This report is presenting an approach that can be used to measure water surfaces in difficult conditions caused by dense vegetation and lack of nearby known points. The objective was to make a contribution to necessary measures for adaptation against floods in Grums Municipality along the stream Karlbergsån, which may occur when persistent rain raises the level of the stream. Along the river there are low-lying areas prone to flooding. According to Grums Municipality, the stream may widen where the water level differences are large, to create a better flow path and to counteract flooding. Grums Municipality was also interested in survey stormwater discharges which may affect the water level in the stream. The requirement for measurement accuracy must be reached is less than 0.1 m in height with the maximum of 10 m between the measured points in plane. The question we asked ourselves was: "How can an area be measured when there is a lack of nearby known fixpoints and when the visibility to satellites is poor due to dense vegetation?" To be able to measure the area, we established a net of temporary fixpoints with NRTK , which later was used for the measuring of water surfaces and stormwater discharges by using total station. For measuring, both prism and reflectorless measurement have been used. Coordinates for the net of temporary fixpoints, input water levels and storm water discharges are presented and the report files and coordinates for station establishment. Graphic elevation profiles of water levels are registered. Visualization was created by using aerial photographs and measured data showing the entire surveyed area, including free station establishment with directions to the reference points together with the measured fixpoints and stormwater discharges. We believe we have come below the accuracy requirement of 0.1 m and sought a distance between points at less than 10 m but in some places where the measurements were limited the distance is greater than 10 m.

Alla fastigheter inklusive fastighetsgränser i Sverige redovisas i ett nationellt, digitaltfastighetsregister. Fastighetsregistret redovisar fastighetsindelningen i Sverige samtinnehåller viktig information om varje fastighet. I studien undersöktes lägesosäkerheten påfastighetsgränspunkter för att se hur väl lägesosäkerheten stämmer överens med denangivna i det digitala fastighetsregistret. Områden för undersökning valdes utefter olikaårtionden för förrättning, varierande terräng och med olika lägesosäkerheter. De områdensom valdes var Rudsberg Strandvik, Arnäs samt Körsvik. Dessa har en variation mellanstugområde och skogsfastigheter. Rudsberg Strandvik tillkom på 1970-talet medan deandra är från 2000-talet. För att undersöka den specificerade lägesosäkerheten används GNSS-baserad NRTKmätning på varje enskild punkt. Med efterföljande bearbetning gavs koordinater som sedanjämfördes med de koordinater som fanns angivna i DRK. NRTK som mätmetod har visatsvara lämplig för två av tre områden. I det tredje skulle det vara lämpligt med kombineradNRTK och totalstation. Resultatet är varierande från de olika områdena. Vid Rudsberg Strandvik, Kristinehamnskommun, är 18 av 26 punkter inom den angivna lägesosäkerheten medan vid Arnäs, Grumskommun, visar lägesosäkerheten på att 11 av 23 punkter är inom angivna lägesosäkerheten.Resultatet av lägesosäkerheten vid skogsfastigheterna i Körsvik, Grums kommun, visar påatt alla de inmätta gränspunkterna hamnar inom den angivna lägesosäkerheten.Sammanfattningsvis visar mätningarna att 32 procent av punkterna inte når upp till denangivna lägesosäkerheten medan 68 procent gör det.

