Bakgrund: Dödligheten vid hjärtstopp utanför sjukhus är hög och endast några få procent av de som drabbas räddas till livet. Tidig behandling är en avgörande faktor för överlevnad. Överlevnaden kan ökas markant av att människor på platsen, bystanders, ingriper med hjärt-lungräddning (HLR). Att vårda och utföra vårdhandlingar är inte exklusivt för sjuksköterskor. Vid hjärtstopp utanför sjukhus är det istället bystandern som förväntas utföra vårdhandlingen. I många fall sker dock inget ingripande trots att hjärtstoppet bevittnas och den vårdande handlingen uteblir därför. Syfte: Syftet med arbetet var att identifiera faktorer som påverkar människors vilja att ingripa vid hjärtstopp utanför sjukhus. Metod: Arbetet designades som en litteraturstudie där artiklar med både kvantitativ och kvalitativ ansats ingick. Resultat: Resultatet baserades på potentiella bystanders antaganden av hur de skulle agera och faktiska bystanders erfarenheter av att ha agerat. Skillnader i faktorer som påverkade viljan observerades mellan dessa. Viljan påverkades till stor del av rädslor, bristande HLR-kunskaper samt scenariot kring hjärtstoppet där bland annat en familjerelation mellan den drabbade och bystandern utgjorde en påverkande faktor. Slutsats: Resultatet visar att hindrande faktorer för viljan skulle kunna påverkas positivt genom förbättrad HLR-utbildning. Klinisk betydelse: Med hjälp av identifierade faktorer kan befintlig HLR-utbildning ses över och eventuellt förbättras. Detta skulle kunna öka antalet ingripanden och därigenom överlevnaden vid hjärtstopp utanför sjukhus. / Background: The lethality is high in out-of-hospital cardiac arrests and only a few percent of the victim’s lives are saved. Early treatment is crucial for survival. People at the scene can increase the survival significantly through CPR interventions. To care and the act of caring is not exclusively for nurses. In cases of out-of-hospital cardiac arrest, the bystander could be the one that performs the act of caring. In many cases, however, no interventions are made although the arrest is witnessed and therefore no act of caring is being performed. Objective: The aim of this essay was to identify factors that influence people's willingness to intervene in out-of-hospital cardiac arrest. Method: This study was designed as a literature study and both quantitative and qualitative research articles were included in the analysis. Results: The result was based on potential bystander's assumptions of how they would act and actual bystanders experience having acted. Differences in factors affecting the willingness were observed between them. The will seemed influenced by fears, lack of CPR skills and the scenario surrounding the arrest. A family tie between the victim and the bystander appeared also as an influencing factor. Conclusion: The findings show that the non-willingness to act could be affected positively by improved CPR training. Clinical significance: In light to the identified factors, improvement of the existing CPR training and increased education could improve the probability of intervention by bystanders and out-of-hospital cardiac arrest survival.

This thesis investigated whether out­come after in-hospital cardiac arrest patients could be improved by a cardiopulmonary resuscitation (CPR) educational intervention focusing on all hospital healthcare professionals. Annually in Sweden, approximately 3000 in-hospital patients suffer a cardiac arrest in which CPR is attempted, and which 900 will survive. The thesis is based on five papers: Paper I was a methodological study concluding in a reliable multiple choice questionnaire (MCQ) aimed at measuring CPR knowledge. Paper II was an intervention study. The intervention consisted of educating 3144 healthcare professionals in CPR. The MCQ from Paper I was answered by the healthcare professionals both before (82% response rate) and after (98% response rate) education. Theoretical knowledge improved in all the different groups of healthcare professionals after the intervention. Paper III was an observational laboratory study investigating the practical CPR skills of 74 healthcare professionals’. Willingness to use an automated external defibrillator (AED) improved generally after educa­tion, and there were no major differences in CPR skills between the different healthcare professions. Paper IV investigated, by use of a questionnaire, the attitudes to CPR of 2152 healthcare professionals (82% response rate). A majority of healthcare professionals reported a positive attitude to resuscitation. Paper V was a register study of patients suffering from cardiac arrest. The intervention tended not to reduce the delay to start of treatment or to increase overall survival. However, our results suggested indirect signs of an improved cerebral function among survivors. In conclusion, CPR education and the introduction of AEDs in-hospital – improved healthcare professionals knowledge, skills, and attitudes – did not improve patients’ survival to hospital discharge, but the functional status among survivors improved.

