Le système Géocube est un réseau de capteurs GPS conçu et développé par le Laboratoire d'OptoÉléctronique de Métrologie et d'Instrumentation (LOEMI) de l'Institut National de l'Information Géographique et Forestière (IGN) et maintenu par le même laboratoire et l'entreprise Ophelia- Sensors qui s'occupe de son industrialisation. Il a comme objectif de mesurer les déformations du sol avec une précision millimétrique. Ce réseau de capteurs a la particularité d'être à la fois très peu énergivore, d’un faible coût de revient, simple d’installation et d’utilisation. Il est donc bien adapté à l’usage dans un environnement difficile, comme les volcans. Ce système a déjà été testé avec succès lors d’une précédente thèse sur le glacier d’Argentière et sur un glissement de terrain proche de Super-Sauze en France. La première partie de cette thèse porte sur l’optimisation du système de calcul du Géocube pour l'adapter à des réseaux de tailles plus importantes horizontalement et verticalement en vue de son utilisation dans un contexte volcanique. Cela passe, d’abord, par l’intégration d’une stratégie pour l’estimation du biais troposphérique dans le filtre de Kalman qui constitue le coeur du logiciel de calcul du Géocube. Cette amélioration est ensuite validée en utilisant les données de quelques réseaux GNSS permanents nationaux et internationaux. La deuxième partie consiste à étudier l’apport d’un réseau dense de Géocubes à l’étude du volcanisme à travers une expérience conduite sur le flanc sud-est de l’Etna, où cinq Géocubes ont été déployés entre le 12 Juillet 2016 et le 10 Juillet 2017. Les résultats obtenus et les enseignements tirés de cette expérimentation sont discutés et analysés. Enfin, nous validons les résultats obtenus avec les Géocubes en appliquant une technique PSI (Persistent Scatterer InSAR) sur des interférogrammes RADAR calculés à partir des données des satellites Sentinel-1A/B et qui couvrent la période de déploiement des Géocubes sur l’Etna. Ces deux méthodes (GPS et RADAR) se sont avérées complémentaires puisque le RADAR apporte la densité spatiale des mesures et le système Géocube la précision et la continuité temporelle. / The Geocube system is a network of wireless GPS sensors designed and developed by the Laboratory of Opto-Electronics, Metrology and Instrumentation (LOEMI) of the National Institute of Geographical and Forest Information (IGN) and maintained by the same laboratory and Ophelia-Sensors, the company responsible for its industrialization. Its purpose is to measure ground deformations with millimetre accuracy. This sensor network has the particularity of being very low in energy consumption, low cost, easy to install and easy to use. It is suited for use in harsh environments, such as volcanoes. This system has already been successfully tested in a previous works on the Argentière glacier and a Super-Sauze landslide in France. The first part of this thesis deals with the optimization of the Geocube system for larger networks, horizontally and vertically, in order to use it in a volcanic context. First, a new strategy to estimate the tropospheric bias has been implemented into the Kalman filter (the heart of the Geocube processing software) in real time and in post-processing. This improvement is then validated using data from some national and international permanent GNSS networks. The second part consists in studying the contribution of a dense Geocubes network to the study of volcanism through an experiment conducted on the southeastern flank of Etna, where five Geocubes were deployed between July, 12th 2016 and July, 10th 2017. The results obtained from this experiment are discussed and analysed. Finally, the results obtained with Geocubes are validated by applying a PSI (Persistent Scatterer InSAR) technique on RADAR interferograms calculated from Sentinel-1A/B satellite data covering the period of deployment of the Geocubes on Etna. These two methods (GPS and RADAR) turned out to be complementary since RADAR provides the spatial density of measurements and the Geocube system provides accuracy and temporal continuity.

