Det politiska uppdraget för Public Service Broadcasting (PSB) i Finland är att bedriva programverksamhet som erbjuder ett mångsidigt utbud av fakta, åsikter och diskussion samt utveckla inhemsk konst, kultur och stimulerande underhållning. Yle ska behandla den finskspråkiga och den svenskspråkiga befolkningen på lika grunder. Under många år samsände Yles svenska och finska verksamhet. Först 2001 fick de svenskspråkiga programmen en egen kanal, FST5 och från den 1 september 2011 delar Sveriges Televisions utlandskanal SVT World kanalplats med FST5. Uppsatsens syfte är att undersöka hur det svenskspråkiga programutbudet i Yle utvecklats mellan 1986 och 2011 med utgångspunkt från public serviceuppdraget. Undersökningen utgörs av en kvantitativ studie av programtablån under en vecka åren 1986, 1996 och 2006 och två veckor året 2011, före och efter samsändningen med SVT World. Ur det längre perspektivet visar resultatet att programtiden ökat starkt, men samtidigt att repriser har ökat och att aktualitetsprogram har minskat. Program från Norden har också blivit fler. Sett ur ett kortare perspektiv har man under 2011 minskat den egna sändningstiden samtidigt som programtyper som nyheter, ekonomi och väder och underhållning och kultur kompenserats av SVT Worlds sändningar. Detta kan ses som en konsekvens av sparkrav som verksamheten ställts inför, men sett ur ett längre perspektiv har ändå programutbudet breddats. Nyhetsprogram har dock knappt ökat under den undersökta perioden. I det stora hela har Yle levt upp till det politiska public serviceuppdraget.

Syftet med denna studie är att jämföra Sveriges och Finlands kursplaner för ämnet svenska i årskurserna 4–6 respektive 3–6. Kursplanerna är hämtade från Skolverket samt Opetushallitus. I Finland talar fem procent av landets befolkning svenska och det är ett av två nationella språk som talas i landet. Därför är det av intresse att undersöka hur språket behandlas i båda länderna. Finland visar sig ofta vara det land som presterat bra på internationella tester, PISA till exempel, där Sverige har haft något sämre resultat. Skillnader i kursplanerna kan ha en betydande effekt på det elever lär sig i skolan samtidigt som kursplanens innehåll kan påverka lärares arbetssätt. I detta arbete undersöks enbart kursplanerna och inte hur innehållet i dem behandlas i praktiken, därför kan inte något konkret svar ges på hur kursplanerna påverkar undervisning. Det kan däremot ge en fingervisning om hur policyaktörerna i länderna ser på ämnet och hur de som gör kursplanerna i landet bedömer att det svenska språket bäst ska läras ut. Metoden som används är en innehållsbaserad textanalys.   Vad som analyseras i denna studie är dels vilken läroplanstyp som Sverige och Finlands kursplaner främst efterliknar, dels vilka olika ämneskonceptioner som går att urskilja i kursplanerna. Slutligen analyseras hur det centrala innehållet i båda kursplanerna liknar alternativt skiljer sig från varandra.    Uppsatsens resultat pekar mot att kursplanerna efterliknar varandra på flera sätt. De båda kursplanerna har ett fokus på samhällsdeltagande samt att eleverna ska anamma flera kompetenser för framtiden. Det finns även delar i respektive kursplan som skiljer sig åt. Till exempel finns i Finlands kursplan ett stort fokus på kulturverksamhet, vilket inte väger lika tungt i Sveriges kursplan. Resultaten visar på att länderna har liknande idéer om vad en kursplan för ämnet svenska ska innehålla. Det kan ha att göra med att det är samma språk som behandlas samt att Finland och Sverige har en liknande kultur.

