Background: At the emergency department parents arrives with their children in need of urgent medical care in various degrees. For a parent it can be hard to handle when their child has to go through treatments or medical examinations that can be unpleasant. A well-functioning cooperation between parents and caregivers is important to give the child a good health care. To implement familyfocused care can facilitate the care of the child and to increase the sense of participation. Purpose: The aim of this literature review is to describe parents experiences of care of their children at the emergency department. Methods: The study was conducted as a literature review. The articels were found in the databases Cinahl, PubMed, Web Of Science and by manual research. Results: Six factors were selected that had significance for parents’ experiences of the care of their child at the emergency department. These were: communication, information, participants, waiting times and pain management. The results showed that communication between parents, children and caregivers and also between the caregivers mutually influenced the experience. The parents wanted to feel involved in the care of their children. Depending on how long the family had to wait to meet the doctor they were satisfied in different degrees. Conclusion: Parents’ needs a good communication to feel satisfied with the visit at the emergency department. Parents’ felt that the waiting times could be improved. Whether the parents wanted to be present during some medical examinations or treatments of the child it was important to them that they were offered to attent. / Bakgrund: På en akutmottagning inkommer föräldrar med sina barn som är i behov av akut vård i olika grader. För föräldrar kan det vara svårt att hantera när deras barn behöver genomgå behandlingar och undersökningar som kan upplevas som obehagliga. Ett väl fungerande samarbete mellan föräldrar och vårdpersonal är viktigt för att barnet ska få en god vård. Att tillämpa familjefokuserad omvårdnad kan underlätta vårdandet av barnet samt öka föräldrarnas känsla av delaktighet. Syfte: Syftet med studien var att beskriva föräldrars upplevelser vid vård av deras barn på akutmottagning. Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt. Artikelsökning genomfördes i databaserna Cinahl, PubMed, Web of science samt manuell sökning. Resultat: Sex faktorer valdes ut som hade betydelse för föräldrars upplevelse vid vården av deras barn på akutmottagning, dessa var följande: kommunikation, information, delaktighet, väntetider samt smärtbehandling. Resultatet visade att kommunikation mellan föräldrar, barn och vårdpersonal samt vårdpersonalen sinsemellan påverkade upplevelsen. Föräldrarna önskade att få känna sig delaktiga i vården av deras barn. Beroende på hur länge familjen fick vänta på ett möte med läkare blev de nöjda i olika grader. Slutsats: För att föräldrar ska känna sig nöjda med vården av deras barn på akutmottagning behövs en god kommunikation. Något som föräldrar ansåg kunde förbättras var väntetiderna. Oavsett om föräldrarna ville vara närvarande vid vissa undersökningar och behandlingar av barnet var det viktigt att de blev erbjudna att närvara.

SAMMANFATTNING Bakgrund Barnfetma är ett växande problem och en stor utmaning för folkhälsoarbetet. Dagens samhälle påskyndar viktuppgång; en tydlig minskning i fysisk aktivitetsnivå bland barn och ungdomar och en mer stillasittande livsstil ses, samtidigt som exponeringen av ohälsosamma livsmedel ökar. Beprövade verktyg för föräldrar och sjukvården att tillämpa för att på ett effektivt sätt lyckas behandla barns övervikt saknas. Syfte Att skapa en inblick i och förståelse för hur vården som bedrivs på en överviktsenhet för barn upplevs av föräldrar till patienter. Metod Design för studien är kvalitativ. Föräldrar till barn inskrivna på en överviktsenhet var målpopulation och bekvämlighetsurval tillämpades. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer som spelades in, transkriberades och analyserades med innehållsanalys. Resultat Föräldrarna upplevde att behandlingen gjort deras barn mer självreflekterande beträffande problematiken, men de tyckte samtidigt att personalen hade svårt att nå fram till barnen för att kunna motivera dem till förändring. Bemötandet från personalen ansågs vara respektfullt, professionellt, pedagogiskt, individanpassat och förtroendeingivande. Föräldrarna upplevde att personalen vägledde, men att de inte gavs tillräckligt konkreta råd att omsätta i praktiken. Föräldrarna saknade gemensamma aktiviteter för barnen på överviktsenheten. Slutsats En slutsats av denna studie är att man i behandlingen av barns övervikt behöver satsa mer resurser på att få barnen att vilja röra på sig; att skapa positiva rörelseupplevelser hos barnen. Därför behöver man inom sjukvården satsa mer resurser på att arbeta fram glädjefyllda fysiska aktiviteter särskilt anpassade till barn med övervikt. / ABSTRACT Background Child obesity is a growing global problem and a major challenge to the public health. Today’s society promotes obesity; a clear decrease in physical activity among children is seen with many having adopted a sedentary lifestyle. There is a lack of reliable and tested tools for parents and healthcare personnel to use in order to successfully manage and treat child obesity. Aim                                                                                                                       To gain a better insight into the healthcare at an overweight clinic for children and to obtain a better understanding of the patients' parents' perceptions of the help received. Method The design is qualitative. The target population was parents of children registered at an overweight clinic. Participants were selected based on accessibility. Data was collected through semi-structured interviews later transcribed and content analyzed. Result Parents felt the staff did not succeed in motivating the children to change, but that the treatment made them more reflecting on their own behaviour. Parents thought the staff was trustworthy and pedagogical and that they showed respect and professionalism. Highlighted was the ability among the staff to tailor the treatment to suit the children's individual needs. Parents found that they were provided guidance, but felt a lack of practical advice. Organized activities for the children at the overweight clinic were requested. Conclusion A conclusion is that more resources need to be focused on trying to increase the children’s desire to exercise by creating enjoyable activities specially designed for overweight children, making physical activity a positive experience.