La thèse propose l’étude de systèmes de constellations locales permettant le positionnement dans des milieux difficiles. Dans ce contexte, il apparaît que les trajets indirects perturbent la mesure du temps de propagation entre l’antenne de l’émetteur et l’antenne du récepteur. L’éblouissement entre les signaux, phénomène d’interférence du CDMA, est exacerbé à cause des distances courtes et des variations de puissance de réception. La thèse apporte des réponses à ces deux problématiques. Pour les trajets indirects nous proposons d’utiliser les mesures de phase de la porteuse qui y sont moins sensibles. Il faut alors solutionner le problème de l’ambiguïté entière sur ces mesures. Une méthode le permet sans avoir recours à une technique différentielle en utilisant une boucle de poursuite insensible aux trajets indirects : la SMICL. Pour l’éblouissement, nous avons développé trois approches. L’une d’elle utilise les séquences de longueurs maximales et permet de réduire notablement son importance. Une deuxième méthode, baptisé Technique de la Double Emission (TDE), permet de supprimer intégralement ces interférences pour une paire d’émetteurs lorsque leurs Doppler respectifs sont égaux. Nous avons étudié le cas où les Doppler sont différents et mis au point une version améliorée de la TDE, la TDE étendue à la porteuse, qui permet de supprimer les influences du Doppler. Nous avons également montré que cette dernière peut s’appliquer à un émetteur fixe en présence d’une constellation de satellites. Une troisième méthode, appelée TDE maximale, utilise à nouveau une séquence de longueur maximale pour étendre la méthode TDE au cas de plusieurs émetteurs en présence. / The thesis proposes the study of systems of local constellations for positioning indoors.In this context, it appears that indirect paths disturb the measurement of time delay between the transmitter antenna and receiver antenna. The Near-Far problem between signals, a CDMA interference phenomenon, is exacerbated because of the short distances and variations in received power. The thesis provides answers to these two issues.For indirect multipath we propose to use carrier phase measurements. It must then solve the problem of ambiguity on these measurements. A method without carrying out a differential technique is proposed: a tracking loop insensitive to indirect routes: the SMICL. For the Near-Far problem, we have developed three approaches. One approach uses sequences of maximum length and significantly reduces its influence. A second method, called the Double Transmission Technique (DTT), can completely remove the interference for a pair of transmitters when their respective Doppler are equal. We have studied the case where different Doppler and developed an improved version of the DTT, the DTT extended to the carrier, which eliminates the influence of the Doppler. We also showed that this may also be applied to a fixed transmitter in the presence of a constellation of satellites. A third method, called DTT maximum, again uses a maximum length sequence to extend the method to the case DTT in the presence of several transmitters.

No description available.

There is an increasing demand for higher precision when using Global Navigation Satellite Systems, GNSS, for positioning. The measurement uncertainty depends on multiple factors and one of them is the ionosphere. Due to the ionosphere being ionized and contains free electrons, satellite signals that propagates the ionosphere will be affected by the total electron content, TEC. There is no way to reduce the errors caused by the ionosphere for single frequency measuring, but it can be done for dual frequencies. The objective for this study was to compare different websites modeling results for disturbance on ground and ionospheric turbulence. Three websites were used in the comparison: Swedish SWEPOS, Norwegian seSolstorm and German IMPC. Due to different content on the websites, SWEPOS was compared with seSolstorm and IMPC was compared to seSolstorm on five different dates. In total 10 comparisons were made. The websites were evaluated on four criteria, designed from the point of view of a land surveyor: user friendliness, graphical representation, knowledge requirement and mobile website adaptation. Each criterion was graded on a scale from 1–5, where 5 was considered the best. The study showed that the modeling results from the websites differed and that the difference can not only be explained by different graphical representation or scales for measure. The results for the evaluation and grading of the websites where as follows: SWEPOS 16, seSolstorm 13 and IMPC 12. This makes SWEPOS the best suited website to use for a land surveyor. / Vid positionsbestämning finns det ett behov av högre precision vid användandet av Global Navigation Satellite Systems, GNSS. Mätosäkerheten beror av ett flertal faktorer och en av dem är jonosfären. Tack vare att jonosfären är joniserad och innehåller fria elektroner kommer satellitsignaler som färdas genom jonosfären att påverkas av det totala elektroninnehållet, TEC. Det finns idag inget sätt för enkel frekvensmätning att eliminera den mätosäkerhet som uppstår till följd av jonosfäriska störningar, däremot är det möjligt att modellera för dessa störningar då två frekvenser används. Målet för denna studie var att jämföra olika webbplatsers modelleringsresultat för störningar på marknivå och för jonosfärisk turbulens. Tre webbplatser användes i jämförelsen: svenska SWEPOS, norska seSolstorm och tyska IMPC. På grund av att hemsidorna hade olika innehåll gällande modelleringar jämfördes SWEPOS med seSolstorm, medan IMPC jämfördes med seSolstorm. Totalt gjordes 10 jämförelser för fem olika datum. Webbplatserna utvärderades utifrån fyra kriterier vilka var utformade utifrån en mätteknikers synvinkel: användarvänlighet, grafisk representation, kunskapsbehov och mobil webbplatsanpassning. Varje kriterium betygsattes på en skala från 1–5, där 5 ansågs vara det bästa. Studien visade att modelleringsresultaten från webbplatserna skilde sig åt och att skillnaden inte kunde förklaras med olika grafiska framställningar eller skalstorlek. Resultaten för utvärdering och betygsättning av webbplatserna var följande: SWEPOS 16, seSolstorm 13 och IMPC 12. Detta gjorde SWEPOS till den bäst lämpade webbplatsen att använda för en mättekniker.

