belägna i flera medlemsstater utan omfattar även företag med ett fast driftsställe i en annan medlemsstat än sin hemviststat. Precis som för inhemska koncerner tillåter medlemstater förlustutjämning för nationella företag med ett inhemskt fast driftsställe. När ett företag bedriver verksamhet från ett fast driftställe i en annan medlemsstat är det den avräkningsmetod som valts i de dubbelbeskattningsavtal som ingåtts mellan medlemsstaterna, som avgör om det fasta driftsställets förluster ska beaktas vid beräkningen av hela företagets resultat.</p><p>I <em>Marks & Spencer</em> tillät domstolen för första gången en gränsöverskridande förlustutjämning. Enligt <em>Marks & Spencer-</em>målet kan ett moderbolag ta emot ett dotterbolags förlust vid det fall dotterbolaget har uttömt alla möjligheter till att beakta förlusten i sin hemviststat. Vad som anses med att dotterbolaget har uttömt möjligheterna till att beakta förlusten i sin hemviststat är oklart. Att ett dotterbolag ska likvideras eller tas över av en tredje part får i nuläget anses innebära att förlusterna är definitiva och en medlemsstats lagstiftning inte kan hindra att en sådan förlust beaktas i moderbolagets hemviststat.</p><p>Precis som för koncerner är det, genom <em>Lidl-</em>målet, fastställt att domen i <em>Marks & Spencer</em> utsträcker sig till att även avse fasta driftställen. En gränsöverskridande förlustutjämning kan få företas med ett bolags fasta driftställe beläget i en annan medlemsstat, men bara om det rör sig om definitiva förluster och det fasta driftstället har uttömt möjligheterna till att beakta förlusten i etableringsstaten. I ett sådant fall är inte nationell lagstiftning proportionell och går längre än vad som är nödvändigt för att uppnå de eftersträvade ändamålen.</p>

<p>Från och med den 1 januari 2009 gäller nya regler för beskattning av förmån på personal-optioner. Anledningen till de nya reglerna är att de tidigare har ansetts strida mot EG-rätten. De tidigare reglerna innebar att en innehavare av personaloptioner vid en utflyttning från Sverige fick betala skatt på en förmån som ännu inte erhållits, så kallad avskattning. Andra länders liknande bestämmelser har underkänts av EG-domstolen i rättsfall såsom Lasteyrie och N. Det svenska Skatteverket tog efter de rättsfallen ställning i frågan och ut-tryckte att avskattning ej skulle ske, även Regeringsrätten antog samma ståndpunkt vilket nödvändiggjorde ny lagstiftning. Lagstiftaren kom fram till att enbart borttagandet av avskattningsregeln skulle kunna leda till såväl dubbelbeskattning som skattefrihet. Därför skulle samtidigt en ändring av skatte-pliktens omfattning gällande personaloptionsförmån införas. Valet gällde två olika alternativ, proportionering eller utvidgad skatteplikt. Den metod som valdes och som nu ska gälla är utvidgad skatteplikt eftersom regeringen ansåg att det var den mest ändamåls-enliga metoden samt det bästa sättet att undvika utflyttning i skatteplaneringssyfte. Flera sakkunniga uttalade i remissyttranden och artiklar att de föredrog proportionerings-metoden då det är en metod med internationell acceptans. De ansåg att användandet av proportionering skulle medföra harmonisering med övriga medlemsländers skattesystem vilket skulle öka förutsebarheten och underlätta för den fria rörligheten och effektivisering-en av EU:s inre marknad. Sverige har i och med sitt medlemskap i EU förbundit sig till att följa EG-rätten. Även om det inte finns någon harmonisering på området för direkt beskattning, måste medlems-länderna ha EG-rätten och de fri- och rättigheter som EG-fördraget garanterar i åtanke då de lagstiftar. Nationell rätt får ej göra skillnad på medborgare från olika länder, inte heller mellan en medborgare som stannar i ett medlemsland och en medborgare som flyttar ut. Den tidigare avskattningen medförde en sådan skiljaktighet och stred därför mot EG-rätten. Näringslivets Skattedelegation har uttryckt en oro att också de nya bestämmelserna kan komma att strida mot EG-rätten då de kan vara diskriminerande för de som flyttar hit och blir obegränsat skattskyldiga jämfört med de som är bosatta i Sverige och tillfälligt flyttar utomlands för att arbeta.Utvidgad skatteplikt innebär att den begränsade skattskyldigheten angående förmån av personaloption som kunnat utnyttjas innan flytt till Sverige slopas. Generell skatteplikt förall inkomst blir tillämplig även på förmån av personaloption, vilket innebär att förmån som intjänats utomlands kommer att beskattas i Sverige. Dubbelbeskattning kommer att uppstå på förmån av personaloption oftare än tidigare och ska då undanröjas genom tillämpning av skatteavtal. I de flesta skatteavtal fördelas beskattningsrätten genom proportionerings-metoden. I praktiken innebär utvidgad skatteplikt att skattskyldiga som flyttar till ett land med vilket Sverige har skatteavtal, där creditmetoden tillämpas, kommer att beskattas på hela förmånsvärdet med en skattesats motsvarande den som används på svenska förvärvs-inkomster. I det fall att den skattskyldiga flyttar till ett land med vilket Sverige har skatte-avtal och där exemptmetoden tillämpas beskattas vardera del med den skattesats respektive land har, vanligtvis blir den totala skattesatsen lägre jämfört med creditmetoden. Vi anser att regeringen har gjort ett tveksamt val av metod för utformandet av skatte-pliktens omfattning, då de än en gång väljer att avfärda proportionering som är en inter-nationellt accepterad metod. En proportioneringsmetod skulle bättre uppfylla ändamålet att varje land ska beskatta det som är hänförligt till verksamhet där och på ett mer effektivt sätt undvika skatteplanering. EU:s inre marknad medför många fördelar för Sverige och det är viktigt att effektivisera den ytterligare. En nationell proportioneringsregel skulle öka förut-sebarheten och rättssäkerheten för de som är verksamma över gränserna.</p> / Skatterätt, EG-rätt, avskattning, exitskatt, personaloptioner, förmånsbeskattning, Lasteyrie, N, Bachmann, proportioneringsmetod, utvidgad skatteplikt

