No description available.

Militär och civil verksamhet kan nyttja samma nätverk och vara beroende av samma digitala infrastruktur, vilket innebär att det kan uppstå svårigheter med att göra åtskillnad på vad som är civilt och vad som är militärt i samband med offensiva cyberoperationer. Offensiva cyberoperationers effekter kan dessutom vara svårkontrollerade. Följaktligen uppkommer frågan hur en offensiv cyberoperation ska genomföras med hänsyn till de humanitärrättsliga kraven på att skydda civila personer och objekt.  Syftet med uppsatsen är att undersöka hur befälhavare i Försvarsmakten ska förhålla sig till humanitär rätt vid offensiva cyberoperationer under internationella väpnade konflikter. Med avstamp i detta syfte utgår uppsatsen från följande frågeställningar:  Var går skiljelinjen mellan militära mål och civila i samband med Försvarsmaktens offensiva cyberoperationer under internationella väpnade konflikter? Hur kan sidoskador undvikas i samband med Försvarsmaktens offensiva cyberoperationer under internationella väpnade konflikter?  Frågeställningarna besvaras genom att använda rättsdogmatiskmetod med Tilläggsprotokoll I till Genèvekonventionerna som huvudsaklig rättskälla. Analysen avseende hur sidoskador kan undvikas baseras på Lockheed Martins modell, Cyber kill chain.  Uppsatsens slutsats är att det är ovidkommande för var skiljelinjen går om ett objekt ursprungligen är civilt, om användaren av objektet är civil eller om objektet delvis nyttjas för civila ändamål. Så länge objektet effektivt bidrar till militära operationer och en påverkan av objektet medför en avgjord militär fördel ska det klassificeras som ett militärt mål. Vidare är uppsatsens slutsats att informationsinhämtning och kontroll under hela operationsskedet är nyckeln till att undvika sidoskador i samband med Försvarsmaktens offensiva cyberoperationer under internationella väpnade konflikter. / Military and civilian functions can use the same network and depend on the same digital infrastructure, which means that there can be difficulties when distinguishing civilian objects from military objects during cyber operations. Moreover, the effects of offensive cyber operations can be difficult to control. Consequently, the question arises how an offensive cyber operation should be carried out in the light of the humanitarian law requirement to protect civilians and civilian objects.  The purpose of the thesis is to examine how commanders in the Swedish Armed Forces shall comply with international humanitarian law during offensive cyber operations during international armed conflicts. Based on this purpose, the thesis revolves around the following questions:  Where is the dividing line between military objectives and civilians when the Swedish Armed Forces carry out offensive cyber operations during international armed conflicts?  How can collateral damage be avoided when the Swedish Armed Forces carry out offensive cyber operations during international armed conflicts?  The questions are answered by using legal dogmatic method. Additional Protocol I to the Geneva Conventions is used as the main source of law. The analysis of how collateral damage can be avoided is based on Lockheed Martin's model, Cyber kill chain.  The conclusion of the thesis is that it is irrelevant whether an object is originally civilian, if the user of the object is civilian or if the object is partly used for civilian purposes. As long as the object effectively contributes to military actions and an impact on the object entails a definite military advantage, it shall be classified as a military objective. Furthermore, the thesis concludes that information gathering and control throughout the operation is the key to avoiding collateral damage when the Swedish Armed Forces carry out offensive cyber operations during international armed conflicts.

No description available.

No description available.

Syftet med uppsatsen är att svara på om det finns några särkilda avvägningar som aktualiseras när de folkrättsliga frågorna om humanitärt tillträde i den humanitära rätten hanteras. Uppsatsen diskuterar även säkerhetsrådets mandat gällande humanitärt tillträde vid väpnad konflikt.

No description available.