Högskolan i Gävle har en mängd av utbildningar som har anknytning till geodetisk mätning. Sedan tidigare finns det en uppsättning lägesbestämda punkter i Högskoleområdet som används inom dessa utbildningar där mätning förekommer. Punkterna har etablerats i olika omgångar, oberoende av varandra, och därför kan de inte kallas för ett stomnät. Syftet med detta examensarbete är att etablera ett stomnät i plan vid Högskolan i Gävle i referenssystemet SWEREF 99 16 30. Stomnätet bör hålla en hög kvalitet för att vara användbart inom all geodetisk mätning som Högskolan ägnar sig åt. Etableringen av stomnätet har delats upp i två delar. Den första delen består av planering, genomförande och efterberäkning av statiska GNSS-mätningar och den andra delen består av planering, genomförande och efterberäkning av terrestra mätningar (mätning med totalstation). Etablering av stomnät utförs ofta i två steg där mätning med Global Navigation Satellite System (GNSS) används för att lägesbestämma ett antal utgångspunkter som ska omsluta resten av stomnätet. Statisk GNSS-mätning utfördes med Trimble R12i på 9 stabila markeringar runt Högskolan under tre mätsessioner. Baslinjeberäkning och nätutjämning utfördes i 4 olika scenarier för att se hur beräkningen av koordinater påverkades av olika val av frekvens och användning av fasta kontrollpunkter (SWEPOS referensstationer).  För planering av terrester mätning och för att uppnå antalet rekommenderade sikter mellan punkter i stomnätet utfördes en rekognosering av Högskoleområdet, i kombination med simulering i datorprogrammet SBG Geo. Tillfälliga punkter markerades ut för att förbättra stomnätets geometri och uppnå kraven i HMK – Stommätning (2021) för stomnätets kontrollerbarhet. Stommätningen utfördes med satsmätning med totalstationen Trimble S5 1’. I efterberäkningen undersöktes vilken anslutningsmetod som var mest lämplig med avseende på skattade standardosäkerheter för utgångspunkter och nypunkter. Resultatet blev ett stomnät med totalt 36 markerade punkter. Viktsenhetens standardosäkerhet för stomnätet blev 0,2055 och kontrollerbarheten 0,6 efter en unitär transformation, och en skattad standardosäkerhet för nypunkter på millimeternivå. Kvadratisk medelavvikelse mellan utgångspunkter inmätta med GNSS-teknik och nypunkter inmätta med terrester teknik blev 4,39 mm. / The University of Gävle has a range of courses related to geodetic surveying. There is already a set of points with coordinates in the university area, which are used in courses where geodetic surveying occurs. The points have been established at different times, independently of each other, and therefore cannot be called a geodetic control network. The purpose of this thesis is to establish a control network in 2D at the University of Gävle, in the reference system SWEREF 99 16 30. The control network should be of high quality to be useful in all geodetic surveying that the university engages in. The establishment of the control network has been divided into two parts, the first part consists of planning, implementation and post-processing of static GNSS measurements, and the second part consists of planning, implementation and post-processing of terrestrial measurements. The establishment of a geodetic control network is often carried out in two steps where measurement with Global Navigation Satellite System (GNSS) is used to determine the position of a number of starting points that will surround the rest of the control network. Static GNSS measurements was performed with Trimble R12i on 9 stable markings around the university during three sessions. Baseline calculation and network adjustment were performed in 4 different scenarios to see how the calculation of coordinates was affected by different choices of frequency and use of fixed control points (SWEPOS reference stations). For planning of the terrestrial measurements, and to achieve the recommended number of sights between points in the control network, a simulation in the computer program SBG Geo. Temporary points were marked out to improve the geometry of the control network and meet the requirements in HMK – Stommätning (2021) for the controllability of the control network. The terrestrial measurements were carried out by surveying with total station Trimble S5 1’. In post-processing, the alternatives for connecting the control network to SWEREF 99 16 30 was investigated with regard to estimated standard uncertainties for starting points and new points. The result is a geodetic control network with a total of 36 marked points. The standard error of unit weight for the control network resulted in 0.21 after a unitary transformation, and the estimated standard uncertainty for new points was at the millimeter level. The average deviation between starting points measured with static GNSS and new points measured with terrestrial technology was about 4 mm.