Sverige är uppbyggt av fastigheter och en fastighet avgränsas med hjälp av punkter, exempelvis dubb i berg eller rör i mark. Fastighetsgränsers fysiska läge stämmer inte alltid överens med koordinaterna i referenssystemet, vilket resulterar i avvikelser. Genom åren har flera referenssystem använts och vid varje byte genomförs en transformation mellan till- och frånsystemet. Idag är SWEREF 99 det mest tillämpade referenssystemet i Sverige vid mätning i plan. Syftet med studien var att utreda gränspunkter och stompunkter i del av området Ammenäs, Uddevalla kommun. Frågor som besvaras är: Hur väl stämmer de angivna, transformerade, koordinaterna i referenssystemet SWEREF 99 med gränspunkters och stompunkters fysiska läge? Vad kan vara orsaken till eventuella avvikelser? Påverkar eventuella avvikelser detpraktiska arbetet och vad kan de ge för effekter samt går det att komma till rätta med dem? Genom studien har både kvalitativ och kvantitativ metod tillämpats. Den kvalitativa metoden har används för faktainsamling, både via litteratur och genom intervjuer samt mailkontakt med personal på Uddevalla kommun. Den kvantitativa metoden användes för inmätning av fastighetsgränser och stompunkter. Insamlad mätdata jämfördes med de angivna koordinaterna i referenssystemet SWEREF 99. Resultatet har visat att avvikelser finns mellan de fysiska gränspunkterna och de angivnakoordinaterna i referenssystemet SWEREF 99. Stompunkterna i området stämmer dock väl överens med referenssystemet och därför kan det uteslutas att stompunkterna i systemet gett upphov till gränsernas avvikelser. Under studien har det framkommit att spänningar existerade redan under 1940-talet och de har sedan följt med i de olika referenssystemsbyten som gjorts genom åren. Spänningar kan uppkomma vid sammankoppling av olika stomnät och ge upphov till avvikelser vid mätning. Stomnätet i området är etablerat efter att de första fastigheterna bildades. Inför transformationen till SWEREF 99 utfördes stödmätning endast på stompunkterna, sålunda har alla gränspunkter transformerats tillsammans med punkterna. För att komma tillrätta med gränsernas avvikelser krävs en ny transformation där stödmätning görs även på gränspunkter. Då avvikelserna inte påverkar det praktiska arbetet i Ammenäs finns dock inga planer på att en sådan process ska genomföras för området. / Sweden is made up of properties and a property is bounded by means of markings, such as stud in rock or pipes in the ground. The physical location of a property's bounds does not always correspond with the coordinates in the reference system, resulting in discrepancies. Through the years, several reference systems has been used, and with each change implemented, a transformation between the old and the new system is done. Today SWEREF 99 is the most applied reference system in Sweden when measuring in the plane.The purpose of this study was to investigate the boundary markers and reference points in part of the area of Ammenäs in Uddevalla municipality. Questions to be answered is: How well does the physical boundary markers and the reference points correspond with the transformed coordinates in the reference system SWEREF 99? What can be the cause ofdifferences? How do deviations affect the practical work with ordinances in the area and how can these be overcome? Through the study, both qualitative and quantitative methodology were applied. The qualitative method has been used for fact collection, both through literature and through interviews and e-mail contact with staff at Uddevalla municipality. The quantitative method was used for the measurement of property boundaries and reference points. Collected data were compared with the coordinates in the reference system SWEREF 99. The results have shown discrepancies between the physical boundary markers and the transformed coordinates in the reference system SWEREF 99. Reference points in the area are consistent with the reference system. The gist of the result is that reference points in part of the area has not given rise to the boundary deviations. The study has revealed that discrepancies existed already in the 1940s, the deviations have since followed in the different reference system changes made over the years. Discrepancies can occur at the interconnection of different core networks and can cause differences in the measurement. The reference network was established in the area after the first properties were formed. Before the SWEREF transition only support measurement on the reference points was performed. To deal with the discrepancies, a new transformation which also supports measurements at boundary markings are needed. Since the deviations do not affect the practical work in Ammenäs, such a process will not take place.