Sjukvårdstaktiken idag grundar sig idag i reglementen och handböcker där sjukvårdsgrupper bär det Röda Korset för att kunna få de skydd som den internationella humanitära rätten ger. Dessa lagar gäller i väpnade konflikter och ska respekteras av alla parter i en konflikt. Trots dessa lagar sker attacker riktade mot sjukvårdsenheter medvetet. Senast i Rysslands invasion av Ukraina har det enligt WHO skett 859 attacker mot sjukvårdsenheter.  När sjukvårdsgrupper ses som legitima mål för en motståndare skapas ett problem och ett dilemma om svenska sjukvårdsgrupper bör bära det Röda Korset för att få de skydd som den internationella humanitära rätten ger, eller om gruppen i stället bör skyddas genom att inte utmärka dem med det Röda Korset. Syftet med arbetet är att utforska, om en sjukvårdsgrupp bör bära det Röda Korset eller inte, genom att besvara frågeställningen: Vad händer med en sjukvårdsgrupps skydd när de inte bär det Röda Korset, utifrån skyddslökens lager? Slutsatsen är att skyddet kommer att öka på sjukvårdsgruppen om de inte bär det Röda Korset, men att det då måste beslutas på högre nivåer och alla i Försvarsmakten måste göra likadant. De reglementen som finns för dagens sjukvårdtaktik behöver ses över och revideras då den tänkta motståndaren inte följer krigets lagar som de är tänkta att göra. Sjukvårdsgruppers uppträdande behöver också ändras för att deras egna skydd ska kunna öka ytterligare. / Medical tactics today are based on the regulations and manuals where medical units wear the Red Cross to get the protection that international humanitarian law gives. These laws apply in armed conflicts and must be respected by all parts in a conflict. Despite these laws, attacks targeting healthcare facilities still occur. Most recently in Russia's invasion of Ukraine, according to the WHO, there have been 859 attacks on medical units. When medical units are seen as legitimate targets for an adversary, it creates a problem and a dilemma as to how Swedish medical units should wear the red cross to receive the protections that international humanitarian law provides, or whether one should instead protect medical units by not using the Red Cross.  The aim of this essay is to explore, if a medical unit should wear the Red Cross or not by answering the question: What happens to a medical unit’s protection when they don't wear the Red Cross, based on the layer of system survivability? The conclusion is that protection will increase for the health care group if not wearing the Red Cross, but it must be joint decisions within the Armed Forces, and everyone must do the same.  The regulations that exist for today's medical unit tactics need to be reviewed and revised as the adversaries that exist today do not follow the laws of war as they are supposed to. Medical units’ tactics need to be changed so that their own protection can increase.

Mot bakgrund av den tidigare forskning och kritik kring ämnet digitala krigsspel har denna studie identifierat omfattningen av internationell humanitär rätt (IHL) i speltitlarna Call of Duty: Modern Warfare och This War of Mine samt diskuterat de etiska synpunkter som uppenbarats genom närläsning. Resultaten visar att dessa speltitlar skiljer sig i sin skildring av krig sett utifrån IHL. This War of Mine avbildar krig genom ett civilt perspektiv och genom sitt narrativ tar spelet ingen ställning till någon sida utan förmedlar, genom sina porträtteringar av brott mot IHL, den allvarsamma realiteten av krig. I kontrast till detta ställer sig Call of Duty: Modern Warfare på en sida av rättfärdigande av krig mot de makter som hotar den fria världen genom våldshandlingar som brott mot IHL, detta porträtteras genom både ett militärt och därtill civil perspektiv. Vidare har denna studie identifierat frågor vi anser vara av stort intresse för framtida forskning inom digitala krigsspel. / In the light of previous research and criticism on the subject of digital war games, this study has identified the scope of international humanitarian law (IHL) in the game titles Call of Duty: Modern Warfare and This War of Mine and discussed the ethical views revealed through close reading. The results show that these game titles differ in their depiction of war seen from the IHL. This War of Mine depicts war through a civilian perspective and through its narrative, the game takes no position on either side but conveys, through its portrayals of crimes against the IHL, the serious reality of war. In contrast, Call of Duty: Modern Warfare stands on one side of justifying war against the powers that threaten the free world through acts of violence as a crime against the IHL, this is portrayed through both a military and a civilian perspective. Furthermore, this study has identified issues we consider to be of great interest for future research in digital war games.

