Kan ambitionen att hålla en god gemenskap i arbetslaget vara en riskfaktor för gruppens kunskapsutveckling. Om det är så vilka faktorer kan tänkas sätta krokben för att ny kunskap ska kunna etablera sig mellan kollegor? Att arbeta med människor kräver förmågan att kunna lyssna in, ett sökande efter att förstå den andre. När ett arbetslag ska finna metoder för sitt samarbete uppstår det maktstrukturer som påverkar hur språk och tankar färgar av sig på olika kunskapsområden. Vilken Kunskap som anses vara den ”sanna”. Att komma med andra infallsvinklar att se dessa ”sanningar” som är de dominerade kan utmana gruppens sociala trygghet och gemenskap. Nya positioner ska tas och nya tankar och ord ska implementeras. Där i skärpunkterna slängs allt kunnande och vår trygghet i gruppen upp i luften. Ingenting känns säkert längre och det är lätt att retirera mot säker mark igen. Helt enkelt att avfärda den andres ord som nonsens. I förskolan har genusdiskursen varit ett sådant område. Som pedagog i förskolan har vi ett uppdrag som säger att vi ska arbeta med att bryta könsstereotypiska roller. Vår kunskap att arbeta med detta område har setts som en självklarhet från föräldrar, chefer och samhället i övrigt. Men misslyckandet att skapa en kultur där detta ämne är väl förankrat och diskuterat hos pedagogerna är ett faktum. Lika förgrenad och komplext som forskningen är inom jämställdhetsarbete är uppfattningarna om hur en bra jämställdhetspedagogik ska genomföras. Två tunga inriktningar är könsneutralitet och kompensatorisk pedagogik. Men hur har de förståtts och fungerat i verksamheterna? Finns det svar i ett historiskt perspektiv, hur förskollärarens roll har växt fram och vilka förväntningar som finns på yrkesrollen samt hur denne närmar sig ny kunskap? / Can the ambition of keeping a good working climate among colleagues be a threat to a deeper knowledge? If so which factors can play part in knowledge not being implemented between colleagues. To work with people demands the ability to hear what the other person is saying all in the good will of understanding. When a team will start to work with each other there are structures of power being made. Those structures will make mark on which knowledge that will be considered the ”true” knowledge. Factors like power, tradition of thinking and linguistics will play a part in the process of making this true knowledge. If the knowledge that is considered by the team to be true is challenged it can make the group feel threatened. Things such as fellowship is no longer a certain as all thing are up in the air and new positions of power are being made. There when things feel uncertain its easy to retreat to old ways where thing are much more secure. And new thoughts to the group is running the risk of being dismissed as nonsense. In the swedish education system (from the ages 1-5 years) the pedagogy aiming to counter gender bias is such an area. As teachers in our schooling system we are expected to work with methods that prevent the children of  being raised in traditional views of gender. We are thought of as experts by parent, our superiors and society in general. But the failure in building a teaching culture where this area is well incorporated is clear. As complexed and massive as the ideas and theories are about working with this matter as multifaceted are the thoughts that say wich way is best to put it in practice. As it is now there are two specializations that are dominating. A gender neutral and the compensating pedagogy. But how has it worked in practice? Can answers be found in a historical perspective in the question how teachers have become to look upon themselfs and how to address new knowledge such as gender bias?

I den här uppsatsen undersöks hur det hälsofrämjande arbetet i barnkrubban organiserades under 1930-och 40-talen och hur detta arbete kan förstås i förhållande till de hygienistiska ideal som rådde i samhället under denna tid. För att göra detta har journalkort, fotografier samt besiktningssprotokoll från en enskild barnkrubba – Engelbrekts barnavårds- och husmoderskolas barnkrubba – fungerat som studieobjekt. Resultatet har analyserats utifrån Foucaults biomaktbegrepp samt hans två maktbegrepp disciplinär och liberal styrningsrationalitet. Uppsatsens slutsatser är att det går att finna flertalet spår av hälsofrämjande arbete i barnkrubbans planlösning och interiörer, bland annat i förekomsten av läkarrum samt fotografier av avskalade och lättstädade lokaler och personalens vita kläder. Uppsatsenvisar även att det hälsofrämjande arbetet organiserades på två övergripande vis. Dels genom att skapa hälsosamma miljöer, genom att de vuxna tvättade, städade, skapade goda måltidssituationer och erbjöd utomhusvistelse. Dels genom att barnkrubban fostrade barn, föräldrar och personal till mer hygienistiska normer. Denna fostran tog praktisk form bland annat genom noga planlagda miljöer, registrering av barns hälsa och hemförhållanden och en panoptisk övervakning. På dessa vis fungerade barnkrubban som en utövare av biomakt och var en del av en samhällelig strävan efter att skapa ett friskare och starkare folk.

Syftet med denna uppsats har varit att visa hur barnträdgårdslärarinnor positionerade sig i förhållande till föräldrar och andra experter i det sociala territoriet, under efterkrigstidens första decennium. För att göra detta har årsberättelser från Svandammsgårdens barnträdgård och daghem, samt artiklar i tidningen Barnträdgården undersökts. Analysen utgår ifrån ett biomaktsperspektiv, och de analytiska begreppen är hämtade från Foucault, Donzelot och Rose. Resultatet visar att barnträdgårdslärarinnan organiserade föräldrakontakt genom föräldramöten, föredrag, kurser, underhållning och vardagskontakt. Föräldrakontaktens främsta syfte var att stärka föräldrarnas föräldrakompetens. Detta skedde genom upplysning vid föredrag, kurser och dagliga möten. Det skedde även genom att barnträdgårdslärarinnorna ledde diskussioner, där föräldrarna utvecklade sin förmåga till självreflektion. Föräldrakontakten hade även till syfte att vänja föräldrarna vid att rådfråga experter. Barnträdgårdslärarinnorna positionerade sig bland andra sociala experter på det sociala territoriet som en mellanexpert, med särskilda kompetenser att nå och utbilda föräldrar med kunskaper från andra experter. Sett ur studiens anlagda biomaktsperspektiv framträder en bild där barnträdgårdslärarinnorna positionerar sig som aktörer i den framväxande välfärdsstatens folkhälsoarbete och där de uttrycker ett långsiktigt mål – ”att fostra lyckliga barn, som in sin tur kan bli lyckliga föräldrar”.