Syftet med examensarbetet var att undersöka och jämföra mätnoggrannheten vid NRTK-mätningar hos tre olika GNSS-mottagare i olika prisklass. GNSS-mottagarna som användes är SatLab 300, Leica Viva GS15 och Trimble R10. Studien delades in i två olika mätserier. I mätserie 1 utfördes mätningar på olika avstånd från närmaste fysiska SWEPOS-station (Klass A) för att undersöka skillnader i mätresultat från de olika GNSS-mottagarna. Mätningar i mätserie 1 utfördes i olika områden på avstånd mellan 3 och 4 km (Skåre/Råtorp), 6 och 7 km (Våxnäs/Kronoparken), samt 17 och 20 km (Vålberg/Älvenäs) från närmaste fysiska SWEPOS-station (Klass A). I mätserie 1 användes fem av Karlstads kommuns polygonpunkter och fyra höjdfixar, några med fri sikt och några med delvis skymd sikt söderut pga. träd och/eller byggnader. När inga väsentliga skillnader i resultaten från mätserie 1 med avseende på olika avstånd till SWEPOS-stationen gick att fastställa, utfördes mätserie 2 på färre antal stompunkter belägna i Våxnäs och Kronoparken. Två polygonpunkter och två höjdfixar användes. Mätningarna genomfördes under tio till tjugo minuter vid varje mättillfälle. I mätserie 1 jämfördes SatLab 300 och Leica Viva GS15 mot stompunkterna, och vid mätserie 2 jämfördes SatLab 300, Leica Viva GS15 och Trimble R10 mot stompunkterna. I mätserie 1 mättes snabbpunkter med medelvärdesbildning av 25 epoker in vid varje mättillfälle. Detta upprepades under två återbesök olika dagar. I mätserie 2 mättes snabbpunkter med medelvärdesbildning av cirka 100 epoker in vid varje mättillfälle, vilket upprepades med två återbesök samma dag. Resultaten visar små skillnader i mätkvalitet för de olika GNSS-mottagarna vid mätning med NRTK. Trimble R10 presterar dock oftare ett marginellt bättre resultat i radiell avvikelse jämfört med de övriga GNSS-mottagarna, och marginellt bättre RMS-värden. På platser med svåra mätförhållanden har Leica Viva GS15 svårt att erhålla och hålla kvar fixlösning jämfört med de övriga GNSS-mottagarna, medan SatLab 300 istället erhåller fixlösning mycket lätt under dessa mätförhållanden. Trimble R10 arbetar inte med fixlösning på normalt vis, utan istället presenteras en noggrannhet kontinuerligt. / The objective of this paper was to test and compare three different GNSS-receivers’ accuracy, using NRTK. The instrument brands and models in the test were SatLab 300, Leica Viva GS15 and Trimble R10. The test was divided into two measurement series. Measurement series 1 was carried out in different areas with distances of 3-4 km (Skåre/Råtorp), 6-7 km (Våxnäs/Kronoparken), and 17-20 km (Vålberg/Älvenäs), respectively, from the closest physical SWEPOS-station (Class A). A total of nine control points in Karlstad municipality were used in measurement series 1, some with a total free line of sight southwards, and others partly obscured by buildings or trees.  The results of measurement series 1 shows no significant differences between the tested GNSS- receiver’s results regarding to different distances to the SWEPOS-station (Class A). Measurement series 2 focused on measurements was carried out in a more accurate way, at a smaller number of control points located in the Våxnäs and Kronoparken areas. The control points were measured during a period of 10 to 20 minutes at each control point. In measurement series 1 the SatLab 300 and the Leica Viva GS15 with known coordinates at the chosen control points was compared. In measurement series 2 the SatLab 300, the Leica Viva GS15 and the Trimble R10 with known coordinates at the chosen control points were compared. In measurement series 1 fast measurement (1 époque), and an average of 25 époques were measured at every control point, with two return visits, both at different dates. In measurement series 2, fast measurement (1 époque), and an average of 100 époques were measured at every control point, with two return visits at the same date. The overall results show no significant differences in accuracy of measurements using the different receiver’s in NRTK-mode. The Trimble R10 results, however shows slightly more accurate results when comparing radial deviation, and slightly better values when comparing RMS, relative to the other GNSS receivers. At control points with an obscured sight of view, the Leica Viva GS15 has difficulties obtaining a fixed solution, and flickers between a fixed and a float state. At those conditions, the SatLab 300 has no problem with obtaining a fixed solution, whereas the Trimble R10 instead works in a different way, continuously presenting the quality of the positioning.