Kängurumetoden är idag en relativt okänd metod trots att den funnits sedan en tid tillbaka. På en neonatalavdelning behandlas barn som är födda för tidigt och sjuka fullgångna barn. Det är på dessa avdelningar som kängurumetoden används. Bristen på sjuksköterskor undgår ingen och idag arbetar många grundutbildade sjuksköterskor på neonatalavdelningar. För att dessa sjuksköterskor ska få en bättre kompetens så bör de veta att föräldrar som använt sig av metoden har olika erfarenheter och upplevelser; att det är föräldrarnas och barnets hälsa och välmående som går i första hand. Syftet med studien är att beskriva skandinaviska föräldrars upplevelse av att använda kängurumetoden. Genom mer kunskap och förståelse kan sjuksköterskan bidra till hälsa och välbefinnande hos många nyblivna föräldrar som haft en tuff start efter förlossningen och hamnat på sjukhus. Studien som gjorts är en litteraturöversikt utarbetad efter Fribergs modell. Totalt åtta artiklar är granskade och analyserade, genom dessa kunde fyra huvudteman urskiljas; Anknytning - Att lära känna sitt barn, Att bli förälder, Processen och En lugn stund. Genom att få ta del av information och få prova att själva använda kängurumetoden kan föräldrarna få chansen att se vilka fördelar och negativa aspekter metoden för med sig. Vikten av stöd från sjuksköterskan och att få en individanpassad vård genom kängurumetoden diskuteras i denna kandidatuppsats. Även hur metodens och sjuksköterskans roll kan kopplas till hållbar utveckling och på vilket sätt de bidrar hälsofrämjande.

