Wood wastes are mainly originated from forestry, wood industry and construction and demolition sites activities. Among them, three types of wood waste can be identified: untreated wood waste (raw wood considered as biomass), slightly treated wood wastes (issued from coating or gluing treatments) and highly treated wood wastes (issued from impregnation treatments with CCA and creosote, and considered as hazardous wastes).  According to the regulation, management of wastes in Europe is oriented towards more recycling and less elimination. However, among the French requirements, three main trends can be observed in regards of wood waste recovery: only treated wood wastes can be recovered in combustion units, no extensive technologies are allowed to recover highly treated wood wastes, which must then be eliminated by incineration, and slightly treated wood wastes can be either recovered as particle boards or eliminated.  However, in this context, the amount of wood wastes from construction and demolition sites reach 7 million of tons in France. Among them, 5% correspond to raw wood, and 25% are slightly treated. The high combustion potential of wood wastes is moreover an opportunity to replace conventional fuel used in combustion units.  The four main methods used to treat wood wastes are recycling as particleboards, combustion, incineration and land filling. Due to the various typologies of wood wastes, a conditioning step is needed before recovery. Then, if combustion seems to present advantages because of its neutral carbon impact, life cycle analysis demonstrates that emissions of other pollutants are observed. In addition, it is proved that controlled elimination methods are less impacting than unequipped recovery ones. Recycling is then not always the best practice in regards of the impacts considered in the study.  Competition among the different methods treatment and low prices of wood wastes are specific economical aspects that could influence the development of the field. Moreover, the increasing acceptance of people for recovery and local waste treatment methods, as well as the need for energetically independency are factors that can likely promote wood waste derived fuel. These driving forces are evolving in a very rapid way. Regulation is moving towards implementation of standards to promote the development of slightly treated wood waste derived fuel. Technological and social improvement such as sorting at source, and the development of end of pipe treatment methods are also likely to have positive effects.  An integrated solution to develop wood waste derived fuel would be to implement strong financial incentives in favour of clean technologies for wood wastes recovery methods. This enhancement could then be the mean to answer the double challenge of wood waste treatment and fossil fuel replacement.  Wood wastes are mainly originated from forestry, wood industry and construction and demolition sites activities. Among them, three types of wood waste can be identified: untreated wood waste (raw wood considered as biomass), slightly treated wood wastes (issued from coating or gluing treatments) and highly treated wood wastes (issued from impregnation treatments with CCA and creosote, and considered as hazardous wastes).  According to the regulation, management of wastes in Europe is oriented towards more recycling and less elimination. However, among the French requirements, three main trends can be observed in regards of wood waste recovery: only treated wood wastes can be recovered in combustion units, no extensive technologies are allowed to recover highly treated wood wastes, which must then be eliminated by incineration, and slightly treated wood wastes can be either recovered as particle boards or eliminated.  However, in this context, the amount of wood wastes from construction and demolition sites reach 7 million of tons in France. Among them, 5% correspond to raw wood, and 25% are slightly treated. The high combustion potential of wood wastes is moreover an opportunity to replace conventional fuel used in combustion units.  The four main methods used to treat wood wastes are recycling as particleboards, combustion, incineration and land filling. Due to the various typologies of wood wastes, a conditioning step is needed before recovery. Then, if combustion seems to present advantages because of its neutral carbon impact, life cycle analysis demonstrates that emissions of other pollutants are observed. In addition, it is proved that controlled elimination methods are less impacting than unequipped recovery ones. Recycling is then not always the best practice in regards of the impacts considered in the study.  Competition among the different methods treatment and low prices of wood wastes are specific economical aspects that could influence the development of the field. Moreover, the increasing acceptance of people for recovery and local waste treatment methods, as well as the need for energetically independency are factors that can likely promote wood waste derived fuel. These driving forces are evolving in a very rapid way. Regulation is moving towards implementation of standards to promote the development of slightly treated wood waste derived fuel. Technological and social improvement such as sorting at source, and the development of end of pipe treatment methods are also likely to have positive effects.  