Det finns i nuläget många olika fabrikat av utrustning för mätning med GNSS på den svenska marknaden och dessa instrument har olika egenskaper. För att kunna göra en positionsbestämning i höjd med GNSS och få låg mätosäkerhet används SWEPOS, Lantmäteriets stödsystem för satellitpositionering, och deras nätverks-RTK-tjänst. Syftet med detta examensarbete var att undersöka om SWEPOS nätverks-RTK-tjänst ger likvärdiga höjdvärden vid mätning med olika GNSS-mottagare och olika avstånd till närmaste fysiska referensstation, såväl som mätosäkerheten i mätningarna. Undersökningen har gjorts hos Lantmäteriet som arbetar kontinuerligt med att minska mätosäkerheten i höjd genom pågående förtätningar av det befintliga SWEPOS-nätet. Det är viktigt att kontrollera att roverutrustningarna på användarsidan arbetar på ett korrekt sätt så att en så låg mätosäkerhet som möjligt kan uppnås i det slutliga mätresultatet.   Fältarbetet med nätverks-RTK pågick under tre veckor i Gävle på Lantmäteriets antennkalibreringsfält. Fyra olika roverutrustningar användes för att utföra jämförelsen. Varje mätserie pågick i två timmar där en epok var en sekund. Närmaste fysiska referensstation varierades mellan två stationer på olika avstånd, 40 m respektive 30 km, för att kunna se hur mätosäkerheten påverkades. De data som erhölls sammanställdes och analyserades i Microsoft Excel.   Studien visar att en av GNSS-utrustningarna kontinuerligt gav sämre mät-osäkerhet än de övriga som höll en jämn nivå. Den visar även en markant skillnad i mätosäkerhet om baslinjen till den närmaste fysiska referensstationen ökar. För två–tre av utrustningarna sjunker höjdvärdet med cirka ett par centimeter, samtidigt som avvikelsen från känd höjd blir större, då den närmaste fysiska referensstationen byts från den närmast belägna till den som ligger belägen längre bort. Dessa utrustningar gav dock individuellt ett likvärdigt resultat så länge samma referensstation var den närmaste. / There are currently many different brands of equipment for measurements with GNSS on the Swedish market and these instruments have different properties. To be able to obtain a position in height with low measurement uncertainty Lantmäteriet’s, the Swedish mapping, cadastral and land registration authority, support system for satellite positioning called SWEPOS and their network RTK service is used. The aim of this thesis was to investigate whether SWEPOS network RTK service provides similarly height values when measuring with various GNSS receivers and different distances to the nearest physical reference station, as well as the measurement uncertainty in the measurements. It is important to verify that the equipment on the user side is working correctly so that such a low measurement uncertainty as possible can be achieved in the final result.   The field work with network RTK took place over three weeks in Gävle on Lantmäteriet’s antenna calibration field. Four different equipment were used to perform the comparison. Each series of measurements lasted for two hours where an epoch was one second. Nearest physical reference station was varied between two stations at different distances, 40 m and 30 km, to be able to see how the measurement uncertainty was affected. The data obtained was compiled and analysed in Microsoft Excel.   The study shows that one equipment continuously gave weaker measurement uncertainty than the others who kept a steady level. It also shows a significant difference in measurement uncertainty if the baseline between the receiver and nearest physical reference station is longer. For 2–3 of the equipment, the height value decreases with about a couple of centimetres and the deviance is getting larger when the nearest physical reference station is switched from the closest one to the one further away. These equipment gave however individually a similarly result as long as the same reference station was the nearest.

