Cílem práce je vymezení základních aspektů a deskripce současného systému protidrogové politiky státních a nestátních orgánů v organizaci protidrogové politiky se stanovením současných aspektů směřujících k sjednocení názorů na tuto problematiku s cílem předložit návrhy de lege ferenda pro úspěšnou organizaci preventivních a represivních opatření v závislosti na vstup do EU. Součástí práce bude stanovení ekonomické analýzy represe a prevence jako významných součástí protidrogové politiky.

Innan ikraftträdandet av dagens brottsbalk, från år 1965, återfanns det tillräknelighetsbestämmelser i 1864 års strafflag. Vid reformarbetet av strafflagen och införandet av den nuvarande brottsbalken anförde lagstiftaren att tillräknelighetskravet skulle slopas med beaktande av det påkallade samhällsskyddet. Särbehandlingen av allvarligt psykiskt störda lagöverträdare och deras ansvarsförmåga har sedan dess varit föremål för diskussion. Flera statliga offentliga utredningar har kritiserat dagens icke existerande krav på tillräknelighet eller ansvarsförmåga som brottsförutsättning och lagt fram reformförslag på nya bestämmelser. I uppsatsen utreds hur bedömningen av allvarligt psykiskt störda lagöverträdare, i skuldprövningen, görs enligt gällande rätt för att sedermera utreda om ett tillräknelighetsrekvisit bör återinföras i svensk rätt.  Uppsatsen åsyftar att utreda skälen bakom särbehandlingen av allvarligt psykiskt störda lagöverträdare med beaktning av några av de grundläggande straffrättsliga principerna om bestraffning. Närmare bestämt utreds principerna om konformitet, skuld, humanitet och proportionalitet. Vidare undersöks argumenten för respektive mot ett återinförande av ett tillräknelighetsrekvisit i svensk rätt. Syftet med uppsatsen är slutligen att utreda huruvida det föreligger ett behov att återinföra ett tillräknelighetsrekvisit och hur det i sådana fall bör utformas. I uppsatsen tillämpas en rättsdogmatisk metod för att utreda gällande rätt. Inom ramen för den rättsdogmatiska metoden förs ett de lege ferenda resonemang i slutfasen av uppsatsen. Vid granskningen av skälen bakom särbehandlingen av allvarligt psykiskt störda lagöverträdare i förhållande till de straffrättsliga principerna anför författaren i analysen att de straffrättsliga principerna i viss mån upprätthålls enligt nuvarande reglering. Emellertid framhävs brister i efterlevnaden av dessa principer, särskilt beträffande skuldprövningen av allvarligt psykiskt sjuka. Tydande är att den nuvarande regleringen inte tar hänsyn till konformitetsprincipen eftersom vare sig lagstiftaren eller domstolarna beaktar ansvarsförmågan hos de allvarligt psykiskt störda lagöverträdarna. I uppsatsen redogörs den historiska bakgrunden till slopandet av tillräknelighetskravet och de reformförslag som lagts fram efter brottsbalkens införande. Reformförslagen tyder på ett intresse av återinförandet av ett tillräknelighetskrav i svensk rätt. Argument för ett återinförande inkluderar viktiga principer som individuellt ansvar och rättssäkerhet, vilket kan säkerställa rättvis skuldbedömning och undvika godtyckliga beslut. Rättspraxis visar på svårigheter i att särskilja uppsåtsbedömningens medvetenhetskrav från andra skuldaspekter. Återinförande av tillräknelighetsrekvisitet kan skapa en tydligare rättslig ram, minska osäkerhet och främja internationell harmonisering. Trots invändningar, väger fördelarna tyngre, och således behövs det en förändring av brottsbegreppet. Den nu tvådelade prövningen skulle ändras till en tredelad prövning där tillräknelighetskravet prövas efter brottets objektiva sida, men innan brottets subjektiva sida, vilket ger klarhet och undanröjer överlappningar. Tillräknelighetskravet skulle införas som en ny bestämmelse i brottsbalken, implementerat som 1 kap. 2 a § BrB, i linje med Psykansvarskommiténs förslag.   Nyckelord: tillräknelighet, allvarlig psykisk störning, ansvarsförmåga, skuld, de lege ferenda.