An integrated solution to develop wood waste derived fuel would be to implement strong financial incentives in favour of clean technologies for wood wastes recovery methods. This enhancement could then be the mean to answer the double challenge of wood waste treatment and fossil fuel replacement. / Träavfall kommer från skogsbruk, trä‐ och byggbranschen och rivningsplatser. Bland dem kan tre typer av träavfall identifieras: obehandlat träavfall (obehandlat trä betraktas som biomassa), lätt behandlat träavfall (från beläggning eller limning) och högbehandlat träavfall (från impregnering med CCA och kreosot, betraktas som farligt avfall). Enligt avfallsförordningen, är hantering av avfall i Europa inriktad mer mot återvinning och mindre mot eliminering. Bland de franska kraven, kan tre huvudsakliga tendenser iakttas för återvinning av träavfall: endast behandlat avfall kan behandlas i förbränningsanläggningar för energiutvinning, högbehandlat träavfall måste elimineras genom förbränning och lätt behandlat avfall kan antingen återvinnas som spånskivor eller elimineras. I detta sammanhang uppgår mängden träavfall från bygg‐ och rivningsplatser till 7 miljoner ton i Frankrike. Bland dem, motsvarar 5% obehandlat trä, och 25% är lätt behandlat. Den höga förbränningspotentialen för träavfall ger dessutom en möjlighet att ersätta konventionellt bränsle som används i förbränningsanläggningar. De fyra huvudsakliga metoder som används för att behandla träavfall är återvinning i spånskivor, förbränning med energiutvinning, förbränning och deponering. På grund av olika typer av träavfall, krävs ett konditioneringsteg innan återvinning. Även om förbränningen är fördelaktigt på grund av sitt neutrala kol, visar livscykelanalyser utsläpp av andra föroreningar. Dessutom visas att kontrollerade elimineringsmetoder har mindre miljöpåverkar än återvinningsmetoder som ej har rätt utrustning. Återvinning är alltså inte alltid att föredra om man beaktar de effekter som gjorts vid denna undersökningen. Konkurrensen mellan olika behandlingsmetoder och låga priser på träavfall är specifika ekonomiska aspekter som skulle kunna påverka utvecklingen inom området. Dessutom, den ökande acceptansen av människor för återvinning och lokala avfallshanteringsmetoder, liksom behovet av inhemska energikällor är faktorer som sannolikt kan främja bränsle från träavfall. Dessa drivkrafter utvecklas på ett mycket snabbt sätt. Avfallsförordningen är på väg mot införandet av standarder för att främja utvecklingen av lätt behandlat träavfalls bränsle. Tekniska och sociala förbättringar, exempelvis källsortering och utveckling av återvinningsmetoder ger också sannolikt positiva effekter. En integrerad lösning för att utveckla bränsle från träavfall skulle vara att genomföra starka ekonomiska incitament till förmån för ren teknik för återvinning av träavfall. Den här förbättringen kan sedan vara ett medel att anta den dubbla utmaningen av hantering av träavfall och ersättning av fossila bränslen.

Katalytisk förbränning är en lovande teknik för användning vid kraftgenerering, särskilt för gasturbiner. Genom att använda katalytisk förbränning kan man nå mycket låga emissioner av kväveoxider (NOX), kolmonoxid (CO) och oförbrända kolväten (UHC) samtidigt, vilket är svårt vid konventionell förbränning. Förutom att man erhåller låga emissioner, kan katalytisk förbränning stabilisera förbränningen och kan därmed användas för att uppnå stabil förbränning för gaser med låga värmevärden. Denna avhandling behandlar huvudsakligen högtemperaturdelen av den katalytiska förbränningskammaren. Kraven på denna del har visat sig svåra att nå. För att den katalytiska förbränningskammaren ska kunna göras till ett alternativ till den konventionella, måste katalysatorer med bättre stabilitet och aktivitet utvecklas. Målet med denna avhandling har varit att utveckla katalysatorer med högre aktivitet och stabilitet, lämpliga för högtemperaturdelen av en katalytisk förbränningskammare för förbränning av naturgas. En mikroemulsionsbaserad framställningsmetod utvecklades för att undersöka om den kunde ge katalysatorer med bättre stabilitet och aktivitet. Bärarmaterial som är kända för sin stabilitet, magnesia och hexaaluminat, framställdes med den nya metoden. Mikroemulsionsmetoden användes också för att impregnera de framställda materialen med de mer aktiva materialen perovskit (LaMnO3) och ceriumdioxid (CeO2). Det visade sig att mikroemulsionsmetoden kan användas för att framställa katalysatorer med bättre aktivitet jämfört med de konventionella framställningsmetoderna. Genom att använda mikroemulsionen för att lägga på aktiva material på bäraren erhölls också en högre aktivitet jämfört med konventionella beläggningsstekniker. Eftersom katalysatorerna ska användas under lång tid i förbräningskammaren utfördes också en åldringsstudie. Som jämförelse användes en av de mest stabila materialen som rapporterats i litteraturen: LMHA (mangan-substituerad lantan-hexaaluminat). Resultaten visade att LMHA deaktiverade mycket mer jämfört med flera av katalysatorerna innehållande ceriumdioxid på hexaaluminat som framställts med den utvecklade mikroemulsionstekniken. / Catalytic combustion is a promising technology for power applications, especially gas turbines. By using catalytic combustion ultra low emissions of nitrogen oxides (NOX), carbon monoxide (CO) and unburned hydrocarbons (UHC) can be reached simultaneously, which is very difficult with conventional combustion technologies. Besides achieving low emission levels, catalytic combustion can stabilize the combustion and thereby be used to obtain stable combustion with low heating-value gases. This thesis is focused on the high temperature part of the catalytic combustor. The level of performance demanded on this part has been proven hard to achieve. In order to make the catalytic combustor an alternative to the conventional flame combustor, more stable catalysts with higher activity have to be developed. The