Eftersom intresset och användandet av satellitbaserad positionering ökat under de senaste åren så är det av stort intresse att utveckla och förbättra de globala navigationssystemen, samt användandet av dessa. På uppdrag av Lantmäteriet i Gävle så har i denna studie en utvärdering av L2C-signalen, som är GPS andra civila signal, genomförts för att undersöka dess möjligheter till ökad tillgänglighet samt minskade mätosäkerheter, vid mätning med nätverks-RTK. Detta inkluderar även en undersökning av hur signalen kan användas i olika fabrikat av GNSS-utrustning. Fabrikaten som testats är Leica, Topcon samt Trimble, vilka kan anses täcka större delen av den svenska marknaden för RTK-utrustning.   Datainsamlingen genomfördes i Mårtsbo där sju kända punkter som ingår i ett av Lantmäteriets testnät mättes in i flera omgångar för att få flera oberoende mätningar, både med och utan L2C-signalen. Samtliga punkter ligger belägna i skogsmiljö, men är av varierande svårighetsgrad. I efterbearbetningen beräknades och jämfördes dels standardosäkerheter och avvikelser mellan de två signalinställningarna, men även medeltid med erhållen fixlösning samt initialiseringstider. Testerna av implementeringen av signalen för de tre olika fabrikaten skedde på SWEPOS-driften på Lantmäteriet i Gävle, där signalförstärkare finns monterad på taket.   Resultaten från fältmätningarna ger en antydan till förbättring av både tiden till fixlösning samt mätosäkerheter vid inkluderandet av L2C-signalen, framförallt vid de punkter som klassats som svårast. Resultatet uppfyller dock inte riktigt de på förhand höga förhoppningarna, som utlovats av GPS samt diverse litteratur, då signalen enligt dessa borde ha gett en förbättring även på de lättare punkterna. Signalen visade sig gå att använda i alla tre fabrikat som testats, dock på något olika sätt. / Since applications of satellite based positioning techniques are constantly increasing, it is important to study the development of GNSS which is improving as well. National Land Survey of Sweden (NLSS) supported this study in order to evaluate the second civil signal from GPS (L2C). The idea is to investigate how using L2C increases the accessibility and accuracy in network-RTK. This also includes an evaluation of how the signal works in different brands of positioning equipment. The equipment that has been selected for this test includes models from the three most established brands in Sweden: Leica, Topcon and Trimble. The data collection was carried out in the area of Mårtsbo where seven well known points were measured, both with and without the L2C signal, for several times. All the measured points are located in forest environments, but with different levels of visibility. In the data post processing many parameters were considered for comparing the results such as: uncertainties, differences from known coordinates, time of fixed solution and initialization time. The tests of how the signal works in the three selected receiver models were carried out at the office of NLSS where a permanent reference antenna is mounted. The result of the field study indicates some improvement regarding the measurement uncertainties and time to fixed solution when including the L2C-signal, especially on those points classified as the most problematic. However, the result does not really fulfill the predicted expectations as hoped, where much bigger advantages for the L2C signal should have been shown. The signal could be used in all the three tested GNSS-equipment, despite of slightly different methods and features.

Global Navigation Satellite System (GNSS) är ett samlingsbegrepp för ett antal satellitsystem som möjliggör världsomspännande navigering, deformationsövervakning och satellitpositionering. GNSS innefattar de fyra globala operativa satellitsystem BeiDou, Global Positioning System (GPS), Globalnaya navigatsionnaya sputnikovaya sistema (GLONASS) och det europeiska Galileo. Satellitsystemet Galileo utökas successivt och erbjuder i nuläget 22 aktiva satelliter, men ska innefatta totalt 30 satelliter när det beräknas vara fullbordat år 2020. Syftet med föreliggande studie är att utvärdera Galileo under simulerad deformationsmätning, enskilt och i kombination med GPS och GLONASS, samt att jämföra dessa satellitsystem. Att även studera systemens avvikelser med olika metoder statisk mätning i lokalt nätverk, statisk mätning med anslutning mot en extern referensstation och efterberäkning av enkelfrekvenser i lokalt nätverk. Ett GNSS-nätverk upprättades och data beräknades i Leica Infinity. Statiska mätningar med tre GNSS-mottagare utfördes under en dag med sessionstid på nio timmar. Mätningarna delades upp i tre sessioner med aktuella förflyttningar av en mottagare mellan