Bakgrund: Vid hjärt- och lungräddning (HLR), både hospitalt och prehospitalt, kan närståendevara närvarande. Ett av de globala hållbara målen eftersträvar en god hälsa och välbefinnandeför alla. Detta kan erhållas med personcentrerad vård som syftar bland annat på att stötta,kommunicera och visa lyhördhet till närstående. Tidigare forskning belyser att patientens vårdinte påverkas negativt av närståendes närvaro under pågående HLR och därför har riktlinjerinförts för att involvera närstående under HLR.Syfte: Att beskriva närståendes upplevelser av att närvara vid HLR.Metod: En litteraturöversikt med 15 vetenskapliga artiklar, fem kvalitativa och tio kvantitativa.Resultat: En huvudkategori identifierades, närståendes behov av information ochkommunikation. Denna huvudkategori indelades i fyra underkategorier, mentala effekter av attnärvara eller inte närvara under HLR, att vara fysiskt närvarande, förtroende tillvårdpersonalen samt stöd i sorgeprocessen. Närstående är i behov av kommunikation ochinformation i samband med HLR. Närstående kunde drabbas av psykiska besvär som PTSDoch ångest både av att närvara och att inte närvara. Närvaro under HLR kunde leda till enunderlättad sorgeprocess och ökat förtroende till vårdpersonalen.Slutsats: Ökad kunskap hos vårdpersonalen kring omhändertagandet av närstående i sambandmed HLR kan underlätta för närstående. Närstående är i stort behov av att få möjligheten attnärvara under HLR men behöver då en avsatt personal som kan stötta närstående. / Background: During cardiopulmonary resuscitation (CPR) at the hospital or prehospital thereis a posibility that relatives can be present. One of the sustainable development goals is aboutgood health and well-being for all. With a person-centred approach for communication, supportand sensitivity towards relatives the goal can be reached. Previous research shows how patientcare is not affected in the present of relatives. This has resulted in guidelines and routines forinviting relatives during CPR.Aim: To describe relatives experience of being present during CPR.Method: A literature review including 15 articles, ten quantitative articles and five qualitativearticles.Results: One theme was identified relatives' need for information and communication. Withthe main theme four sub themes were identified: psychological effects from being or not beingpresent during CPR, to be physically present, trust in healthcare personnel and support duringthe grieving period. Relatives are in need for communication and information during CPR andcould suffer from physiological effects such as PTSD and anxiety from being and not beingpresent during CPR. But being present during CPR could ease the stress during the grievingperiod and gain trust in the healthcare personnel.Conclusion: With additional training and knowledge healthcare personnel could supportrelatives during CPR. Since relatives are in need of constant communication and informationduring CPR healthcare personnel are needed to provide this to ease the stress on the relative.

Hjärtstopp sker oftast utanför sjukhus, långt ifrån avancerad sjukvård. För varje minut som går utan behandling minskar chansen att överleva avsevärt. Sju av tio personer som drabbats av hjärtstopp får hjärt-lungräddning innan ambulans är på plats. På grund av att fler ingripanden från åskådare sker innan ambulansen är på plats har tiden från hjärtstopp till start av hjärt-lungräddning minskat från 11 minuter till en minut. Syftet med studien är att belysa hur olika faktorer påverkar överlevnaden hos personer med hjärtstopp vid prehospital hjärt- och lungräddning. En litteraturöversikt valdes som metod. Sökningarna genomfördes i databaserna Cinahl ochPubMed och resulterade i 14 artiklar. Ytterligare fyra artiklar inkluderades manuellt. Artiklarna kvalitetsgranskades och klassificerades enligt Sophiahemmets högskolas bedömningsunderlag. Dataanalysen genomfördes med en integrerad analys. Resultatet påvisade att överlevnad efter hjärtstopp är starkt beroende av tiden. Tiden från kollaps till början av hjärt- lungräddning och tiden från kollaps till defibrillering är avgörande för överlevnadschansen. Kedjan som räddar liv (överlevnadsskedjan) representerar olika steg som skall följas vid ett hjärtstopp för att maximera chansen för optimal behandlingsstrategi vid ett hjärtstopp. Slutsatsen är att nya behandlingsstrategier behövs för att nå ut och behandla personer snabbare. AED gör det möjligt för lekmän att leverera livräddande chocker inom några minuter. Vidare gör utvecklingen av mobiltelefonteknik det möjligt att identifiera och rekrytera lekmän till närliggande hjärtstopp för livräddande åtgärder. / Cardiac arrest usually occurs outside hospitals, far from advanced healthcare. For every minute that goes without treatment, the chance of survival decreases significantly. seven out of 10 people who suffer from cardiac arrest receive cardiopulmonary resuscitation before an ambulance is on site. Due to the fact that more interventions from bystanders take place before the ambulance is in place, the time from cardiac arrest to start of cardiopulmonary resuscitation has been reduced from 11 minutes to one minute. The aim of the study is to shed light on how different factors affect the survival of people with cardiac arrest in prehospital cardiopulmonary resuscitation. A literature review was chosen as the method. The searches