Syftet med studien är att beskriva och analysera pedagogers uppfattningar om betydelsen avinkludering i förskolans verksamhet samt synliggöra hur förskollärare beskriver vilka strategierde använder i arbetet med att inkludera barn i behov av särskilt stöd i förskolan. Studien är enkvalitativ intervjustudie och våra forskningsfrågor för studien är; hur förskollärare definierarbegreppet inkludering samt hur förskollärare definierar vilka barn som är i behov av särskilt stöd. Vidare finner ni också en forskningsfråga gällande vilka strategier förskollärare använder för att skapa ett inkluderande arbete med barn i behov av särskilt stöd i förskolans verksamhet. Nilholm (2006) kontrasterar tre olika perspektiv på hur inkludering och barn i behov av särskilt stöd kan förstås. Det ena benämns som det kompensatoriska perspektivet, det andra som det kritiska perspektivet och enligt författaren går det även att se på inkludering ur ett tredjeperspektiv, ett dilemmaperspektiv. Dessa tre perspektiv är vår teoretiska utgångspunkt genom hela detta examensarbete. I resultatet framkom det att förskollärare vi intervjuat tycker sig ha en tydlig vision om hur de vill arbeta för att inkludera alla barn i förskolan och förskollärarna arbetar exempelvis med att omforma miljöerna efter barns behov istället för att kompensera barn för deras brister som tidigare varit vanligt. Verksamheten i sin helhet har en ambition av att medhjälp av olika strategier och resurser till viss del anpassas för att möta varje enskild individ och dess behov. / <p>Betyg i Ladok 201221.</p>

Genom att diskutera dilemmat kring begreppet “en förskola för alla” med informanterna i studien har vi försökt förstå pedagogens roll för verksamheten i förskolan. Ur en poststrukturalistisk ansats försökte vi beskriva framställandet av diskursen om en idealpedagog. Syftet med vår studie var att tolka hur en idealpedagog bör vara. I resultatet framkommer diskursen om en idealpedagog genom att vi tolkade informanternas uttryck för vikten av pedagogens roll för verksamheten i förskolan. I diskussionen framkom det att idealpedagogen kan ha ett inbyggt dilemma. / <p>Betyg i Ladok 210108.</p>

En inkluderande förskola är något eftersträvansvärt, men det kan också innebära en anpassning av barn i behov av särskilt stöd i en miljö som inte är konstruerad för att möta individens behov. Detta gör den strävan mot en förskola för alla i relation till specialpedagogiska insatser komplex, och blir på så sätt ett ämne som kräver forskning för att kunna förstås. Forskningsområdet har därför ett ytterligare behov av att undersöka specialpedagogikens roll i förhållande till inkluderingsuppdraget och att synliggöra vilka förutsättningar som finns för att klara av detta uppdrag. Intentionen med denna studie är således att analysera åtta förskollärares uppfattningar om och erfarenheter av barn i behov av särskilt stöd i relation till arbetet med att skapa en förskola för alla barn. Genom vår studie önskar vi att lyfta fram potentiella faktorer som kan ligga till grund för progression mot en politisk strävan som handlar om att förutsättningar för utveckling, gemenskap och ett lustfyllt lärande sker på lika villkor. För att erhålla dessa förskollärares uppfattningar och erfarenheter har vi utgått ifrån en fenomenografisk inriktning och tillämpat en kvalitativ forskningsansats där empiri har samlats in genom semistrukturerade intervjuer. Förskollärarnas uppfattningar har sedan analyserats och diskuterats i förhållande till Nilholms specialpedagogiska perspektiv. Med utgångspunkt i resultatet har vi kunnat identifiera nio framgångsfaktorer för att bedriva en inkluderande förskolepraktik. En slutsats som dras är att de intervjuade förskollärarna upplever stöd och handledning från ledning, externa aktörer och vårdnadshavare som betydande för ett inkluderande arbete. / <p>Betyg i Ladok 210606.</p>

Denna studie syftar till att undersöka hur pedagoger i förskolan arbetar och utformar den fysiska miljön för att underlätta och inkludera barn med fysiska funktionsnedsättningar i vardagen. Enligt Läroplanen för förskolan (Skolverket 2010) ska verksamma på förskolor arbeta efter begreppet en förskola för alla, vi har valt att undersöka om pedagoger arbetar enligt denna politiska vision som innebär att alla barn i skolan och förskolan ska vara inkluderade på lika villkor. Redan från inskolning ska barn med eller utan funktionsnedsättning vara medräknade och alla barn ha rätt till stöd och stimulans utifrån sin egen förmåga (Paulsson 2000).I denna undersökning har vi valt att använda oss av en kvalitativ metod, vi valde att intervjua pedagoger och föräldrar från två olika förskolor varav den första förskolan var inriktad till barn med funktionsnedsättningar och den andra var en traditionell förskola. Formen på våra intervjuer var semistrukturerade vilket innebär att ett manus följs och därefter finns det utrymme för öppna frågor. Under våra besök på förskolorna gjorde vi även observationer och förde fältanteckningar. Ovan nämnde vi att Lpfö98/10 (Skolverket 2010) framhäver att förskolor ska arbeta med begreppet en förskola för alla och vi undrade hur det ser ut för barn med fysiska funktionsnedsättningar. Hur anpassas den fysiska miljön och arbetssättet för dessa barn? Vi hade en tanke om att det skulle vara stor skillnad mellan de olika förskolorna, men efter denna studie kan vi konstatera att skillnaden var liten. Utifrån de svar vi fått från respondenter gällande anpassning av den fysiska miljön på förskolan, har vi förstått att denna är av stor vikt för att barn med fysiska funktionsnedsättningar ska få möjlighet till en bred utveckling sett ur ett sociokulturellt perspektiv.

