Syftet med vår undersökning var att få kunskap om hur lärare skriftligt formulerar mål och tillvägagångssätt i individuella utvecklingsplaner. Därför undersökte vi vilket fokus lärare har när de formulerar sig i individuella utvecklingsplaner. Vår forskningsansats var att jämföra de skriftliga formuleringarna med Skolverkets rekommendationer gällande individuella utvecklingsplaner. Utifrån dessa rekommendationer valde vi även att undersöka vem som ansvarar för elevens framgång i skolarbetet samt om det existerar ett för lärare gemensamt och sakligt språk. Undersökningen baserade sig på textanalys av 35 ifyllda individuella utvecklingsplaner från nio skolor gällande elever i år fem med utgångspunkt från ämnet svenska. Vi undersökte lärares skriftliga formuleringar i elevernas individuella utvecklingsplaner för att ta reda på vad som utmärker ett bristfokus och hur man formulerar sig positivt framåtsyftande. Utifrån textanalysen studerade vi även ansvarsfördelningen och vad vi kunde hitta som utmärker ett gemensamt och sakligt språk. Resultatet visar att nästan hälften av de undersökta mål- och tillvägagångssätten utgår från elevers brister och svårigheter, trots Skolverkets tydligt formulerade syfte om att utgå från elevens starka sidor och uttrycka positiva förväntningar. I över hälften av de beskrivna tillvägagångssätten beskrivs eleven som ensam ansvarig för att nå måluppfyllelse trots att Skolverket rekommenderar en gemensam ansvarsfördelning. Vår undersökning visar också att lärare har svårt att sakligt formulera mål och tillvägagångssätt. Vi tror att det beror på det som vårt resultat visar, nämligen att lärare saknar ett yrkesspråk på metanivå. Signifikativt för ett yrkesspråk på metanivå i vår undersökning är god kunskap om styrdokumentens mål.

Barn bedöms i skolan och det görs via betygen. Alla barn är olika individer, har olika lärstilar, bakgrund och erfarenheter. Trots det ska alla följa samma mål i skolan. Elever som inte lyckas uppnå målen tenderar att bli föremål för åtgärder. Syftet med uppsatsen är att undersöka den organisatoriska och praktiska utformningen av det individuella programmet och hur det upplevs av lärare och elever. Teoretiskt har jag använt mig av klassiska sociologiska teoretiker som Erving Goffman, Howard Becker och Michel Foucault som behandlar normalitet och avvikelse som fenomen. Jag har även använt mig av studier som beskriver hur det sker en kategorisering av elever i skolans värld och hur elever historiskt har stämplats som avvikare då de haft svårt att hänga med i skolarbetet eller varit stökiga. Metodologiskt har jag använt mig av ett kvalitativt tillvägagångssätt där jag intervjuat två lärare och fyra elever på ett individuellt program i Stockholm. Resultaten visar att eleverna har en individuellt utformad undervisning anpassad till deras individuella nivå och svårigheter, vilket upplevs både positivt och negativt. Lärarna anpassar även undervisningen utifrån en kategorisering av elever. Eleverna upplever inte att de går på ett ”vanligt” program och uppvisar en skoltrötthet som kan kopplas till deras grundskoleerfarenheter och att de inte blivit sedda och lyssnade på, samt till deras sociala erfarenheter som resulterat i skolk och mobbning. Samhällsklimatet som råder idag, med prestation som ledstjärna, påverkar dessa elever negativt då de har svårt att konkurrera med betygen, och därmed bli antagna till ett nationellt program.

Each student in elementary school will under current policy documents have an individual development plan (IEP) from 1 January 2006. The plan should primarily aim for a higher goal achievement, but also to the student to gain a greater understanding of their own learning process and knowledge. My experience is that some students, despite efforts IUP have difficulty seeing their own learning process and it has been the starting point of my study. The aim of the study has been to investigate and analyze teachers work with individual development plans from the first grade to the sixth grade from a teacher's perspective. The goal was to identify strategies and techniques that could help develop IUP as a tool for the student's learning and understanding of their own learning process. To find out teachers working methods with IUP qualitative interviews were performed and the theoretical base used in the study are Strandberg's (2006, 2009) interpretation of Lev Vygotskij's theory. For the analysis of the results the ad hoc method has been used. The result shows that teachers use multiple methods in the work with IEP that can give students a better understanding of their own learning process. Students are invited and encouraged to participate and to interact with classmates and with the teacher take active responsibility for their own learning process. The results shows that conversation and the dialogue is a big part of the work with IUP and possibly the dialogue can be seen as a tool for the student's learning and understanding of their own learning process. Many of the strategies and approaches that have emerged in this study can be used in several different ways and it has implications for the impact they have on student understanding of the learning process and their knowledge. / Varje elev i grundskolan ska enligt gällande styrdokument ha en individuell utvecklingsplan (IUP) från och med 1 januari 2006. Planen ska främst syfta till en högre måluppfyllelse men också till att eleven ska få en ökad förståelse för sin egen lärprocess och kunskapsutveckling. Min erfarenhet är att några elever trots arbetet med IUP har svårt att se sin egen lärprocess och det har varit utgångspunkten i min studie. Syftet med studien har varit att undersöka och analysera lärares arbete med individuella utvecklingsplaner i årskurs ett till sex ur ett lärarperspektiv. Målet var att identifiera strategier och metoder som skulle kunna bidra till att utveckla IUP som ett verktyg i elevens lärande och förståelse för den egna lärprocessen. För att ta reda på lärares arbetssätt med IUP användes kvalitativa intervjuer och den teoretiska bas som används i studien var Strandbergs (2006; 2009) tolkning av Lev Vygotskijs teori. För analysen av resultatet har ad hoc metoden använts. Resultatet visar på att lärare använder många metoder i arbetet med IUP som kan ge elever ökad förståelse för den egna lärprocessen. Elever bjuds in och uppmanas att vara delaktig och att i samspel med klasskamrater och med läraren ta ett aktivt ansvar för sin egen lärprocess. Resultatet tyder på att samtalet och dialogen utgör en stor del av arbetet med IUP och möjligen kan samtalet ses som ett verktyg för elevens lärande och förståelse för den egna lärprocessen. Många av de strategier och metoder som framkommit i studien kan användas på flera olika sätt och det får konsekvenser för vilken påverkan de har på elevens förståelse av sin lärprocess och sin kunskapsutveckling.

