I Sverige drabbas cirka 5000 personer av plötsligt hjärtstopp utanför sjukhus varje år. Tiden är en viktig faktor för patientens överlevnad och irreversibla skador på kroppen sker redan efter cirka 5 minuter. Chansen att överleva ett plötsligt hjärtstopp är helt beroende av tidigt utförd hjärt-lungräddning (HLR) samt tidig behandling med en hjärtstartare. Ambulansens framkörningstid har ökat de senaste åren. Tidigare studie visar tidsvinsterna med att en hjärtstartare skickas med drönare i väntan på att ambulans anländer. Det finns dock inga studier som undersöker närståendes upplevelser och hur de interagerar med en drönare som kommer med en hjärtstartare. För att få kunskap om vilket emotionellt och praktiskt stöd de närstående behöver och hur bästa möjliga handlingsberedskap kan skapas vid dessa hjärtstoppssituationer bör en sådan studie utföras. Syftet med studien var att beskriva och förstå närståendes upplevelser och handlingsförmåga i en prehospital HLR-situation där hjärtstartare levereras med en drönare, samt hur situationen påverkas av att vara en eller två närstående på plats. Den metod som användes var ett kvasiexperiment med två jämförande grupper. Åtta studiedeltagare genomförde två olika typer av simuleringar där de hittade sin anhöriga medvetslös på golvet i hemmet. 112 larmades och en hjärtstartare levererades med drönare. Simuleringarna filmades och deltagarnas intervjuades. Resultatet redovisas med hjälp av tre generiska kategorier: Teknik och handlingsberedskap; Stöd från samtalet med larmoperatören samt Hjälpen och beslutsfattande. De mest framträdande slutsatserna av resultatet var att stress har en negativ inverkan på följsamheten samt att ”hands-off” tiden (den tiden ingen närstående befinner sig bredvid patienten och kan utföra kompressioner) skiljer sig markant om det är en eller två närstående på plats.

No description available.

År 2017 behandlades 2427 personer med hjärt-lungräddning (HLR) på svenska sjukhus. Det är en liten andel i jämförelse med hur många patienter som vårdades samma år. Eftersom en HLR-situation är något som sker sällan på ett sjukhus så var syftet med denna litteraturstudie att beskriva sjuksköterskors upplevelser vid hjärtstopp och hjärt-lungräddning på sjukhus. Författarna använde sig av en kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats där 10 artiklar analyserades. Fyra huvudkategorier identifierades, Att bristande struktur och ordning har en negativ påverkan på kvaliteten vid HLR, Att familjens närvaro ökar känslan av stress, Att det finns en osäkerhet om HLR är etiskt korrekt, Att det är svårt att hantera sina känslor och Att vara i behov av kunskap och kontinuerlig utbildning. Resultatet visade att sjuksköterskor upplever HLR-situationer som stressande och oorganiserade, de känner sig bevakade vid familjens närvaro och det finns en rädsla att närstående ska störa. Sjuksköterskor upplever etiska dilemman vid HLR-situationer och känslorna som uppstår beror mycket på resultatet för patienten. Kunskap och utbildning framkom som viktigt för att vara förberedd inför dessa akuta situationer. Slutsatsen är att sjuksköterskor är i behov av mer utbildning och debriefing efter HLR för att lättare kunna hantera sina känslor efter återupplivningen. Teamarbete behövde också fungera bra för att sjuksköterskorna skulle känna sig säkrare i en återupplivningssituation.

