Este trabalho procurou por evidências das ocupações sambaquieiras para fora dos sambaquis, buscando eventos de ocupação relativos aos concheiros, mas externo a eles em áreas de alta dinâmica sedimentar. Para tanto se consorciou o radar de penetração de solo (GPR) ao sistema de navegação global por satélite (GNSS), funcionando em modo cinemático de tempo real (RTK), em um esforço de sensoriamento remoto em meio a um campo de dunas no Município de Jaguaruna, no litoral de Santa Catarina. Conseguimos, através do sensoriamento, realizar prospecções arqueológicas e encontrar estruturas marginais aos concheiros, previstas em estudos anteriores que apontavam a remobilização de material processados em outras áreas para dentro dos sambaquis. Encontramos, mapeamos, escavamos, descrevemos e amostramos essas estruturas peri-sambaquieiras no entorno do Sambaqui da Figueirinha II de forma a apresentarmos um panorama da distribuição espacial e temporal destas estruturas. / The work presented here searched for evidences of mound builder\'s occupation outside the shell mounds itself, in search of events related to the shell mounds, but external to it in a very dynamic area. We have integrated the GPR and GNSS-RTK technologies in order to take the archaeological research regarding the shell mound cultures outside the mounds, by remote sensing areas in which extensive sand dunes are found in search of evidence regarding the mound builder\'s settlement in the areas surrounding the mounds, which the existence was predicted in previous studies. In this sense, we integrate the technologies and carried out the sensing of the Figueirinha Region in Santa Catarina State. We have found, mapped, excavated, described and sampled the extra-mounds archaeological occurrences surrounding the Figueirinha II shell mound, in order to presenting an overview of the spatial and chronological distributions of such structures.

Syftet med examensarbetet var att undersöka och jämföra mätnoggrannheten vid NRTK-mätningar hos tre olika GNSS-mottagare i olika prisklass. GNSS-mottagarna som användes är SatLab 300, Leica Viva GS15 och Trimble R10. Studien delades in i två olika mätserier. I mätserie 1 utfördes mätningar på olika avstånd från närmaste fysiska SWEPOS-station (Klass A) för att undersöka skillnader i mätresultat från de olika GNSS-mottagarna. Mätningar i mätserie 1 utfördes i olika områden på avstånd mellan 3 och 4 km (Skåre/Råtorp), 6 och 7 km (Våxnäs/Kronoparken), samt 17 och 20 km (Vålberg/Älvenäs) från närmaste fysiska SWEPOS-station (Klass A). I mätserie 1 användes fem av Karlstads kommuns polygonpunkter och fyra höjdfixar, några med fri sikt och några med delvis skymd sikt söderut pga. träd och/eller byggnader. När inga väsentliga skillnader i resultaten från mätserie 1 med avseende på olika avstånd till SWEPOS-stationen gick att fastställa, utfördes mätserie 2 på färre antal stompunkter belägna i Våxnäs och Kronoparken. Två polygonpunkter och två höjdfixar användes. Mätningarna genomfördes under tio till tjugo minuter vid varje mättillfälle. I mätserie 1 jämfördes SatLab 300 och Leica Viva GS15 mot stompunkterna, och vid mätserie 2 jämfördes SatLab 300, Leica Viva GS15 och Trimble R10 mot stompunkterna. I mätserie 1 mättes snabbpunkter med medelvärdesbildning av 25 epoker in vid varje mättillfälle. Detta upprepades under två återbesök olika dagar. I mätserie 2 mättes snabbpunkter med medelvärdesbildning av cirka 100 epoker in vid varje mättillfälle, vilket upprepades med två återbesök samma dag. Resultaten visar små skillnader i mätkvalitet för de olika GNSS-mottagarna vid mätning med NRTK. Trimble R10 presterar dock oftare ett marginellt bättre resultat i radiell avvikelse jämfört med de övriga GNSS-mottagarna, och marginellt bättre RMS-värden. På platser med svåra mätförhållanden har Leica Viva GS15 svårt att erhålla och hålla kvar fixlösning jämfört med de övriga GNSS-mottagarna, medan SatLab 300 istället erhåller fixlösning mycket lätt under dessa mätförhållanden. Trimble R10 arbetar inte med fixlösning på normalt vis, utan istället presenteras en noggrannhet kontinuerligt. / The objective of this paper was to test and compare three different GNSS-receivers’ accuracy, using NRTK. The instrument brands and models in the test were SatLab 300, Leica Viva GS15 and Trimble R10. The test was divided into two measurement series. Measurement series 1 was carried out in different areas with distances of 3-4 km (Skåre/Råtorp), 6-7 km (Våxnäs/Kronoparken), and 17-20 km (Vålberg/Älvenäs), respectively, from the closest physical SWEPOS-station (Class A). A total of nine control points in Karlstad municipality were used in measurement series 1, some with a total free line of sight southwards, and others partly obscured by buildings or trees.  