were performed in the Cinahl and PubMed databases and resulted in 14 articles. Another four articles were included manually. The quality of the articles were reviewed and classified according to Sophiahemmet University's assessment for quality. The data analysis was performed with an integrated analysis. The results showed that survival after cardiac arrest is strongly dependent on time. The time from collapse to the beginning of cardiopulmonary resuscitation and the time from collapse to defibrillation are crucial for the chance of survival. The chain that saves lives (the survivalchain) represents different steps that must be followed in a cardiac arrest in order to maximizethe chance of optimal treatment strategy in the event of a cardiac arrest. The conclusion is that new treatment strategies are needed to reach out and treat people faster. AED enables laymen to deliver life-saving shocks within minutes. Furthermore, the development of mobile phone technology makes it possible to identify and recruit lay peopleto nearby cardiac arrests for life-saving measures.

Bakgrund Ställningstagande till hjärt-lungräddning (HLR) innebär att utifrån ett medicinskt perspektiv väga nyttan av behandling mot riskerna som detta medför, samtidigt som patientens vilja tas i beaktande. Patienten kan behöva stöttning för att kunna vara delaktig i beslut kring den egna vården och det är sjuksköterskans uppgift att vägleda patienten i detta. Med hjälp av sjuksköterskan kan den existentiella hälsan främjas genom samtal om livet och synen på döden och lidandet. För att öka förståelsen och kunskapen kring dessa beslut finns det ett behov av att belysa patientens möjlighet att vara delaktig. Syfte  Syftet var att belysa patientens möjlighet att vara delaktig vid ställningstagande inför beslut om hjärt-lungräddning (HLR) vid inneliggande sjukhusvård. Metod Designen var en icke-systematisk litteraturöversikt och resultatet utformades med stöd i 15 vetenskapliga artiklar. Datainsamling utfördes i databaserna PubMed och CINAHL med hjälp av söktermer och artiklarna i resultatet kvalitetsgranskades utifrån Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag. En integrerad dataanalys genomfördes för sammanställning av resultatet.  Resultat Utifrån resultatets innehåll utformades tre huvudkategorier; Kunskap kring hjärt-lungräddning vid ställningstagande, Tydlig dokumentation och tidig information om ställningstagande och Individuell diskussion med ansvarig läkare vid ställningstagande. Resultatet visade att de flesta patienter ville vara delaktiga i ställningstagande inför beslut om HLR, däremot var det många som inte fick chansen. Resultatet lyfte omständigheter och orsaker till detta samt hur vi kan inkludera patienter.  Slutsats  I vissa fall väljer vårdpersonal att exkludera patienten från ställningstagande. Studiens resultat betonar hur brist på delaktighet kan orsaka onödigt lidande för patienten och att detta med olika medel kan förhindras. Framför allt belyste studien en ökad möjlighet att vara delaktig när patienten får tidig information, det finns tydlig dokumentation och en god inställning till patientdeltagande hos vårdpersonal. / Background Decision-making regarding cardiopulmonary resuscitation (CPR) involves assessing the medical benefits and associated risks, while also considering the patient's preferences. Patients may require support to actively participate in decisions about their healthcare, and it is the nurse's responsibility to guide the patient in this process. With the assistance of a nurse existential well-being can be promoted through discussions about life and perspectives on death and suffering. To enhance understanding and knowledge of these decisions, there is a need to highlight the patient's opportunity for involvement. Aim  The aim was to illuminate the patient's opportunity to be involved in decision-making regarding cardiopulmonary resuscitation (CPR) during inpatient hospital care.  Method  The design was a non-systematic literature review and the results were formulated with the support of 15 scientific articles. Data collection was conducted in the PubMed and CINAHL databases using search terms and the articles in the results were quality-assessed based on Sophiahemmet University's assessment criteria. An integrated data analysis was performed for the compilation of the results.  Results  Based on the content of the results, three main categories were formulated: Knowledge about cardiopulmonary resuscitation in decision-making, Clear documentation and early information about decision-making and Individual discussions with the attending physician in decision-making. The results indicated that most patients want to be involved in decision-making regarding CPR however, many did not get the opportunity. The results highlighted circumstances and reasons for why and how we can include patients.   Conclusions  In certain instances, healthcare professionals choose to exclude the patient from decision-making. The findings of the study emphasize how this lack of involvement can lead to unnecessary suffering for the patient and how it can be prevented through various measures. Most notably, the study illuminated an enhanced potential for participation when the patient receives early information, there is clear documentation and healthcare personnel exhibit a positive attitude towards patient involvement.