En global pandemi uppstod under tidigt 2020 där Covid-19 spred sig fort över hela världen. Länderna var tvungna att ta till sig åtgärder för att bromsa antalet smittade och dödsfall. En ny typ av åtgärd som kallas för Lockdown infördes där regeringarna valde att stänga ner samhället helt. Sverige har dock tagit en mer passiv metod och förlitat sig på medborgaransvaret. Uppsatsen syfte är undersöka beslutsfattningar och implementering av åtgärder i Sverige, Norge, Finland och Danmark. Förstahandsdata samlades in från regeringarnas hemsidor och statistik från World Health Organization. Kombinera vetenskapliga artiklar, tidningsartiklar och Oxford University stränghetsmätning. Implementeringsteori och Foucault govermentality används som teori för att luckra upp förklaringsfaktorer bakom strategierna. Metoderna teoriprövande och komparativmetod används för att jämföra ländernas strategier och för att analysera data med hjälp av teorierna. Sverige valde en passiv strategi berodde på att de vill även minimera ekonomiska och sociala kostnader, dessutom vill Sverige sätta in endast åtgärder vid rätt tillfälle, vilket kräver goda kunskaper och utvärdering av situationen. Trots att stora skillnader i början av pandemin närmade länderna varandra vid senare tillfällen när det gäller implementering av åtgärder. I jämförelse av strategierna och statistiska siffor kan inte några direkta anknytningar fastställas gällande hård nedstängning och mindre smittade/dödsfall. Studiets resultat har öppnat en ingång till vidare forskning om nordiska coronastrategierna och speciellt fallet med den svenska coronastrategin.

Syftet med självständiga arbetet är att belysa hur speciallärare och lärare beskriver sitt förebyggande arbete kring språk-, skriv- och läsutveckling genom tidiga insatser. Vi utgick från våra frågeställningar; Hur beskriver några speciallärare och lärare upptäckten av elever som ligger i riskzonen för att utveckla läs- och skrivsvårigheter? Vilka arbetssätt, metoder och läromedel använder några speciallärare och lärare för att arbeta förebyggande med språk-, skriv- och läsutveckling? För att besvara frågeställningarna har vi valt kvalitativa intervjuer med 7 speciallärare och 3 lärare som arbetar med elever från förskoleklass till årskurs 3. I resultatet framkom fyra kategorier som haft betydelse för elevers språk-, läs- och skrivutveckling. För det första hur språkligt sårbara barn upptäcks, där olika kartläggningar och screeningtester användes. För det andra det förebyggande arbetet som handlade om tidiga insatser, lästräning i intensivperioder, och en-till-en undervisning. För det tredje framgångsfaktorer som handlade om att tidigt arbeta med fonologisk medvetenhet, bokstavskännedom, läromedel i den första läs- och skrivinlärningen samt ett varierat arbetssätt. Slutligen utmaningar, där kartläggningar visade sig ta mycket av lärares och speciallärares tid. Informanterna påvisade också att utmaningar var att få till en bra organisation kring arbetet med språk-, skriv- och läsutveckling på skolorna. En av våra slutsatser är att speciallärarna har en viktig kompetens och vet vilka arbetssätt och metoder som gynnar elevers språk, - skriv och läsutveckling. Det ser olika ut hur den kompetensen används och organiseras ute på skolorna.

In the old university of Turku there were written about 4 400 theses. About 1100 of them havefound their way to Linköping in Sweden. This paper describes these theses, new variants whichwere found and some characteristics of their provenance. They are compared with the largebibliography over theses from Turku by Vallinkoski. A couple of theses with completeinformation which have not been available since 1827 were found. Several new variants werefound and together with the known variants they have increased our knowledge about use oftheses by students. Different variants could be designed to thank people at the Academy and inTurku, to thank people at home in Sweden who have contributed to the costsome studies andvery often to the bishop of the students home-diocese. There are even examples of wbichdifferent variants were printed for different dioceses.Theses from time before 1713 are quite few, about 150. They seem to have come to the libraryby private persons, mostly by priests who studied in Turku. No signs of other forms of distributioncan be seen.There are many more theses from the period 1722-1827. The collection is anonymous withhundreds of theses which never have been opened. This and other facts indicate amassdistribution. The author presumes that this massdistribution is connected with the exchangeof publications that started in Sweden in the 1740s initiated by the Uppsala university.