Syftet med studien är att bidra med ökad förståelse för hur samarbetet mellan förskolläraren och specialpedagogen upplevs mellan professionerna. Förskollärare står med ett stort ansvar och många arbetsuppgifter. Det framkommer i tidigare studier att förskollärare ibland upplever det svårt att uppfylla målen som förskolans läroplan eftersträvar. Förskollärarna i studierna upplever stor stress och att stressen i verksamheten gör det svårt att anpassa vissa pedagogiska aktiviteter efter barns olika behov av särskilt stöd. Stressen som förskollärarna upplever påverkar dem negativt och som följd av stressen kan, enligt tidigare forskning, resultera i att barns förutsättningar till en likvärdig förskoletid påverkas. Vår studie är uppbyggd på en kvalitativ metod där empirin är insamlad från tre olika förskolor i tre grannkommuner till varandra. Intervjuerna är genomförda med tre förskollärare och en specialpedagog per förskola. Intervjuerna har vi analyserat utifrån specialpedagogiska perspektiv och begreppen. Studiens resultat visar att många av förskollärarna upplever pågående stress i sitt arbete och är i behov av utomstående profession som ger stöd i att se möjligheterna i verksamheten. Resultatet av studien visar även att de bästa förutsättningar för barn i behov av särskilt stöd skapas i verksamheten genom en tydlig och öppen kommunikation samt regelbunden kontakt mellan förskolläraren och specialpedagogen.

Syftet med studien är att synliggöra hur arbetet med att inkludera alla barn i förskolans verksamhet kan se ut och hur det arbetet eventuellt har förändrats under förskolepedagogers yrkesverksamma tid. Den metod som använts är kvalitativa intervjuer med sex förskole pedagoger. Materialet har sedan analyserats utifrån sociokulturell teori. Från teorin har begrepp som scaffolding, proximal utvecklingszon, artefakter och mediering använts. Resultatet visar att pedagogerna anpassar förskolans miljö och verksamhet för att alla barn oavsett funktionsvariation ska kunna växa och utvecklas. Trots pedagogernas ambition att underlätta lärande och utveckling för barn i behov av stöd finns enligt dem svårigheter i arbetet. Det handlar om tidsbrist, många möten och minskat stöd av specialresurser. Resultatet visar även att pedagogernas egen inställning till ”barn i behov av stöd” har ändrats under årens lopp. De menar att de idag är mer observanta på hur de bemöter barn i behov av stöd och vad de själva kan göra för att underlätta förskole-vardagen för dem.

Studien undersöker hur förskollärare uppfattar extra anpassningars innebörd och utförande i förskolan. Syftet är att undersöka i vilken mån, och på vilket sätt, extra anpassningar genomförs i förskolan samt hur arbetet sammankopplas med det vardagliga specialpedagogiska arbetet där. I studien betraktas extra anpassningar utifrån ett inkluderingsperspektiv och tanken om alla barns rätt till en likvärdig och tillgänglig förskola. Undersökningen söker svar på vilken betydelse extra anpassningar har för det särskilda stödets utformning samt om det påverkar verksamhetens kvalitet och likvärdighet. För att få en inblick i hur extra anpassningar uppfattas, har en kvalitativ metod använts i form av intervjuer. Urvalsgruppen består av verksamma förskollärare. Resultatet visar att förskollärarna anser att extra anpassningar har en betydande roll både för det vardagliga och för det specialpedagogiska arbetet i förskolan. Genom noggrann dokumentation och utvärdering av extra anpassningar blir förskollärarna mer medvetna om hur verksamheten kan förändras och anpassas utefter barnens behov. Det blir då lättare att sätta in tidiga åtgärder och underlätta när barn är i behov av särskilt stöd. I informanternas beskrivningar går att utläsa att innebörden av extra anpassningar i förskolan framför allt handlar om hur lokaler och metoder är utformade och hur förskollärarna organiserar sitt arbete. Studien visar att väl utformade extra anpassningar, med en tydlig grundstruktur, skapar större förutsättningar för förskollärarna att utföra ett bra arbete. Informanterna poängterar att relationsarbetet är extra viktigt. Det anses vara en förutsättning för att förskollärarna ska kunna förstå varje enskilt barns behov och hitta sätt att anpassa omgivningen för det på ett bra sätt. Informanterna anser att arbetslagets samarbetsförmåga och det kollektiva lärandet, i form av utbyte av erfarenheter, också har stor betydelse för hur väl verksamheten fungerar. Resultatet visar att inkluderingsperspektivet präglar förskollärarnas syn på extra anpassningar i den mening att extra anpassningar i förskolan till stor del utförs för att möjliggöra varje barns känsla av samhörighet och inkludering med gruppen.