Introduktion/Bakgrund: För att kunna överleva ett hjärtstopp krävs återupplivning i form av hjärt-lungräddning. Majoriteten av hjärtstoppen sker i hemmet och många bevittnas troligen av närstående. Det råder delade meningar hos vårdpersonalen om närstående ska få närvara under återupplivning eller inte. Trots att det finns riktlinjer som menar att de bör erbjudas närvaro är det ingen inarbetad rutin. Närstående hänvisas ofta till ett intilliggande rum då vårdpersonalen känner sig obekväma och är oroliga för att närstående inte ska kunna hantera situationen.  Syfte: Litteraturstudiens syfte var att belysa närståendes erfarenheter av att närvara under återupplivning vid hjärtstopp. Metod: Litteraturstudie som är systematiskt genomförd enligt Polit och Beck’s (2017) nio steg. Tre urvalsprocesser resulterade i totalt 15 artiklar. 13 kvalitativa och 2 mixed methods artiklar. Databearbetning och analysprocessen genomfördes med hjälp av Polit och Beck’s (2017) tematiska analysmetod. Resultat: Två teman har identifierats, behov och emotionella reaktioner, med tillhörande underteman: inkludering, stöd, information, professionellt bemötande, obehag och overklighet, otillräcklighet och lättnad. Slutsats: Närstående bör tillfrågas om de önskar att närvara under återupplivningen. Vare sig de väljer närvaro eller inte är det viktigt att de får kontinuerlig information och stöd. Närståendes individuella behov och känslor bör beaktas av vårdpersonalen och omhändertagandet bör ske utifrån dessa. Detta underlättar närståendes hantering av händelsen och hur den erinras.

Bakgrund: Varje år så sker det ungefär 6000 hjärtstopp utanför sjukhus i Sverige. När ett hjärtstopp sker så är tiden till behandling avgörande för den drabbades chans att överleva. Den eller de första på plats, så kallade bystanders ingripande innan annan räddningspersonal har anlänt till platsen är ofta livsavgörande. Därför är bystanders inställning inför att ingripa med HLR utanför sjukhus ett otroligt viktigt forskningsämne. Syfte: Syftet var att belysa bystanders inställning inför att ingripa med hjärt-lungräddning (HLR) vid hjärtstopp utanför sjukhus. Metod: En allmän litteraturstudie genomfördes via granskning och analys av 9 vetenskapliga artiklar, både kvantitativa och kvalitativa som utgjordes av sökningar i databaserna Cinahl och PubMed. Resultat: I resultatet framkom tre olika kategorier som presenteras i arbetet. Rädslor inför att utföra HLR, betydelsen av HLR-utbildning samt kontextuella variationer i inställning Slutsats: Det finns rädslor och farhågor hos bystanders inför att ingripa med HLR i samhället. Det är viktigt att ha förståelse för detta och använda kunskapen för att förbättra HLR-utbildningen samt att man utbildar mer och på så sätt bidrar till ökad bystander-HLR och därmed ökad överlevnad vid hjärtstopp utanför sjukhus. Nyckelord: bystander, hjärt-lungräddning, hjärtstopp, inställning, utanför sjukhus

Varje år i Sverige drabbas cirka 15 000 personer av ett plötsligt hjärtstopp, 5 000 utav dessa sker på sjukhus. Hjärt-lungräddning kan vara en livräddande åtgärd vid ett hjärtstopp. I den akuta situationen fokuseras det på snabba insatser och praktiska moment, medan reflektioner rörande etik kommer i andra hand. Ett återupplivningsförsök är komplext och överväganden gällande dels om hjärt-lungräddning ska påbörjas och dels när hjärt- lungräddning ska avslutas måste göras utifrån varje individuellt fall. Dessa beslut rörande liv och död har inga enkla svar och etiska överväganden måste ofta göras. Inom akutsjukvården ställs det höga krav på sjuksköterskors förmåga och kunskap att möta patienter i olika situationer och för att hantera dessa situationer krävs en mental beredskap. Syftet var att beskriva sjuksköterskors reflektioner rörande etik kring hjärt- lungräddningssituationer. Metoden var en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med nio sjuksköterskor vilka arbetade inom akutsjukvård. Det insamlade materialet analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet redovisas i tre kategorier: Integritet, Värdighet och Behandlingsbegränsningar och sju underkategorier: Patientens fysiska integritet, Patientens psykiska integritet, Anhörignärvaro, Människovärde, Olika patientgrupper, Samsyn och Sjuksköterskans roll och ansvar. Resultatet påvisar att sjuksköterskorna värnade om patientens fysiska integritet samt att de tänkte mer aktivt kring integritet när anhöriga var närvarande vid ett återupplivningsförsök. Frustrationer uppkom då sjuksköterskan kände sig obekväm med hur länge återupplivningen pågått och där läkaren inte kunde fatta beslut om att avsluta, trots en dålig prognos för patienten. Framträdande var negativa känslor kring att utföra hjärt-lungräddning på äldre människor där det inte ansågs befogat att påbörja. Genomgående fanns en önskan om att diskussioner kring beslut gällande hjärt- lungräddning förs över professionerna, med förhoppningen att lättare nå konsensus. Sjuksköterskors reflektioner rörande etik i hjärt-lungräddningssituationer innehöll känslor kring vilka åtgärder som ansågs vara för patientens bästa i den specifika situationen och även tankar kring hur anhöriga som närvarade under återupplivningsförsöket upplevde situationen. Inom akutsjukvården är reflektioner kring etik närvarande i sjuksköterskans dagliga arbete, dock upplevs dessa som sekundära och överskuggas av prioriteringar, tidsbrist och praktiska moment. Sjuksköterskorna beskrev vikten av att föra diskussioner kring etik i arbetsgruppen och att dessa borde ha en självklar plats i det dagliga arbetet. I en vård där tidsbrist och bristande resurser präglar omhändertagandet av patienten och dennes anhöriga finns en förhoppning om att detta skulle kunna ge en mer humaniserad vård.