I denna uppsats undersöks förändringarna i Sveriges och Finlands försvarsekonomi i relationtill respektive lands säkerhetspolitiska doktrin under perioden 1989–2009, i syfte att analyserahur dessa samvarierar. Uppsatsen bidrar till ekonomisk-historisk forskning med en empirisktgrundad diskussion om hur försvar, hotbild och tillförda ekonomiska resurser relaterar tillvarandra. Resultatet av undersökningen visar att Sveriges försvarsdoktrin inte följs av enkoherent försvarsekonomi. Sverige kombinerar en realistisk försvarsdoktrin med en liberalförsvarsekonomi, och Finland gör tvärtom. Relationen mellan försvarsvarsekonomi ochförsvarsdoktrin är ett resultat av många komplexa processer. / This thesis treats the complex relationship between defence expenditures, defence doctrinein relation to the internal and external politics of a nation. The subject of the thesis is Sweden’sdefence policy and its defence expenditures compared to those of Finland during the turbulentyears between 1989 and 2009. The empirical part of the thesis is based on defence expendituresand the official statements made by both Finland’s and Sweden’s governments respectively.This thesis shows that both Sweden’s and Finland’s defence doctrine during the analysed periodis inconsistent with the development of the country’s defence expenditures. The politicallydecided defence expenditures are not consistent with the defence doctrine.

För att möta kommande klimatförändringar behövs klimatanpassning vilket innebär att skydda samhället mot klimatförändringarna och ta tillvara eventuella möjligheter. Olika länder har tillämpat olika sätt att styra anpassning, vilka generellt kan delas in i top-down och bottom-up styrning. Dessa styrformer generar olika problem och möjligheter för implementering. Till exempel så brister ofta styrning genom top-down implementeringen på lokal nivå, medan bottom-up ofta försvåras av att lokala aktörer saknar resurser i implementering. I denna litteratur och dokumentsbaserade studie undersöker vi aktuell forskning och policydokument för att med stöd av Environmental Governance-teorin, klargöra styrningsformernas uppbyggnad, effektivitet, problem och möjligheter. Länderna Sverige, Finland och Holland är i fokus då de tillämpar olika styrformer och har kommit relativt långt i implementeringen av klimatanpassning. Resultaten visar bland annat att en kombinerad modell där båda styrformerna används är den bästa för att styra klimatanpassning. Det finns också skillnader, top-down tenderar att sakna tydliga riktlinjer från nationell nivå, medan bottom-up ofta är drabbat av brist på ekonomiska resurser, styrmedel och informationsmedel. Men styrformerna har även likheter som problem med att inkludera privata aktörer i implementering av anpassning. / In order to manage anticipated effects from future climate change, adaptation is needed. Which implies protecting society against risks and take advantage of possible new opportunities. Different countries, are using different methods to steer adaptation, which generally can be described the top-down and bottom-up approaches. However, there are different problems and opportunities with those arrangements. For example, control through top-down is often weak in implementation at local level, while on the other hand local actors in the bottom-up system often lacks resources to carry out implementation. In this literature- and document study, we examine current research and policy document with the support of the Environmental Governance theory, in order to clarify the structure, effectiveness, problems and opportunities of this steering approaches for the implementation of adaptation. The countries Sweden, Finland and Netherlands, were selected as case countries since they have chosen different approaches and have relatively developed climate adaptation systems. The results show, among other things, that a combined model in which both control methods are used is the best model to guide adaptation. There are also differences, top-down tend to lack clear guidelines from the national level, despite the national plans, while the bottom-up system often is affected by lack of financial resources, instruments and information resources. But those arrangements also have similarities, such as problems with the inclusion of private actors in the implementation of adaptation.