Lidande är en naturlig och oundviklig del av det mänskliga livet. En av de mest centrala uppgifterna inom vården innebär att lindra lidande. Därmed är det aktuellt att undersöka områdets kunskapsposition. Syftet var att beskriva lidande i omvårdnadStudien genomfördes som en litteraturstudie där 15 vetenskapliga artiklar utgjorde underlaget för resultatet. Resultatet i denna studie delades in i sex tema inom omvårdnad: ”Existentiellt lidande”, ”Livslidande”, ”Sjukdomslidande”, ”Vårdlidande”, ”Den vårdande personalens upplevelser av lidande” och ”Socioemotionellt lidande”. Studien visar att forskning i nutid på många sätt beskriver uttryck för patientens lidande i liknande former som det lidande som beskrivits i forskning tidigare. Utöver detta framkommer även beskrivningar av lindrande av lidande inom omvårdnad. Det framkommer att fokus i vården tenderar att ligga främst på att behandla fysiska symptom. En helhetssyn, där även existentiella, psykologiska, kulturella och sociala dimensioner uppmärksammas, är nödvändig för att förbättra patientens hälsa och minska patientens lidande.För att kunna möta patienten i lidandet krävs medvetenhet hos sjuksköterskan kring egna upplevelser av lidande. Fortsatt forskning samt belysning av området i sjuksköterskeprogrammet är betydelsefullt. / Suffering is a natural and inevitable part of human life. One of the central parts in health care is to alleviate suffering. Consequently, the present knowledge state is of importance to follow up. The aim of this study was to describe suffering in nursing. The study was conducted as a literature review were 15 scientific articles were the basis for the results. The result of this literaturereview was divided into six themes in nursing: "Existential suffering", "Suffering in life", “Suffering in illness", "Suffering in care", "Socioemotional suffering" and ”Perceptions of suffering in nursing staff." Expressions of suffering of the patient are found to be found similar in recent studies compared to the suffering described in research further back. Recent studies additionally indicate other expressions of suffering and approaches to alleviate suffering in nursing. It emerges that the focus in care tends to be primarily focused on treatment of physical symptoms. A holistic focus, with awareness of existential, psychological, cultural and social dimensions, is necessary to promote health and to alleviate suffering. To respond to the patient in its suffering, awareness of the nurse’s own experiences of suffering is required. Further research and illumination of the subject in the nursing program is of importance.

Bakgrund: Personcentrerad vård är ett väsentligt begrepp för sjuksköterskors yrkesroll. Personcentrerad vård syftar till att bemöta patienter så att samtliga av deras behov och förutsättningar tillgodoses. Personcentrerad vård kan skydda patienters självbestämmande och makt i vården. Tidigare forskning beskriver patienters upplevelser av vårdrelationer, samt patienters och närståendes upplevelser av sjukvårdspersonals bemötande. För att sjuksköterskor ska kunna eftersträva personcentrerad vård inverkar lagar, riktlinjer och styrdokument. Vidare lyfts vikten av patienters delaktighet fram, samt samarbetet mellan samtliga parter i vården. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av personcentrerad vård på sjukhusavdelningar. Metod: Metoden är en kvalitativ litteraturstudie. Denna grundas i 10 kvalitativa artiklar som granskats och vidare analyserats utifrån Evans beskrivande syntes. Resultat: I resultatet identiferades två teman och fem subteman. Teman var Samarbetets betydelse och Helhetssynens betydelse. Subteman var Att arbeta i team, Att göra patienten delaktig, Att involvera närstående, Att se patienten som unik och Att tillse en vårdrelation. Slutsats: Sjusköterskors upplevelser av personcentrerad vård stämde överens med det vårdvetenskapliga perspektivets mening av personcentrerade vårdmiljöer och personcentrerade processer. Dessutom gick sjuksköterskors upplevelser av samarbete och helhetssyn i linje med patienters och närståendes upplevelser av sjukvårdspersonals bemötande och vårdrelationer. / Background: Personcentred care is an essential concept for nursing’s role. It aims to emphasize patients personal needs and conditions. Personcentred care also aims to protect patients’ autonomy and promote their power within the care. Previous research describes patients’ experience of care relationships and patients’ and relatives’ experiences of the staff’s treatment. Laws, guidelines and documents support the nurses’ work to strive for personcentred care. Patients’ participation and cooperation between all roles in the care process are also emphasized. Aim: The aim was to describe nurses’ experiences of personcentred care in hospital wards. Method: A qualitative literature study followed by Evans descriptive synthesis based on the analysis of 10 qualitative articles. Findings: Two themes and five subthemes were identified. Themes were Partnership’s meaning and Holistic view’s meaning. Subthemes were To work in team, To make the patient involved, To involve relatives, To see the patient as unique and To supervise a care relationship. Conclusion: Nurses’ experiences of personcentred care matched with the care-science perspective meaning of personcentred care’s environments and processes. Furthermore nurses’ experiences went in line with patients’ and relatives’ experiences of care staffs’ treatment and care relationships.