Syftet med detta examensarbete är att jämföra kvaliteten som erhålls vid olika typer av fri stationsetablering. Tre olika metoder har jämförts vilka är etablering mot kända stompunkter (traditionell metod), etablering mot GNSS-bestämda punkter med snabb metod och etablering mot GNSS-bestämda punkter med långsam metod. Den snabba metoden går ut på att mäta in en punkt med fem (5) positionsbestämmelser med GNSS samtidigt som totalstationen mäter in punkten som ett bakåtobjekt. Varje punkt behöver då besökas endast en gång. Den långsamma metoden går ut på att mäta in alla punkter som ska användas som bakåtobjekt med tjugo (20) positionsbestämmelser med GNSS, för att därefter mäta in dem med totalstation. Varje bakåtobjekt måste då besökas två gånger. Arbetet utfördes i Arvika kommun. Tre stompunkter användes som huvudsakliga bakåtobjekt. Dessa punkter användes som bakåtobjekt för att jämföra kvaliteten på GNSS-mätningarna relativt de sanna koordinaterna på stompunkterna vilka hämtas från respektive punktbeskrivning. Olika antal bakåtobjekt mättes in med GNSS för att undersöka hur kvaliteten förändrades i takt med att fler bakåtobjekt tillkom. Fri stationsetablering genomfördes i varje metod med tre, fem och sju bakåtobjekt. Det gjordes tre mätomgångar för att kunna jämföra mätningarna med varandra. Slutsatser som dras är att vid uppdatering av primärkartan räcker det med att använda den snabba GNSS-metoden tillsammans med tre bakåtobjekt för att uppnå tillfredsställande kvalitet. Vid finutsättning bör den långsamma metoden med fem bakåtobjekt användas istället.  Arbetet beskriver även teorin bakom GNSS-tekniken och fri station. / The purpose of this degree project is to compare the quality obtained from different types of free station establishment. Three different methods have been compared. The methods are establishing towards control points (traditional method), establishing towards GNSSdetermined points with a fast method and establishing towards GNSS-determined points with a slow method. The fast method is to measure a point with five (5) positions with GNSS while the total station measures the point as backsights simultaneously. Using this method each point needs to be visited only once. The slow method is to first measure all points to be used as backsights with 20 positions with GNSS, then return to each point and measure them with the total station. Each point must then be visited twice. Three control points in the city of Arvika were used as backsights. It was also those points that were measured with GNSS to compare the quality of GNSS measurements relative to their "true" coordinates extracted from the point description. Different number of backsights were used to investigate how the quality changed as more backsights were added. Free station establishment was performed with each method using three, five and seven backward objects. Three measuring rounds were made to compare the measurements in each round with each other. Conclusions drawn are that, when updating the primary chart, it is sufficient to use the fast GNSS method along with three backsights to achieve satisfactory quality, but in construction measuring where the quality needs to be very high the slow method with five backsights should be used instead. The work also describes the theory behind GNSS technology and free station.

Behovet av mätning med totalstation har inom många områden minskat till förmån för mätning med GNSS-baserad teknik som ett resultat av dess större flexibilitet och ofta acceptabla osäkerhet. GNSS-baserad mätning kan dock begränsas av olika faktorer, vilket skapar ett behov av mätning med totalstation. Etablering av totalstation sker traditionellt genom kända punkter, men när dessa inte finns tillgängliga behövs andra metoder för etablering som ger en låg osäkerhet.  Syftet med denna studie är att undersöka två GNSS-baserade fri stationsetablerings-metoder. Realtidsuppdaterad fri station (RUFRIS) bygger på kombinerad mätning, där koordinaterna för minst 15 bakåtobjekt mäts in med NRTK samtidigt som totalstationen mäter längd och riktning mellan station och bakåtobjekt. 