objective of this work was to develop catalysts with higher activity and stability, suitable for the high-temperature part of a catalytic combustor fueled by natural gas. A microemulsion-based preparation method was developed for this purpose in an attempt to increase the stability and activity of the catalysts. Supports known for their stability, magnesia and hexaaluminate, were prepared using the new method. The microemulsion method was also used to impregnate the prepared material with the more active materials perovskite (LaMnO3) and ceria (CeO2). It was shown that the microemulsion method could be used to prepare catalysts with better activity compared to the conventional methods. Furthermore, by using the microemulsion to apply active materials onto the support a significantly higher activity was obtained than when using conventional impregnation techniques. Since the catalysts will operate in the catalytic combustor for extended periods of time under harsh conditions, an aging study was performed. One of the most stable catalysts reported in the literature, LMHA (manganese-substituted lanthanum hexaaluminate), was included in the study for comparison purposes. The results show that LMHA deactivated much more strongly compared to several of the catalysts consisting of ceria supported on lanthanum hexaaluminate prepared by the developed microemulsion method. / QC 20101104

Kemcyklisk förbränning (CLC) involverar en icke komplex separation av den bildade koldioxiden (CO2) efter förbränningen eftersom syret (O2) överförs till bränslet via en syrebärare som cirkulerar mellan luft- och bränslereaktorn. Eftersom O2 separeras effektivt från kvävgasen (N2) i luftreaktorn, erhålls en produkt gas som till majoriteten består av CO2 och vatten (H2O). Detta resulterar således i mindre komplexa och energi-krävande rökgasreningssystem. Vid förbränning av biomassa inom kemcyklisk förbränning kan negativa CO2 utsläpp erhållas om den producerade CO2 gasen infångas och slutförvaras exempelvis i geologiska formationer. Den infångade CO2 gasen måste för att uppfylla stringenta reningskrav för att undvika diverse konsekvenser relaterade till transportkedjan och slutförvaringen. Förutom CO2 och H2O, kommer den genererade rökgasen från CLC innehålla mindre mängder av biprodukter som kväveoxider (NOx), svaveloxider (SOx) och övriga kontaminanter som behöver att reduceras ned till ppm nivåer för att möta reningskravet på CO2 gasen. På grund av en ofullständig förbränning i CLC erfordras en efterförbränningskammare med en extern tillsats av O2 för att uppnå en fullständig förbränning. Det kan därför förväntas att överskotts-O2 kommer att finnas i den utgående gasen efter post oxidationskammaren, som också behöver att renas ned till ppm koncentrationer. De föreslagna rökgasreningssystemen efter CLC involverar de mest konventionella rökgasreningssystem använda inom industrin idag. Till dessa tillhör bland annat elektrofilter (ESP), våt rökgasavsvavling (WFGD), selektiv katalytisk reduktion (SCR) och selektiv icke-katalytisk reduktion (SNCR) för kväveoxireducering. Två kylnings och CO2 förvätskningstekniker diskuteras i detta arbete: den förkylda Linde Hampson systemet och det kryogena destillationssystemet. Ett rökgasreningssystem har föreslagits för varje förvätskningsteknik. Bland de två föreslagna reningssystemen, enbart scenario 2 uppfyllde Northern Lights kravspecifikationen på CO2, med en reningsgrad på 99.998%. Denna studie anses vara unik då ingen litteratur rörande rökgasrening inom kemcyklisk förbränning var publicerad under skrivtiden av denna masteravhandling. / Chemical looping combustion (CLC) involves an inherent separation of carbon dioxide (CO2), since oxygen (O2) is transferred to the fuel via an oxygen carrier, circulating between the air and fuel reactor. With O2 being removed from nitrogen (N2) in the air reactor, a separate stream containing mostly CO2 and water (H2O) is produced in the fuel reactor, eliminating the need of expensive and energy-demanding gas separation technologies. The use of biomass as fuel in CLC may result in negative CO2 emissions if CO2 is captured and stored. The CO2 product gas must comply to certain purity levels depending on ways of CO2 transportation and where it will be stored. Besides H2O and CO2, the generated flue gas stream in CLC will also contain trace amounts of nitrogen oxides (NOx), sulfur oxides (SOx) and other contaminants, thus requiring a deep removal to ppm levels to comply with the stringent CO2 purity criteria for storage in saline aquifers in this work. Due to an incomplete combustion of fuel gases in CLC, an oxy-polishing step is required for a full conversion to gas products CO2 and H2O. Therefore, pure O2 is required for the oxy-polishing step. Some residual O2 will also be expected in the flue gas stream and needs to be reduced to ppm levels. The downstream treatment in CLC involves the best available gas processing technologies practiced commercially today, such as electrostatic precipitators (ESPs), wet flue gas desulfurization (WFGD), selective catalytic reduction (SCR) and selective non-catalytic reduction (SNCR). Two CO2 processing systems are discussed in this work; the precooled Linde Hampson unit and the Distillation Separation unit. For each CO2 processing unit (CPU), a flue gas treatment is proposed. Amongst the two proposed scenarios, scenario 2, could with highest certainty, produce a liquid CO2 stream with a purity of 99.998%, complying to the CO2 criteria set by the Northern Lights Project in Norway. At the time of writing this thesis, no other literature has been published assessing flue gas treatment and CPU alternatives in in bio-CLC.

