Bakgrund: Utbrändhet är ett vanligt problem med en rad komplikationer som fysiska och psykiska besvär, hjärt- och kärlsjukdomar och muskelsmärtor. Copingstrategier som emotionellt inriktad coping och probleminriktad/ uppgiftsorienterad coping är vanligt använda strategier för att förebygga utbrändhet. Att sambandet mellan dessa copingstrategier och utbrändhet undersöks är därför av stor vikt. Syfte: Syftet med studien var att beskriva samband mellan olika typer av copingstrategier och utbrändhet bland hälso- och sjukvårdspersonal. Metod: Författarna har med hjälp av vetenskapliga artiklar utfört en litteratur studie med kvantitativ ansats. Resultat: Tre huvudkategorier och sex subkategorier identifierades. De tre huvudkategorierna innefattade olika former av emotionellt inriktad coping, probleminriktad/ uppgiftsorienterad coping och övrigt resultat. Konklusion: Olika former av copingstrategier som hälso- och sjukvårdspersonal använder kan ha samband med högre och/ eller lägre utbrändhet relaterat till dimensionerna inom mashlach burnout inventory. Författarna till denna litteraturstudie drar slutsatsen att det finns behov av ytterligare forskning om samband mellan olika typer av copingstrategier och utbrändhet i relation till dimensionerna inom maslach burnout inventory bland hälso- och sjukvårdspersonal.

<p>Kronisk njursvikt är ett allvarligt och på sikt livshotande sjukdomstillstånd.Patienten med kronisk njursvikt utsätts för en mängd stressorer relaterade till sjukdomstillståndet och hemodialysbehandlingen. För att utföra omvårdnad behöver sjuksköterskor kunskap om hur patienten hanterar dessa stressorer. Syftet med litteraturstudien var att belysa hanteringsstrategier vid sjukdomsrelaterade stressorer hos patienten med hemodialys. Sju vetenskapliga artiklar analyserades. Två kategorier framkom i resultatet som var "att få förutsättninar för coping" och "att ha förutsättningar för coping". Mest förekommande och effektivast var problemfokuserad coping. En mängd hanteringsstrategier relaterade till problemfokuserad och känslofokuserad coping framkom. Patienter med österländsk kultur hanterade stressorerna annorlunda än de med västerländsk kultur. Ytterligare forskning inom området är nödvändig, till exempel vore det av intresse att se om det är skillnad mellan hur män och kvinnor hanterar stressorer. Implementeringen av denna kunskap bland sjuksköterskor inom njursjukvården skulle kunna förbättra stödet till patienten under olika faser i det kroniska förloppet.</p>

<p>I dagsläget väntar ett stort antal patienter på ett nytt organ. Transplantationen är en påfrestande process i vilken närstående har en betydande roll. Upplevelser av att vänta på en organ¬transplantation och hanterings¬strategier skiljer sig mellan individer. Syftet var att belysa närståendes upplevelser och hanteringsstrategier under pre¬transplantations¬tiden. Litteraturstudien genom¬fördes genom granskning av 13 vetenskapliga artiklar, varav sju var kvalitativa och sex kvantitativa. Resultatet visade närståendes upplevelser relaterade till vården, stöd från omgivningen och väntan. De närståendes hanterings¬strategier sågs relaterade till tro, kontroll och distans. Ur resultatet framkom att stöd från vård¬personal ibland var bristande och att närstående upplevde ökad belastning både ekonomiskt och arbetsmässigt. Närstående beskrev även en känsla av ovisshet som mycket påfrestande. Gudstron användes som en hanterings¬strategi och var viktig för att behålla hoppet. Planering tillämpades av närstående med goda resurser men upplevdes svårt när de kände att de bara kunde leva en dag i taget. En del närstående uttryckte ett kontroll¬behov av att vaka över den sjuke. Med mer utbildning om närstående för sjuksköterskan kan om¬händer¬tagandet av närstående i väntan på organtransplantation bli bättre. Ytterliggare forskning bör fokusera på männens roll som närstående, hela familjers upplevelser och interventioner för att underlätta för närstående.</p>