Background: Person-centered care means seeing the patient as a whole person. This means that the nurses should consider the spiritual and social needs of the patients and their relatives, thus creating a holistic view. Patients appreciate respectful treatment and communication from nurses. Aim: The aim in this study was to create an overview of nurses’ experiences of person-centered care. Method: A general literature review with both qualitative and quantitative articles. Results: The analysis of eleven articles resulted in four themes: The care relationship, Family and relatives in caregiving, Communication in caregiving and Time in caregiving. Conclusion: It emerged that nurses had both positive and negative experience of person-centered care. The negative experiences for nurses were that the time in the caregiving was not enough to be able to provide person-centered. There could also be communication barriers in the case of language or speech difficulties. The positive experiences that nurses experienced were that creating relationships in care contributed to being able to provide person-centered care. Including family and relatives contributed to creating a stronger relationship with the patient and increased cooperation with family and relative to increase the patient’s well-being. Communication was an important factor and contributed to increased person-centered care.

<p>Denna uppsats har kommit till under våren 2008 med anledning av vårt intresse om hur <em>Rehabiliteringssamverkan </em>upplevs både av handläggare vid Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan samt deltagare vid denna samverkansform. Vårt intresse har resulterat i att vi har gjort en djupare litteraturstudie av regelverket gällande Arbetslivsinriktad rehabilitering och därefter gjort kvalitativa intervjuer med några deltagare och handläggare vid denna samverkan med ett sociologiskt perspektiv på samspel. Vårt resultat visar att <em>Rehabiliteringssamverkan </em>handlar till stor del om par- och trepartsrelationer mellan myndigheterna och deltagarna och används för att nå ett lyckat resultat tillbaka till arbete. I dessa relationer ses helhetssynen som en viktig aspekt genom att deltagarna får nå resultat i den takt de förmår. Samverkan mellan myndigheterna är betydelsefullt för att lyckas med den arbetslivsinriktade rehabiliteringen.</p>