The results of measurement series 1 shows no significant differences between the tested GNSS- receiver’s results regarding to different distances to the SWEPOS-station (Class A). Measurement series 2 focused on measurements was carried out in a more accurate way, at a smaller number of control points located in the Våxnäs and Kronoparken areas. The control points were measured during a period of 10 to 20 minutes at each control point. In measurement series 1 the SatLab 300 and the Leica Viva GS15 with known coordinates at the chosen control points was compared. In measurement series 2 the SatLab 300, the Leica Viva GS15 and the Trimble R10 with known coordinates at the chosen control points were compared. In measurement series 1 fast measurement (1 époque), and an average of 25 époques were measured at every control point, with two return visits, both at different dates. In measurement series 2, fast measurement (1 époque), and an average of 100 époques were measured at every control point, with two return visits at the same date. The overall results show no significant differences in accuracy of measurements using the different receiver’s in NRTK-mode. The Trimble R10 results, however shows slightly more accurate results when comparing radial deviation, and slightly better values when comparing RMS, relative to the other GNSS receivers. At control points with an obscured sight of view, the Leica Viva GS15 has difficulties obtaining a fixed solution, and flickers between a fixed and a float state. At those conditions, the SatLab 300 has no problem with obtaining a fixed solution, whereas the Trimble R10 instead works in a different way, continuously presenting the quality of the positioning.

Syftet med detta examensarbete är att jämföra kvaliteten som erhålls vid olika typer av fri stationsetablering. Tre olika metoder har jämförts vilka är etablering mot kända stompunkter (traditionell metod), etablering mot GNSS-bestämda punkter med snabb metod och etablering mot GNSS-bestämda punkter med långsam metod. Den snabba metoden går ut på att mäta in en punkt med fem (5) positionsbestämmelser med GNSS samtidigt som totalstationen mäter in punkten som ett bakåtobjekt. Varje punkt behöver då besökas endast en gång. Den långsamma metoden går ut på att mäta in alla punkter som ska användas som bakåtobjekt med tjugo (20) positionsbestämmelser med GNSS, för att därefter mäta in dem med totalstation. Varje bakåtobjekt måste då besökas två gånger. Arbetet utfördes i Arvika kommun. Tre stompunkter användes som huvudsakliga bakåtobjekt. Dessa punkter användes som bakåtobjekt för att jämföra kvaliteten på GNSS-mätningarna relativt de sanna koordinaterna på stompunkterna vilka hämtas från respektive punktbeskrivning. Olika antal bakåtobjekt mättes in med GNSS för att undersöka hur kvaliteten förändrades i takt med att fler bakåtobjekt tillkom. Fri stationsetablering genomfördes i varje metod med tre, fem och sju bakåtobjekt. Det gjordes tre mätomgångar för att kunna jämföra mätningarna med varandra. Slutsatser som dras är att vid uppdatering av primärkartan räcker det med att använda den snabba GNSS-metoden tillsammans med tre bakåtobjekt för att uppnå tillfredsställande kvalitet. Vid finutsättning bör den långsamma metoden med fem bakåtobjekt användas istället.  Arbetet beskriver även teorin bakom GNSS-tekniken och fri station. / The purpose of this degree project is to compare the quality obtained from different types of free station establishment. Three different methods have been compared. The methods are establishing towards control points (traditional method), establishing towards GNSSdetermined points with a fast method and establishing towards GNSS-determined points with a slow method. The fast method is to measure a point with five (5) positions with GNSS while the total station measures the point as backsights simultaneously. Using this method each point needs to be visited only once. The slow method is to first measure all points to be used as backsights with 20 positions with GNSS, then return to each point and measure them with the total station. Each point must then be visited twice. Three control points in the city of Arvika were used as backsights. It was also those points that were measured with GNSS to compare the quality of GNSS measurements relative to their "true" coordinates extracted from the point description. Different number of backsights were used to investigate how the quality changed as more backsights were added. Free station establishment was performed with each method using three, five and seven backward objects. Three measuring rounds were made to compare the measurements in each round with each other. Conclusions drawn are that, when updating the primary chart, it is sufficient to use the fast GNSS method along with three backsights to achieve satisfactory quality, but in construction measuring where the quality needs to be very high the slow method with five backsights should be used instead. The work also describes the theory behind GNSS technology and free station.