Huvudsyftet med denna uppsats är att analysera begreppet ekonomisk verksamhet i mervärdesskattehänseende och att utreda vid vilken grad av aktivitet en sådan verksamhet uppkommer samt vilka objektiva omständigheter som kännetecknar begreppet . Ekonomisk verksamhet är ett av de mest grundläggande begreppen inom mervärdesskatteområdet och mervärdesskattedirektivet. Begreppet är av väsentlig betydelse vid bedömningen av huruvida någon utgör en beskattningsbar person och ska vara underkastad mervärdesbeskattning. Definitionen återfinns i artikel 9 i mervärdesskattedirektivet. Med ekonomisk verksamhet  avses sådan verksamhet som bedrivs av en producent, en handlare eller en tjänsteleverantör. Här inbegrips både gruvdrift och jordbruksverksamhet samt verksamheter inom fria och därmed likställda yrken. Vidare definieras ekonomisk verksamhet som utnyttjande av materiella eller immateriella tillgångar i avsikt att fortlöpande vinna intäkter.  Begreppet infördes inom svensk rätt först år 2013 som en följd av Europeiska kommissionens fördragsbrottsförfarande mot Sverige som inleddes den 27 juni 2008. I samband med detta fick den svenska lagstiftningen samma lydelse som mervärdesskattedirektivet. Av praxis från Europeiska Unionens domstol framgår det att begreppet ekonomisk verksamhet ska ges en vid tolkning. Avsikten att bedriva en ekonomisk verksamhet ska styrkas med objektiva omständigheter. Det är upp till de nationella myndigheterna och domstolarna att i varje enskilt fall bedöma alla relevanta och objektiva fakta, såsom anskaffade tillgångar, ingångna avtal, antalet kunder och intäkternas belopp. Bedömningen ska göras oberoende av verksamhetens syfte och resultat. Vid bedömningen ska de svenska domstolarna utgå från mervärdesskattedirektivet och den rättspraxis från Europeiska Unionen som finns. Då förutsättningarna i de enskilda fallen sällan är de samma är den rättspraxis och direktiv från Europeiska Unionen som finns inte tillräckligt för att utgöra en grund som säkerställer att begreppet ekonomisk verksamhet tolkas enhetligt i medlemsstaterna.

No description available.

