Uppsatsen syftar till att undersöka hur informationsskyltar bidrar till större förståelse av kulturarv genom att undersöka kontexten samt informationen som ges på skyltarna och hur det genom dessa aspekter skapar perspektiv på platsen. De kulturarv som analyseras är Eketorps fornborg, Kalmar Slott och Södra Ölands odlingslandskap.    Källmaterialet består av kulturarven, deras informationsskyltar och den kontext de verkar i samt hur de samverkar. Här tolkas både den text och de bilder som finns på skyltarna.    Skyltarna finns uppsatta vid kulturarven och verkar i dess kontext. Det är möjligt att tala om att kulturarvet behöver skyltarna, dels för att platsen ska förstås dels för den effekt en skylt åstadkommer. Vidare används skyltarna för att belysa det som är unikt för den specifika platsen, informationen som finns påvisar vad som är viktigt för besökaren att se. Genom att belysa dessa egenskaper, skapas det för besökaren ramar för tolkning av kulturlandskapet. Dessa ramar är det besökaren minns utifrån, samtidigt som de minskar möjligheten för egen tolkning av vad kulturlandskapen har att erbjuda.

Studien är genomförd i sex åttondeklasser, från två högstadieskolor i Kalmar tätort. Utifrån undersökningens syfte har vi genomfört en kvalitativ enkätundersökning. Undersökningens syfte är att undersöka respondenternas upplevelser och reflektioner från temadagen Brott och Straff, som har genomförts på Kalmar slott i delad regi av slottet och Kalmar läns museum. Studien behandlar hur respondenterna uppfattar kulturmiljöpedagogiken som ett hjälpmedel i deras lärande. Det är en fallstudie, och inte en generell uppfattning från samtliga åttondeklasser i Sverige. Enkätsvaren, och tillika empirin, studerades utifrån två olika perspektiv, dels för att kunna föra en innehållsanalytisk diskussion, dels utifrån ett historiebruksperspektiv. Respondenterna har vid genomförandet av enkätundersökningarna uppgivit flera åsikter och reflektioner, men en tydlig majoritet har angivit att temadagen Brott och straff varit bra, spännande, rolig och lärorik. De har dessutom angivit att de tycker att arbetssättet med kulturmiljöpedagogik är bra och främjar deras inlärning. Respondenterna har uppgivit att de uppskattade de dramatiserade inslagen under dagen. Detta eftersom de var roliga, spännande och utgjorde ett komplement till det guiden berättade, de menade att det blev således lättare att förstå. Respondenterna reflekterade över hur brott och straff förändrats från dåtid till nutid och utvärderade dess utveckling.

Islamologen Jan Hjärpe har en gång skrivit att ingen historieskrivning är oskyldig. Vilket även stämmer överens med den historia som presenteras i skolans undervisning. Historien är en del av såväl individens som nationens minne, därför måste den konstant reproduceras. Historikern Ulf Zander har påpekat att för att ens identitet skall övergå till en identifikation måste den aktiveras och ges en innebörd. Alltså måste en nationell, eller annan, identitet sättas i förhållande till någon eller något annat för att göras legitim och användbar. Detta görs genom att individens historiemedvetande påverkas och omformuleras genom den historiekultur som han eller hon möts av i skolan. När detta medvetande aktiveras används olika former av historiebruk. I skolsammanhang är det framför allt ett ideologiskt, politisk-pedagogiskt samt ett icke-bruk, som de har definierats av Klas-Göran Karlsson, som är mest framträdande. Kenya och Tanzania är två unga nationalstater dör identitetsskapandet fortfarande pågår. Länderna ligger bredvid varandra mellan Indiska oceanen och Victoriasjön på Afrikas östra halva. De har en liknande demografisk sammansättning och blev självständiga vid ungefär samma tid. De har båda fungerat som enpartistater in på 1990-talet och har ansett sig följa en socialistisk ideologi. De har dock bemött identitetskapandet på två radikalt olika vis i förhållande till skolans historieundervisning. I Secondery School, vilket motsvarar det svenska gymnasiet, läser eleverna i båda länderna historia i samtliga fyra forms eller årskurser. Medan de kenyanska läromedelsförfattarna och styrdokumenten har valt att lyfta fram landets första president Jomo Kenyatta som en landsfader har inte Tanzanias dito, Nyerere fått samma plats i sitt lands läromedel. Medan de kenyanska läromedlen och styrdokumenten har valt att lyfta fram den nationella identiteten och patriotismen som ett uttalat mål har man valt en mer panafrikansk väg i Tanzania. Likaledes lyfter de kenyanska böckerna fram tre stycken inhemska national filosofier (African socialism, Harambee samt Nyayoism) vilar sig den tanzaniska framställningen på en mer internationell socialism och en historiematerialistisk framställning. I både länderna väljer man dock att till stor del bortse från den etniska mångfald som länderna består av i det narrativ som presenteras. I båda länderna är styrdokumenten i form av läroplaner tämligen exakta och utförliga. Även om de inte anvisar vilket stoff som skall användas definierar de innehållet genom att kontrollera kapitelindelningen hos de läromedel som får användas.