Dagens miljömedvetna samhälle ställer allt högre krav på minskade utsläpp av fossila bränslen. Detta är en bidragande faktor till att många hushåll under 2000-talet valt att byta ut sina värmepannor med intern förbränning (olja, ved, koks, pellets och flis) till fördel för alternativa värmesystem. I statistik från MSB (2017) framgår att cirka 15 % av landets drygt 2 miljoner småhus år 2016 hade intern förbränning som uppvärmningssystem. De positiva effekterna av ett byte från ett internt förbränningssystem till ett av de alternativa värmesystemen, exempelvis berg- eller fjärrvärme, är väl studerade och dokumenterade. Sådana positiva effekter är bland annat minskade utsläpp av växthusgaser samt de kostnadsbesparingar ett byte av värmesystem medför för den enskilde fastighetsägaren. Någonting som saknas när det kommer till byte av värmesystem är dock studier av de byggnadstekniska risker ett byte medför.   Denna rapport ämnar att undersöka och analysera vilka risker som uppstår vid en modernisering av värmesystemet i ett tidstypiskt 1960-talshus. För att avgränsa rapporten görs en ytlig genomgång av risker som uppstår i byggnaden vid ett byte av värmesystem och fokus läggs sedan på hur vindsutrymmet i huset påverkas. Syftet med rapporten är således att besvara;   • Hur påverkas vinden i ett småhus från 1960-talet vid byte av uppvärmningssystem där intern förbränning byts ut?   Rapporten baseras på litteraturstudier och risksimuleringar i datorprogrammen WUFI pro 6.2 och WUFI Mould Index. I slutsatsen konstateras att risk kan förekomma för mikrobiell påväxt i vindsutrymmet om det interna förbränningssystemet byts ut och inga ytterligare åtgärder utförs för att anpassa huset till ett nytt värmesystem. För att begränsa risken för eventuella fuktskador som kan uppkomma efter ett byte från internt förbränningssystem ges följande rekommendationer; • Övervaka klimatet på vinden • Försäkra att ventilationen i bostaden förblir i god funktion • Byt eller täta vindsluckan • Isolera ovanpå råsponten • Installera sorptionsavfuktare på vinden • Om möjligt, elda i öppna spisen

År 2019 samlades 4 818 510 ton avfall in i Sverige. Av det sorterades 50% som avfall till förbränning och användes därmed till energiåtervinning. Avfallstrappan är ett EU-direktiv som styr hur avfallet ska hanteras i syftet att skydda miljö och människors hälsa genom att förebygga att avfall uppstår, minska de negativa effekterna av generering och hantering av avfallet, samt minska resursåtgången.Varje kommun i Sverige spelar stor i roll i arbetet att förebygga avfallets uppkomst. Det är bland annat kommunernas uppgift att sprida information om avfallsförebyggande åtgärder såsom att återbruka, och minska på konsumtion och matsvinn.Data från plockanalyser av avfall till förbränning har kartlagt nuläget för sorteringen i Östersunds kommun. Tillsammans med intervjuer med kommun, fastighetsbolag, och insatta inom avfallshantering syftar studien till att identifiera vilka faktorer som bör ta i beaktande i arbetet för att öka andelen sorterat avfall.Östersunds kommun tar emot cirka 17 000 ton avfall till förbränning varje år. Plockanalyser från de senaste 12 åren visar att, av avfallet som slängs till förbränning, är endast 1/3 rätt sorterat. I dagsläget samarbetar kommunen med Lundstams Återvinning AB för att minska andelen brännbart avfall. Detta görs främst genom informativa åtgärder såsom skyltning, informationskvällar och broschyrer med mera. På initiativ av fastighetsbolag hjälper även kommunen tillsammans med Lundstams, till med att se över soprum och dess förutsättningar för sortering, samt ger förbättringsförslag. Östersunds kommun har identifierat studenter, skolor, och barn som några av aktörerna som skulle vara viktiga i arbetet för att nå ett mål på minst 2/3 rätt sorterat avfall i soppåsen.Av plockanalyserna att utläsa varierar resultaten över åren, och det är därmed svårt att dra någon tydlig slutsats kring om det blivit någon förbättring eller inte. Demografiska faktorer så som etnicitet, ålder, kön, inkomst och intressen kan spela roll i hur mycket och vilken typ avfall som genereras, samt attityd kring avfallssortering. Litteraturen som använts i denna studie påvisar att informera om hur de boende ska sortera är otillräckligt. Sociala sammanhang är starka drivkrafter bakom vårt beteende och kan användas för att styra det i en önskvärd riktning. Direkt feedback, erkännande för ens handlingar, samt förstärkning på beteendet ökar chansen att beteendet upprepas. / In 2019, 4 818 510 tonnes of waste were collected in Sweden alone. 