Bakgrund: Den psykiska ohälsan ökar i landet och arbetet mot denna fortgår inom hälso- och sjukvården, varav fysioterapeuter i en del regioner saknas inom vuxenpsykiatrin, medans i andra beräknas fysioterapeuter utgöra upp till 2% av de verksamma professionerna. De fysioterapeutiska interventionerna ger patienter inre verktyg för symtomhantering och ses som ett gott komplement till sedvanliga behandlingsinsatser, vid en mängd psykiatriska tillstånd.  Det finns många studier som tyder på att inkludering av psykiatrisk fysioterapi vid behandling kan ge signifikant positivt utfall för välmående och psykisk hälsa. Samtidigt finns en avsaknad av evidens för de fysioterapeutiska arbetssätten inom psykiatrin. Således behöver fysioterapeutens roll förtydligas och stärkas för att en holistisk behandlingsplan ska kunna uppnås inom den psykiatriska vården. Syfte: Syftet med detta examensarbete var att beskriva fysioterapeuters upplevelser och erfarenheter av sin yrkesroll inom den psykiatriska verksamheten. Metod: Fem fysioterapeuter, verksamma inom fyra olika psykiatriska verksamheter, intervjuades. Varefter intervjumaterialet analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fyra huvudkategorier och 14 subkategorier. Dessa huvudkategorier var “Ett komplext yrke med många kompetenser”, “En känsla av att inte räcka till”, “Vikten av att synliggöra fysioterapeutens unika kompetens”, “Samverkan, en viktig komponent för patientens rehabilitering”. Konklusion: Fysioterapeuter besitter unik kompetens, vilken är en betydelsefull del i patientens rehabilitering då fysioterapeutens perspektiv sammanbinder det mentala med det kroppsliga. För att främja patientens rehabiliteringsprocess förelåg en önskan om bättre samarbete. Förståelsen för yrket och dess roll ansågs vara begränsad, likaså antalet fysioterapeuter, vilket hindrade professionen att bistå alla patienter i behov av psykiatrisk fysioterapi.

Bakgrund:Hälften av alla kvinnor och ca två tredjedelar av allamän har minst en ohälsosam levnadsvana.”Rådgivande samtal om fysisk aktivitet samt utfärdande av recept på fysiskaktivitet, FaR,” står högst på Socialstyrelsens prioriteringslista över vad somska göras inom området otillräcklig fysisk aktivitet hos vuxen (grad 3). Detbör finnas en outnyttjad potential hos fysioterapeuten att samtala medpatienter om levnadsvanor, men det saknas systematik och tydliga rutiner för dettaarbete. Syftet med studien var att beskriva hur fysioterapeuterintegrerar frågor om levnadsvanor i den fysioterapeutiska undersökningen. Metod: Med kvalitativ ansats gjordes intervjuer medfysioterapeuter inom primärvården utifrån en frågeguide med öppna frågor. Resultat: Intervjuerna resulterade i följande fyra kategorier: 1) Fysioterapeutens förutsättningar, 2)Fysioterapeutens arbetssätt, 3) Fysioterapeutens yttre drivkrafter, 4)Fysioterapeutens inre drivkrafter Konklusion: I fysioterapeutens arbete med sjukdomsförebyggande metoder finns olika hinderoch möjligheter som bör identifieras och beaktas. För att samtal om patienterslevnadsvanor ska integreras i den fysioterapeutiska undersökningen behövsstrategier och rutiner som utgår ifrån de möjligheter och hinder somfysioterapeuterna beskriver.