I dagsläget väntar ett stort antal patienter på ett nytt organ. Transplantationen är en påfrestande process i vilken närstående har en betydande roll. Upplevelser av att vänta på en organ¬transplantation och hanterings¬strategier skiljer sig mellan individer. Syftet var att belysa närståendes upplevelser och hanteringsstrategier under pre¬transplantations¬tiden. Litteraturstudien genom¬fördes genom granskning av 13 vetenskapliga artiklar, varav sju var kvalitativa och sex kvantitativa. Resultatet visade närståendes upplevelser relaterade till vården, stöd från omgivningen och väntan. De närståendes hanterings¬strategier sågs relaterade till tro, kontroll och distans. Ur resultatet framkom att stöd från vård¬personal ibland var bristande och att närstående upplevde ökad belastning både ekonomiskt och arbetsmässigt. Närstående beskrev även en känsla av ovisshet som mycket påfrestande. Gudstron användes som en hanterings¬strategi och var viktig för att behålla hoppet. Planering tillämpades av närstående med goda resurser men upplevdes svårt när de kände att de bara kunde leva en dag i taget. En del närstående uttryckte ett kontroll¬behov av att vaka över den sjuke. Med mer utbildning om närstående för sjuksköterskan kan om¬händer¬tagandet av närstående i väntan på organtransplantation bli bättre. Ytterliggare forskning bör fokusera på männens roll som närstående, hela familjers upplevelser och interventioner för att underlätta för närstående.

Kronisk njursvikt är ett allvarligt och på sikt livshotande sjukdomstillstånd.Patienten med kronisk njursvikt utsätts för en mängd stressorer relaterade till sjukdomstillståndet och hemodialysbehandlingen. För att utföra omvårdnad behöver sjuksköterskor kunskap om hur patienten hanterar dessa stressorer. Syftet med litteraturstudien var att belysa hanteringsstrategier vid sjukdomsrelaterade stressorer hos patienten med hemodialys. Sju vetenskapliga artiklar analyserades. Två kategorier framkom i resultatet som var "att få förutsättninar för coping" och "att ha förutsättningar för coping". Mest förekommande och effektivast var problemfokuserad coping. En mängd hanteringsstrategier relaterade till problemfokuserad och känslofokuserad coping framkom. Patienter med österländsk kultur hanterade stressorerna annorlunda än de med västerländsk kultur. Ytterligare forskning inom området är nödvändig, till exempel vore det av intresse att se om det är skillnad mellan hur män och kvinnor hanterar stressorer. Implementeringen av denna kunskap bland sjuksköterskor inom njursjukvården skulle kunna förbättra stödet till patienten under olika faser i det kroniska förloppet.

Det moderna arbetslivet innebär högre krav och ökat ansvar för arbetstagarna. Ett sätt att hantera detta är att ta personligt initiativ, vilket kan definieras som ett proaktivt beteende där arbetstagaren på eget initiativ agerar med framhärdighet. Denna studie syftar till att undersöka sambandet mellan upplevd arbetsmiljö (i termer av arbetskrav, arbetskontroll, socialt stöd) och personligt initiativ samt huruvida det sambandet medieras av individens självtillit och hanteringsstrategier. Data insamlades genom en internetadministrerad enkät som fylldes i av individer med ett heltidsarbete, där 127 kompletta svar erhölls. En regressionsbaserad medieringsanalys genomfördes för att analysera data. Resultaten visade att det fanns ett positivt signifikant samband mellan samtliga arbetsmiljöfaktorer och personligt initiativ. Vid medieringsanalyserna hade självtillit en medierande effekt på relationen mellan dels arbetskontroll och personligt initiativ samt socialt stöd och personligt initiativ, detta resultat är i enighet med tidigare forskning (Speier och Freses, 1997). Hanterings-strategier hade en signifikant svag medierande effekt på relationen mellan arbetskrav och personligt initiativ. Där den svaga effekten kan bero på att arbetskrav inte delas upp i utmanande och hindrande krav. Sammanfattningsvis lyfter studien fram självtillit som den starkast medierande faktorn vad gäller sambandet mellan arbetsmiljö och personligt initiativ, vilket bör främjas om man eftersträvar ett ökat personligt initiativ.