180-sekundersmetoden bygger på kontinuerlig mätning i tre minuter på minst tre punkter, för att sedan använda dessa punkter som bakåtobjekt under fri stationsetablering. Under tre dagar insamlades mätdata från totalt 60 etableringar i Skålsjön i Ovanåkers kommun. Totalt 30 etableringar per metod utfördes växlande med varandra för att få samma tidspåverkan för mätningarna. Platsen valdes till följd av en närliggande stompunkt av hög kvalitet samt en realistisk mätningsmiljö. Insamlade data bearbetades och beräknades med avseende på spridning och mätosäkerhet. Dessutom utfördes en tidsanalys av erhållna mätdata. Den enskilda standardosäkerheten för RUFRIS beräknades vara 6,7 mm i plan och 15 mm i höjd. För 180-sekundersmetoden beräknades standardsosäkerheten till 10 mm i plan och 7,2 mm i höjd. Enligt den lägeskontroll som utfördes i studien var det endast RUFRIS som klarade den beräknade toleransen i plan. I höjd var det enbart 180-sekundersmetoden som befann sig inom toleransen. RUFRIS klarade dock toleransen när samtliga grova fel uteslöts från beräkningen. Slutsatsen som drogs i denna studie var att RUFRIS lämpar sig väl för mätnings-situationer med fokus på plan i områden med god sikt. 180-sekundersmetoden lämpar sig däremot bättre till höjdmätning och kan potentiellt vara ett alternativ till avvägning när toleransen i höjd är inom 10 mm. Mätningarna utfördes under goda förhållanden med avseende på jonosfären, därav antogs upplevda störningar gällande erhållandet av fixlösning och mätvärden inte härstamma från denna felkälla. Mätosäkerheten ökade i samband med kraftigt snöfall, vilket tyder på att vädret påverkade resultatet. Sammanfattningsvis har båda metoderna sina styrkor och svagheter, men ingen av metoderna visade sig vara mer lämplig än den andra när etableringen avser mätning i både plan och höjd. / The purpose of this study is to investigate two GNSS-based methods of establishing a free total station. Due to technological advances made within GNSS-based measuring, the total station is seeing less use by surveyors in the field. Despite this, there are situations where GNSS-receivers might struggle and the need to use a total station arises. In these situations, there needs to be a reliable method of establishing the total station without known points and with a low uncertainty. This can be accomplished by utilizing real time updated free station (RUFRIS) and the 180-seconds method. Both RUFRIS and the 180-seconds method is frequently used by municipalities and companies, which raises the question about which of these methods performs better. To answer this, a comparison is made between these two methods regarding their uncertainty, their user friendliness, which situations they are best suited for and how different time aspects might affect them. A total of 60 establishments have been made over the course of three days while comparing the results to a known reference point. The results showed that RUFRIS is better suited for horizontal measurements, is quick to use and needs a larger area, while the 180-seconds method is better suited for vertical measurements, takes a bit longer and requires less space.

Global Navigation Satellite Systems (GNSS) i kombination med Nätverks-RTK (NRTK) har idag blivit en vanlig metod för geodetiska inmätningar i plan och höjd. Inmätningar med NRTK har fördelen att de är relativt enkel att använda, ger koordinater i realtid och med låg mätosäkerhet (2–3 cm). Dock har användare rapporterat om att större avvikelser i höjd är vanligare än avvikelser i plan, vilka varierar över tid. Tidigare studier har inte funnit samband mellan avvikelser i höjd med NRTK och variationen över tid.  Studiens syfte var att undersöka hur resultatet av inmätta höjder med NRTK varierar över tid och vad som påverkar avvikelsen i höjd samt om det går att finna ett samband för avvikelserna.   I studien användes en GNSS-mottagare med NRTK för att på två stompunkter insamla mätdata en gång i minuten i tre timmar på varje punkt, under totalt två dagar. Mätdata som lagrades och analyserades var antal satelliter, PDOP, vertikal precision, och tidpunkt för inmätt höjd och höjdvärde. Under fältarbetet användes också två olika elevationsvinklar, 10 och 15 grader, för att se hur mätosäkerheten påverkades. Vidare utfördes en dubbelavvägning mellan stompunkterna som en kontroll av de angivna höjdkoordinaterna. Resultatet visar att variationen för enskild inmätt höjd är slumpmässig. En undersökning av PDOP, antal satelliter, horisontell och vertikal precision gav inga korrelationer till mätresultatet. Standardosäkerheten i höjd för mätserie på punkt 8316 med 10° elevationsvinkel beräknades till 1,2 cm och med en förändring till 15° elevationsvinkel 1,6 cm. På punkt 8318 med 10° elevationsvinkel beräknades 2,6 cm och med 15° elevationsvinkel 3,4 cm.  