Den snabba förändringen av markanvändningen i Sverige har påverkat arter som är beroende av de minskande markanvändningsklasserna negativt, eftersom stora mängder habitat har förlorats. Genom att använda geografiska informationssystem för att studera kartmaterial, kan man dra slutsatser om förändring i habitattillgång och fragmenteringsgrad i området, baserat på undersökningsområdets historia. I denna studie undersöks kartmaterial över Julita gård i Södermanland, Sverige från åren 1798, 1850, 1900, 1950 och 2015 med avseende på förändring i markanvändning och fragmenteringsgrad. Resultaten visar att ängar och hagmarker har minskat betydligt i yta över åren, samtidigt som skogens yta har ökat kraftigt. Habitatförlusten av ängar och hagmarker är stor, men den förväntade fragmenteringseffekten uteblir. Habitatförlusten i Julitaområdet kan till stor del förklaras av ekonomiska och politiska tillstånd och åtgärder som har påverkat hela Sverige. Förlusten av habitat i undersökningsområdet har en förmodad stor negativ påverkan på diversiteten av arter som är knutna till ängar och hagmarker.

I det äldre jordbrukslandskapet finns en biologisk mångfald som man bl.a. försöker bevara genom att via EU:s miljöstöd stimulera lantbrukare att hävda betesmarker och slåtterängar med gammaldags metoder. Men är åtgärderna effektiva och uppfyller de sitt ändamål? Syftet med denna studie var att återinventera 10 stycken provytor från 2002 på gården Brofallet, för att se hur artsammansättningen hos kärlväxter hade påverkats av nio säsongers återupptagen hävd. Gården ligger helt omgiven av skog, isolerad från annan jordbruksmark. Ingen signifikant generell förändring kunde noteras hos hävdgynnade kärlväxtarter. Kvalitativa observationer kunde däremot visa en ökning av vissa hävdgynnade arter. Slutsatsen är att de femåriga åtaganden som lantbrukare gör för att få miljöstöden inte är tillräckliga sett till den totala mångfalden av kärlväxtarter på en gård som Brofallet, men att förändringar däremot kan tänkas ske snabbare på andra nivåer i ekosystemet. I studien diskuteras att även miljöåtgärderna och dokumentationen borde präglas av mångfald, där det småskaliga extensiva jordbruket kan visa sig vara viktigt i det totala strävandet efter ett hållbart samhälle både när det gäller att utnyttja extensiva marker för livsmedelproduktion och för att behålla biodiversiteten på landskapsnivå. / Old agricultural landscapes house a great biodiversity. To conserve this diversity the European Union award financial support in the form of environmental grants to encourage farmers to maintain pastures and hay meadows using old-fashioned methods. But are the measures effective and do they meet their purpose? The purpose of this study was to re-inventory ten sample plots from 2002 on the farm Brofallet to see how species composition of vascular plants had been affected by the nine seasons of using these old-fashioned methods management. The farm is completely surrounded by forest, isolated from other agricultural land. No significant overall change was observed concerning the composition of vascular plant species favored by traditional management. Qualitative observations, however, showed an increase in some species favored by traditional management. The conclusion is that the five-year commitment that farmers make to receive the environmental grants is not adequate enough to be able to detect changes in total diversity of vascular plants on a farm such as Brofallet, but that changes may occur faster at other levels in the ecosystem. Moreover, a ramification of this study is the idea that even environmental measures and documentation should be characterized by diversity. In summary, small-scale extensive farming may prove to be important in the overall quest for a sustainable society, both to exploit land for food production using extensive farming, and to maintain biodiversity at the landscape level.

The decrease of semi-natural grasslands in Europe during the last decade has made several previously common species rare or declining in numbers. One of these species is the endangered field gentian Gentianella campestris, which has been proposed as an important indicator species for semi-natural grasslands. Previous studies have highlighted the importance of consistent management and shown how local conditions affect the species. Less is known about how the population is affected by isolation and changes in the surrounding landscape, both of which are potential consequences of habitat loss.This study utilized long term citizen science data on the population changes to explore if local and regional factors, such as connectivity could explain the rapid decline and local extinctions that the field gentian population in Östergötland, Sweden, has experienced since the beginning of the 1990’s. Generalized linear models showed that the declining field gentian population can partly be explained by changes in the surrounding landscape which has led to decreased connectivity of semi-natural grasslands. The study also indicate that there is a need for future management plans to consider the surrounding landscape on a distance of 1-3 km from field gentian localities as this scale seems to be the most important.