Bakgrund: Att drabbas av livshotande blodsjukdom medför ett sjukdomslidande som ofta upplevs som främmande. För att hjälpa en person med livshotande blodsjukdom att uppleva välbefinnande behövs kunskap utifrån människans livsvärld, vad människan "mår bra" av och utifrån vilket sammanhang människan får näring. Saknas denna kunskap får den drabbade personen sämre förutsättningar för hälsoprocessen, vilket kan leda till onödigt lidande. Syfte: Syftet med studien var att belysa hur en person kan uppleva välbefinnande trots sjukdomslidande, med exempel från tre livshotande blodsjukdomar. Metod: Studien genomfördes med kvalitativ induktiv ansats baserad på självbiografier. En manifest kvalitativ innehållsanalys gjordes. Resultat: Att uppleva stöd från familj, vänner och de utomstående var betydelsefullt för upplevt välbefinnande. Att kämpa mot sjukdomen utifrån optimistiskt förhållningssätt genom kämparanda möjliggjorde att försoning med sjukdomslidandet kunde ske genom acceptans mot livets nya förutsättningar som sjukdomen medförde. Slutsats: För att den drabbade personen med livshotande blodsjukdom ska kunna uppleva välbefinnande behöver den unika livsvärlden beaktas utifrån en helhet för att se det sjukdomslidande den livshotande blodsjukdomen medför, att utgå från den drabbade personen i sitt sammanhang med unika upplevelser, erfarenheter och uppfattningar.

Pappor beskrivs som en marginaliserad och bortglömd grupp brukare inom socialtjänstens arbete med barn och familjer. Följaktligen har få studier undersökt pappors erfarenheter av bemötande. Individer med erfarenhet av kriminalitet och/eller missbruk uppges generellt vara mer utsatta i samhället och i kontakt med myndigheter. Den här studien handlar om hur pappor, med erfarenhet av kriminalitet och/eller missbruk, konstruerar socialtjänsten och erfarenheter av bemötande samt vilka strategier de använder för att hantera kontakt med myndigheten. Studien består av tematiskt öppna kvalitativa intervjuer med 31 pappor, vilka haft kontakt med IFO Barn och Unga 0-20 år i Uppsala kommun. Studien vilar på en kunskapssociologisk grund och har integrerat begrepp från genusteori och social mobilisering. Studien utgår från ett socialkonstruktionistiskt förhållningssätt till kunskapsproduktion. Efter tematisk kodning och dataanalys inspirerad av narrativa och diskursiva metoder framkommer att socialtjänsten antingen konstrueras som en förvirrande och svårförståelig organisation eller som en hotfull och enad myndighetsfront. Kunskap, tillgänglighet och en nära relation till socialsekreteraren är centralt i positiva bemötandekonstruktioner. I negativa konstruktioner av bemötande framkommer exempelvis lagbrott, brutna överenskommelser och svårigheter att få kontakt. Den personliga bakgrunden och kön upplevs påverka socialsekreterarnas bemötande. Identitetsutveckling, självkänsla och förtroende för myndigheten tycks vara sammanlänkat med bemötande. Hanteringsstrategier kan vara aktiva protester eller social mobilisering och länkas till återtagande eller manifestation av hegemoniska maskuliniteter. Papporna manifesterar ofta sin roll som medborgare och innehavare av konventions- och lagstadgade rättigheter. Strategier kan vara passiva genom att ”spela med” socialsekreteraren eller försök att undvika kontakt. Passiva strategier argumenteras vara en protest i det dolda. Exempelvis, kan en obesvarad enkät ses som protest. Socialsekreterarens maktanvändning är central och kontakt med socialtjänsten antyds leda till reproduktion av könsstereotyper samt normalisering av genussystem. Bemötande tycks vara viktigt för att överbrygga glappet mellan formulerade ideal i lagar eller konventioner och verkligheten på socialkontoret. Politikerna, de yttersta makthavarna, kan anses ha en avgörande roll för skapandet av en socialtjänst som kan erbjuda bra bemötande.