I de flesta medlemsstater kan vinster och förluster som uppkommer i samma koncern utjämnas om bolagen i koncernen är belägna i samma medlemsstat. Den typen av utjämning utsträcker sig inte i allmänhet till en koncern etablerad i flera medlemsstater. Eftersom en EU-harmonisering vid gränsöverskridande förlustutjämning saknas, riskerar vinster och förluster inom en koncern att hamna mellan olika skattelagstiftningar. Det medför i sin tur att förlustutjämning inom en koncern inskränks till den medlemsstat där vinsten eller förlusten uppstår. En koncern etablerad i flera medlemsstater riskerar härmed att beskattas högre än deras sammanlagda resultat på EU-nivå. Problemet med gränsöverskridande förlustutjämning är inte begränsat till att endast avse koncerner belägna i flera medlemsstater utan omfattar även företag med ett fast driftsställe i en annan medlemsstat än sin hemviststat. Precis som för inhemska koncerner tillåter medlemstater förlustutjämning för nationella företag med ett inhemskt fast driftsställe. När ett företag bedriver verksamhet från ett fast driftställe i en annan medlemsstat är det den avräkningsmetod som valts i de dubbelbeskattningsavtal som ingåtts mellan medlemsstaterna, som avgör om det fasta driftsställets förluster ska beaktas vid beräkningen av hela företagets resultat. I Marks &amp; Spencer tillät domstolen för första gången en gränsöverskridande förlustutjämning. Enligt Marks &amp; Spencer-målet kan ett moderbolag ta emot ett dotterbolags förlust vid det fall dotterbolaget har uttömt alla möjligheter till att beakta förlusten i sin hemviststat. Vad som anses med att dotterbolaget har uttömt möjligheterna till att beakta förlusten i sin hemviststat är oklart. Att ett dotterbolag ska likvideras eller tas över av en tredje part får i nuläget anses innebära att förlusterna är definitiva och en medlemsstats lagstiftning inte kan hindra att en sådan förlust beaktas i moderbolagets hemviststat. Precis som för koncerner är det, genom Lidl-målet, fastställt att domen i Marks &amp; Spencer utsträcker sig till att även avse fasta driftställen. En gränsöverskridande förlustutjämning kan få företas med ett bolags fasta driftställe beläget i en annan medlemsstat, men bara om det rör sig om definitiva förluster och det fasta driftstället har uttömt möjligheterna till att beakta förlusten i etableringsstaten. I ett sådant fall är inte nationell lagstiftning proportionell och går längre än vad som är nödvändigt för att uppnå de eftersträvade ändamålen.

The first aim of this study is to examine what the differences are between the Classic directive (directive 2004/18/EC of the European Parliament and of the Council of 31 March 2004 on the coordination of procedures for the award of public works contracts, public supply contracts and public service contracts) and the Revised Classic directive (directive 2014/24/EU of the European Parliament and of the council of 26 February 2014 on public procurement and repealing Directive 2004/18/EC) when it comes to social considerations in public procurement. The second aim is to examine if the revision of the directive has solved the prior existing problems regarding social considerations in public procurement. In this paper a traditional European legal method is used. The examinations show a number of things, including the Revised Classic directive involving codification of case law, references to other sources of law and some clarified rules as well as new provisions. The regulations regarding reserved contracts, technical specifications, and selection criterion are satisfied in the Revised Classic directive. Certain changes and clarifications are still required in regards to the regulations of exclusions grounds, contract award criterion and abnormally low tenders. The facet of the directive which requires the most significant clarification is regarding the conditions for performance of contracts.     Keywords: public procurement, social considerations, socially responsible public procurement

Den svenska normprövningen utgörs av bland annat Lagrådets förhandsgranskning. EU-rättens särskilda ställning har föranlett ett intresse för att undersöka Lagrådets verksamhet ur ett unionsrättsligt perspektiv. I uppsatsen har tre huvudkategorier av lagförslag identifierats: lag för införlivande av EU-direktiv, lag för annan EU-anpassning, samt nationellt initierade lagförslag. Analysen har syftat till att förstå hur EU-rätten kommer till uttryck i Lagrådets yttranden över lagförslag ur de tre olika lagstiftningskategorierna. För frågan har de unionsrättsliga utgångspunkterna presenterats och åtföljts av en diskussion om Lagrådets verksamhet och roll. Analysen har lett till att vissa mönster av unionsrättsliga uttryck har trätt fram. Lagrådets hänsyn till EU-rätten uttrycks framförallt i form av lagtekniska råd. Bakom dessa (enbart konsultativa) råd framhålls EU-rätten ibland explicit, medan det vid andra tillfällen endast finns implicita indikationer. Vidare i uppsatsen presenteras olika unionsrättsliga uttryck för vart och ett av de identifierade lagstiftningskategorierna. / The Swedish judicial review includes, inter alia, judicial preview by the Council on Legislation (Swedish: Lagrådet). The special status of the European Union law has led to an interest to study the Swedish judicial preview from a European Union legal perspective. In the essay, three categories of law proposals have been identified: laws for implementing EU-directives, laws for other EU-adjustment, and nationally initiated law proposals. The aim of the analysis has been to understand how EU law is expressed in the judicial preview of law proposals from these three categories. For this study, the basis of European Union law has been presented, and followed by a discussion on the activity and the role of the Council on Legislation. The analysis has led to the findings of some patterns of EU law expressions. The Swedish judicial preview regards the EU law foremost through (legal) technical advices. Behind these (merely consultative) advices the EU law is sometimes expressed explicitly, while other times there are only implicit indications. Furthermore in the essay, different expressions of EU law are presented for each of the identified categories of laws.