Analysen av mätdata förtydligar att behov finns för att öka tillförlitligheten vid GNSS-mätning med NRTK. Standardosäkerheten överskrider angiven mätosäkerhet för metoden, vid mätning på 8318 med 15° elevationsvinkel. Med elevationsvinkel 10° uppnås inte 68 % av mätningarna inom sigmanivå 2, och drygt 13 % återfinns inom sigmanivå 2–3. Vid en beräkning av standardosäkerhet, med medeltals-bildning, erhölls markanta förbättringar på punkt 8316 för båda mätserierna upp till 20 min medan det följande ger avtagande förbättringar. På punkt 8318 erhölls ständiga förbättringar kontinuerligt till 60 min vilket var den högsta gränsen som undersöktes. Differens mellan högsta och lägsta avvikelse för inmätt höjd, jämfört med känd höjd, beräknades till 9,2 cm för punkt 8316 med 15° elevation och 6,9 cm med 10°. Motsvarande för punkt 8318 med 15° beräknades avvikelsen till 16,5 cm och 12,3 cm för 10°. För GNSS-användare behövs insikt i att enskilda mätningar, med lågt angivna värden i handenheten, inte säkerställer goda mätresultat. Flera mätningar under kort tid kan ge mycket låg standardosäkerhet, men en timme senare kan samma låga standard-osäkerhet för nya mätningar fortfarande representera en avvikande inmätt höjd. Medeltalsbildning, tidsseparation och en lämplig elevationsvinkel är sannolikt krav för att tillförlitligt kunna säkerställa att metoden uppnår 2–3 cm mätosäkerhet i höjd för 68 % av mätningarna. / The usage of GNSS is becoming increasingly more common due to its efficiency and time saving capacities. Network-RTK is a method that uses relative positioning and is supposed to deliver measurements with a positional accuracy of about 2-3 cm for plane and height. Previous research shows variety in measuring results using NRTK at different times or days, but the focus was on other aspects than time itself. This study focused on time and its impact on GNSS-derived heights, linked to used methods for practical use of GNSS, and these results were meant to create guidelines or routines for increased reliability in measuring data if it exceeded the positional accuracy. Measurment data were gathered at two vertical control points during three hours each, on two separate days, with data being collected at a one-minute interval. The findings of this study show that the variety over time is random, and that there are no standard settings or routines that guarantee reliability for the method to deliver commonly stated positional accuracies. Although, we found that certain steps for improving measurements are time-separating, averaged measurements for at least twenty minutes, and a good understanding of how to set an appropriate elevation mask.

En förtätning av Sveriges fasta referensnät SWEPOS® pågår för närvarande. De fasta referensstationerna i SWEPOS-nätet delas in i klass A och B med huvudsaklig skillnad i montering/placering av antenner och fästen. Under installationerna förankras klass Astationerna i berggrund medan klass B-stationerna monteras direkt på allmänna byggnader och anläggningar. Förtätningen sker primärt med B-stationer vilket innebär att SWEPOS-nätet består av dessa till ca 90 %. Förtätningen görs för att minska mätosäkerheten vid relativa mätningsmetoder som exempelvis NRTK (Network Real Time Kinematic). NRTK är den mest efterfrågade metoden idag och det finns ett behov från SWEPOS-användare att minska mätosäkerheten med NRTK. Eftersom förtätningen beräknas vara färdig under 2016 undersöks nu alternativa sätt att minska mätosäkerheten ytterligare med NRTK. Det här examensarbetet fungerar som en del i dessa undersökningar. Av den anledningen har det undersökts om positionsvariationer i B-klassade SWEPOS-stationer går att koppla till säsong (tid på året) eller montering/placering av antenn och fäste (monument). Med Fourier-analys av stationsobservationsdata (tidsserier) identifierades amplitudvärden hos periodiska funktioner som hade ett års våglängd. Värdena omberäknades i Excel vilket gav positionsvariationer i form av radiella amplituder (totala amplituder). Lantmäteriet förväntade att mellan 10-20 % av stationerna skulle ha höga totala amplituder, över 2 σ från stationsmedelvärden, i höjd eller plan. Därmed var en målsättning att undersöka denna förväntning. Ytterligare en målsättning var att undersöka om det fanns en tydlig “vintereffekt” inom SWEPOS.  Det vill säga om perioder med snö påverkar stationernas mätningar negativt eller inte.  Denna målsättning testades genom nollhypotesen: ”Det är högre total amplitud under snöperioden än under den snöfria perioden.”. Den tredje och sista målsättningen var att hitta ett förhållande mellan höga totala amplituder (höjd respektive plan) och monumentets montering/placering. Tidsserieanalys utfördes i programmet Tsview och dagliga koordinatobservationer från 217 B-klassade stationer analyserades. Efter bearbetning i Excel av utdatat från Tsview erhölls resultat. Totalt hade ca 18 % av stationerna höga positionsvariationer, i antingen höjd eller plan, vilket motsvarade förväntningen. Hypotesprövningen visade att det finns en signifikant “vintereffekt” men att den är begränsad till individuella stationer och vanligare i norra Sverige. Gällande positionsvariationer och montering/placering av antenn och fäste var det endast en klass som avvek nämnvärt. Denna var ”Taknock” och innebar att stationer som hade antennen och fästet placerade vid taknocken på en byggnad, hade högre positionsvariation (plan) i form av total amplitud.