Bakgrund Psykossjukdom förknippas ofta till starka känslor såsom rädsla, oro och ångest. Psykiatrisk omvårdnad innebär att stärka patientens känsla av egenkontroll och hjälpa patienten att utforma hanteringsstrategier. Patienten ska ha möjlighet att uppnå bästa möjliga välbefinnande. Personer med psykossjukdom upplever lägre välbefinnande än personer som inte har psykossjukdom. Därför behövs det kunskap om hur sjuksköterskan kan anpassa omvårdnaden för att patienter med psykossjukdom ska kunna uppnå empowerment och uppleva välbefinnande. Syfte Syftet var att beskriva hur sjuksköterskan kan anpassa omvårdnaden för att patienter med psykossjukdom ska kunna uppnå empowerment och uppleva välbefinnande. Metod En litteraturöversikt genomfördes. Artikelsökningar genomfördes i CINAHL och PubMed. 18 artiklar inkluderades i resultatet. Tematisk analys tillämpades och resulterade i fyra teman som presenteras i resultatet. Resultat De teman som presenteras är Kommunikation och information, stöd och trygghet, delaktighet och copingstrategier. Resultatet beskriver att god skriftlig, muntlig och icke-verbal kommunikation är grundläggande för att patienter med psykossjukdom ska kunna uppnå empowerment och uppleva välbefinnandet. Stöd och trygghet kunde ges genom att visa närhet och förståelse. Att involvera patienterna i vården stärkte patienternas självkänsla. Olika hanteringsstrategier och aktiviteter ansågs viktigt för patienternas upplevda mående. Slutsats Att ha en god kommunikation med patienten visade sig vara en viktig del i att bygga upp en stödjande relation. Informationen som ges behöver vara personcentrerad. Patienter som blir involverade i sin egen vård upplever mindre negativa känslor än de som inte tillåts vara delaktiga. Att utveckla egna copingstrategier möjliggjorde att patienterna kunde uppnå empowerment. Patienterna behövde stöd utifrån sina individuella förutsättningar, ett personcentrerat förhållningssätt kan därför ses som essentiellt vid stödjande av symtom- och sjukdomshantering.

Ämnet för denna uppsats är sugardejting och den yngre partens, så kallade sugarbabies, upplevelser av företeelsen. Tidigare forskning i Sverige har en utgångspunkt i prostitution, internationellt pekar det i stället på sugardejting som en gråzon mellan vanlig dejting och sexhandel. Studiens syfte är att undersöka hur svenska sugarbabies ser på sugardejting, hur de förhåller sig i relationerna med den äldre parten och hur de hanterar känslor som förekommer i anslutning till sugardejtandet. Frågeställningarna utgår från hur sugarbabies definierar sugardejting, samt hur de hanterar möjligheter och problem kopplat till deras sugardejtande. Det empiriska materialet består av tio ostrukturerade intervjuer med sugarbabies, vilka har angripits utifrån en fenomenologisk ansats. Materialet har analyserats med hjälp av Bernsteins teoretiska begrepp bunden autenticitet, samt Hochschilds emotionellt lönearbete. Resultaten från studien visar att respondenterna har skilda förståelser av vad sugardejting innebär, vilket indikerar att fenomenet befinner sig inom en gråzon. Samtliga respondenter resonerar kring sugardejting i relation till sexhandel, även om alla inte anser att de varit delaktiga i prostitution. Den vaga definitionen kan ses som ett problem, eftersom fenomenet betraktas vara glamoriserat kan det därmed anses vara en ingång till sexarbete. Den tydligaste möjligheten som presenteras är att de får ekonomisk ersättning, en annan är att det för en äventyrslysten person kan innebära spänning. Det största problemet som beskrivs är att man löper risk att utsättas för sexuella akter man egentligen inte vill delta i. Hanteringsstrategierna som respondenterna använder kopplas främst an till de negativa aspekterna av sugardejting. Dessa är rolltagande och att vara öppen med sitt sugardejtande. Slutsatsen är att individuella upplevelser i stor utsträckning påverkar hur individuella respondenter definierar sugardejting, samt att det finns ett behov hos sugarbabies att få utrymme att tala om sugardejting utan att bli dömda.