Det finns barn som ligger långt före utvecklingsmässigt i förhållande till jämnåriga. Begreppet särbegåvad används mer och mer i samhällsdebatter och skolpolitik. Alla barn har rätt till extra stöd, men forskning visar att detta stöd främst ges till de barn som har svårigheter av något slag. I denna studie kommer begreppet särbegåvad och extra stöd att diskuteras i förhållande till tidigare forskning samt teorier gällande begåvning, utveckling och lärande.Studiens syfte är att undersöka några förskollärares erfarenheter av att möta och arbeta med särbegåvade barn i förskolan, samt deras tankar kring begreppet extra stöd. Studien är en kvalitativ studie med semistrukturerad intervju som metod. Sex förskollärare intervjuades med hjälp utav en intervjuguide för att besvara studiens syfte.Resultatet visar att ingen utav förskollärarna definierat barn som särbegåvade. Däremot hade samtliga förskollärare erfarenheter av barn som ligger långt fram utvecklingsmässigt i olika områden, ur ett ålderadekvat perspektiv. Förskollärare i studien känner sig ofta otillräckliga på grund av stora barngrupper och tidsbrist. Det finns även en rad andra utmaningar för förskollärare i mötet med särbegåvade barn, så som identifiering, lärandesituationer samt reflektioner över det egna arbetssättet. Resultatet visar att förskollärare beskriver att extra stöd främst ges till de barn som har svårigheter av något slag. Däremot beskriver förskollärarna en rad åtgärder de gör för att utmana barn de barn som ligger långt före utvecklingsmässigt.

Med hjälp av semistrukturerade intervjuer har vi undersökt hur olika professioner som rektor, speciallärare och lärare arbetar för att stödja elevernas tidiga läs- och skrivutveckling och vad det är som krävs för att en elev ska få extra stöd. Studiens resultat visar att genom nationella kartläggningar och bedömningsstöd kan lärarna identifiera vilka elever som är i behov av extra stöd. Undervisningen och material anpassas då efter elevernas behov. De olika professionerna är eniga om att det inte krävs någon diagnos för att få extra stöd utan det ska vara utifrån behov, men vissa lärare menar att det är lättare att få resurser om en diagnos finns.

Syftet med studien var att undersöka, beskriva och analysera sociala samspel mellan personal och barn på några förskoleavdelningar, inriktat på hur personal arbetar för att bygga trygga relationer till barn som behöver extra stöd samt hur sociala samspelsprocesser som lek främjas. I studien undersöktes även hur förskolepersonal ser att specialpedagoger kan hjälpa och stötta i arbetet med att tillgodose behoven hos barn som behöver extra stöd. De teoretiska utgångspunkterna för studien var anknytningsteorin samt Maslows behovshierarki. Studien genomfördes som en multipel fallstudie med mixed method som forskningsansats. Sju förskoleavdelningar deltog i studien och elva intervjuer med förskolepersonal genomfördes. Kvantitativa data samlades in genom strukturerade observationer och observationsinstrumentet ICP (Soukakou, 2016). Tre områden undersöktes: de vuxnas vägledning i barnens fria lek och andra friare aktiviteter, relationer mellan vuxna och de barn som behöver extra stöd, samt feedback. Kvalitativa data samlades in genom semistrukturerade intervjuer. Resultatet visade att alla sju observerade förskoleavdelningar hade god kvalitet gällande de vuxnas arbete med att bygga trygga relationer till de barn som behöver extra stöd. I området om de vuxnas vägledning av barns fria lek och andra friare aktiviteter varierade kvaliteten mellan avdelningarna men var aldrig låg, och i området feedback framkom ett behov av förbättringar för att bättre kunna uppmuntra och stödja barnens positiva beteende, ansträngningar, inlärning och utveckling. En koppling mellan välfungerande arbetslag och hög kvalitet diskuteras i studien, samt den roll som specialpedagoger kan spela i arbete med att utveckla förskolepersonals samspel i arbetslag och i förhållande till barn för att nå kvalitetshöjningar.