Bakgrund: För ambulanssjuksköterskor innefattar arbetet ofta långa transporter till sjukhus. Transporttiden kan variera mellan 20 - 60 minuter. Vid pågående avancerad hjärt-lungräddning med manuella kompressioner står ambulansteamet obältade i höga hastigheter, då mekanisk kompressionsutrustning saknas. Syfte: Syftet med studien var att undersöka ambulanssjuksköterskors upplevelse vid hjärtstoppsituationer med efterföljande längre transport till sjukhus. Metod: Tio ambulanssjuksköterskor intervjuades. Till analysen av insamlad data användes kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Resultatet visade att situationer då ambulanssjuksköterskor behöver utföra avancerad hjärt-lungräddning under längre transport till sjukhus medför känslor av att vara otrygg och utlämnad. Mekanisk kompressionsutrustning är inte standardiserad i alla ambulanser. För att utföra manuella kompressioner under transport krävs det att ambulanssjuksköterskan står obältad. De säkerhetsrisker detta innebär för ambulanssjuksköterskan och patienten, leder till känslor av utsatthet och otrygghet. I den prehospitala miljön krävs ofta snabba beslut som kan vara livsavgörande, och ambulanssjuksköterskorna menar att en höjd kompetens inom ambulanssjukvården skulle ge dem en tryggare yrkesroll.  Ambulanssjuksköterskorna värdesätter samverkanslarmen och ser dessa som välfungerande. Slutsats: Resultatet visar att det finns behov av standardiserad mekanisk kompressionsutrustning i alla ambulanser, åtgärder för att stärka teamarbetet, samt kompetensutveckling i det dagliga arbetet. För att skapa trygga team bör erfarenhet vara en viktig aspekt vid rekrytering av ambulanssjuksköterskor. Detta för att öka tryggheten, säkerheten och effektiviteten för ambulanssjuksköterskor vid längre transport till sjukhus. Nyckelord: Ambulanssjuksköterska, upplevelse, avancerad hjärt-lungräddning, prehospital transport, säkerhet, bröstkompressionssystem, kvalitativ innehållsanalys / Abstract Background: For ambulance nurses work often involves long journeys to the hospital. Journey times vary between 20-60 minutes. When the mechanical compression equipment doesn`t exist, the ambulance team is performing advanced cardiopulmonary resuscitation with manual compressions, unbelted at high speeds. Aim: The aim of this study was to investigate the ambulance nurses experience of cardiac arrest situations with following longer transports to the hospital. Method: Ten ambulance nurses were interviewed. For the analysis of the collected data, qualitative content analysis with inductive approach was used. Results: The results showed that the situations when ambulance nurses need to perform advanced cardiopulmonary resuscitation during longer transports to the hospital, causes feelings of being unsafe and deserted. Mechanical compression equipment is not standardized in all ambulances, and manual compressions during transport requires that ambulance nurses are unbelted. The security risks this implies for the ambulance nurse and the patient, lead to feelings of vulnerably and insecurity. In the prehospital environment that often requires quick decisions that can be life changing, ambulance nurses believe that a higher competence in ambulance service would give them a more secure profession. Ambulance nurses value the interaction with rescue and police, and see them as well functioning. Conclusion: The results show that there is a need for standardized mechanical compression equipment in the ambulances, measures to strengthen the teamwork, and competence in the daily work. These measures could contribute to increased efficiency and greater security in the professional role of ambulance nurses during longer transports to the hospital. In order to create safety and confidence in the ambulance teams, experience should be considered as an important aspect when recruiting ambulance nurses. Keyword: Paramedic, experience, advanced cardiopulmonary resuscitation, prehospital transport, safety, chest compression, qualitative content analysis