Syftet med denna studie var att komma till insikt, dels om hur kriget mot terrorismen har präglat diskursen kring det rättfärdiga kriget med dess särskilt utmärkande preventiva krigföring, och dels om huruvida begreppet "illegal kombattant" kan betraktas som legalt eller inte. Denna studie visar hur krigskonceptet har blivit alltmer diffust sedan det kalla kriget och hur attackerna gentemot USA den elfte september 2001 innebar en brytpunkt gällande diskussionerna kring rättfärdig krigföring. Studien visar också att begreppet "illegal kombattant", med dess preventiva syfte, tillvisso skulle kunna betraktas som legitimt i kontext till omfattningen av ovan nämnda attacker men att dess innebörd inte kan betraktas som legalt i vare sig nationell eller internationell bemärkelse. Jag har kommit till denna insikt genom att identifiera en diskursiv företeelse och lyfta fram dess legalitets- och legitimitetsaspekter och genom att identifiera en juridisk företeelse och lyfta fram syftet med dess innebörd med fokus främst på dess legalitetsaspekter. Med en diskursanalys har jag undersökt talet om det rättfärdiga kriget efter den elfte september, och genom en juridisk analys har jag prövat begreppet "illegal kombattant" gentemot nationell och internationell rätt. Dessa två analyser har fogats samman genom en samlad studie av kriget mot terrorismen och dess legalitets- respektive legitimitetsaspekter. / The purpose of this study was to come to realization on how the war on terror has characterized the discourse on Just War with its particularly distinctive preventive warfare, and also on whether the term "unlawful combatant" can be regarded as legal or not. This study shows how the concept of war has become increasingly diffuse since the Cold War and how the attacks against the U.S. on Sept. 11, 2001 represented an inflection point on the discussions of righteous warfare. The study also shows that the term "illegal combatant", with its preventive purposes, to a certain extent might be regarded as legitimate in the context of the magnitude of the above-mentioned attacks but that its content can not be regarded as legal in either a national or international sense. I have come to this realization by identifying a discursive phenomenon and highlighting its legality and legitimacy aspects and by identifying a legal phenomenon and highlighting the purpose and meaning of it, primarily focusing on its legality aspects. With a discourse analysis, I have examined the speach on Just War after September 11, and with a legal analysis, I have tested the notion of "unlawful combatant" against national and international law. These two analyzes have been consolidated in a comprehensive study of the war on terrorism and its legality and legitimacy aspects.

Artificial intelligence (AI) is one of the fastest developing technologies globally. AI has recently entered warfare and thus taken a place in international law. Today the use of AI in warfare is through machine learning and autonomous weapon systems. Autonomous weapons are expected to play a decisive role in future war- fare and therefore have a major impact on both civilians and combatants. This gives rise to an examination of the role of artificial intelligence, machine learning and autonomous weapon systems in international law, specifically international humanitarian law (IHL).  The purpose and main research question of the thesis is to examine how the use of AI, machine learning and autonomous weapon systems is regulated within international law. Further the thesis examines if the regulations sufficiently can ensure the protection that is guaranteed within IHL or if additional regulation is needed. The research question is answered by examining the relevant rules in IHL, compliance with the protection stated in the principles of distinction, pro- portionality and precautions in attack and lastly by analyzing the consequences for civilians and combatants.  Conclusions that can be made is that the rules of IHL are both applicable and sufficient to, in theory, regulate autonomous weapon systems. However the weapon itself must be capable to follow IHL and in order to guarantee this ad- ditional regulation is needed on the use of autonomous weapons. The use of autonomous weapon systems does not necessarily violate the principles of dis- tinction, proportionality and precaution in attack. On the contrary, the use of autonomous weapons can possibly ensure that the principles are respected even further. This however depends on the actual capabilities of autonomous weapon systems and whether they can make the complex judgments required for each principle. It is although still of importance to ensure that the element of human control is never completely lost. The issue that keeps returning is the potential loss of human control. At all times human control must be guaranteed to ensure that the final decision always remains with a human. If humanity in warfare is lost the consequences and risks for civilians will increase. Not only is there a possibility of increase in use of violence but also an increase of indiscriminate attacks. The rules of IHL aim to protect civilians as well as combatants, and the use of this new weapon will lead to difficulties to navigate armed situations for combatants. This will increase the suffering of civilians, but also risk overriding the protection of combatants that IHL ensures.