Patienter med cancer har alltmer sökt den komplementära vården för att få hjälp med bl.a. biverkningar och smärtproblematik som uppstår inom den traditionella cancerbehandlingen. Behandlingsmetoderna och helhetssynen inom den komplementära omvårdnaden är det som patienter efterfrågar. Katie Erikssons vårdteorier om holismen och den naturliga vården har använts som teoretisk referensram. Inom konventionell vård erbjuds inte tillräcklig lindring angående cancersmärta och biverkningar, därför har patienter sökt komplementär omvårdnad. Komplementär omvårdnad erbjuds inte som ett alternativ, därför måste patienter söka sig till komplementär omvårdnad som utförs utanför den konventionella omvårdnaden och som ofta är kostsam. Enligt lagen har patienten rätt att få information om sitt hälsotillstånd samt rätt att vara delaktig i valet av sin vård angående vilka behandlingar och metoder som finns. Delaktigheten berikar patienten med integritet och välbefinnande. I denna litteraturstudie har vetenskapliga artiklar inom cancer och komplementär omvårdnad insamlats. Resultaten har belyst ett behov av komplementär omvårdnad inom cancervård och att vårdpersonal behöver kunskap och information för att kunna tillgodose patienternas anspråk på individuell omvårdnad. Patienter har beskrivit att bemötande och livskvalitet är mer betydelsefullt än att bli botad. Slutsatsen blir att bli bekräftad, sedd och att ha någon att dela nuet med är viktigt för en patient med cancer. Kvinnliga patienter söker sig till komplementär omvårdnad i större utsträckning jämfört med män. I de studier där män har sökt sig till en komplementär behandling har en kvinna varit initiativtagaren i det beslutet.

<p>Syftet med denna uppsats är att undersöka om det finns skillnader inom biståndsbedömningen i Stockholm stad när det gäller promenader. De centrala begreppen som används är promenader, ansvar, helhetssyn, och behov. I bakgrunden beskrivs biståndsbedömningens historia, hur myndighetsutövningen går tillväga teoretiskt och ute på fältet. Det är biståndbedömning av promenader som denna uppsats kommer att fokusera sig på. Metod delen består av en vinjettstudie som har skickats via e- mail och brev till sjutton stadsdelar inom Stockholm stad. Det är biståndsbedömare inom äldreomsorgen som efter accepterande skriftligen besvarat på frågan; ”Hur bedömer du promenader i din stadsdel”?</p><p>Med hjälp av empirisk datainsamling och bakgrund riktar det till att utveckla en verklighetsförankrad studie som bevisar hur bedömningar av en social insats bedöms och hur myndighetsutövningen tillämpas i femton av Stockholms stadsdelar. En kategorisering har gjorts av data och delats upp i fyra frågeställningar som har vidare utvecklats till en tabell för att läsaren ska kunna ha en översikt över bedömningarna men även för att se vilka skillnader som uppkommer inom området. Resultatet och analysen av bedömningarna presenteras med citat ur bedömningarna som informanterna har beskrivit. Studien avslutas med en diskussions del som knyter an hela studien. Det som har framkommit i studien är att trots att biståndsbedömarna följer socialtjänstlagen och samma riktlinjer uppstår skillnader när det gäller hemtjänstinsatsen, promenader.</p>

<p>Syftet med detta arbete är att få fram orsaker till varför samverkan mellan ämnena idrott och fysik inte försiggår i större utsträckning än det gör idag och vilka möjligheter lärarna själva ser att undanröja dessa orsaker. För att ta reda på detta har jag valt att göra strukturerade intervjuer med 14 lärare i fysik och 8 lärare i idrott och hälsa. Resultaten av dessa intervjuer är att lärarna vill arbeta ämnesövergripande. De största orsakerna till att detta inte sker är organisatorisk tid och att man är osäker i relationen till den lärare man i så fall skall samarbeta med. Lärarnas förslag på lösningar är att dels få större möjligheter att mötas, både spontant och organiserat, dels att rektor bör ta sitt ansvar gällande att tydligare styra verksamheten. De viktigaste slutsatserna i detta arbete blir att lärare vill arbeta ämnesövergripande av i huvudsak två skäl; helhetssyn för eleven och roligare arbete för läraren. Verksamheten behöver styras om så att den ökar möjligheten till spontana möten mellan lärare. Dessutom skulle verksamheten tjäna på att lärarna fick goda möjligheter att bättre lära känna varandra och varandras verksamheter.</p>