HMK Geodesi, GPS publicerades år 1996 och är fortfarande det regelverk som idag tillämpas vid statisk mätning med GNSS. Studien genomförs för att bidra med rekommendationer till nya HMK-Stommätning för statisk GNSS-mätning.   Studiens syfte var att undersöka baslinje- och sessionslängdens påverkan på lägesosäkerheten vid mätning av korta baslinjer. Eftersom studien skulle efterlikna mätning under praktiska förhållanden undersöktes baslinjelängder 0,7–100 km och sessionstider 20 min–6 h. Syftet var också att undersöka om lägesosäkerheten påverkas olika vid beräkning med de olika frekvenserna, L1, L1+L2 eller L3.   Två delstudier genomfördes i två olika geografiska områden. I Gävleområdet användes data från egna mätningar i kombination med data från en SWEPOS-station för beräkning av spridningen i position för korta baslinjer. I Göteborgsområdet har data erhållits från och beräknats mellan 14 SWEPOS-stationer. En felvektor har beräknats mellan stationens beräknade position i studien och en given position beräknad av SWEPOS.   I Gävleområdet var skillnaden i standardosäkerhet för koordinaterna mellan olika sessionstider mindre än 3 och 7 mm i plan respektive i höjd. För baslinjer upp till 5 km är spridningen i höjd i hälften av fallen mindre än i plan för frekvenserna L1, L1+L2 och L3. Vid längre sessioner gav frekvenserna likvärdiga resultat. I Göteborgsområdet ökade höjddifferensen i samband med baslinjelängden. Den tredimensionella avvikelsen för baslinjerna var 1–71 mm.   Lägesosäkerheten i plan påverkas inte nämnvärt av ökad baslinjelängd. Lägesosäkerheten i höjd blir större när baslinjelängden ökar. Till skillnad från tidigare studier ses ingen tydlig förbättring när sessionstiden ökar. / HMK Geodesy, GPS was published in 1996 and is still the regulations that currently apply to static measurement with GNSS. The study is conducted to provide recommendations for new HMK Control networks for static GNSS surveying.   The purpose of the study was to investigate how the baseline and session length influence the position uncertainty when measuring short baselines. A second purpose was to investigate whether there will be any difference in the position uncertainty when using different frequencies: L1, L1 + L2 or L3. The study investigates baseline lengths 0,7–100 km and session lengths 20 min–6 h. The study was designed to mimic measurements during practical conditions and investigate the position uncertainties that can be expected to be achieved by users.   Two sub-studies were conducted in two different geographical areas. In the Gävle area self-produced data was used combined with data from a SWEPOS station for calculating the spread in the position for short baselines. In the Gothenburg area the data was obtained from observations of known SWEPOS reference stations. An error vector was calculated between the station's estimated position of the study and a given position calculated by SWEPOS.   In the Gävle area the differences in standard uncertainty between different session lengths for the coordinates were less than 3 mm and 7 mm in plane and height. For baselines up to 5 km the spread in height in half of the cases was lower than in plane for the frequencies L1, L1+L2 and L3. During longer sessions the results for the different frequencies are equal. In the Gothenburg area the height differences increased when associated/combined/correlated with baseline length. The three-dimensional deviations of the base lines were 1–71 mm.   The position uncertainty in plane is not affected significantly by increased baseline length. Location Uncertainty in height becomes larger when baseline length increases. Unlike previous studies our study showed no clear improvement in position uncertainty when session length increases.