sessionerna. Resultatet från studien visar att för samtliga satellitsystem enskilt och i de olika kombinationerna erhölls avvikelser på millimeternivå för den statiska mätningen i lokalt nätverk. För efterberäkning med enbart enkelfrekvenser för respektive system erhölls generellt avvikelser på millimeternivå. För databearbetning med anslutning mot MAR700SWE som är en SWEPOS referensstation och är belägen 17 km från det upprättade nätverket visade resultatet på högre och mer spridda värden där avvikelserna erhölls på millimeter- till centimeternivå. Generellt visade resultatet att Galileo jämfört med GPS och GLONASS erhåller avvikelser likt de två andra systemen för samtliga metoder. För systemen i kombination visade avvikelserna att med alla tre systemen tillsammans uppnåddes bäst resultat. Slutsatserna från studien är att Galileo konstateras ha en liknande prestanda som de andra GNSS-systemen fast Galileo inte är fullt utvecklat. Studien har analyserat nätverket i 2D och visar att med alla tre systemen erhålls regelbundet stabila resultat. Galileo bidrar till en förbättring när systemet används i kombination. För deformationsmätning är Galileo acceptabelt att använda i plan. Som tidigare föreslaget, visar studien också att de statiska mätningarna ger mm noggrannhet. De metoder som rekommenderas för deformationsmätning är statisk mätning i lokalt nätverk och efterberäkning av enkelfrekvenser fast den sist nämnda inte är att föredra. Anslutning av ett lokalt nätverk mot en extern referensstation rekommenderas inte. / Global Navigation Satellite System (GNSS) is a generic term for a number of satellite system which makes it possible for worldwide navigation, deformation monitoring and satellite positioning. GNSS includes four global operational satellite systems BeiDou, Global Positioning System (GPS), Globalnaya navigatsionnaya sputnikovaya Sistema (GLONASS) and the European Galileo. The Galileo satellite system is gradually expanding and currently offers 22 active satellites but will include a total of 30 satellites when it is completed 2020. The purpose of the study was to evaluate Galileo during simulated deformation measurements, individually and in combination with GPS and GLONASS, and to compare these satellite systems. Also, to see these systems deviations with different methods static measurement in a local network, static measurement linked to an external reference station and post processing of single- frequencies in the local network. A local network was established, and data was processed in Leica Infinity. Static measurements with three GNSS receivers was carried out over one day with a session time of nine hours. The measurements were divided into three sessions with movements of one receiver between the sessions. The results from the study shows that for all satellite systems individually and in the different combinations, deviations on millimeter level were obtained for the static measurements in a local network. Generally, deviations on millimeter level were obtained for post-processing calculations with only single frequencies for each system. For post-processing with the local network linked to MAR700SWE; which is a SWEPOS reference station located about 17 km from the established network, the result showed higher and more scattered values where the deviations were generally obtained at millimeter- to centimeter level. Generally, the results showed that Galileo compared with GPS and GLONASS receives deviations similar to the other two systems for all methods. The deviations showed with all three systems combined the best results were achieved. The conclusion from the study is that Galileo is found to have a similar performance as the other GNSS systems in static measurements, though Galileo is not yet fully developed. The results shows that with all three systems, low deviations are regularly obtained. With this Galileo contributes to an improvement when the system is combined with GPS and GLONASS. For deformation monitoring, Galileo is acceptable to use in plane. The methods recommended for deformation measurement are static measurement in a local network and post processing with single frequency measurement, although the latter is not preferred. Connecting a local network to an external reference station is not recommended.