No description available.

<p>Islamologen Jan Hjärpe har en gång skrivit att ingen historieskrivning är oskyldig. Vilket även stämmer överens med den historia som presenteras i skolans undervisning. Historien är en del av såväl individens som nationens minne, därför måste den konstant reproduceras. Historikern Ulf Zander har påpekat att för att ens identitet skall övergå till en identifikation måste den aktiveras och ges en innebörd. Alltså måste en nationell, eller annan, identitet sättas i förhållande till någon eller något annat för att göras legitim och användbar. Detta görs genom att individens historiemedvetande påverkas och omformuleras genom den historiekultur som han eller hon möts av i skolan. När detta medvetande aktiveras används olika former av historiebruk. I skolsammanhang är det framför allt ett ideologiskt, politisk-pedagogiskt samt ett icke-bruk, som de har definierats av Klas-Göran Karlsson, som är mest framträdande.</p><p>Kenya och Tanzania är två unga nationalstater dör identitetsskapandet fortfarande pågår. Länderna ligger bredvid varandra mellan Indiska oceanen och Victoriasjön på Afrikas östra halva. De har en liknande demografisk sammansättning och blev självständiga vid ungefär samma tid. De har båda fungerat som enpartistater in på 1990-talet och har ansett sig följa en socialistisk ideologi. De har dock bemött identitetskapandet på två radikalt olika vis i förhållande till skolans historieundervisning. I Secondery School, vilket motsvarar det svenska gymnasiet, läser eleverna i båda länderna historia i samtliga fyra forms eller årskurser. Medan de kenyanska läromedelsförfattarna och styrdokumenten har valt att lyfta fram landets första president Jomo Kenyatta som en landsfader har inte Tanzanias dito, Nyerere fått samma plats i sitt lands läromedel.</p><p>Medan de kenyanska läromedlen och styrdokumenten har valt att lyfta fram den nationella identiteten och patriotismen som ett uttalat mål har man valt en mer panafrikansk väg i Tanzania. Likaledes lyfter de kenyanska böckerna fram tre stycken inhemska national filosofier (African socialism, Harambee samt Nyayoism) vilar sig den tanzaniska framställningen på en mer internationell socialism och en historiematerialistisk framställning.</p><p>I både länderna väljer man dock att till stor del bortse från den etniska mångfald som länderna består av i det narrativ som presenteras.</p><p>I båda länderna är styrdokumenten i form av läroplaner tämligen exakta och utförliga. Även om de inte anvisar vilket stoff som skall användas definierar de innehållet genom att kontrollera kapitelindelningen hos de läromedel som får användas.</p>

Bakgrunden till denna studie grundar sig i den statliga myndigheten Forum för levande historia och dess kampanj Brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer. Syftet har varit att ta reda på hur det utbildningsmaterial som tagits fram förhåller sig till de styrdokument som styr den svenska historieundervisningen i grundskolan och gymnasieskolan samt några utvalda läromedel i historia. Även den politiska debatt som föranlett det mediala intresset för projektet har implementerats och behandlats i undersökningen. Arbetets teoretiska del grundar sig på olika typer av historiebruk och har applicerats på den empiriska delen där materialet har analyserats. Undersökningen visar att det material som Forum för levande historia har tagit fram kan kritiseras för att vara onyanserat men att det också tillför en annan dimension av de behandlade områdena. / The background to this thesis is the Public authority ‘Forum för levande historia’ and their campaign “Violation of human rights in Communist states”. The purpose was to investigate how the educational material distributed stand in relation to the nation curricula and education acts that are directing the history teaching in the compulsory- and the upper secondary school in Sweden, together with selected textbooks in history. The political debate that has created the media’s interest for the project has been implemented and reviewed in the study. The theoretical part has its basis in different types of historiography and has been applied on the empirical study where the material has been analysed. The study shows that the material supplied by ‘Forum för levande historia’ on one hand can be criticized as biased, at the same time it is bringing a new dimension to the studied areas.