Introduktion: Hemsjukvård innebär vård i ordinärt boende. Fysioterapeuter ansvarar över habilitering och rehabilitering. Hemsjukvården kommunaliserades 2013 i Norrbottens län samt 2008 i Kalmars län. Kompetensbeskrivning, som innehåller krav på kompetens inom yrkesområden, saknas för fysioterapeuter. Fysioterapeuten och arbetsgivaren har ett gemensamt ansvar gällande kompetensutveckling. Många fysioterapeuter arbetar idag tillsammans med andra professioner inom hemsjukvården, men det ges ingen tydlig bild av vad hemsjukvården ska innehålla. Syfte: Syftet var att kartlägga fysioterapeutiska arbetsuppgifter, samverkan mellan olika professioner, möjligheter till kompetensutveckling samt tillvaratagande av kompetens hos fysioterapeuter inom hemsjukvården i två län i Sverige, Norrbotten- och Kalmars län. Metod: En tvärsnittsstudie med egen konstruktion av enkätfrågor i EvaSys. En pilotstudie gjordes genom ”think-aloud”. Inklusionskriterierna var leg fysioterapeut/sjukgymnast, verksam inom den kommunala hemsjukvården i utvalda kommuner i Norrbotten- och Kalmars län. Exklusionskriterierna var; verksam mindre än tre månader.  Datan samlades in med EvaSys och analyserades i Excel. Totalt skickades 68 enkäter ut.Resultat: Det var 50 enkäter som besvarades. Majoriteten var kvinnor och hade arbetat 2-5 år inom hemsjukvården. Vissa arbetsuppgifter som var listade i enkäten, exempelvis träning i hemmet, utfördes i mindre grad än andra arbetsuppgifter. Samverkan mellan professionerna var god. Brister kunde ses i möjligheter till kompetensutveckling i båda länen. Skillnader mellan länen fanns.Konklusion: Samtliga arbetsuppgifter som var listade i enkäten förekommer till viss del som verksam fysioterapeut inom hemsjukvården. Det finns en god samverkan med övriga professioner, dock inte helt tillfredsställande. Brister ses i kompetensutvecklingsmöjligheter. Kommunerna tar delvis tillvara på den fysioterapeutiska kompetensen.

Introduktion: Motorisk kontrollträning bygger på motorisk inlärningsteori och används för att korrigera rörelsemönster. Metoden har utvärderats för nack- och ländryggbesvär men ingen sammanställning har gjorts för skuldran. Syfte: Syftet med denna litteraturstudien var att undersöka vilket vetenskapligt stöd som motorisk kontrollträning har för skuldran och dess påverkan  på funktion, smärta och dyskinesi. Metod: Litteratursökningen gjordes i PubMed, Science Direct, Scopus, PEDro, SPORTDiscus och CINAHL. Sammanställning gjordes efter smärta, funktion och dyskinesi. Resultat: 13 studier inkluderades i denna sammanställning. Fem studier med RCT-design, tre tvärsnittsstudier och två case-studier, en A-B-A-design, en prospektiv single group pre-post design, en single-blind randomized controlled laboratory. Fyra studier hade ett interventionstillfälle och varade upp till en vecka. De övriga nio studierna varade 4-10 veckor. Nio studier identifierades för vardera utfallsmått. Smärta och funktion förbättrades i samtliga studier som undersökte de måtten efter intervention jämfört med baseline. Dyskinesi förbättrades i tre studier, en studie förblev oförändrad medan fem studier visade på blandade resultat för sina utfallsmått. Konklusion: Resultatet av denna litteraturstudie indikerar att motorisk kontrollträning har positiv påverkan på utfallsmåtten smärta och funktion. Gällande dyskinesi sågs positiva tendenser men ingen slutsats kan dras då det är en stor spridning gällande utfallsmått och resultat. Resultatet kan dock inte enbart tillskrivas motorisk kontrollträning. Standardiserade tester och utvärderingsinstrument för dyskinesi efterfrågas samt fler studier som undersöker utfallsmåtten smärta, funktion och dyskinesi tillsammans.

Bakgrund: Anknytningsmönstrens betydelse har lyfts inom smärtforskning. Studier om hur fysioterapeuter använder sig av denna kunskap saknas i nuläge. Syfte: Syftet med studien var att beskriva fysioterapeuters upplevelse av hur ett anknytningsperspektiv kan komma till uttryck med fokus på behandling av patienter med smärta. Metod: Studien hade en kvalitativ design. Semistrukturerade intervjuer utfördes med sju kliniskt verksamma fysioterapeuter, som alla arbetar utifrån ett anknytningsperspektiv. Intervjuerna transkriberades och analyserades med kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultat: Analysen utmynnade i fem huvudkategorier med inbördes rangordning: Medvetenhet i behandlingsrelationen, Fysioterapeutens förståelse för patienters olika reaktioner, beteenden och behov utifrån anknytningsteori, Tydlighet i behandlingsrelationen, Aktivt arbete med behandlingsrelationen och Behandlingsfokus på patienters svårigheter utifrån uppfattat anknytningsmönster. Det övergripande temat var Behandlingsrelationen som central fokus. Konklusion: Anknytningsperspektivet inom fysioterapi kommer till uttryck via en ökad medvetenhet om och förståelse för relationella aspekter i behandlingssituationen utifrån ett utvecklingspsykologiskt perspektiv. Fysioterapeuterna beskriver att de arbetar aktivt och med tydlighet för att skapa en god arbetsallians där patienten blir nyfiken och reflekterande över sin kropp och dess symptom som exempelvis smärta, i syfte att bli delaktig i att hitta lösningar och övervinna problem i nära och tillitsfullt samarbete med sin behandlare. Affektiv intoning och affektmedvetenhet i behandlingsrelationen tillmäts stor betydelse.

