Syftet med studien är att undersöka förskollärares uppfattningar om bemötande och delaktighet för barn i behov av särskilt stöd, samt hur normer kan påverka detta. Datainsamlingen är gjord genom semistrukturerade intervjuer med fyra förskollärare. Resultatet av studien kategoriseras genom likheter i respondenternas svar som svarar på frågeställningarna utifrån syftet. Den första frågeställningen berör förskollärares uppfattningar om bemötande av barn i behov av särskilt stöd. Den andra berör hur förskollärare arbetar med delaktighet för barn i behov av särskilt stöd. Resultatet påvisar att det inte finns ett sätt att bemöta alla barn i behov av särskilt stöd utan det är unikt för varje barn. Lyhördhet till barnet är av stor vikt för att kunna bemöta det enskilda barnet. Även verksamhetens fysiska miljö och oskrivna regler har påverkan för hur barnet reagerar och agerar i olika sammanhang. När det gäller delaktighet för barn i behov av särskilt stöd visar resultatet att det arbetet med delaktighet ofta sker i mindre barngrupper. Detta för att det underlättar för pedagoger att kunna se till varje enskilt barns behov.

Many students cancel their studies in adult education and a lack of knowledge in adult pedagogics makes it difficult to support students with neuropsychiatric disability and a need for extra support in class. The need for support measures is often discovered late or not at all which further results in school failures. The purpose of this study is to describe and analyze counselors' work in adult education and how they help students in need of extra support. The experience of eight meritorious counselors in the northern part of Sweden has been raised using semi-structured interviews. Through a thematic analysis,they show that relationship building, earlier school failure and a structured workplace are important factors in discovering the need for extra support. The need for an awareness of colleagues’ competencies and who is responsible for what are two things that are discussed in this study. Further research is needed to be done from the students’ perspective for further knowledge and points of view from both sides and whether the result from this study is consistent with the students’ experiences. / Många elever avbryter sina studier inom den kommunala vuxen utbildningen och brist på kunskap inom vuxenpedagogik försvårar arbetet med att stötta elever med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning med behov av extra anpassning. Behovet av stödåtgärder upptäcks oftast försent eller inte alls vilket resulterar i ytterligare skolmisslyckanden. Syftet med den här studien är att beskriva och analysera studie- och yrkesvägledares arbete inom vuxenutbildningen och hur de stöttar elever med behov av extra anpassning. Erfarenheter från åtta meriterade studie- och yrkesvägledare inom övre Norrland har lyfts med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Genom en tematisk innehållsanalys visar de att relationsbyggande, tidigare skolmisslyckande och struktur inom verksamheten är betydande faktorer när det kommer till att upptäcka och implementera extra anpassningar. Behovet av en medvetenhet om kollegornas kompetenser och vem som ansvarar för vad är två saker som diskuteras under denna studie. Vidare forskning behövs studeras utifrån elevernas perspektiv för att få kunskap samt synvinklar från båda sidorna och om det resultat som framkommit i detta examensarbete överensstämmer med elevernas erfarenheter.

Förskolans utbildning består av ständiga interaktioner. Undersökningen lyfter fram pedagogens ansvar i interaktionen med alla barn. Studien undersöker om pedagoger anser att det är olika kunskapsfrämjande punkter som är viktiga när de interagerar med barn i behov av särskilt stöd respektive barn som inte är i behov av särskilt stöd. Undersökningen belyser även vad pedagoger anser att deras påverkan i bemötande i interaktionen med barn, innebär för barn. Undersökningsmetoder som jag använde var enkäter och semistrukturerade intervjuer. Enkäterna bestod av påstående som pedagogerna skattade på en likertskala och det var två medföljande öppna frågor. 20 pedagoger deltog och lämnade in sitt svar. Det var pedagoger från tre förskolor. Av de 20 intervjuade jag sex. Undersökningen utgår från Aspelins relationella pedagogik (2014). Det är i det mellanmänskliga mötet som lärandet sker. Resultatet av undersökningen visar att det viktigaste när pedagoger interagerar med barn i behov av särskilt stöd är att som pedagog ta hänsyn till barns känslomässiga tillstånd. När det gäller barn utan behov av särskilt stöd ansåg pedagoger att den viktigaste punkten var lyfta fram det positiva. Den relationella pedagogiken poängterar att det är viktigt att ta hänsyn till hela människan i lärandesituationer. Resultatet visar att det påståendet som flest pedagoger värderar högst är att tillit utvecklas mellan pedagog och barn, för att barn ska kunna utveckla sitt lärande. På frågan om vad relationskompetens innebär på förskolan svarade pedagogerna att vara lyhörd, och att pedagogens förhållningssätt är viktigt i relationskompetens.

Den aktuella studien lyfter fram hur elever i behov av extra stöd utvecklar sitt skrivande med hjälp av digitala verktyg. Digitala verktyg är en del av undervisningen idag och blir ständigt en mer omfattande del eftersom digitaliseringen i samhället kontinuerligt utvecklas. Tidigare har digitala verktyg använts som ett hjälpmedel för elever med skrivsvårigheter och därför är det väsentligt att undersöka hur stöttningen ser ut idag när samhället utvecklats och tillgången ökat. Studien är kvalitativ och bygger på intervjuer med lärare och specialpedagoger samt tar sin utgångspunkt i den sociokulturella teorin eftersom den berör lärande. Dessutom relateras ramfaktorteorin till innehållet av denna studie eftersom andra faktorer utom lärarens kontroll påverkar undervisningen. Intervjuerna för fram lärares och specialpedagogers beskrivningar om arbetssätt och funktioner som de tillämpar i undervisningen. Resultatet visar möjligheter och utmaningar med tillämpningen av digitala verktyg. De främsta möligheterna är innehållet i elevers texter, bearbetande av texter, elevers motivation och ökad textproduktion. Utmaningen med arbetssättet är elevers distraktion vid användandet, lärares digitala kompetens och dessutom vikten av ett varierat arbetssätt. När lärare och specialpedagoger använder digitala verktyg som stöd för elever med skrivsvårigheter kan påverkan vara positiv om de har ett genomtänkt arbetssätt och ett tydligt syfte med tillämpningen. / The current study highlights how pupils in need of extra support develop their writing with the help of digital tools. Digital tools are part of today´s teaching and continuosly becoming a bigger part, due to overall development of digitalization in society at large. In the past, digital tools have been used as an aid for pupils with writing difficulties and therefore it is important to examine what the support looks like in school today, when society has developed and the accessibility has increased. A qualitative study has been conducted through interviews with teachers and special educators. The sociocultural theory is considered in this study because it is a theory about learning. In addition, the frame factor theory is related to the content of this study, since other factors outside teacher´s control affect the teaching. The interviews with the respondents present different methods of teaching and functions of digital tools that the teachers and the special educators apply in teaching. This study also presents opportunities and challenges with using digital tools, the main possibilities are the content of pupil´s texts, the processing of texts, pupils´ motivation and increased text production. The main challenge with digital tools in writing is the pupils´ distraction when they use the tool, the teacher´s digital qualification and the importance of varied working methods. When teachers and special educators use digital tools as a support for the pupils with writing difficulties the impact can be positive if they have a well though through approach and a clear purpose with the usage.