50% of that was sorted as waste for combustion and were thereby uses for energy recycling. The waste hierarchy is an EU-directive that refers to how waste should be managed in order to protect the human and environmental health by preventing waste from arising, reduce the negative effects from generating and managing waste, as well as reduce resource use.Every municipality in Sweden plays an important role in the work of preventing waste from arising. Amongst other things, the municipality is responsible of spreading information about measures to prevent waste by, for example recycling, reducing consumption and food waste.Data from waste sample analyses gives an indication of the current situation for sorting waste in Östersund municipality. Alongside interviews with the municipality, real estate companies and experts within the area of waste management, this study aims at identifying what factors needs to be taken into consideration to increase the amount of sorted waste.Östersund municipality receives 17 000 tonnes of waste for combustion each year. Waste sample analyses from the past 12 years shows that, out of the waste thrown for combustion, only 1/3 is correctly sorted. Today, the municipality is working together with Lundstams Återvinning AB in order to reduce the amount of waste for combustion. This is done mostly through informative measures such as signs, information workshops, and brochures telling the people of Östersund how to sort their waste correctly. From the initiative of real estate companies, the municipality and Lundstams give suggestions of how to improve the rooms for collecting and sorting waste. Östersund municipality has also identified students, schools, and children as important collaborative partners in order to reach the goal of minimum 2/3 correctly sorted waste for combustion in the garbage bag.Based on the waste sample analyses the results varies over the years, and it is therefore difficult to draw any conclusions regarding if there has been any improvement or not. Demographic factors such as ethnicity, age, gender, income, and interests could play a role in how much and what type of waste is generated, as well as attitudes regarding waste management. The literature included in this study shows that solemnly informing how to sort the waste is insufficient. Social connections are strong driving forces for our behaviour and can therefore be used to steer the behaviour in a desirable direction. Direct feedback, recognition for our actions, and reinforcement increases the chances of repeating the behaviour. / <p>2021-06-04</p>

LIBs have become an ideal choice in the EVs batteries and stationary storage applications due to their invaluable advantages. The demand for LIBs is projected to increase due to the growth in the sale of EVs. But an average lifespan of LIBs is expected to be around 8 years, thus resulting in the generation of a huge pile of spent batteries after their end of life. The disposal of spent LIBs has several environmental impacts and also results in the loss of valuable metals as a waste. So, efficient, and sustainable recycling methods should also grow at the same pace as of the EVs industries. Li is one of the vital elements for the modern energy revolution and there is a growing demand for its usage in the battery applications. High demand for Li along with supply risks due to its uneven distribution in different geographical locations will increase the Li price. Also, Li was added to the list of EUs critical materials. Currently, only 1% of Li from the end of life products is being recovered. The hydrometallurgy processes based on acid leaching followed by recovery