Studiens syfte var att genom UAS-fotogrammetri se om det var möjligt att uppnå en mätosäkerhet på 2–3 cm samt se om det är möjligt att använda sprayfärgade kryss som markstöd istället för masonitplattor med målade timglas och ändå uppnå samma mätosäkerhet. Detta gjordes från två olika flyghöjder, 80 m och 110 m för att få en till dimension på studien. Markstöden mättes in med GNSS och i studien användes UAS DJI Phantom 4 v2.0 vid flygfotograferingen. I plan kontrollerades kartan genom detaljmätning med hjälp av multistation etablerad med 180-sekunders metoden. Kontroll av kartan i höjd gjordes genom inmätning av kontrollprofiler med GNSS och multistation. Totalt bearbetades data från 4 inmätningar, data från 80 m där markstöd bestått av masonitplattor respektive sprayfärgade kryss och det samma från 110 m. Databearbetningen utfördes i Agisoft PhotoScan där bilderna bearbetades till en ortofotomosaik, DEM och DSM. Ortofotomosaiken och DEM importerades sedan till ArcMap för skapande av baskarta och för kontroll av koordinaterna i plan. Markmodellen importerades till SBG Geo för vidare bearbetning och kontroll av avvikelse mellan kontrollprofilerna och DEM.  Resultatet av 42 st detaljmätningar gjordes genom beräkning av RMS-värdet mellan inmätta koordinater och motsvarande punkt i kartan. Vid flygfotografering från 80 m visade timglas ett RMS-värde på 0,038 m och kryss ett RMS-värde på 0,039 m. Motsvarande från 110 m visar att timglas gav ett RMS-värde på 0,062 m och kryss på 0,048 m. Alla inmätningar utom timglas från 110 m klarar toleransen mot HMK – Geodatakvalitet som är 5 cm och när enbart marknära objekt mättes gav det ett RMS-värde i plan på 0,026 m för timglas från 80 m och 0,023 m för kryss. 2–3 cm mätosäkerhet uppnåddes därmed. Från 110 m blev värdet 0,054 m med timglas och 0,035 m med kryss.  Kontroll av höjdosäkerhet gjordes enligt SIS-TS 21144:2016, där 12 kontrollprofiler mättes in och jämfördes mot DEM. Resultatet från 80 m med timglas som markstöd visade en total medelavvikelse på 0,006 m med 0,019 m i standardosäkerhet. Från samma flyghöjd, men med inmätningar av kryss visade ett resultat om -0,001 m med standardosäkerhet 0,030 m. Från den högre flyghöjden med timglas genererades en total medelavvikelse på 0,010 m med standardosäkerhet 0,033 m. Motsvarande genererade kryss en total medelavvikelse på 0,026 m med standardosäkerhet 0,040. Alla 4 markmodellerna klarar den efterfrågade mätosäkerheten om 2–3 cm. / The aim of this study was to collect data through UAS photogrammetry and investigate if it was possible to achieve an uncertainty of 2-3 cm. The second aim was to investigate if it was possible to use spray-colored crosses as control points (GCP) instead of hourglass-painted fibreboards to achieve the same uncertainty. This was done from two different flight heights, 80 m and 110 m to add another dimension to the investigation. The GCPs were measured with GNSS and in the study a UAS DJI Phantom 4 v2.0 was used for aerial photography. The plane coordinates was checked by measuring details using multistation established with the 180-second method. Height control was done by measuring profiles with GNSS and multistation. All together data from 4 measurements were processed; from 80 m where GCPs consisted of hourglass and crosses, respectively, and the same from 110 m. The processing was performed in Agisoft PhotoScan where the images were aligned to an orthophoto mosaic. A DEM and DSM were also created. The orthophoto mosaic and DEM were used in ArcMap for digitizing a base map and for checking the plane coordinates. The DEM was imported to SBG Geo for further processing and control of deviation between profiles and DEM.  The result of the 42 measured details was made by calculating the RMSE value between the measured plane coordinates and the corresponding points in the map. In aerial photography from 80 m, hourglass showed an RMSE value of 0.038 m and crosses an RMSE value of 0.039 m. Corresponding from 110 m, hourglass gave an RMSE value of 0.062 m and a cross of 0.048 m. All measurements except hourglass from 110 m can withstand the tolerance to HMK – Geodatakvalitet (2017) which is 5 cm. If only ground-level objects were to be measured the RMSE value of 0.026 m for hourglass from 80 m and 0.023 m for crosses reached the wanted measurement uncertainties of 2–3 cm. From 110 m the value was 0.054 m with hourglass and 0.035 m with cross.  The control of the height uncertainty was made in accordance with SIS-TS 21144:2016, where 12 profiles were measured and compared with the DEM. The result from 80 m with hourglass showed a total mean deviation (MD) of 0.006 m with 0.019 m in standard deviation (SD). From the same flight height, but with crosses, a result of -0.001 m with SD showed 0.030 m. From the higher height with hourglass, a total MD of 0.010 m with SD 0.033 m was generated. The corresponding crosses got a MD of 0,026 m and a SD of 0,040 m. All 4 DEM can handle the required measurement uncertainty of 2-3 cm.