Att vårda sjuka barn i ambulansen innebär ofta en stressad situation för ambulanssjuksköterskan. Föräldrarna kan vara mycket oroade, rädda och stressade i samband med dessa vårdmöten vilket kan försvåra situationen ytterligare. Det är viktigt att kunna etablera en god kontakt med barnet och föräldrarna i samband med dessa vårdmöten och bemöta familjen professionellt. Ambulanssjuksköterskan har som uppgift att få föräldrarna att känna delaktighet i vården av sitt barn och då behövs kunskap om hur föräldrarna upplever dessa vårdmöten. Denna kunskap kan öka tryggheten för föräldrarna och barnen i samband med att barnet vårdas i ambulansen.Syftet var att belysa föräldrars upplevelser av vården av sitt barn i samband med ambulanssjukvård.Metoden som användes i denna undersökning var en kvalitativ halvstrukturerad intervjustudie med sju föräldrar till barn i åldrarna noll – sju år som vårdats i ambulansen under 2012. Intervjuerna transkriberades ordagrant. En innehållsanalys med induktiv ansats användes. Tre huvudkategorier framkom. Dessa var Upplevelse av trygghet och lugn hos föräldrarna, upplevelse av att vara delaktig i situationen och upplevelse av separation.Resultatet visade att föräldrarna upplevde att ambulanssjuksköterskan hade kunskap och erfarenhet. Deras trygga och lugna bemötande gjorde att föräldrarna kunde lämna ifrån sig ansvaret för det medicinska när det gällde deras barn. Föräldrarna upplevde delaktighet i vården till följd av att de kände sig respekterade och bekräftade och fick information. Deltagande i beslut om vården samt att ambulanssjuksköterskan hade omsorg om hela familjen i vårdmötena ingav också en känsla av delaktighet. Upplevelser av separation genom att inte ha möjlighet till fysisk kontakt med sitt sjuka barn samt att inte finnas till för sitt barn i olika situationer framkom också i intervjuerna.Slutsatsen blev att föräldrarna kände sig trygga och lugna när ambulanssjuksköterskan kom till platsen. De kände sig delaktiga i vården men saknade ibland information om den fortsatta vården på sjukhuset. Känslor av separation från barnet upplevdes då föräldern inte kunde ha fysisk kontakt eller sitta i vårdutrymmet med sitt barn. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

Bakgrund: Diabetes typ 1 är en vanlig kronisk sjukdom som oftast drabbar barn. Sverige är ett av de länder som har högst incidens av diabetes typ 1 i världen. Diabetes typ 1 är en sjukdom där egenvården anses vara livsavgörande. Då sjukdomen drabbar barn spelar föräldrars delaktighet i egenvården en central roll. Syfte: Syftet med denna studie är att beskriva föräldrars upplevelse av delaktigheten i vården av sitt barn med diabetes typ 1. Metod: Studien är en allmän litteraturstudie, baserad på 10 kvalitativa artiklar. Resultat: Resultatet visade att föräldrar bar ett stort ansvar i vårdandet kring barnet som har diabetes typ 1. Föräldrars upplevelser kring delaktigheten i vårdandet av sitt sjuka barn bestod i olika känslor, tankar och förändringar. Resultatet redovisas i tre kategorier känslomässiga reaktioner, vårdandets påverkan på vardagen och en ny värld. Slutsats: Det är viktigt att belysa föräldrars upplevelser då detta kan bidra till utveckling av den familjefokuserade omvårdnaden. Genom detta kan sjuksköterskan hjälpa familjer att uppnå en god och säker vård för familjerna med barn som har diabetes typ 1. Av studiens resultat dras slutsatsen att det som sjuksköterska är viktigt att söka förståelse för familjens perspektiv. Vilket författarna ser inom detta område vara att förstå relationen mellan barns sjukdom och föräldrars upplevelser. Klinisk Betydelse: En ökad kunskap hos sjuksköterskor i ämnet, bidrar till en bättre vård där familjefokuserad omvårdnad uppmärksammas i större uträkning. / Background: Diabetes type 1 is one of the most common chronic illness effecting children. Sweden is one of the countries in the world with the highest incident of diabetes type 1. Diabetes type 1 is a disease when self-care plays a life effecting part. As the disease often affects children the parents’ participation in the self-care play a central part. Aim: The aim of this study is to describe parents’ experience of participating in nursing for their child with diabetes type 1. Method: This study is regular literatures study, based on 10 qualitative articles. Results: The result shows that parents’ carried a huge responsibility regarding nursing for the child with diabetes type 1. Parents’ experience regarding participating in nursing for their child consisted in different feelings, thoughts and changes. The result is presented in three categories emotional reactions, nursing affecting the everyday life and a new world. Conclusions: It’s important to highlight parents experience as it can contribute to developing family nursing. Through this the nurse can help the family to achieve a god and safe care for the family having a child with diabetes type 1. The result off this study concludes the important of seeking understanding for the patients’ perspective, by the nurse. Which the author of this study sees, in its context meaning understanding the relationship between children’s disease and parents’ experience. Relevance to clinical practice: Increased knowledge by the nurse in the subject will contribute to better care, where family nursing is in larger computation.

No description available.