steps are found to be efficient in the recovery of a considerable amount of Li yet there are many drawbacks. Therefore, a combined method such as a thermal treatment followed by water leaching is found to be a promising route to first selectively separate Li from the other valuable metals. The purpose of this research is to investigate the selective leaching of Li from thermally pretreated waste LIBs (by pyrolysis and incineration processes between 400 – 700 ºC for 30, 60, 90min) with water as a leaching agent at high temperature and low L/S ratio. Al salts were also leached along with Li with an efficiency not higher than 3.5%. The finding showed that the time of thermal pretreatment did not have a significant change in Li leaching efficiency. The effect of the S/L ratio showed that the leaching efficiency of Li was higher with an increase in liquid content, keeping the mass of solid constant. At a higher leaching temperature, the leaching efficiency of Li was higher due to an increase in the solubility of Li salts. The highest Li leaching efficiency of nearly 60% was observed from the sample pyrolyzed at 700 ºC for 60 min with the leaching condition S/L ratio = 1:20 g/mL, 80 ºC, 300 rpm, 3 hrs. Furthermore, the tests such as addition of 10% excess carbon during thermal treatment or use of carbonated water during leaching were carried out to enhance the leaching efficiency of Li. However, the test results did not have a significant increase in the leaching efficiency of Li. / LIB har blivit ett idealiskt val i EV-batterier och stationära lagringsapplikationer på grund av deras ovärderliga fördelar. Efterfrågan på LIB bedöms öka på grund av tillväxten i försäljningen av elbilar. Men en genomsnittlig livslängd på LIB förväntas vara cirka 8 år, vilket resulterar i att en enorm hög med förbrukade batterier genereras efter deras livslängd. Bortskaffande av förbrukade LIB har flera miljöpåverkan och resulterar också i förlust av värdefulla metaller som avfall. Så effektiva och hållbara återvinningsmetoder borde också växa i samma takt som inom elbranschen. Li är ett av de viktigaste elementen för den moderna energirevolutionen och det finns en växande efterfrågan på dess användning i batteritillämpningarna. Hög efterfrågan på Li tillsammans med utbudsrisker på grund av dess ojämna fördelning på olika geografiska platser kommer att öka Li-priset. Li läggs också till i listan över EU: s kritiska material. För närvarande återvinns endast 1% av Li från uttjänta produkter. Hydrometallurgiprocesserna baserade på syraläckning följt av återvinningssteg har visat sig vara effektiva vid utvinningen av en betydande mängd Li men det finns många nackdelar. Därför har en kombinerad metod, såsom en termisk behandling följt av vattenlakning, visat sig vara en lovande väg att först selektivt separera Li från de andra värdefulla metallerna. Syftet med denna forskning är att undersöka den selektiva urlakningen av Li från termiskt förbehandlade avfall LIB (genom pyrolys och förbränningsprocesser mellan 400 - 700 ºC under 30, 60, 90 minuter) med vatten som läckmedel vid hög temperatur och låg L / S förhållande. Al-salter lakades också ut tillsammans med Li med en verkningsgrad som inte var högre än 3,5%. Resultatet visade att tiden för termisk förbehandling inte hade någon signifikant förändring av Li-utlakningseffektiviteten. Effekten av S / L-förhållandet visade att urlakningseffektiviteten för Li var högre med en ökning av vätskeinnehållet, vilket höll massan av fast ämne konstant. Vid en högre urlakningstemperatur var urlakningseffektiviteten för Li högre på grund av en ökning av lösligheten av Li-salter. Den högsta Li-lakningseffektiviteten på nästan 60% observerades från provet pyrolyserat vid 700 ° C under 60 minuter med läckningsförhållandet S / L-förhållande = 1:20 g / ml, 80 ° C, 300 rpm, 3 timmar. Vidare utfördes testerna såsom tillsats av 10% överskott av kol under termisk behandling eller användning av kolsyrat vatten under lakning för att förbättra lakningseffektiviteten för Li. Emellertid hade testresultaten ingen signifikant ökning av utlakningseffektiviteten för Li.