This thesis deals with a processing and evaluation of GNSS data measured during the years 2001 - 2012 in geodynamical network Sněžník. The aim of the thesis is a detection of possible horizontal and vertical displacements of points in this network. The thesis also deals with comparison of results determined by only GPS and both GPS and GLONASS measurements. Graphic interpretation of displacements’ evolution during the whole monitored period is one of the results of this thesis.

I studien undersöktes hur en högre noggrannhet på fastighetsgränserna i registerkartan vid utbyggnad av VA-nät kan uppnås och vilka problem som kan uppstå om registerkartan inte stämmer. I studien undersöktes också hur stora avvikelserna är mellan registerkartans fastighetsgränser och gränserna i verkligheten och vilka mätningar som behöver utföras för att korrigera noggrannheten i registerkartan. Även en undersökning av vilka konsekvenser det kan leda till om registerkartan har en stor osäkerhet utfördes. För att besvara de frågeställningar som ställts genomfördes en fallstudie, där fältarbete och en enkätundersökning ingick. Fältarbetet genomfördes på landsbygden i Sunne kommun i områdena Karsbol och Tomthult. I dessa områden hade fastighetsgränserna varierande noggrannhet enligt registerkartan. För att undersöka fastighetsgränsernas noggrannhet i registerkartan mot de fysiskt markerade gränspunkterna tillämpades GNSS-mätning. Inför mätningen granskades fastighetsrapporter och förrättningskartor. En enkätundersökning genomfördes för att få en bredare bild av vilka problem registerkartans brister kan medföra. Vid denna enkätundersökning deltog nio personer med olika arbetstitel. Registerkartan ingår i fastighetsregistrets allmänna del, där bland annat information om fastigheternas och samfälligheternas registerbeteckning, tillkomstsätt och areal uppges. Den redovisning av fastighetsgränser som sker i registerkartan har inte någon rättsverkan utan det är förrättningsakten med tillhörande förrättningskarta som besitter detta. Mätningarna utfördes med hjälp av GNSS-mätning och nätverks-RTK, där flera SWEPOS-stationer och driftledningscentraler samverkar för att kunna ge en så korrekt position som möjligt. Resultatet från fältarbetet visar att gränspunkters lägen enligt registerkartan skiljer sig märkbart från motsvarande inmätta gränspunkter. Av resultatet framgår det att avvikelsen är större i området Karsbol, där inmätning av gränspunkterna skett i slutet på 1920-talet, än vad det var i området Tomthult där inmätning skett i närtid. En ersättningsberäkning genomfördes för att få en uppfattning av vilka konsekvenser som orsakas av registerkartans osäkerhet. Studien visar i sin helhet att det krävs mycket arbete för att uppnå hög noggrannhet över hela registerkartan. För att utreda andra konsekvenser som registerkartans osäkerhet kan leda till krävs ytterligare studier inom området. / Cadastral index maps are used by most municipalities on daily basis. However, the map partly has a low accuracy and problems can arise, for example, in the development of water and sewer networks, where it may be asked whose property the intrusion will take place on. Little scientific work has been done regarding investigation of the low accuracy of the property boundaries, because the work is time-consuming. The study was carried out in collaboration with the municipality of Sunne, and the areas that were investigated were Karsbol and Tomthult. This study is dealing with how to get a higher accuracy of the property boundaries on the cadastral index map can be achieved and what problem it can lead to if the map have poor quality. To investigate the property limits, the accuracy of the register map and the physically marked boundary points measured by GNSS-measurement. The survey was conducted to get a broader picture of what the problems the register map´s flaws may result in municipal work. The result shows that the cadastral index map is noticeably different from the actual boundary points and it would take a lot of work to get a high accuracy on the map. If the method is to be useful in practice, further investigation is required and measuring of more boundary points is necessary.