Årligen drabbas cirka 10 000 personer av plötsligt hjärtstopp i Sverige och det påbörjas återupplivningsförsök på cirka 4000 personer. Att erbjuda anhöriga att närvara vid hjärt- lungräddning har varit ett ämne som varit omdiskuterat sedan det först fördes på tal 1987. Flertalet studier har genomförts, med fokus på att belysa personalens attityd gällande anhörignärvaro vid HLR och hur anhörignärvaro vid HLR påverkar de anhöriga. Studier har visat att det kan vara gynnsamt för anhöriga att närvara, samtidigt som andra studier visar att det är relativt ovanligt att de närvarar. Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av anhörignärvaro vid hjärt-lungräddning inom akutsjukvård. Metoden som användes var en kvalitativ intervjustudie med semi-strukturerade intervjuer. Sju sjuksköterskor som arbetade på en akutmottagning i norra Sverige inkluderades till studien. Intervjuerna genomfördes under perioden december 2015 till januari 2016. Intervjuerna transkriberades och texten analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Analysen resulterade i två teman med fyra underliggande kategorier. Resultatet visade att det fanns både positiva och negativa upplevelser kring anhörignärvaro. Några negativa aspekter som belystes var ökad stress för sjuksköterskan och att anhöriga ibland kunde upplevas som störande och därmed distraherade i situationen. En fördel som sjuksköterskorna i studien beskrev var att de upplevde att anhörignärvaro var värdefullt för de anhöriga, att de fick ett bättre omhändertagande samt att det upplevdes som värdefullt för anhöriga att se att personalen gjort allt de kunnat för patienten. Vidare beskrev sjuksköterskorna att anhörignärvaro i samband med HLR bidrog till en bättre och lugnare stämning inne på akutrummet vilket upplevdes som positivt. Studiens resultat tyder på att sjuksköterskor hade en positiv inställning till anhörignärvaro vid HLR, trots vissa utmaningar och negativa erfarenheter. Sjuksköterskorna ansåg att anhöriga hade rätt att närvara. Informanterna berättade att de sällan bjuder in anhöriga att närvara vid HLR men det framkom en önskan om ändring på det så att fler anhöriga får möjlighet att se vad som görs inne på akutrummet.