Global Navigation Satellite System (GNSS) is nowadays a well-established and popular choice for various survey missions. Earlier studies indicate that BeiDou in combination with Global Positioning System (GPS), Globalnaya Navigatsionnaya Sputnikovaya Sistema (GLONASS) and Galileo contributes to a lower uncertainty in 3D. Earlier studies indicates that GNSS achieves good enough quality and is reliable for deformation monitoring. The purpose of the study is to examine the potential of BeiDou using static deformation monitoring in 3D at the millimeter level, both individually and in combination with other satellite systems. The study detects deviations in a local network and by connecting to an external reference station using single- and double frequency as well as broadcast- and precise ephemeris. Data were collected using static measurements for three sessions within 2 days. The observation time for session 1 was 9 h and for sessions 2 and 3 was 4 h, respectively. The measurements were carried out using 3 points with the average baseline length of 791 m. A simulated deformation was applied at 2 occasions were each displacement was 5 mm in plane and 4,8 mm in height. Data was processed in Leica Infinity. The measured deformation was compared with the true displacement and with the rest of the satellite constellations. The result of the study shows that BeiDou in combination with GPS/GLONASS/Galileo in a local network achieves deviations between 0,2–1,0 mm in plane and 0,1–1,2 mm in height for every setting. Regarding processing with only BeiDou in a local network with broadcast ephemeris and the B1 frequency, the result indicates deviations between 0,2–1,9 mm in plane and 0,4–1,0 mm in height. Further processing with precise ephemeris the deviations was calculated between 0,2–1,8 mm in plane and 0,9–4,6 mm in height. Larger deviations were obtained using the external reference station MAR6. The outcomes of this study indicate that there is a possibility to use BeiDou individually for deformation monitoring if broadcast- and precise ephemeris with frequency B1 are used. BeiDou in combination with GPS/GLONASS/Galileo indicates deviations at millimeter level (<1,2 mm) in 3D. BeiDou as a complement achieves equivalent deviations in comparison to GPS/GLONASS/Galileo. The conclusion indicates that BeiDou as a complement is useful for static deformation monitoring. Further conclusions indicate that an external reference station should not be used for deformation monitoring. BeiDou can, when using B1 frequency and precise ephemeris, detect millimeter displacements for shorter sessions. / Global Navigation Satellite System (GNSS) är idag ett väletablerat och populärt val vid diverse mättekniska uppdrag. Tidigare studier tyder på att BeiDou i kombination med Global Positioning System (GPS), Globalnaya Navigatsionnaya Sputnikovaya Sistema (GLONASS) och Galileo bidrar till en lägre osäkerhet i 3D. Tidigare studier visar att GNSS uppnår tillräckligt hög kvalitet för att anses tillförlitligt vid deformationsövervakning. Syftet med studien är att undersöka BeiDou och dess potential vid statisk deformationsövervakning i 3D på millimeternivå, både enskilt och i kombination med andra satellitsystem. Vidare detekteras skillnader i ett lokalt nätverk och med anslutning mot en extern referensstation med enkel- och flerfrekvens samt utsändaoch precisa bandata. Data samlades in via statisk mätning under två dagar, i tre sessioner, där session 1 uppgick till 9 timmar och session två samt tre till fyra timmar vardera. Mätningarna genomfördes på tre punkter med en genomsnittlig baslinjelängd på 791 m. En simulerad deformation pågick under två tillfällen där vardera rörelsen var 5 mm i plan och 4,8 mm i höjd. Data bearbetades i Leica Infinity. Den mätta deformationen jämfördes mot den faktiska förflyttningen samt mot övriga satellitkonstellationer. Studiens resultat visar att BeiDou i kombination med GPS/GLONASS/Galileo i ett lokalt nätverk erhöll avvikelser mellan 0,2–1,0 mm i plan och 0,1–1,2 mm i höjd för samtliga inställningar. Angående bearbetning med BeiDou enskilt i ett lokalt nätverk beräknat med utsända bandata och frekvensen B1 erhöll resultatet avvikelser på 0,2–1,9 mm i plan och 0,4–1,0 mm i höjd. Vid efterbehandling med precisa bandata beräknades avvikelserna till 0,2–1,8 mm i plan och 0,9–4,6 mm i höjd. Större avvikelser erhölls vid bearbetning mot den externa referensstationen. Studiens slutsatser visar att möjligheten finns att använda BeiDou enskilt för deformationsövervakning med både utsända- och precisa bandata och frekvensen B1. BeiDou i kombination med GPS/GLONASS/Galileo visar avvikelser på millimeternivå (<1,2 mm) i 3D. I jämförelse med GPS/GLONASS/Galileo erhåller mätningar med BeiDou som komplement ingen signifikant avvikelse. Slutsatsen tyder på att BeiDou som komplement uppnår likvärdig kvalitet som GPS/GLONASS/Galileo och är användbart vid statisk deformationsövervakning. Ytterligare slutsatser tyder på att anslutning mot en extern referensstation inte bör användas. BeiDou med enkelfrekvensen B1 med precisa bandata har även potential att detektera förflyttningar på millimeternivå vid kortare sessioner.