Galileo är ett Global Navigation Satellite System (GNSS) som används för positionering. Förutom Galileo finns även Global Positioning System (GPS) och Globalnaya Navigatsionnaya Sputnikovaya Sistema (GLONASS) vilka är de idag enda fullt operativa systemen. Galileo som är under utveckling har i april år 2020 26 satelliter i bruk och förväntas vara fullt operativt under 2020 med en konstellation av 30 satelliter. Vid statisk mätning används GNSS-teknik där minst två mottagare samlar observationer samtidigt under långa sessioner där positionen erhålls med efterberäkning. Syftet med denna studie var att undersöka huruvida Galileo genom statisk mätning kan tillföra lägre mätosäkerhet i olika GNSS-konstellationer tillsammans med GPS och GLONASS. Tvångscentrering utfördes över två kända positioner med mätning över två dagar på totalt 12 timmar. I efterberäkningen delades sessionerna in i 45 minuters observationer över fyra sessioner. Fem olika konstellationer av GNSS jämfördes: GPS, GPS och Galileo, GPS och GLONASS, Galileo och till sist där alla tre system användes ihop. Resultatet visade på en god precision med en lägesosäkerhet något större än förväntat. Session 1 fick högst värde på 4,7 cm från stompunkten. Lägst värde fick session 4 på 1,1 cm. Standardosäkerheten var däremot låg för alla konstellationer i sessionerna. Slutsatsen är att Galileo och GPS fick som enskilda konstellationer ett likvärdigt resultat för standardosäkerheten med statisk mätning. I gemensamma GNSS-konstellationer förbättras mätosäkerheter och indikerar även att användning av Galileo ger en förbättring i kombination med GPS och GLONASS. / Galileo is a new Global Navigation Satellite System (GNSS) which is still under development and is expected to be fully operational in 2020. Besides Galileo there are also the Global Positioning System (GPS) and the Globalnaya Navigatsionnaya Sputnikovaya Sistema (GLONASS) which are the only fully operational systems as of April 2020. The purpose of this study was to evaluate whether Galileo can provide better measurement accuracy in different GNSS constellations together with GPS and GLONASS through static surveying. Many scientific studies of Galileo GNSS have been done recently, and since additional satellites have become available the accuracy of the system has been increasing. This study uses static surveying method in order to evaluate Galileo’s positioning accuracy. Measurements over two known positions was done with post calculations to remove sources of error. The study shows that Galileo and GPS obtained as individual constellations an equivalent result, and in joint GNSS constellations Galileo shows improvements in combination with GPS and GLONASS.

In order to directly interface with signal broadcast by global navigation satellite systems (GNSS) – such as GPS or Galileo – for the purpose of calculating location, a potential user is required to extract great amount of information from interface control documents (ICD) as well as build custom software tools to process this information. This is time consuming and inefficient. Instead it would be great if such tools and information was readily available in one single project. This thesis addresses this issue by designing a universal data structure which is able to accommodate all necessary information to interface with any GNSS. Universal GNSS data structure is designed in such a way so that software tools can be entirely generic across all GNSS, i.e. do not include any functionality specific to only one GNSS. This is done by embedding certain logic parameters inside data structure itself, which determine how software tools behave. The data structure realized in the form of XML file with specific rules and syntax. Data from GPS and Galileo ICDs is scraped and compiled into XML file. A Rust tool-set is created to read XML file and extract information such as pseudo-random noise codes and navigation message structure. Using this information, it is possible to decode a raw bit stream broadcast by GNSS spacecraft, although currently additional tools need to be added to completely automatize this process.