För att patienten ska ha optimal chans till överlevnad är det av största vikt att rekommendationer i samtliga delar av kedjan som räddar liv följs. Sjuksköterskan är oftast bland de första på plats vid ett hjärtstopp på en vårdenhet, vilket gör det intressant att belysa vilka faktorer som påverkar överlevnaden efter hjärtstopp på sjukhus. Syftet med litteraturstudien var att belysa faktorer i behandlingen av hjärtstopp på sjukhus som påverkar överlevnaden. Genom en sammanställning och analys av vetenskapligt värderad litteratur utfördes en systematisk litteraturstudie i ämnet. Resultatet visade att en väl fungerande organisation, utbildning, monitorering och följsamhet till riktlinjer var framgångsfaktorer i behandling av hjärtstopp. En hjärt-lungräddningsorganisation behövs, vilken organiserar och kvalitetssäkrar utbildning, rutiner, riktlinjer, utrustning och uppföljning. Utbildning av all personal är en förutsättning för framgångsrik behandling. Sjuksköterskan har möjlighet att identifiera och initiera åtgärder, såsom monitorering, vid ett hjärtstopp på sjukhus för att ge patienten största chans till överlevnad. Följsamheten till rekommendationer är låg med risk för att patientens chans att överleva efter ett hjärtstopp minskas. Hjärtstopp på sjukhus har hittills inte varit föremål för forskning i samma mängd som hjärtstopp utanför sjukhus. Speciellt omvårdnadsforskning om åtgärder där sjuksköterskan kan påverka överlevnaden saknas. / In order to achieve the highest survival among patients suffering from in-hospital cardiac arrest, adherence to treatment guidelines are of utmost importance. A nurse is often among the first person on scene when in-hospital cardiac arrest occurs in a regular ward. For this reason, this study explores the factors that may affect survival. The aim of this literature study was to explore factors that affect survival among patients suffering from in-hospital cardiac arrest. Analysis was made on publications found by a systematic search in peer-reviewed publications in the field. The result emphasis the large impact of structure and organization in order to achieve high quality cardiac arrest treatment. There is a need for a centralized cardiopulmonary resuscitation (CPR) management structure in every hospital. This CPR managing group is vital in organizing guidelines, equipment, training and follow-up on treatment results. Training in CPR of all hospital staff is importance for treatment quality. The nurse has the possibility to identify and modify nursing factors such as monitoring level in order to increase chance of detection and thereby the chance of survival in case of cardiac arrest. Current adherence to treatment guidelines is low leading to lower chance of survival. CPR research has so far focused on out-of-hospital cardiac arrest, less focus has been spent on in-hospital cardiac arrest. In particular nursing science concerning areas were nurses are able to affect outcome is lacking.

Syfte och frågeställningar: Syftet med studien är att undersöka hur undervisning i hjärt-lungräddning kommer till uttryck i ämnet idrott och hälsa. För att uppnå studiens syfte kommer följande frågeställningar att besvaras: Hur tolkar lärare i ämnet idrott och hälsa styrdokumenten vad gäller HLR i årskurs 7-9? Hur undervisar lärare i HLR i årskurs 7-9? Vilka förutsättningar har lärare i idrott och hälsa att bedriva undervisning i HLR i årskurs 7-9?  Metod: Studiens metod är en kvalitativ ansats, varpå datainsamling har genomförts med semistrukturerade intervjuer. De sju lärare som deltar i studien har valts ut genom två olika urval, målstyrt urval och bekvämlighetsurval. Intervjuerna genomfördes digitalt via Zoom, Meet och Teams. Empirin transkriberades digitalt samt genom manuell hantering, och analyserades med hjälp av en tematisk analys. Studiens teoretiska ramverk är läroplansteori och ramfaktorteori. Resultat: Lärarna anser att läroplanen genom centralt innehåll är undervisningens kodex. HLR är ett explicit begrepp i centralt innehåll men saknar definition vilket lämnar utrymme för lärarna att göra sina tolkningar av begreppet. HLR sätts i relation till simning och anses vara ett viktigt moment i undervisningen. Undervisningen i HLR kommer till uttryck i varierande omfattning. Momentet undervisas såväl teoretiskt som praktiskt, där video är en återkommande metod i undervisningen. Eleverna ges möjlighet att öva praktiskt med hjälp av övningsdockor. Praktisk träning av bröstkompressioner ingår i samtliga lärares undervisning av HLR, medan inblåsningar är ett teoretiskt moment. Lärarnas förutsättningar ser olika ut där ramfaktorer som exempelvis kunskap, utrustning och tid påverkar undervisningen i HLR.  