I syfte att undanröja oegentligheter förekommer det att arbetstagare inom bolag avslöjar uppkomna missförhållanden; så kallad whistleblowing. För svensk rätts vidkommande lagstiftades detta rättsinstitut först år 2017, i syfte att förhindra företeelser såsom marknadsmissbruk, korruption och miljöförstöring. Den nyligen antagna lagstiftningen tycks enligt kritikerna dock innehålla oklara moment. Det är sålunda av vikt att undersöka huruvida lagstiftningen kommer verka effektivt för whistleblower[s]. Skulle lagstiftningen vara att anse otillräcklig och icke förutsebar, föreligger nämligen risk för informationsasymmetrier. För att utreda problematiken är en komparativrättslig studie med stöd av amerikansk rätt avseende whistleblowing relevant. Aktuellt för detta arbete är Sarbanes-Oxley Act och Dodd-Frank Act, vilka antogs år 2002 i genmäle till större redovisningsskandaler inom Enron och Worldcom, respektive marknadskollapsen år 2008 och efterföljande bankkonkurser. Det huvudsakliga syftet var att etablera procedurer för behandling av larm avseende missförhållanden, förbud mot repressalier, samt skadestånds- och straffrättsligt ansvar respektive främjande av finansiell stabilitet. Beträffande svensk rätt har whistleblower[s] erhållit skydd medelst yttrandefrihet, meddelarskydd, arbetsrättsligt skydd, lojalitetsplikt, samt av bolag företagen självreglering. Denna gällande rätt har dock ansetts ofullständig och omständlig. Den för svensk rätts vidkommande antagna lagstiftningen avseende whistleblowing innehåller krav på allvarliga missförhållanden och fog för påstående, samt möjliggörs intern- och externrapporterting. Argumentationen i propositionen framstår emellertid såsom inkonsekvent. Det bör sålunda vara rimligt anta, att de svagheter i svensk rätt som kan återfinnas i regleringen avseende whistleblowing resulterar i ett, för svensk rätts vidkommande, skydd för arbetstagare som är fragmenterat och svårtillämpat. Visserligen har även amerikansk rätt avseende whistleblowing fått utstå kritik. Oavsett reflektioner beträffande kritiken amerikansk rätt mottagit, får amerikansk reglering anses erbjuda tydligare skydd, varför det bör vara möjligt överföra vissa delar av amerikansk rätt till svensk reglering avseende whistleblowing, för att stärka regleringen och möjliggöra att dess ändamål uppfylls. / In order to eliminate irregularities in companies, workers can reveal anomalies; through so-called whistleblowing. In Swedish law, this legal phenomenon was adopted into legislation in 2017. However, according to critics, the legislation contains unclear clauses. Thus, it is important to examine whether the legislation will work effectively. Should the newly adopted legislation be considered inadequate and unpredictable, there is a risk for information asymmetries. Therefore, a comparative legal study with support of American law regarding whistleblowing, is motivated. In this thesis, I will examine the Sarbanes-Oxley Act of 2002 (SOX) as well as the Dodd-Frank Act of 2008, which were adopted in response to the major accounting scandals of Enron and WorldCom, respectively the market collapse in 2008 and subsequent bank failures. In both SOX and the Dodd Frank Act, procedures for the management of whistleblower alarms, prohibitions on reprisals as well as rules on tort and criminal liability were introduced with an aim to promote financial stability. As to Swedish law, whistleblowers have received protection from reprisals by laws regulating freedom of speech, protection of sources, labor law protection, the concept of duty of loyalty, and by companies establishing self-regulation. However, statutory protection of whistleblowers in other laws has been considered incomplete, which is why the legislature has deemed whistleblowing worthy of protection by a separate law only governing whistleblowing. However, the newly adopted Swedish law regarding whistleblowing appears to contain some weaknesses due to inconsistencies and unclear clauses. It is true that American laws regarding whistleblowing have endured criticism. However, it is reasonable to assume that the weaknesses in Swedish law regarding whistleblowing result in a protection for workers, which is fragmented and difficult to apply. Given the fact that American regulation regarding whistleblowing is providing more consistent protection to whistleblowers, Swedish regulators should consider the adoption of certain rules from American law, to strengthen the regulation and allow its purpose to be fulfilled.