Bakgrund: Sent underburna barn vårdas ofta på BB-avdelning för fullgångna barn. De har högre frekvens av återinläggningar på sjukhus än fullgångna barn. De flesta studier kring underburna barns vistelse på sjukhus är inte gjorda specifikt på sent underburna barn. Syfte: Syftet är att utforska föräldrars upplevelser av omvårdnaden av sent underburna barn på en BB-avdelning i Sverige. I analysen användes det teoretiska begreppet empowerment. Metod: Studien är deskriptiv med en kvalitativ ansats. Telefonintervjuer användes som datainsamlingsmetod. Fem mammor och två pappor deltog i studien. Intervjuerna analyserades med innehållsanalys. Resultat/Slutsats: Föräldrarna upplevde att personalen antingen förmedlade empowerment eller inte. Omvårdnadsåtgärder kring barnet som gjorde föräldrarna mer delaktiga upplevdes mer positivt och omvårdnadsåtgärder som orsakade en separation mellan föräldrar och barn upplevdes mer negativt. Föräldrarna hade svårt att ifrågasätta personal, även om de upplevde att något kring omvårdnadsåtgärden kändes fel. Omvårdnadsåtgärder, utfördes inte alltid i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Personalen kan utbildas mer i att främja empowerment i föräldrarollen och därmed även öka föräldradelaktigheten i barnets omvårdnad och möjligheten att se varje familjs unika behov. Mer forskning behövs om hur detta ska ske.

Bakgrund: Att äta och därigenom tillgodogöra sig näring är av stor vikt för hälsa och tillfredsställande tillväxt. Flera faktorer påverkar ett barns matvanor och det finns ett flertal orsaker till uppfödningssvårigheter hos barn. Föräldrar till barn med uppfödningssvårigheter kan uppleva stress och oro. Specialbarnavårdscentralen (Special-BVC) är ett komplement till BVC och erbjuder råd samt psykosocialt stöd till föräldrar till barn med svåra matproblem.   Syfte: Att undersöka föräldrars upplevelser av råd och stöd givna av Special-BVC angående uppfödningssvårigheter hos barn. Metod: En kvalitativ intervjustudie med explorativ och deskriptiv design tillämpades. Intervjuer genomfördes med tolv föräldrar till barn med uppfödningssvårigheter som varit inskrivna på Special-BVC. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Innehållsanalysen resulterade i fyra kategorier: Upplevelser och intryck av Special-BVC, Skillnader kring råd och stöd mellan BVC och Special-BVC, Förväntningar inför kontakten med Special-BVC och Upplevelser kring uppfödningssvårigheter. Föräldrarnas upplevelser skiljdes åt men var övervägande positiva även då barnets uppfödningssvårigheter kvarstod till viss del. Slutsats: Föräldrar till barn med uppfödningssvårigheter vittnar om stress och oro samt uttrycker behov av råd och stöd. Special-BVC har genom ett professionellt bemötande, stor kunskap samt erfarenhet kunnat guida föräldrarna i rätt riktning och hjälpt dem att utöva egenvård. Distriktssköterskan möter och vårdar människor i olika faser och situationer i livet och bör inneha ett holistiskt och etiskt förhållningssätt. Det är av stor vikt att människor som upplever svårigheter erbjuds individuellt anpassad vård för att uppnå bästa möjliga hälsa. / Background: To eat and thereby assimilate nutrients is of great importance regarding health and a satisfactory growth. Several factors influence food habits and different reasons to food intake difficulties can be found. Parents to children with food intake difficulties can experience stress and anxiety. The Special Child Health Care Centre (Special-BVC) is a complement to the ordinary Child Health Care and offers counselling and psychosocial support to parents with children experiencing severe food intake difficulties.        Objective: To investigate parents’ experiences of advice and support given by the Special-BVC regarding food intake difficulties.                                                                             Method: A qualitative interview study with exploratory and descriptive design was applied. Interviews were conducted with twelve parents of children with food intake difficulties who were enrolled at Special-BVC. The interviews were recorded, transcribed and analysed with qualitative content analysis.                                              Results: The content analysis generated four categories: Experiences and impressions regarding Special-BVC, Differences about advice and support between the Child Health Care Centre and Special-BVC, Expectations before the contact with Special-BVC and Experiences regarding food intake difficulties. The experiences were different among the parents but predominantly positive even when the child’s food intake difficulties partly remained.                                                                                                 Conclusion: Parents to children with food intake difficulties expresses stress and anxiety and the need of counselling and support. Special-BVC could guide the parents in the right direction through a professional personal treatment, great knowledge and experience, and thereby help them practice self care. The district nurse meets and cares for individuals in different phases and situations in life and ought to possess a holistic and ethic approach. It is of a great importance that people experiencing difficulties, in this case parents to children with food intake difficulties, offers an individually adjusted care to achieve optimal health.