På grund av att finansiella tjänster, bland annat värdepappershandel, är undantagen från mervärdesskatteplikt har EU-kommissionen bedömt att finanssektorn idag är underbeskattad. Efter finanskrisen och dess påverkan på världsekonomin har EU-kommissionen understrukit att de vinstdrivande finansiella instituten bör vara med och bidra till skatteintäkter. EU-kommissionen har mot bakgrund av detta utformat ett direktivförslag gällande en finansiell transaktionsskatt. På grund av att Sverige, tillsammans med andra medlemsländer, valt att ställa sig kritiska till direktivförslaget blev följden att tio medlemsländer beslutade om att ingå ett fördjupat samarbete gällande en finansiell transaktionsskatt. Med anledning av att det endast är tio medlemsländer som deltar i samarbetet valde EU-kommissionen att introducera en emissionsprincip i det senaste direktivförslaget. Emissionsprincipen kommer att innebära att svenska finansiella institut, som har sitt säte i Sverige, ändå kommer att bedömas vara etablerat i ett deltagande land om det finansiella instrumentet är emitterat i ett deltagande land. Emissionsprincipen medför således till en extraterritoriell beskattningseffekt. Enligt EU-rätten får dock inte det fördjupade samarbetet medföra negativa effekter för de länder som inte valt att ingå i samarbetet. I och med införandet av emissionsprincipen i direktivförslaget kommer den finansiella transaktionsskatten att medföra skatterättsliga konsekvenser för svenska finansiella institut i icke deltagande länder. Emissionsprincipen kommer att leda till att finansiella institut i icke deltagande länder kommer att bli solidariskt betalningsansvariga för att skatteintäkterna betalas in till de deltagande ländernas skattemyndigheter. Den finansiella transaktionsskattens extraterritoriella effekt riskerar att inskränka Sveriges skattesuveränitet, vilket i sin tur kan strida mot subsidiaritetsprincipen. Skattens extraterritoriella beskattningseffekt kommer dessutom medföra andra skatterättsliga konsekvenser för svenska finansiella institut, bland annat ökade kostnader och administrativa bördor, samt eventuella systemförändringar och regelreformer. Direktivförslaget har dessutom flera otydliga artiklar som kan komma att skapa en rättsosäkerhet för de svenska finansiella instituten, i form av att de finansiella instituten inte kommer kunna förutse konsekvenserna av skatten. Denna rättsosäkerhet kan i sin tur strida mot proportionalitetsprincipen. Ett införande av direktivförslaget, med dagens utformning av emissionsprincipen, kommer således ge upphov till skatterättsliga konsekvenser för svenska finansiella institut. / Today there is a value added tax exemption for sales of financial services. Due to that financial services are exempt, the European Commission estimated that the financial sector is currently under-taxed. After the financial crisis in 2008 and its impact on the world economy, the European Commission underlined that the financial institutions should contribute to tax revenues, because of this the European Commission prepared a draft directive concerning a financial transaction tax. This draft directive was intended to apply for all the Member States. Due to that Sweden, together with other Member States, chose to remain critical of the proposed directive; it resulted in that ten Member States entered an enhanced cooperation on a financial transaction tax. Given that there are only ten Member States participating in the enhanced cooperation, the European Commission chose to introduce an issuance principle in the latest draft of the directive. The issuance principle will mean that Swedish financial institutions will be considered established in a participating Member State, if the financial instrument is issued in a participating Member State. The issuance principle causes an extraterritorial effect for non-participating countries. The enhanced cooperation should not cause adverse effects for non-participating countries. However, the financial transaction tax is still contributing to tax consequences for non-participating countries, due to the introduction of the issuance principle in the proposed directive. The financial transaction tax will lead to that financial institutions in non-participating countries will be jointly and severally liable for that tax revenues. The extraterritorial effect of the financial transaction tax will moreover limit Sweden's tax sovereignty, which can result in a violation of the principle of subsidiarity. Moreover, the extraterritorial tax will result in a significant administrative burden, high costs and possible reforms in national legislation for non-participating countries. The proposed directive has several vague articles that may create legal uncertainty for the Swedish financial institutions. This legal uncertainty will result in that Swedish financial institutions will not be able to predict the impact of the financial transaction tax, which in turn could lead to a conflict with the principle of proportionality. The issuance principal will cause tax consequences for financial institutions in non-participating countries, in case the European Commission's directive proposals regarding a financial transaction tax is introduced within the enhanced cooperation.