Tesis (magíster en derecho, mención derecho penal) / El presente trabajo de actividad formativa equivalente a tesis, tiene por objeto presentar al lector una mirada desde el punto de vista doctrinario, sobre los criterios o elementos que se han utilizando para decidir por qué un determinado hecho delictivo relacionado con el delito de homicidio, es constitutivo de la calificante de premeditación conocida. Por cierto, con el debido análisis de qué conductas hemos de entender han de exteriorizarse para configurar el elemento conocido, todo lo cual permitirá arribar a la configuración de un homicidio del tipo calificado. Se pretende investigar y explicar si existe un criterio unánime en la doctrina, desde el punto de vista de la premeditación, respecto a qué debe entenderse por homicidio calificado, cuáles son los elementos, factores o circunstancias que se tienen en vista para estimarlo como tal o, en su caso, por qué ha de desestimarse. Finalmente, expresar que sin perjuicio de esclarecer cuales son los elementos que en la actualidad han de operar, se propone la derogación de lege ferenda de la califcante de premeditación habida consideración de las distintas dificultades en su aplicación, su indefinición y confusión con otras calificantes

Práce je zaměřena na seznámení s problematikou euthanasie a popisuje historický vývoj dané problematiky, přístup náboženství a současnou situaci. Hlavním cílem je seznámit s právními úpravami euthanasie v různých zemích světa a rozebrat především vztah mezi euthanasií a českým právem, zvláště pak z pohledu práva trestního. Závěrečná část předkládá výsledky ze zpracovaného dotazníkového šetření.

Denna uppsats behandlar en ganska okänd affärsmodell, funktionsförsäljning, men vilken är på frammarsch och kan komma att bli allt viktigare i och med den nödvändiga klimatomställning som behöver göras på jorden. Funktionsförsäljning anses bidra till lägre resursförbrukning och affärsmodellen kan bidra till nya möjligheter inom ekonomin. Den fråga som behandlas i uppsatsen är huruvida ett funktionsavtal kan användas som kreditsäkerhet för funktionssäljarens krediter. Frågan besvaras genom en utredning av tillgängliga kreditsäkerhetsformer däribland, skuldebrev, växel, företagshypotek och handpant. Det framkommer att köparens invändningsrätt mot säljaren är det som i stor utsträckning är avgörande för huruvida ett kreditinstitut beviljar en borgenär kredit med köpavtal som säkerhet, dvs factoring. Funktionsförsäljning har emellertid egenskaper som köp av varor och tjänster saknar i och med förekomsten av lös egendom som används för att tillhandahålla en funktion hos köparen. Den hos köparen installerade egendomen torde enligt analysen kunna användas som säkerhet hos köparen i utbyte mot att köparen utställer en växel gentemot funktionssäljarens borgenär. Köparen kan då inte göra gällande invändningar, rörande det bakomliggande funktionsavtalet, mot betalningskrav från växelborgenären. Funktionsavtal löper såsom ett abonnemang och det är de framtida betalningarna från köparen som funktionssäljarens borgenär i så fall övertar och därför beviljar kredit till funktionssäljaren. En förutsättning för ett sådant upplägg är att egendomens värde motsvarar köparens värde av invändningsrätt gentemot fordringsägaren. Vidare framhålls att konsumenttjänstlagen bör vara tillämplig på funktionsförsäljning i nu gällande rätt. Ett exempel på funktionsavtal har upprättats som en bilaga och kring det avtalet har vissa begränsningar i konsumenttjänstlagen och närliggande lagar diskuterats rörande funktionsförsäljning. I slutsatsen läggs fram att nuvarande reglering bör ses över i det fall det är önskvärt att gynna aktörerna som funktionsförsäljning som en ny affärsmodell i samhället för både miljöns och kreditmarknadens skull.