<p>Filtermaterial av 75 % torv och 25 % kolaska har använts under 2 respektive 4 år för rening av avloppsvatten från två biltvättar. Jämförelse med Kristianstads kommuns riktvärden för avloppsvatten från fordonstvättar visar att filtren fungerat. För avfallsklassning krävs kunskap om innehåll av miljöfarliga ämnen i produkter som använts i tvätthallarna. I brist på kunskap om innehåll av ej analyserade miljöfarliga ämnen i filtren anses förbränning vara ett bra omhändertagande ur miljösynpunkt, då energi och aska återvinns.</p> / <p>Sewage water from two car washes has been treated during 2 and 4 years respectively, using a filter made of 75 % peat and 25 % carbon-containing ash. A comparison with the guiding values for car wash sewage water in Kristianstad municipality shows that this type of filter works well. Classification of the filter as waste requires knowledge about the content of environmentally harmful substances in products used in the car washes. Because of the lack of knowledge about the content of non-analyzed substances in the filters, combustion must be regarded as an environmentally good way of disposing the filter material, as both energy and ashes are recycled.</p>

Filtermaterial av 75 % torv och 25 % kolaska har använts under 2 respektive 4 år för rening av avloppsvatten från två biltvättar. Jämförelse med Kristianstads kommuns riktvärden för avloppsvatten från fordonstvättar visar att filtren fungerat. För avfallsklassning krävs kunskap om innehåll av miljöfarliga ämnen i produkter som använts i tvätthallarna. I brist på kunskap om innehåll av ej analyserade miljöfarliga ämnen i filtren anses förbränning vara ett bra omhändertagande ur miljösynpunkt, då energi och aska återvinns. / Sewage water from two car washes has been treated during 2 and 4 years respectively, using a filter made of 75 % peat and 25 % carbon-containing ash. A comparison with the guiding values for car wash sewage water in Kristianstad municipality shows that this type of filter works well. Classification of the filter as waste requires knowledge about the content of environmentally harmful substances in products used in the car washes. Because of the lack of knowledge about the content of non-analyzed substances in the filters, combustion must be regarded as an environmentally good way of disposing the filter material, as both energy and ashes are recycled.

Knocking is a type of abnormal combustion which depends on several physical factors and results in high frequency pressure oscillations inside the combustion chamber of a spark-ignited internal combustion engine (ICE). These oscillations can damage the engine and hamper its efficiency, which is why it is important for automakers to understand the knocking behavior so that it can be avoided during engine operation. Due to the catastrophic outcomes of knocking a lot of research has been done in the past on prediction of its occurrence. There can be several causes of knocking but when it occurs due to auto-ignition of fuel in the end-gas it’s called spark-knock. There are various mathematical models that predict the phenomenon of spark-knock. In this thesis, several of the previously published knock prediction models for heavy-duty natural-gas engine are studied and analyzed. The main objective of this project is to assess the accuracy of different types of knock prediction models.Amongst all the types of knock prediction models emphasize has been given to empirical correlation models, particularly to the ones which are based on chemical kinetics pertaining to the combustion process of methane. These are the models that claim to predict ignition delay time based on concentration of air and fuel in the unburned zone of the cylinder. The models are assessed based on the knocking behavior they represent across the engine operation range. Results pertaining to the knock prediction models are evaluated in a 1D engine simulation model using AVL BOOST. The BOOST performance prediction model is calibrated against experimentally measured engine test-cell data and the same data is used to assess the knock prediction models.The knock prediction model whose results correlate with experimental observations is analyzed further while other models are discarded. Using the validated model, variation in knock occurrence is evaluated with change in the combustion phasing. Two of the parameter that are used to define the combustion phasing are spark-advance and combustion duration. It was found that when the brake mean effective pressure is kept constant the knock prediction parameter increases linearly with increase in spark advance and decreases linearly with increase in combustion duration. The variation of knock prediction parameter with spark advance showed increasing gradient with increase in engine torque. / Knack i en förbränningsmotor är en typ av onormal förbränning. Det är ett komplicerat fenomen som beror på flera fysiska faktorer och resulterar i högfrekventa tryckoscillationer inuti förbränningskammaren. Dessa oscillationer kan skada motorn och fenomenet hämmar motorns effektivitet. Knack kan uppstå på två sätt i en Otto-motor och detta examensarbete kommer att handla om självantändning. Självantändning, i detta fall, är när ändgasen börjar brinna utan att ha blivit påverkad av flamfronten eller gnistan från tändstiftet. Det finns flera olika matematiska modeller som i olika grader kan prediktera knackfenomenet. I detta examensarbete studeras några av de tidigare publicerade prediktionsmodellerna för knack i Otto-förbränning och modelleras för analys. Huvudsyftet med detta projekt är således att bedöma noggrannheten hos olika typer av knackmodeller. Extra fokus har lagts på empiriska korrelationsmodeller, särskilt till de som är baserade på kemisk kinetik avseende förbränningsprocessen av metan. Dessa modeller förutsäger den tid det tar för ändgasen att självantända, baserat på dess koncentration av luft och bränsle. Knackmodellerna bedöms sedan utifrån det beteende som de förutsäger över motorns driftområde och dess överensstämmelse med kända motorkalibreringsstrategier. Resultatet av knackpredikteringen för de olika knackmodellerna utvärderas och valideras i en motorsimuleringsmodell i mjukvaran AVL BOOST. BOOST-modellen kalibreras mot experimentellt uppmätta motortestdata. Baserat på resultaten från de valda knockmodellerna så blev den modell som bäst korrelerar med kända motorkalibreringsstrategier analyserad djupare. Den utvalda modellen var en ECM modell och den utvärderas ytterligare med avseende på variation i predikterad knack-parameter. Detta görs genom att modifiera två förbränningsparametrar: tändvinkel och förbränningsduration. Det visade sig att modellerna predikterade en linjär ökning då tändningen tidigareläggs och ett linjärt minskande vid längre förbränningsduration, vilket är i enlighet med motortestdata. Vidare visade det sig att variationer i tändvinkel resulterade i en högre gradient i knackpredikteringen vid högre motorbelastningar och korresponderande minskning vid lägre belastning.