Bakgrund: Långvarig smärta är ett vanligt förekommande problem och bidrar till lidande för den det drabbar, samt för med sig stora kostnader för samhället. Multimodal rehabilitering (MMR) sker i team utifrån ett biopsykosocialt synsätt och är en lämplig rehabiliteringsform för personer med långvarig smärta. Detta betyder att förutom fysiologiska aspekter omfattar behandlingen kognitiva, psykologiska, beteendemässiga och arbetsrelaterade komponenter. Syfte: Att utvärdera effekten av MMR för patienter med långvarig smärta inom primärvård avseende upplevd aktivitetsbegränsning, self-efficacy, samt sömnkvalitet. Metod: Studien hade en jämförande kvasiexperimentell design. Redan insamlad data via självskattningsformulär från 50 patienter analyserades efter MMR jämfört med före. De mätinstrument som användes var Pain Disability Index, Self-efficacy Scale samt två frågor om sömn. Resultat: Patienternas upplevda aktivitetsbegränsning minskade signifikant efter rehabiliteringen och self-efficacy ökade signifikant. Inga skillnader i sömnen kunde ses efter MMR jämfört med före. Slutsats: MMR i denna form förbättrade patienternas upplevda aktivitetsbegränsning och ökade self-efficacy, men avseende sömnkvalitet framkom ingen skillnad. För att bättre kunna möta och behandla sömnproblem hos smärtpatienter föreslås förbättringar i innehållet i MMR angående de behandlingsmodaliteter som erbjuds.

Bakgrund: I vården i Sverige möts människor från olika kulturer och en insikt om hur den egna kulturen påverkar fysioterapeuten är en värdefull komponent i att kunna erbjuda god vård. Genom självreflektion över möten med människor från andra kulturer kan fysioterapeuten lära om sig själv och påbörja resan mot kulturell kompetens. Syfte: Att genom en strukturerad självreflektiv process utforska den egna fysioterapeutiska förförståelsen under klinisk praktik i en ny kulturell kontext. Metod: En kvalitativ studie med utforskande design och induktiv ansats. En kritisk incident från utlandspraktiken upplevdes och reflekterades över både enskilt samt med medförfattare och akademisk handledare genom ett reflektivt ramverk. Materialet analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultatet: Trots att studenterna åkte till olika länder med kulturella skillnader kom utfallet från analyserna att likna varandra. Det var det sociala samspelet mellan kliniska handledare, student och patient som upplevdes utmanande och annorlunda. Slutsats: Studenterna upplevde sig utveckla en större förståelse för att kulturen påverkar människor att agera annorlunda än de var vana vid hemma. De insåg att deras förförståelse av fysioterapi var baserad på behandlingsmetoder men lärde sig att det sociala samspelet mellan fysioterapeut och patient är mycket viktigt för yrket. Författarna lärde sig även att det sociala samspelet påverkas av den kulturen man tillhör.

Bakgrund: Ryggsmärta är ett vanligt problem i Sverige och medför stora samhällskostnader. Diskbråck är en skada som kan orsaka smärta vid lumbala ryggproblem och livstidsincidensen av symptomgivande diskbråck ligger någonstans mellan 1.3-5.3%. I Sverige rekommenderas konservativ behandling vid diskbråck i ländryggen framför operation, det finns dock indikationer som kan tyda på att det behövs en operation exempelvis ischiassmärta som strålar nedanför knäleden. I Sverige under 2013 utfördes 2262 diskbråcksoperationer. Träning med fysioterapeut postoperativt har visat sig ge snabbare förbättring och bättre slutresultat. Eftersom det finns olika träningsmetoder för postoperativ rehabilitering ser vi ett behov att sammanställa detta. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att sammanställa de träningsinterventioner inom fysioterapeutisk rehabilitering som beskrivs i litteraturen för postoperativt lumbalt diskbråck. Metod: Datainsamlingsmetoden har skett genom att söka i databaserna PubMed, CINAHL,Web of Science och Google Scholar. Totalt inkluderades 14 studier. Resultat: Litteraturöversikten visar att sju olika träningsinterventioner har använts för postoperativa lumbala diskbråck. Resultatet presenterar också vilken form av övningar, volym, frekvens, intensitet, duration och postoperativ start. Konklusion: Det är skillnad gällande upplägg även inom samma träningskategori i de separata studierna. Tydligheten kring programmen är något som kan förbättras i framtida studier för att enklare tillämpa klinisk implikation.