I kölvattnet av finanskrisen 2008 har regleringen på det finansiella området ökat markant. En del av den finansiella marknaden som varit nästintill oreglerad innan 2008 års finanskris är verksamheten för förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare). Sedan 2011 omfattas dock denna verksamhet av reglering på såväl unionsrättslig nivå, i och med Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU, som på nationell nivå, i och med direktivets implementering i svensk rätt genom lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder (LAIF). Motiven för reglering på det finansiella området i allmänhet och för AIF-förvaltare i synnerhet har varit flera, emellertid är säkerställande av stabilitet i det finansiella systemet det mest framträdande. I uppsatsen undersöks huruvida regleringen avseende marknadsföring av AIF-fonder till icke-professionella investerare är ändamålsenlig. För att besvara frågeställningen om regleringens ändamålsenlighet identifieras LAIF:s övergripande såväl som underliggande ändamål och används som utvärderingsvariabel. Med hjälp av utvärderingsvariabeln undersöks i vilken utsträckning de övergripande ändamålen tillgodoses med regleringens utformning.  Regleringen av marknadsföring av AIF-fonder till icke-professionella investerare skiljer sig åt. Dessa skillnader föranleds av motivet att skydda investerare, ty olika AIF-fonder har olika starkt investerarskydd. Investerarskyddet vid marknadsföring av AIF-fonder tar sig uttryck genom bestämmelser om informationsgivning och produktingripande åtgärder. Kraven på informationsgivning ämnar hjälpa investerare att fatta väl övervägda och kvalitativt bättre investeringsbeslut. I uppsatsen påvisas dock att omfattande informationsgivning, något som kraven på informationsgivning i LAIF föranleder, till stora delar är ett ineffektivt skydd emedan informationsgivningen inte sällan leder till informationsöverflöd. Anledningen härför är investerares, främst konsumenters, tillkortakommanden i form av bristande kognitiv förmåga. Vidare försvårar den befintliga investerarklassificeringen för investerare att erhålla ett adekvat skydd genom informationsgivning. Klassificeringen av investerare medför att även institutionella investerare faller in under kategorin ”icke-professionella investerare” trots att skyddsnivån i regleringen är anpassad efter konsumenters skyddsbehov. De produktingripande åtgärderna, å andra sidan, förhindrar marknadsföring av AIF-fonder, i form av riskkapitalfonder, till konsumenter med anledning av att dessa AIF-fonder bedöms för riskfyllda för konsumenter att investera i. Utformningen av de produktingripande åtgärderna i LAIF får dock följden att erhållet skydd beror på personlig status, eftersom det skydd konsumenterna erhåller utgörs av en miniminivå för investering.  I uppsatsen ifrågasätts således investerarskyddets utformning vid marknadsföring av AIF-fonder i LAIF och hur långt detta skydd kan sträcka sig i förhållande till andra i lagen beaktansvärda intressen. Till diskussionen är även gränsdragningen mellan investerares legitima skyddsbehov och överbeskydd, av vikt. Frågan om huruvida regleringen avseende marknadsföring av AIF-fonder till icke-professionella investerare är adekvat utformad, besvaras i uppsatsen nekande. Därtill presenteras förslag på förändring av regleringens utformning de lege ferenda, i syfte att uppnå en mer ändamålsenlig reglering.

Fåmansföretagare är föremål för en särskild beskattning enligt vilken en kapitalvinst vid avyttring av kvalificerade andelar i ett fåmansföretag (fåmansföretagsaktier) kan komma att beskattas i både inkomstslaget kapital och inkomstslaget tjänst. Med anledning av att en övergångsbestämmelse gällande beskattningen av kapitalvinst vid avyttring av fåmansföretagsaktier upphör vid årsskiftet 2009/2010 har beskattningen varit omdiskuterad i media under den senaste tiden. Förevarande uppsats syftar till att ge ett bidrag till diskussionen kring beskattningen av kapitalvinst vid avyttring av kvalificerade fåmansföretagsaktier de lege ferenda. Diskussionen har sin principiella grund i etiken och målsättningar kring förutsägbarhet, likabehandling, materiell lämplighet och hanteringsekonomi har valts som utgångspunkter. Likabehandling och systemkoherens (materiell lämplighet) säkerställs genom att neutralitetsprincipen och andra skatterättsliga principer åtlyds. I uppsatsen görs en jämförelse med beskattningen i inkomstslaget tjänst och för verksamhetsformerna aktiebolag, handelsbolag och enskild firma. I jämförelsen förutsätts referenspunkternas beskattning vara oförändrad de lege ferenda. Utdelning som grundas på fåmansföretagsaktier och kapitalvinst vid avyttring av ej kvalificerade fåmansföretagsaktier fungerar som ytterligare referenspunkter. Ekonomiska aspekter såsom transaktionskostnader beaktas då hanteringsekonomin utgör primär målsättning. Förutsägbarhet utgör en övergripande förutsättning. Grunden till nu gällande beskattning lades redan i samband med 1991 års inkomstskattereform. Beskattningen har därefter genomgått ett antal förändringar, varav den största skedde 2006. Grundkonstruktionen har dock alltid varit att normal kapitalavkastning erhålls och därefter beskattas inkomsten, antingen till hälften eller till fullo, i inkomstslaget tjänst upp till ett förutbestämt takbelopp. Med hänsyn till tidigare nämnda målsättningar anser jag att beskattningen bör förändras de lege ferenda. Enligt min mening bör normallön vara utgångspunkt i beskattningen. Då kravet på uttagen normallön är uppfyllt bör all annan inkomst från fåmansföretaget beskattas i inkomstslaget kapital. Rekommenderad beskattning behandlar, enligt min mening, aktieägare, handelsbolagsdelägare och fåmansföretagare likt. Målsättningarna kring likabehandling och materiell lämplighet tillgodoses därmed. Beskattningen innebär dessutom en enklare masshantering, då färre och mindre komplicerade beräkningar aktualiseras. Detta är fördelaktigt med hänsyn till målsättningarna kring förutsägbarhet och hanteringsekonomi. En beskattning med utgångspunkt i normallön synes således, med hänsyn till uppställda målsättningar, vara den mest lämpliga beskattningen de lege ferenda.