I den här uppsatsen utreds möjligheten för unionsmedborgare att härleda en uppehållsrätt till familjemedlemmar som är tredjelandsmedborgare. Uppsatsen innefattar en redogörelse för de skillnader som uppkommer beroende på om unionsmedborgaren har nyttjat sin fria rörlighet eller inte. I de fall unionsmedborgaren inte har nyttjat sin fria rörlighet är den härledda uppehållsrätten baserad direkt på fördragsbestämmelsen om unionsmedborgarskapet självt. I sådana fall motiveras en uppehållsrätt utifrån att unionsmedborgare ska ha rätten att nyttja kärnan av de rättigheter som tillkommer dem på grund av unionsmedborgarskapet. Uppsatsen behandlar hur rätten har utvecklats genom EU-domstolens praxis sedan rättsfallet Zambrano[1] från 2011. Utvecklingen aktualiserar grundläggande spänningar i det unionsrättsliga samarbetet, så som balansen mellan medlemsstaternas intresse av att ha en kontrollerad migration och behovet av att försvara unionsmedborgarskapets effektivitet. Även frågan om EU-rättens tillämpningsområde behandlas kortfattat inom ramen för den fria rörligheten för människor.     Uppsatsen visar att det skett en dynamisk utveckling i EU-domstolens praxis angående vilka hänsynstaganden som ska göras i bedömningen av om någon ska erkännas en härledd uppehållsrätt. Även mänskliga rättigheter har fått en tydligare roll. Därmed finns idag viss vägledning för hur medlemsstaterna ska bedöma härledd uppehållsrätt som baseras direkt på fördragen. Samtidigt finns det ett tydligt utrymme för medlemsstaterna att själva göra en skönsmässig bedömning av varje ärende med hänsyn till de speciella omständigheter som finns i varje enskilt fall. [1] Mål C-34/09, Gerardo Ruiz Zambrano v. Office national de l’emploi (ONEm), EU:C:2011:124 (Zambrano) / This thesis examines the EU citizenship and the derived right to residence for third country nationals that are family members of EU citizens. It contains an examination of how the residence right differs depending on whether the union citizen used their free movement rights. The development of the derived right to residence of family members of “static” EU citizens has EU primary law as its legal basis. The existence of such a right depends on whether a decision has the effect of depriving an EU citizen of the genuine enjoyment of the substance of the rights conferred by the virtue of that status.[1] Thus, the thesis also discusses what it means to have a union citizenship, “the fundamental status of nationals of the Member States”[2]. The discussion evolves around the CJEU landmark case Zambrano[3] and the development in its following case law.     The result of the thesis shows a dynamic development in the jurisprudence of the Court of Justice of the European Union (CJEU). The Court has elaborated on several issues, including how the assessment of whether someone should be granted a derived right to residence is determined by the level of dependency between the EU citizen and the family member, the application of fundamental rights, exceptions from the main rule and more. This development indicates that there is a framework for how the examination of article 20 TFEU should be carried out. However, Member States still have a wide margin of appreciation in relation to the individual circumstances of each case. [1] Court of Justice of the European Union (CJEU), Case C-34/09, Gerardo Ruiz Zambrano v. Office national de l’emploi (ONEm), EU:C:2011:124 (Zambrano). [2] CJEU, C-184/99, Grzelczyk, EU:C:2001:458, p 31. [3] CJEU, C-34/09, Zambrano, EU:C:2011:124.

No description available.