SWEPOS nätverks-RTK (Real Time Kinematic) är en nationell korrektionstjänst för GNSS som är flitigt använd i Sverige. En begränsning är dock att den kräver internetuppkoppling och att referensnätet endast täcker Sverige. Trimble har en global korrektionstjänst som heter Centerpoint RTX (Real Time eXtended) som inte har dessa begränsningar. Länge hade Centerpoint RTX en förhållandevis lång konvergenstid för att vara ett attraktivt alternativ vid detaljmätning, men i takt med att fler satellitsystem implementerats och referensnätets omfattning utökats har konvergenstiden förkortats. Syftet med det här arbetet är att utvärdera Centerpoint RTX för detaljmätning med avseende på lägesosäkerhet och tidsåtgång. Detta görs som en jämförelse med SWEPOS nätverks-RTK. Tre mätmiljöer valdes ut och i dessa miljöer utfördes två tester för att bestämma lägesosäkerhet och tidsåtgång. Lägesosäkerheten undersöktes genom att montera två mottagare tätt intill varandra på en speciell distansarm (eng. Lever arm). Mottagarna loggade först råa observationer i 2 timmar vilka användes för att efterberäkna referenskoordinater. Sedan kopplades mottagarna upp på respektive korrektionstjänst utan att förflyttas från sina positioner och loggade därefter 1 position i sekunden i 4 timmar. För att mäta tidsåtgången användes en mottagare som växelvis kopplades upp mot SWEPOS nätverks-RTK och Centerpoint RTX och tiden det tog att uppnå god kvalitet på mätningarna mättes. Resultaten visar att Centerpoint RTX uppnår en kvadratisk medelavvikelse (RMS) på ca 1–1,5 cm i plan i lätta och normala mätmiljöer och drygt 2 cm i plan i den svåra mätmiljön. I höjd är RMS ca 1,5 cm i den lätta mätmiljön och 3,5 cm och 4,5 cm i den normala respektive svåra mätmiljön. Centerpoint RTX påverkas mer av mätmiljön än SWEPOS nätverks-RTK och uppvisar tendenser till systematiska avvikelser i nordkoordinaten och i höjdled. Tidsåtgången är runt 30 s i lättare mätmiljöer, i den svåra mätmiljön ärtidsåtgången 83 s för Centerpoint RTX medan SWEPOS nätverks-RTK klarar 30 s i alla miljöer. Medeltalsbildning förbättrar mätningarna med Centerpoint RTX i den svåra miljön, men i de andra miljöerna är effekten liten. Centerpoint RTX kan användas för detaljmätning i god mätmiljö där kraven på lägesosäkerhet (1 sigma) är runt 2 cm i plan och 5 cm i höjd, Vid högre krav bör den systematiska avvikelsen kontrolleras mot kända punkter och eventuellt se om den kan modelleras. I svåra miljöer bör medeltalsbildning över längre tider användas för att klara ett RMS på 2 cm i plan. / SWEPOS network-RTK (Real Time Kinematic) is a national service for GNSS corrections in Sweden. It is limited by the requirement to have an internet connection and the coverage area Sweden. Trimble has a global correction service in Centerpoint RTX (Real Time eXtended) which is not limited in that way. Until a few years ago, Centerpoint RTX had too long convergence times for being attractive in land surveying, but recently these convergence times have been significantly shortened, which makes Centerpoint RTX an attractive alternative to SWEPOS network-RTK. The aim of this bachelor thesis is to assess Centerpoint RTX for land surveying applications regarding measurement uncertainty and time required. This assessment is done in a comparison with SWEPOS network-RTK. Two tests were made in three environments, one to measure uncertainty and one to measure time. The uncertainty was measured using two receivers mounted with a short distance between them on a lever arm. The receivers first logged raw observations for 2 hours which were post-processed later to compute reference coordinates. Without moving the receivers, they were connected to their correction service and started to measure positions with 1 Hz frequency for 4 hours. To measure time one receiver was used that was alternately connected to SWEPOS network-RTK and to Centerpoint RTX and the time needed to obtain high quality observations was clocked. It is found that Centerpoint RTX reaches a Root Mean Square Error (RMS) of 1–1,5 cm horizontally in the easy and normal environments and a little higherthan 2 cm in the bad environment. Vertically, the RMS is around 1,5 cm in the easy environment and 3,5 cm and 4,5 cm in the normal and bad environments respectively. Centerpoint RTX seems to be affected more by the environment and shows tendencies to systematic errors in the north component and height. The required time was around 30 s in the easier environments, but in the bad one the time was 83 s for Centerpoint RTX whilst SWEPOS network-RTK required around 30 s in all environments. Occupation time can strengthen the positions of Centerpoint RTX, especially in bad environments but this effect is small in other environments. Centerpoint RTX can be used for applications requiring standard uncertainties about 2 cm horizontal and 5 cm vertical. If there are higher requirements, a recommendation would be to check the service for systematic errors on known points and eventually model these. In bad environments longer occupation time should be used to achieve 2 cm horizontal RMS.