<p>Fåmansföretagare är föremål för en särskild beskattning enligt vilken en kapitalvinst vid avyttring av kvalificerade andelar i ett fåmansföretag (fåmansföretagsaktier) kan komma att beskattas i både inkomstslaget kapital och inkomstslaget tjänst. Med anledning av att en övergångsbestämmelse gällande beskattningen av kapitalvinst vid avyttring av fåmansföretagsaktier upphör vid årsskiftet 2009/2010 har beskattningen varit omdiskuterad i media under den senaste tiden. Förevarande uppsats syftar till att ge ett bidrag till diskussionen kring beskattningen av kapitalvinst vid avyttring av kvalificerade fåmansföretagsaktier <em>de lege ferenda. </em></p><p>Diskussionen har sin principiella grund i etiken och målsättningar kring förutsägbarhet, likabehandling, materiell lämplighet och hanteringsekonomi har valts som utgångspunkter. Likabehandling och systemkoherens (materiell lämplighet) säkerställs genom att neutralitetsprincipen och andra skatterättsliga principer åtlyds. I uppsatsen görs en jämförelse med beskattningen i inkomstslaget tjänst och för verksamhetsformerna aktiebolag, handelsbolag och enskild firma. I jämförelsen förutsätts referenspunkternas beskattning vara oförändrad <em>de lege ferenda</em>. Utdelning som grundas på fåmansföretagsaktier och kapitalvinst vid avyttring av ej kvalificerade fåmansföretagsaktier fungerar som ytterligare referenspunkter. Ekonomiska aspekter såsom transaktionskostnader beaktas då hanteringsekonomin utgör primär målsättning. Förutsägbarhet utgör en övergripande förutsättning.</p><p><p>Grunden till nu gällande beskattning lades redan i samband med 1991 års inkomstskattereform. Beskattningen har därefter genomgått ett antal förändringar, varav den största skedde 2006. Grundkonstruktionen har dock alltid varit att normal kapitalavkastning erhålls och därefter beskattas inkomsten, antingen till hälften eller till fullo, i inkomstslaget tjänst upp till ett förutbestämt takbelopp.</p><p>Med hänsyn till tidigare nämnda målsättningar anser jag att beskattningen bör förändras <em>de lege ferenda</em>. Enligt min mening bör normallön vara utgångspunkt i beskattningen. Då kravet på uttagen normallön är uppfyllt bör all annan inkomst från fåmansföretaget beskattas i inkomstslaget kapital. Rekommenderad beskattning behandlar, enligt min mening, aktieägare, handelsbolagsdelägare och fåmansföretagare likt. Målsättningarna kring likabehandling och materiell lämplighet tillgodoses därmed. Beskattningen innebär dessutom en enklare masshantering, då färre och mindre komplicerade beräkningar aktualiseras. Detta är fördelaktigt med hänsyn till målsättningarna kring förutsägbarhet och hanteringsekonomi. En beskattning med utgångspunkt i normallön synes således, med hänsyn till uppställda målsättningar, vara den mest lämpliga beskattningen <em>de lege ferenda</em>.</p></p>

is not available ...