The use of history is the concept of people using and analyzing history in the society for various purposes. Study in this area has largely emerged because there are many different reasons for people and societies to be interested in history. To investigate the use of history, a historical material needs to be present in some form. With this study, I intend to show how older tourist guidebooks can provide such materials of study and therefore I use travel guidebooks about Tallinn released under the USSR (Estonian SSR) between the years 1960 to 1990. The analysis is based on Klas-Göran Karlsson's (Professor of History) typology of seven different uses of history: scientific, existential, moral, ideological, political, educational, non-use of history and a commercial use of history. This paper has highlighted several different historical dimensions in travel guides and reasons why they can be analyzed. Results of this study show that the travel guides can act as a medium for existential orientation and that they can function as a communicational, educational and an interest raising tools. They can also develop a critical approach towards historical events and help to "sell" history through various commercial products. Thus, tourist guidebooks can be used and analyzed more systematically by professionals, interested individuals or a group who feel the need, desire or interest in the way history can be used in their practices. / Historiebruk handlar om hur människor använder och analyserar (brukar) historia i samhället för olika syften. Studieområdet har till stor del vuxit fram eftersom det finns många olika skäl att intressera sig för historia. För att undersöka historiebruk behövs ett studieobjekt som på något sätt tar upp historia. Med denna uppsats ämnar jag undersöka hur äldre reseguider kan utgöra sådana studieobjekt och därför kommer reseguider om Tallinn från Estniska SSR utgivna mellan 1960 till 1990 användas i historiebruksundersökningen. Analysen utgår från historieprofessorn Klas-Göran Karlssons typologi med sju olika historiebruk – ett vetenskapligt, ett existentiellt, ett moraliskt, ett ideologiskt, ett politiskt-pedagogiskt, ett icke- bruk av historia och ett kommersiellt. Undersökningen har belyst flera olika historiska dimensioner i reseguiderna och motiv till varför de kan analyseras. Resultatet av undersökningen visar på fyra punkter. Den första är att reseguiderna kan agera medium vid existentiell orientering. Den andra att de kan fungera som kommunikations-, kunskaps- och intresseprocess. Den tredje punkten är att de kan utveckla ett kritiskt förhållningssätt och fjärde punkten handlar om att reseguiderna kan vara motiv för att “sälja” historia vid utvecklingar av olika kommersiella produkter inom exempelvis turismen. Likaså att reseguiderna kan nyttjas och analyseras av antigen en individ eller grupp som känner behov, önskan eller intresse.

Kursplanen för historia i årskurs 4–6 är till stor del utformad efter det västerländska och nordiska samhället. Denna studie har därför haft sin utgångspunkt i att undersöka hur elevers identitet påverkas genom en eurocentrisk historieundervisning. Målgruppen har varit elever med utomnordisk bakgrund. Syftet var att se elever och lärares erfarenheter och tankar kring mångkulturell historieundervisning samt hur denna bedrivs. Arbetet baserades på en litteraturöversikt där forskning som gjorts på området analyserades. Det finns olika faktorer som påverkar elevers identiteter, däribland historieundervisning, familj och fritidsintressen. Det vi dock har funnit vara gemensamt för eleverna är att skolan och lärarna är viktiga för elevers identitetsskapande. Lärarna är medvetna om sin betydande roll, men tidsbrist och en eurocentrisk kursplan gör det svårt för lärarna att bedriva en jämlik undervisning.

The purpose of this paper has been to examine the heavy metal band Sabatons use of history and to relate it to societal trends in today’s Sweden. I have examined Sabatons music, album covers and music videos in order to define a certain use of history. To do this I have used a use of history theory and a heavy metal theory. My results showed that some of Sabatons use of history could be defined as commercial and that the societal trends in today`s Sweden have in some cases affected the selection and presentation of events and characters that`s been portrayed by Sabaton. Earlier use of history in other forms of media, especially movies, has also played a part in the selection and presentation, which becomes particularly obvious in some of Sabatons music videos. However, an overall theme in my results have shown that the heavy metal cultures norms and ideas have been the main cause behind the selection, but especially the way characters and events is portrayed in their songs, an existential use of history.

This study seeks to analyze the japanese role-playing video game Valkyria Chronicles. Since the game uses a fictionalized european scene of World War 2 as its setting, it is an interesting object for analysis. The work is done through using the theoretical framework of the use of history as developed by Peter Aronsson among others and Occidentalism, or the representation of the west. The study shows that while the context in which the game’s events occurs in is fictional, the events are heavily influenced by WW2 and fits into categories of history use such as monumental use and furthermore is employed in a way which works in a way to relate the events to a japanese audience by the frequent and heavy use of moral appeal. The occidental tendencies are found in the disdain for metropolitan culture the game displays, and the favoring of the rural milieu