<p>Det övergripande syftet med uppsatsen var att beskriva och undersöka samverkan mellan olika professionella aktörer i gruppverksamhet för barn till missbrukande föräldrar. Jag ville ta reda på vad det fanns för konkreta erfarenheter av och exempel på samverkan samt om samverkan påverkades om synsättet skiljer sig i förklaringen av missbruk mellan professionella aktörer. Jag har använt mig av en kvalitativ metod där jag har intervjuat fyra gruppledare från tre kommuners verksamhet för barn till missbrukande föräldrar. Jag ville fånga de professionellas erfarenheter och insyn från både barnens perspektiv och professionellas perspektiv. I intervjuerna fick jag ta del av de professionellas egna berättelser och upplevelser utifrån deras verklighet. Resultatet visar att samverkan är att sträva mot samma mål och är nödvändigt för att få barn remitterade till verksamheten. Resultatet visade vidare att en del andra aktörer inte inser att barnen tar skada av föräldrars missbruk och anser att barnet inte behöver någon professionell hjälp. Detta bidrar till en bristande samsyn. För att stärka samverkan med andra aktörer ges information och utbildning om vad verksamheten står för. Detta genererar kontinuitet i kontakten för att bättre kunna hjälpa barnen så snabbt och enkelt som möjligt. Samverkan mellan olika professioner medför att fler barn blir remitterade till verksamhet där barn till missbrukande föräldrar får de hjälp- och stödinsatser de behöver.</p>

Syftet med detta arbete är att få fram orsaker till varför samverkan mellan ämnena idrott och fysik inte försiggår i större utsträckning än det gör idag och vilka möjligheter lärarna själva ser att undanröja dessa orsaker. För att ta reda på detta har jag valt att göra strukturerade intervjuer med 14 lärare i fysik och 8 lärare i idrott och hälsa. Resultaten av dessa intervjuer är att lärarna vill arbeta ämnesövergripande. De största orsakerna till att detta inte sker är organisatorisk tid och att man är osäker i relationen till den lärare man i så fall skall samarbeta med. Lärarnas förslag på lösningar är att dels få större möjligheter att mötas, både spontant och organiserat, dels att rektor bör ta sitt ansvar gällande att tydligare styra verksamheten. De viktigaste slutsatserna i detta arbete blir att lärare vill arbeta ämnesövergripande av i huvudsak två skäl; helhetssyn för eleven och roligare arbete för läraren. Verksamheten behöver styras om så att den ökar möjligheten till spontana möten mellan lärare. Dessutom skulle verksamheten tjäna på att lärarna fick goda möjligheter att bättre lära känna varandra och varandras verksamheter.

Syftet med denna uppsats är att undersöka om det finns skillnader inom biståndsbedömningen i Stockholm stad när det gäller promenader. De centrala begreppen som används är promenader, ansvar, helhetssyn, och behov. I bakgrunden beskrivs biståndsbedömningens historia, hur myndighetsutövningen går tillväga teoretiskt och ute på fältet. Det är biståndbedömning av promenader som denna uppsats kommer att fokusera sig på. Metod delen består av en vinjettstudie som har skickats via e- mail och brev till sjutton stadsdelar inom Stockholm stad. Det är biståndsbedömare inom äldreomsorgen som efter accepterande skriftligen besvarat på frågan; ”Hur bedömer du promenader i din stadsdel”? Med hjälp av empirisk datainsamling och bakgrund riktar det till att utveckla en verklighetsförankrad studie som bevisar hur bedömningar av en social insats bedöms och hur myndighetsutövningen tillämpas i femton av Stockholms stadsdelar. En kategorisering har gjorts av data och delats upp i fyra frågeställningar som har vidare utvecklats till en tabell för att läsaren ska kunna ha en översikt över bedömningarna men även för att se vilka skillnader som uppkommer inom området. Resultatet och analysen av bedömningarna presenteras med citat ur bedömningarna som informanterna har beskrivit. Studien avslutas med en diskussions del som knyter an hela studien. Det som har framkommit i studien är att trots att biståndsbedömarna följer socialtjänstlagen och samma riktlinjer uppstår skillnader när det gäller hemtjänstinsatsen, promenader.