Global Navigation Satellite Systems (GNSS) i kombination med Nätverks-RTK (NRTK) har idag blivit en vanlig metod för geodetiska inmätningar i plan och höjd. Inmätningar med NRTK har fördelen att de är relativt enkel att använda, ger koordinater i realtid och med låg mätosäkerhet (2–3 cm). Dock har användare rapporterat om att större avvikelser i höjd är vanligare än avvikelser i plan, vilka varierar över tid. Tidigare studier har inte funnit samband mellan avvikelser i höjd med NRTK och variationen över tid.  Studiens syfte var att undersöka hur resultatet av inmätta höjder med NRTK varierar över tid och vad som påverkar avvikelsen i höjd samt om det går att finna ett samband för avvikelserna.   I studien användes en GNSS-mottagare med NRTK för att på två stompunkter insamla mätdata en gång i minuten i tre timmar på varje punkt, under totalt två dagar. Mätdata som lagrades och analyserades var antal satelliter, PDOP, vertikal precision, och tidpunkt för inmätt höjd och höjdvärde. Under fältarbetet användes också två olika elevationsvinklar, 10 och 15 grader, för att se hur mätosäkerheten påverkades. Vidare utfördes en dubbelavvägning mellan stompunkterna som en kontroll av de angivna höjdkoordinaterna. Resultatet visar att variationen för enskild inmätt höjd är slumpmässig. En undersökning av PDOP, antal satelliter, horisontell och vertikal precision gav inga korrelationer till mätresultatet. Standardosäkerheten i höjd för mätserie på punkt 8316 med 10° elevationsvinkel beräknades till 1,2 cm och med en förändring till 15° elevationsvinkel 1,6 cm. På punkt 8318 med 10° elevationsvinkel beräknades 2,6 cm och med 15° elevationsvinkel 3,4 cm.  Analysen av mätdata förtydligar att behov finns för att öka tillförlitligheten vid GNSS-mätning med NRTK. Standardosäkerheten överskrider angiven mätosäkerhet för metoden, vid mätning på 8318 med 15° elevationsvinkel. Med elevationsvinkel 10° uppnås inte 68 % av mätningarna inom sigmanivå 2, och drygt 13 % återfinns inom sigmanivå 2–3. Vid en beräkning av standardosäkerhet, med medeltals-bildning, erhölls markanta förbättringar på punkt 8316 för båda mätserierna upp till 20 min medan det följande ger avtagande förbättringar. På punkt 8318 erhölls ständiga förbättringar kontinuerligt till 60 min vilket var den högsta gränsen som undersöktes. Differens mellan högsta och lägsta avvikelse för inmätt höjd, jämfört med känd höjd, beräknades till 9,2 cm för punkt 8316 med 15° elevation och 6,9 cm med 10°. Motsvarande för punkt 8318 med 15° beräknades avvikelsen till 16,5 cm och 12,3 cm för 10°. För GNSS-användare behövs insikt i att enskilda mätningar, med lågt angivna värden i handenheten, inte säkerställer goda mätresultat. Flera mätningar under kort tid kan ge mycket låg standardosäkerhet, men en timme senare kan samma låga standard-osäkerhet för nya mätningar fortfarande representera en avvikande inmätt höjd. Medeltalsbildning, tidsseparation och en lämplig elevationsvinkel är sannolikt krav för att tillförlitligt kunna säkerställa att metoden uppnår 2–3 cm mätosäkerhet i höjd för 68 % av mätningarna. / The usage of GNSS is becoming increasingly more common due to its efficiency and time saving capacities. Network-RTK is a method that uses relative positioning and is supposed to deliver measurements with a positional accuracy of about 2-3 cm for plane and height. Previous research shows variety in measuring results using NRTK at different times or days, but the focus was on other aspects than time itself. This study focused on time and its impact on GNSS-derived heights, linked to used methods for practical use of GNSS, and these results were meant to create guidelines or routines for increased reliability in measuring data if it exceeded the positional accuracy. Measurment data were gathered at two vertical control points during three hours each, on two separate days, with data being collected at a one-minute interval. The findings of this study show that the variety over time is random, and that there are no standard settings or routines that guarantee reliability for the method to deliver commonly stated positional accuracies. Although, we found that certain steps for improving measurements are time-separating, averaged measurements for at least twenty minutes, and a good understanding of how to set an appropriate elevation mask.