Forskning visar att flickor med NPF-problematik inte får det stöd och de insatser som de behöver i skolan. Det framkommer också i forskning att samverkan mellan skola och hem är viktigt när det kommer till elevers resultat, men att det brister i samverkan mellan skolan och hemmet när det handlar om flickor med NPF-problematik. Eftersom flickors symptombild skiljer sig från pojkars finns ofta en förutfattad mening om hur NPF tar sig uttryck och flickan med NPF riskerar att missas. Syftet med den här studien är dels att bidra med kunskap om hur föräldrar upplever att neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) tar sig uttryck för flickor i både hemmiljön och skolmiljön. Vi vill också med studien bidra med kunskap om hur hem och skola kan samverka för att kunna arbeta främjande och förebyggande både kunskapsmässigt och socialt. Vi har valt att använda oss av en kvalitativ forskningsmetod som inspirerats av andra fenomenologiska studier med induktiv ansats. Vår metod bygger på självrapporteringar av föräldrar till flickor med NPF. Vi skickade ut våra frågor till en grupp på facebook som vänder sig till föräldrar som har barn med NPF och resultatet bygger på de 51 svar som kom in. I vår diskussion har vi valt att titta på vårt resultat utifrån systemteoretiskt perspektiv och Antonovskys begrepp KASAM.  Resultatet visar att föräldrar till flickor med NPF ofta upplever sig förbisedda av förskolan och skolan när det kommer till vilket stöd flickorna ska ha. Om en elev klarar sig bra i skolan och uppnår målen i undervisningen visar vårt resultat att flickorna inte heller får adekvat stöd när det gäller det sociala samspelet. I vårt resultat kan vi se att i takt med att flickornas ålder ökar, ökar kraven i skolan och i det sociala samspelet, vilket för med sig att flickorna med NPF drabbas av utanförskap, ångest och skoltiden präglas av mycket frånvaro. Vår analys visar att om skolan istället tog ett systemteoretiskt perspektiv och insåg vidden av KASAM skulle förståelsen för flickor med NPF skulle öka. Detta skulle troligtvis leda till mindre svårigheter och en anpassad skolmiljö som är mer tillgänglig för alla.

Introduction: When a child needs hospital care the parents can feel stress and anxiety. The parent’s feelings can have an effect on the child’s wellbeing and therefore the healthcare staff and the parents should work in a team for the child's good health. This is why communication between the healthcare staff and the parents is an important factor in order to create conditions for good healthcare for the child. Aim: To examine parents' positive and negative experiences of communication with healthcare staff when the child is hospitalized. Method: A general literature review study with a descriptive design. The study has a qualitative approach. The searches in PubMed and Cinahl gave a wide range of articles and the selection of articles was made through inclusion- and exclusion criterias. The 10 articles were analyzed through Friberg’s model of analysis through five steps. Result: Two head categories were created with three categories each and associated subcategories. One head category describes good communication and the other head category describes inadequate communication. Under the head category Good communication there are three categories: To be there, to give information and good reception. Their subcategories are Supporting, Talking about things besides sickness, Listening and being patient, Straight, clear and individualized information, Empathy, kindness and a calm approach, Involving parents, Non verbal communication and tone mode, and Transparency. Under the head category Inadequate communication there are three categories which are Unsatisfactory informing, Inexplicit communication and Limited participation. The subcategories became Lack of information, Too much information without preparation, Unclear communication between both health personnel and health personnel-parents, Use of medical language and Participation and reception. Conclusion: To make parents involved in the care for their child, to inform them clearly and individually, treat the parents with empathy and to take their questions and worries seriously are the types of communication that parents often appreciate. Inadequate communication was often the lack of the parts that parents wished were included in good communication. Keywords: Communication, parent experiences, hospitalized children, family-focused nursing.