Syftet med denna uppsats är att ta reda på vad Christopher-gillet i Långshyttan var för en slags förening samt vad de gjorde? Tiden som denna undersökning rör är 1944-1954. De tre frågeställningarna är: 1. Vilket syfte hade Christopher-gillet? 2. Vilka och hur många var medlemmar? 3. Vad ingick i Christopher-gillets verksamhet? Resultatet är att Christopher-gillet var i det närmaste en sällskapförening, termen sällskapsförening kommer ifrån Sören Larssons bok Förening och gemenskap. Det källmaterial som användes var Christopher-gillets medlemsmatrikel och mötesprotokoll åren 1944-1954. Christopher-gillets egen tidning Husby-rocken är även den använd som källmaterial.

Filipstads Gille är en historisk förening som värnar om Filipstads historia. Gillet har genom sin samling och dokumentation, arbetat för att presentera stadens historia. Vilket bland annat sker via den egna tidskriften Vår Stad som ges ut årligen. Gillet är en av många enskilda arkivbildare i Sverige som inte inkluderas i arkivlagen, som bland annat skrevs för att skydda och bevara handlingar av kulturell eller historisk betydelse för landet. Trots detta finns ett glapp som gynnar den offentliga, gentemot den privata sektorns arkiv, och ett viktigt perspektiv i historieskrivningen riskerar att förloras innan man insett dess betydelse. Filipstads Gille är en ideell och allmännyttig förening vilken faller under den privata sektorn istället för den offentliga (statliga och kommunala). Enligt arkivlagen är den privata sektorn reglerad, men har inte samma skydd som den offentliga när det gäller arkivverksamheten. Därmed kommer frågeställningen; vilka skillnader som finns i lagen, vad innebär dessa skillnader för offentliga respektive enskilda arkiv, och hur hanterar Filipstads Gille sin arkivgenererande verksamhet och handlingar? Syftet med denna uppsats är att studera Filipstads Gille för att se hur deras verksamhet förhåller sig till lagstiftningen, med fokus på arkivverksamheten.

人類書寫歷史，可視為文本不斷細小分割重組的過程，這種斷裂與重組的現象，及至超文本應用後臻至高峰。「超文本」並非單純將書寫媒介由紙張移植至螢幕，而是利用電腦「斷裂」、「交錯連結」、「非線」、「多向」等特質，營造與印刷技術截然不同的文本。它提供文本無比的可塑性，更具體實現了解構理論對「文本」的各種假設。 小說家波赫士曾於1962年假想一種混沌、斷裂、多向、非線性的小說型式;而德勒斯亦於1987年提出「遊牧」理論與「無中心」、「無階層」、「隨機組合」等概念。然而要在印刷小說中建構這種「歧路花園」，無非是緣木求魚，充份切割的傳統文本，充其量只是一堆碎紙片而已。墨梭則成功地以超連結整合碎裂辭片，具體在《勝利花園》中塑造了真正的「歧路」。在其獨特斷裂結構中，不但每個角色都擁有對等獨立的發聲空間，讀者更不再只是聽眾，而可以參與對話，平等發聲。 本論文分為四章，第一章專論超文本定義與演進；第二、三章試從「介面」與「情節」兩方面切入，分析墨梭超文本小說《勝利花園》如何實現德勒斯遊牧敘述與巴赫汀複調理論。最後則就當前超文本研究發展，提出未來展望。 / The history of human writing is a continual process of decomposition and re-permutation, and the process reached its climax after the application of hypertextual technology in the late twentieth century. Hypertext is not the simple transplantation of text from page to screen but an innovative technology which is fragmentary, interconnected, nonlinear and multidirectional. It provides an environment of incomparable textual malleability and further fulfills many deconstructive hypotheses about text. In 1962, Jorge Luis Borges suggested a fragmentary, chaotic, nonlinear and multidirectional narrative for the novel. In 1987, Gilles Deleuze presented the theory of nomadism and suggested the a-centered, non-hierarchic and randomly permuted structure. It was impossible, however, to create such a “Garden of Forking Paths” in the printed novel. The thoroughly decomposed text is nothing more than a heap of contradictory segments of paper. It is Stuart Moulthrop who successfully consolidated the fragmentary lexias with the hypertextual links and created a genuine “garden of forking paths” in Victory Garden. The fragmentary structure of Victory Garden helps the characters in the novel articulate themselves equally and independently, and the reader, the formerly auditor of the dialogue, can participate in the hyperfiction, too. This thesis is divided into four chapters. The first chapter introduces the rationale and the history of hypertext. The second and third concentrate upon the interface and the “plots” of Victory Garden respectively to see how it better fulfills Deleuze’s nomadism and Bakhtin’s theory of polyphony. In the final chapter, the future of hypertextual studies are discussed.