Hjärtstopp uppträder vanligen i slutstadiet av en döendeprocess. Alla döende patienter kan därför i princip betraktas som aktuella för hjärt-lungräddning (HLR) såvida ett beslut om att avstå från HLR inte har fattats. Läkare har det fulla ansvaret vid beslut om HLR. Studier belyser emellertid att samarbete med sjuksköterska, patient och närstående medför en bättre kunskapsplattform inför beslut om HLR. Trots att riktlinjer och föreskrifter förespråkar denna form av samarbete visar studier att samarbete inte alltid sker i det kliniska arbetet vid beslut om HLR.   Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av samarbete med läkare, patient och närstående vid beslut om HLR.   Metoden som användes vid genomförandet av denna studie var av kvalitativ design. Nio semistrukturerade intervjuer genomfördes och det manifesta innehållet analyserades utifrån en induktiv innehållsanalys.   Resultatet visade att sjuksköterskornas upplevelser av samarbete varierade utifrån deras tidigare erfarenheter. Sjuksköterskorna delade dock en gemensam önskan om samarbete med läkare, patient och närstående. De reflekterade kring upplevda svårigheter i samband med samarbete och svårigheter som kunde förhindra att samarbete uppstod. De belyste även olika möjligheter som ett välfungerande samarbete kunde generera inför beslut om HLR.   Slutsatsen blev att sjuksköterskornas upplevelse av samarbete, vid beslut om HLR, skiljde sig från deras upplevda önskan om samarbete. Sjuksköterskorna beskrev vidare ett önskemål om samarbete som överensstämde väl med aktuella riktlinjer och föreskrifter för tillvägagångsätt vid beslut om HLR samt begreppen interprofessionellt teamarbete och partnerskap. Den stora utmaningen framöver är emellertid att kliniskt implementera sjuksköterskornas önskemål om samarbete vid beslut om HLR.

Diskussioner kring närståendes möjligheter att närvara när en patient genomgår ett akut omhändertagande startade redan under 1980-talet och det råder än idag olika meningar i frågan. Mycket forskning har bedrivits för att belysa vårdpersonalens tankar kring och reaktioner på närståendenärvaro men patienten själv och närstående kommer inte till tals i frågan i samma utsträckning. Patientlagen som trädde i kraft 2015 syftar till att stärka patientens ställning och i lagen lyfts närståendes roll som informationsbärare fram när det gäller patient som inte själv kan tala för sig. Under ett akut omhändertagande är patienten själv inte alltid i stånd att förmedla information till personal och eventuell medföljande närstående spelar en viktig roll.   Syftet med detta arbete var att belysa närståendes upplevelse av att befinna sig i det rum där det pågår hjärt-lungräddning eller annan medicinsk intervention av livräddande karaktär.   En litteraturöversikt valdes som metod för att svara på syftet och frågeställningarna. Vetenskapliga artiklar sökets i databaserna Pubmed, Cinahl, PsykINFO och Swemed+. 17 artiklar inkluderas, dessa sammanställdes efter genomgången kvalitetsgranskning i en matris.   Resultatet visar att närvaro vid ett akut omhändertagande väcker många motstridiga känslor hos närstående men resultatet visar att en majoritet önskar få möjlighet att närvara när en närstående är kritiskt sjuk och att de som har erfarenhet av närståendenärvaro skulle välja att närvara om situationen uppstår igen. Fyra tema träder fram oro för den närstående, oro för att vara i vägen, önskan att få vara med, samt rädsla för att vara med.   Slutsatsen var att det finns stark önskan hos många närstående att få möjlighet att närvara när en patient är föremål för ett akut omhändertagande. Det kan vara en skrämmande och känslomässigt påfrestande situation där den närstående slits mellan olika motstridiga känslor.

Hjärtstopp är ett livshotande tillstånd som drabbar tusentals personer i Sverige varje år. När ett hjärtstopp inträffar på sjukhus är det vanligt att sjuksköterskan är professionen som är först på plats för att upptäcka det. Sjuksköterskor har i dessa situationer en skyldighet att påbörja hjärtlungräddning (HLR) och för att öka patientens chanser till överlevnad krävs en snabb initiering av god kvalitet. Studier visar dock att sjuksköterskor upplever en stress samt andra psykiska och fysiska påfrestningar under det akuta omhändertagandet. Detta leder till ett intresse att undersöka vidare om sjuksköterskors upplevelser av att genomföra HLR på sjukhus.