<p>Inom Ammenäs området i Uddevalla kommun förekommer det spänningar/skillnader mellan fastigheternas gränspunkter som ligger i kommunens databas, och de gränspunktskoordinater som man får när man mäter med GNSS-utrustning, (detta trots det att båda systemen är i RT90 7.5 gon V).</p><p>Databasens koordinater har tidigare transformerats från Uddevallas lokala system U38, till RT90 7.5 gon V, och i GNSS-utrustningen används också RT90 7.5 gon V.</p><p>För att få ett homogent och överensstämmande koordinatsystem måste dagens stomnät och gränspunkter transformeras om till det system som GNSS-utrustningen använder (RT90 7.5 gon V).</p><p>Jag har provat ett antal olika transformationssamband för att komma fram till vilken metod som ger bäst resultat.</p><p>När det är så stora spänningar som i detta fall är den bästa metoden för att få ett bra resultat, att mäta flera mindre områden och transformera dem var för sig.</p><p>När man har fått fram en acceptabel noggrannhet på gränspunkterna, kan man utföra kommunala mätningsuppdrag med koordinater som kommer från GNSS-utrustningen, vilket var syftet med examensarbetet.</p> / <p>In the Ammenäs area within Uddevalla municipality there are some tensions/deviation between real estate boundaries that lies in the municipality database, and the boundary coordinates that are given from the GNSS-measure equipment, (despite that both systems are in RT90 7.5 gon V).</p><p>The real estate boundaries that lies in the database has previously been translated from Uddevalla local system U38, to RT90 7.5 gon V, and the GNSS-equipment also uses</p><p>RT90 7.5 gon V.</p><p>To get a homogeneous and concordant coordinate system, control points and the real estate boundaries has to be transformed to the system that the GNSS-system uses (RT90 7.5 gon V).</p><p>To get to the best result from a transformation method, I have tried a couple of transformation methods.</p><p>When there are such big tensions as in this case the best way to get to a good result is to transform smaller areas instead of the whole area at once.</p><p>When you have reached an acceptable accuracy in the boundary coordinates you can perform municipality measurement assignments with coordinates from the GNSS-equipment, which was the purpose with this examination.</p>

Inom Ammenäs området i Uddevalla kommun förekommer det spänningar/skillnader mellan fastigheternas gränspunkter som ligger i kommunens databas, och de gränspunktskoordinater som man får när man mäter med GNSS-utrustning, (detta trots det att båda systemen är i RT90 7.5 gon V). Databasens koordinater har tidigare transformerats från Uddevallas lokala system U38, till RT90 7.5 gon V, och i GNSS-utrustningen används också RT90 7.5 gon V. För att få ett homogent och överensstämmande koordinatsystem måste dagens stomnät och gränspunkter transformeras om till det system som GNSS-utrustningen använder (RT90 7.5 gon V). Jag har provat ett antal olika transformationssamband för att komma fram till vilken metod som ger bäst resultat. När det är så stora spänningar som i detta fall är den bästa metoden för att få ett bra resultat, att mäta flera mindre områden och transformera dem var för sig. När man har fått fram en acceptabel noggrannhet på gränspunkterna, kan man utföra kommunala mätningsuppdrag med koordinater som kommer från GNSS-utrustningen, vilket var syftet med examensarbetet. / In the Ammenäs area within Uddevalla municipality there are some tensions/deviation between real estate boundaries that lies in the municipality database, and the boundary coordinates that are given from the GNSS-measure equipment, (despite that both systems are in RT90 7.5 gon V). The real estate boundaries that lies in the database has previously been translated from Uddevalla local system U38, to RT90 7.5 gon V, and the GNSS-equipment also uses RT90 7.5 gon V. To get a homogeneous and concordant coordinate system, control points and the real estate boundaries has to be transformed to the system that the GNSS-system uses (RT90 7.5 gon V). To get to the best result from a transformation method, I have tried a couple of transformation methods. When there are such big tensions as in this case the best way to get to a good result is to transform smaller areas instead of the whole area at once. When you have reached an acceptable accuracy in the boundary coordinates you can perform municipality measurement assignments with coordinates from the GNSS-equipment, which was the purpose with this examination.