Slutsats: Lärarna tolkar HLR i det centrala innehållet sett från eget perspektiv och förmåga. Det är lärarnas kunskaper i och om HLR samt deras förutsättningar som är avgörande för hur HLR kommer till uttryck i undervisningen. Lärarna tolkar och navigerar styrdokumenten med hjälp av erfarenhet och kunskap, vilket innebär att undervisningen i HLR kommer till uttryck på olika sätt. Lärarna utmanas av en mängd olika ramfaktorer vilka har mer eller mindre inverkan på undervisningen. / Aim and research questions: The aim of the study is to investigate how teaching in cardiopulmonary resuscitation is expressed when teaching physical education and health. In order to achieve the aim of the study, the following questions will be answered: How do teachers in physical education and health interpret the curriculum regarding CPR in grades 7-9? How do teachers teach CPR in grades 7-9? What prerequisites do physical education and health teachers have to teach CPR in grades 7-9?  Method: The study's method is a qualitative approach, after which data has been collected with semi-structured interviews. The seven teachers participating in the study have been selected through two different samplings, goal-directed sampling and convenience sampling. The interviews were conducted digitally via Zoom, Meet and Teams. Data was transcribed digitally as well as through manual handling, and analyzed using a thematic analysis. The study's theoretical framework is curriculum theory and frame factor theory. Results: The teachers believe that the curriculum, through central content, is the teaching code. CPR is an explicit expression of the concept in central content but lacks a definition, which leaves room for the teachers to make their own interpretations of the concept. CPR is put in relation to swimming and is considered an important part of teaching. Teaching in CPR is expressed to varying extents. CPR is taught both theoretically and practically, where video is a recurring method in the teaching. The students are given the opportunity to practice practically with the help of a practice dummy. Practical training of chest compressions is included in all teachers' teaching of CPR, while inhalations are a theoretical part. The teachers' conditions look different where frame factors such as knowledge, equipment and time affect the teaching of CPR. Conclusions: The teachers interpret CPR in the central content from their own perspective and ability. It is the teachers' knowledge of and about CPR as well as their prerequisites that are decisive for how CPR is expressed in teaching. The teacher’s interpret and navigate the curriculum with help of experience and knowledge, which means that the teaching of CPR is expressed in different ways. The teachers are challenged by a variety of frame factors which have more or less impact on the teaching. / <p>Uppsatsen tilldelades stipendiemedel ur Överste och Fru Adolf Johnssons fond 2023.</p>

Varje år drabbas ungefär 10 000 personer i Sverige av plötsligt hjärtstopp där chansen att överleva ett utanför sjukhus endast är 10%. Vid ett plötsligt hjärtstopp har tidigt startad hjärt-lungräddning visat sig fördubbla chanserna till överlevnad, vilket gör det till en livsviktig behandling. Hjärt-lungräddning måste däremot utföras på ett korrekt sätt och därmed presenteras riktlinjer för hur behandlingen ska utföras. Riktlinjer uppdateras ständigt för att behandlingen ska bli så effektiv som möjligt vilket har visat sig kunna leda till mindre kunskap samt ett sämre utförande när träning inom hjärt-lungräddning inte utförs kontinuerligt samt på ett korrekt sätt. Tidigare studier har därmed visat på svårigheter vid utförandet av behandlingen, där exempelvis flertalet personer har svårt att nå rätt kompressionsdjup. Denna studie ämnar därför att möta detta problem genom att tillsammans med Vital Signs och deras produkt CPR-guide undersöka huruvida tekniska hjälpmedel som ger feedback i realtid kan förbättra utförandet av kompressioner vid hjärt-lungräddning. Därmed är syftet med studien att undersöka om användningen av Vital Signs CPR-guide i samband med genomförande av hjärt-lungräddning förbättrar personer utan medicinsk bakgrunds utförande av behandlingen. Vidare formuleras studiens frågeställning på detta sätt: Hur skiljer sig utförandet av hjärt-lungräddning av bystanders med teknologiskt stöd jämfört med utförandet utan teknologiskt stöd utifrån European Resuscitation Council senaste riktlinjer? Studiens tester utfördes på 25 personer som fick utföra kompressioner på en docka som registrerade varje kompressions djup och takt. Testpersonerna började med att utföra hjärt-lungräddning i 1 minut utan något tekniskt hjälpmedel för att sedan utföra kompressionerna i 1 minut till, men denna gång med CPR-guide som tekniskt hjälpmedel. Utförandena med- och utan tekniskt hjälpmedel analyserades och jämfördes sedan för att se