Introduktion: Smärta är den vanligaste orsaken till att människor i Sverige söker vård inom primärvården idag. Smärta kan delas in i smärtklassifikationer där den vanligast förekommande är nociceptiv smärta. Två behandlingsmetoder svenska fysioterapeuter använder kliniskt vid behandling av smärta är akupunktur och dry needling. Vid akupunktur används nålar i specifika akupunkturpunkter och vid dry needling används nålar direkt i aktiva triggerpunkter eller smärtsam- och stel muskulatur. Det är inte bevisat hur akupunktur och dry needling fungerar men samma verkningsmekanismer tros förklara båda behandlingsmetoderna. Åsikterna är delade inom forskningsvärlden och bland svenska fysioterapeuter huruvida behandlingsmetoderna överhuvudtaget ska användas kliniskt till följd av bristande evidens. Syfte: Syftet var att undersöka svenska fysioterapeuters användning samt uppfattning om behandlingsresultat av dry needling och akupunktur. Metod: För att besvara syftet genomfördes en enkätundersökning med två urvalsmetoder. En egenkonstruerad e-enkät användes som utformades efter källor, inkluderingskriterier och andra enkäter. Resultat: 60 svar analyserades. 51 fysioterapeuter hade utbildning i akupunktur, av dessa använde 22% aldrig behandlingsmetoden. 19 fysioterapeuter hade utbildning i dry needling, av dessa använde 11% aldrig behandlingsmetoden. Bäst behandlingsresultat upplevdes vid behandling av nociceptiv smärta. Det fanns inget statistiskt samband mellan ålder och användning av behandlingsmetoderna eller användning och tid med utbildning i metoderna. Konklusion: Ett större antal fysioterapeuter använde akupunktur jämfört med dry needling. Främsta anledningen till att de med utbildning inte använde behandlingsmetoderna var bristen på evidens. Gemensamt för behandlingsmetoderna var att bäst behandlingsresultat upplevdes vid behandling av nociceptiv smärta. Baserat på denna studie finns behov av fler studier som undersöker dry needling och akupunktur i syfte att påverka evidensgraden.

Bakgrund: Inom svensk sjukvård används medicinsk yoga som behandling. Tidigare forskning har visat på positiva effekter hos patienter med olika symtom och sjukdomstillstånd men den tillgängliga evidensen är låg till måttlig. Fysioterapeuters erfarenhet av behandlingen har tidigare inte studerats.  Syfte: Att beskriva fysioterapeuters erfarenheter och tankar om yoga som behandling inom primärvården. Metod: En kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade intervjuer genomfördes under 2023 med fem kvinnliga fysioterapeuter med 7-10 års erfarenhet av yoga som behandling inom primärvården i Östergötland. Studiens intervjumaterial analyserades enligt en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats.  Resultat: Analysen resulterade i huvudkategorierna; “Fysioterapeutens roll vid yoga”, “Genomförande av yoga som behandling”, “Patienten beskriven utifrån fysioterapeutens perspektiv” och “Yoga som behandling”, med tillhörande underkategorier. Yoga beskrevs som en tillåtande behandling som passar flera patientgrupper då den går att individanpassa. Kunskapen om yoga behöver stärkas för att öka förståelsen av behandlingsformen. Konklusion: Fysioterapeuterna uppfattar yoga som en tillåtande behandlingsform med ett biopsykosocialt perspektiv som är användbar vid behandling av flertalet patientgrupper. Fysioterapeuterna ser att de har en viktig roll i att individanpassa behandling och att personliga egenskaper och pedagogisk förmåga är betydande för upplevelsen av behandlingen. Det finns ett värde i att öka kunskapen om yogans effekter.