Studiens syfte var att undersöka hur förskolepersonalen arbetar för att göra barn i behov av särskilt stöd delaktiga i verksamheten. Undersökningen genomfördes genom att fem förskolepersonal intervjuades. Det teoretiska perspektivet utgick från ett relationellt perspektiv. Studiens resultat visade betydelsen av att skapa trygghet för barnen. Ytterligare lyftes vikten av att som förskolepersonal arbeta med grupper med färre barn så barnen gavs möjlighet att bli delaktiga. Även förskolans miljö lyftes fram som betydelsefull i relation till förskolepersonalens arbete med barns delaktighet.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka vilka svårigheter som svensklärare upplever att det finns med en anpassad undervisning för gymnasieelever som har dyslexi eller andra läs- och skrivsvårigheter. Undersökningen är baserad på en kvalitativ metod med fem semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar att de intervjuade svensklärarna upplever att de är införstådda i hur de kan anpassa undervisningen för elever som har dyslexi eller andra läs- och skrivsvårigheter ur ett sociokulturellt perspektiv. Resultatet visar också att svensklärarna upplever att anpassningssvårigheterna dels beror på tidsbrist, dels på otillräcklig kompetens inom området att ge extra stöd för elever i svårigheter. De slutsatser som studien kommer fram till är att svensklärare skulle behöva mer kunskap om de medicinska orsakerna till dyslexi och andra läs- och skrivsvårigheter för att kunna utforma hållbara och välfungerande anpassningar. En annan slutsats handlar om att majoriteten av lärarna har insikt i hur de yttre förutsättningarna i lärandemiljön kan anpassas för att tillgodose den läs- och skrivproblematik som elever i svårigheter har.

Den aktuella studien lyfter fram hur elever i behov av extra stöd utvecklar sitt skrivande med hjälp av digitala verktyg. Digitala verktyg är en del av undervisningen idag och blir ständigt en mer omfattande del eftersom digitaliseringen i samhället kontinuerligt utvecklas. Tidigare har digitala verktyg använts som ett hjälpmedel för elever med skrivsvårigheter och därför är det väsentligt att undersöka hur stöttningen ser ut idag när samhället utvecklats och tillgången ökat. Studien är kvalitativ och bygger på intervjuer med lärare och specialpedagoger samt tar sin utgångspunkt i den sociokulturella teorin eftersom den berör lärande. Dessutom relateras ramfaktorteorin till innehållet av denna studie eftersom andra faktorer utom lärarens kontroll påverkar undervisningen. Intervjuerna för fram lärares och specialpedagogers beskrivningar om arbetssätt och funktioner som de tillämpar i undervisningen. Resultatet visar möjligheter och utmaningar med tillämpningen av digitala verktyg. De främsta möligheterna är innehållet i elevers texter, bearbetande av texter, elevers motivation och ökad textproduktion. Utmaningen med arbetssättet är elevers distraktion vid användandet, lärares digitala kompetens och dessutom vikten av ett varierat arbetssätt. När lärare och specialpedagoger använder digitala verktyg som stöd för elever med skrivsvårigheter kan påverkan vara positiv om de har ett genomtänkt arbetssätt och ett tydligt syfte med tillämpningen. / The current study highlights how pupils in need of extra support develop their writing with the help of digital tools. Digital tools are part of today´s teaching and continuosly becoming a bigger part, due to overall development of digitalization in society at large. In the past, digital tools have been used as an aid for pupils with writing difficulties and therefore it is important to examine what the support looks like in school today, when society has developed and the accessibility has increased. A qualitative study has been conducted through interviews with teachers and special educators. The sociocultural theory is considered in this study because it is a theory about learning. In addition, the frame factor theory is related to the content of this study, since other factors outside teacher´s control affect the teaching. The interviews with the respondents present different methods of teaching and functions of digital tools that the teachers and the special educators apply in teaching. This study also presents opportunities and challenges with using digital tools, the main possibilities are the content of pupil´s texts, the processing of texts, pupils´ motivation and increased text production. The main challenge with digital tools in writing is the pupils´ distraction when they use the tool, the teacher´s digital qualification and the importance of varied working methods. When teachers and special educators use digital tools as a support for the pupils with writing difficulties the impact can be positive if they have a well though through approach and a clear purpose with the usage.