Knack i en förbränningsmotor är en typ av onormal förbränning. Det är ett komplicerat fenomen som beror på flera fysiska faktorer och resulterar i högfrekventa tryckoscillationer inuti förbränningskammaren. Dessa oscillationer kan skada motorn och fenomenet hämmar motorns effektivitet. Knack kan uppstå på två sätt i en Otto-motor och detta examensarbete kommer att handla om självantändning. Självantändning, i detta fall, är när ändgasen börjar brinna utan att ha blivit påverkad av flamfronten eller gnistan från tändstiftet. Det finns flera olika matematiska modeller som i olika grader kan prediktera knackfenomenet. I detta examensarbete studeras några av de tidigare publicerade prediktionsmodellerna för knack i Otto-förbränning och modelleras för analys. Huvudsyftet med detta projekt är således att bedöma noggrannheten hos olika typer av knackmodeller. Extra fokus har lagts på empiriska korrelationsmodeller, särskilt till de som är baserade på kemisk kinetik avseende förbränningsprocessen av metan. Dessa modeller förutsäger den tid det tar för ändgasen att självantända, baserat på dess koncentration av luft och bränsle. Knackmodellerna bedöms sedan utifrån det beteende som de förutsäger över motorns driftområde och dess överensstämmelse med kända motorkalibreringsstrategier. Resultatet av knackpredikteringen för de olika knackmodellerna utvärderas och valideras i en motorsimuleringsmodell i mjukvaran AVL BOOST. BOOST-modellen kalibreras mot experimentellt uppmätta motortestdata. Baserat på resultaten från de valda knockmodellerna så blev den modell som bäst korrelerar med kända motorkalibreringsstrategier analyserad djupare. Den utvalda modellen var en ECM modell och den utvärderas ytterligare med avseende på variation i predikterad knack-parameter. Detta görs genom att modifiera två förbränningsparametrar: tändvinkel och förbränningsduration. Det visade sig att modellerna predikterade en linjär ökning då tändningen tidigareläggs och ett linjärt minskande vid längre förbränningsduration, vilket är i enlighet med motortestdata. Vidare visade det sig att variationer i tändvinkel resulterade i en högre gradient i knackpredikteringen vid högre motorbelastningar och korresponderande minskning vid lägre belastning. / Knocking is a type of abnormal combustion which depends on several physical factors and results in high frequency pressure oscillations inside the combustion chamber of a spark-ignited internal combustion engine (ICE). These oscillations can damage the engine and hamper its efficiency, which is why it is important for automakers to understand the knocking behavior so that it can be avoided during engine operation. Due to the catastrophic outcomes of knocking a lot of research has been done in the past on prediction of its occurrence. There can be several causes of knocking but when it occurs due to auto-ignition of fuel in the end-gas it’s called spark-knock. There are various mathematical models that predict the phenomenon of spark-knock. In this thesis, several of the previously published knock prediction models for heavy-duty natural-gas engine are studied and analyzed. The main objective of this project is to assess the accuracy of different types of knock prediction models. Amongst all the types of knock prediction models emphasize has been given to empirical correlation models, particularly to the ones which are based on chemical kinetics pertaining to the combustion process of methane. These are the models that claim to predict ignition delay time based on concentration of air and fuel in the unburned zone of the cylinder. The models are assessed based on the knocking behavior they represent across the engine operation range. Results pertaining to the knock prediction models are evaluated in a 1D engine simulation model using AVL BOOST. The BOOST performance prediction model is calibrated against experimentally measured engine test-cell data and the same data is used to assess the knock prediction models. The knock prediction model whose results correlate with experimental observations is analyzed further while other models are discarded. Using the validated model, variation in knock occurrence is evaluated with change in the combustion phasing. Two of the parameter that are used to define the combustion phasing are spark-advance and combustion duration. It was found that when the brake mean effective pressure is kept constant the knock prediction parameter increases linearly with increase in spark advance and decreases linearly with increase in combustion duration. The variation of knock prediction parameter with spark advance showed increasing gradient with increase in engine torque.