Inkludering beskrivs som en process som ständigt behöver söka efter nya sätt att ta tillvara mångfald och olikheter. I denna studie undersöks och analyseras hur en inkluderande utbildning kan förstås av förskolepedagoger, utifrån idén om en förskola för alla. Vidare är syftet att synliggöra och diskutera inkluderingens möjligheter och dilemman. För att samla empiri har sex intervjuer genomförts med förskolepedagoger. Som analysverktyg har Faircloughs kritiska diskursanalys tillämpats. Olika former av ”sanningar” och maktrelationer har synliggjorts när pedagogerna artikulerar sin förståelse för inkludering, mångfald och olikheter. På vilket sätt inkludering sker i förskolevardagen har konstituerats i interaktionen mellan förskolepedagogers gemensamma och motstridiga ideologier. Genom pedagogernas talhandlingar utmanas normerande arbetssätt, och olika förgivettaganden i förskolevardagen ifrågasätts, likaså dilemman som kan uppstå när alla barn ska ingå i samma utbildning och samtidigt bemötas utifrån sin olikhet. Resultatet visar att inkluderande utbildning i en förskola för alla uttrycks som en demokratisk rättighet och en strävan, men beskrivs även som en utopi, där knappa resurser i förskolan sägs vara en förklaring. Uppsatsens resultat kan bidra till nya infallsvinklar och vidare diskussion kring arbetet med en förskola för alla barn.

Ellström Larsson, S. &amp; Persson, S. (2011). Hjälp mig att växa – en studie av förskollärares upplevelser och arbetssätt med inkluderande specialpedagogik i förskolan. Examensarbete i pedagogik. Lärarprogrammet. Akademin för utbildning och ekonomi. Högskolan i Gävle. Studien syftar till att undersöka hur verksamma förskollärare upplever och arbetar med inkludering i förskolan, främst med barn inom autismspektrat. I studien används en kvalitativ metod och forskningsansatsen inspirerades av ett fenomenografiskt synsätt. Resultatet pekar på att verksamma förskollärare har en positiv attityd till att inkludera barn med behov av särskilt stöd i verksamheten. För förskollärare är delaktighet något primärt, detta för att ge alla barn i verksamheten en känsla av gemenskap. Resultatet pekar också på vilken avgörande betydelse utformningen av den omkringliggande miljön har, för att på ett så optimalt sätt som möjligt passa de som deltar i den. De resultat som var av mer negativ karaktär, är att förskollärarna hade upplevelsen av att inte alltid ha tillgång till resurser, för att på ett gynnsamt sätt genomföra specialpedagogiskt arbete. Olika hinder som stora barngrupper, brist på tid och avsaknad av fortbildning, redovisades. De fundamentala tongångar som genomsyrar resultatet är betydelsen av att se varje individ för den de är, samt att betona det positiva med att alla människor är olika. / Ellström Larsson, S. &amp; Persson, S. (2011). Help me grow- a study of preschool teachers experiments and practices of inclusive special education in kindergarten. Degree in Education. Teacher education program. School of Education and the Economy. University of Gävle. The study aims to examine how effective preschool teachers are experience and working on inclusion in preschool, especially with children within the autism spectrum. The study used a qualitative methodology and research approach was inspired by phenomenographic approach. The results indicate that effective preschool teachers have a positive attitude to the inclusion of the children with special needs in the business. For preschool teachers are participatory one primary, in order to provide all children in the business a sense of community. The results also point the crucial importance of the design of the surrounding environment, for in the most optimal manner possible suit those who participate in it. The results were more negative in nature, is that preschools teachers had the experience of not always having access to resources, to be in a favorable way out special education work. Various obstacles like large groups of children, lack of time and lack of training, were reported. The fundamental tones that permeate the result are the importance of ensuring every individual for who they are, and to emphasize the positive in that all people are different.

Meningen med denna uppsats är att undersöka hur Reggio Emilias pedagogik och dess insatser korresponderar med inkludering i "en skola / förskola för alla". / Children with special rights and inclusion at the preschool: Special pedagogical interventions in a few Reggio Emilia inspired preschools