eventuell förbättring. Resultatet av studien visade att utförandet förbättrades avsevärt vid användning av tekniskt hjälpmedel. Det sammanslagna medelvärdet för utförandena ökade från 46,08 % till 82,40%, vilket innebär en förbättring på nästan det dubbla. Även takten för kompressionerna förbättrades från 96,92 kompressioner per minut till 109,40 kompressioner per minut. Förändringen innebar att kompressionerna gick från att vara för långsamma enligt riktlinjerna till en takt som hamnar inom riktlinjerna. Samma förbättring registrerades även för djupet på kompressionerna där testerna utan CPR-guide registrerade ett medelvärde under riktlinjerna på 46,60 för att sedan, med CPR-guide, hamna inom riktlinjerna med ett medelvärde på 51,48. Studiens resultat bekräftar och förstärker tidigare forskning inom området, som har visat på förbättringar i hjärt-lungräddning när tekniska hjälpmedel används. Detta nya bidrag till kunskap kan ha en betydande inverkan på fortsatt forskning och ökad förståelse för vikten av teknologiskt stöd i akuta situationer. Resultaten pekar på möjligheter till kvalitetshöjning vid hjärt-lungräddning och påvisar det unika och viktiga perspektiv som denna studie har tillfört. / Every year, 10,000 people in Sweden suffer from a sudden cardiac arrest, where the chance of surviving outside the hospital is only 10%. In the event of a sudden cardiac arrest, early CPR has been shown to double the chances of survival, making it a vital treatment. Cardiopulmonary resuscitation, on the other hand, must be carried out in a correct way and thus guidelines are presented for how the treatment should be carried out. Guidelines that are constantly updated so that the treatment is as effective as possible, which has been shown to lead to less knowledge and poorer performance when training in cardiopulmonary resuscitation is not carried out continuously and in a correct manner. Previous studies have thus shown difficulties in performing the treatment, where, for example, the majority of people find it difficult to reach the right depth. This study therefore aims to address this problem by investigating, together with Vital Signs and their product CPR-guide, whether technical aids that provide real-time feedback can improve the performance of compressions in cardiopulmonary resuscitation. Thus, the purpose of the study is to investigate whether the use of the Vital Signs CPR-guide in connection with the implementation of cardiopulmonary resuscitation improves the performance of the treatment by people without a medical background. Furthermore, the study's question is formulated in this way: How does the performance of cardiopulmonary resuscitation by bystanders with technological support differ compared to the performance without technological support based on the European Resuscitation Council's latest guidelines? The study's tests were performed on 25 people who were asked to perform compressions on a dummy that recorded the depth and rate of each compression. The test subjects started by performing cardiopulmonary resuscitation for 1 minute without any technical aid and then performed the compressions for 1 more minute, but this time with the CPR-guide as a technical aid. The executions with and without a technical aid were analyzed and then compared to see any improvement. The results of the study showed that performance improved significantly when using technical aids. The combined average of the executions increased from 46.08% to 82.40%, an improvement of almost twofold. The rate of compressions also improved from 96.92 compressions per minute to 109.40 compressions per minute. An improvement that means the compressions went from being too slow according to the guidelines to a rate that falls within the guidelines. The same improvement was also recorded for the depth of compressions where the tests without the CPR-guide recorded a mean value below the guidelines of 46.60 and then, with the CPR-guide, fell within the guidelines with a mean value of 51.48. The study's results confirm and reinforce previous research in the field, which has shown improvements in cardiopulmonary resuscitation when technical aids are used. This new contribution to knowledge may have a significant impact on continued research and increased understanding of the importance of technological support in emergency situations. The results point to opportunities for quality improvement in cardiopulmonary resuscitation and demonstrate the unique and important perspective that this study has brought.