Studiens syfte var att belysa och kategorisera innehållet i de individuella utvecklingsplanerna med skriftliga omdömen på några grundskolor. Vidare syftade studien till att analysera innehållet i utvecklingsplanerna för att visa vilka summativa respektive formativa bedömningar som förekom. Även andra former av bedömningar identifierades. Genom en kvalitativ innehållsanalys analyserades och kategoriserades bedömningarna först övergripande utifrån om de var relevanta eller irrelevanta i en formativ bedömning. Inom de två grupperna kunde sedan undergrupper skapas. Under forskningsgenomgången framkom att en formativ bedömning består av tre delar varav en är summativ. Resultatet visade att de två första delarna, en summativ kunskapsbedömning och en formativ målrelaterad bedömning vanligen var beskrivna, men att den tredje delen, den formativa processrelaterade bedömningen, ofta saknades. Den formativa bedömningen blev då begränsad. Även om försök till en formativ bedömning gjorts i de individuella utvecklingsplanerna, framstod bedömningen huvudsakligen som summativ. Vikten av att bedömningen görs i relation till ett tydligt mål framhålls i forskning och föreskrifter som refererades i studien. Ett resultat som framkom i analysen av bedömningarna i utvecklingsplanerna var att det framför allt var bedömningar av elevens utveckling i övrigt som saknade kopplingar till mål, vilket innebar att de framstod som personrelaterade och inte levde upp till föreskrifterna.

SAMMANFATTNING Syfte Syftet med denna studie är att undersöka om det finns någon skillnad på vad som motiverar individuella idrottare jämfört med lagidrottare till att prestera goda studieresultat i gymnasieskolan. Metod I studien har observationer och intervjuer används för att samla in data. De 14 respondenterna som används i intervjuerna och 61 eleverna som observerats går i årskurs två vid ett idrottsgymnasium i mellan Sverige. Intervjusvaren behandlades och sammanställdes med hjälp av Johansson och Svedners intervjuguide samt Trostens intervjumall. Resultat Av svaren som framkom under intervjuerna visade det sig de individuella idrottarna hade lättare för att planera och ta eget ansvar för sina studier. De individuella idrottarna var vana vid att resultaten endast kunde påverkas av dem själva och de var vana vid att motivera sig på egen hand och sätta upp mål och riktlinjer som passade just dem. Generellt för båda grupperna var att alla menade att läraren var den viktigaste motivationsfaktorn för studierna. Slutsats I studien framkommer tydligt att den främsta motivationskällan för de deltagande eleverna är lärarens påverkan på eleverna och relationen de emellan såväl i klassrummet som i korridorerna och på fritiden. Den didaktiska kunskapen är, enligt denna studie, avgörande för elevernas motivation och på så vis avgörande för elevens studieresultat. Det visade sig i studien att KASAM2 kan vara modell att arbeta med i sin undervisning som lärare. De tre ledorden begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet som KASAM bygger på är tre hörnstenar att ha med i planeringen av sin undervisning. Lyckas läraren göra ämnet begripligt och hanterbart för eleverna, ger det meningsfullhet som i sin tur skapar studiemotivation.

Syftet med examensarbetet var att se om lärarna anser att deras arbete har förändrats något sedan IUP infördes i grundskoleförordningen den 1 januari 2006. Undersökningen gjordes med hjälp av intervjuer med fem lärare på en 7-9-skola. Lärarnas arbete på skolan har förändrats, dock inte särskilt mycket då flera av lärarna redan före IUP skrivit protokoll från sina utvecklingssamtal och menar att skillnaden därför inte är så stor. Den skillnad som dock finns är att alla nu använder samma dokument som styr deras arbete i samband med utvecklingssamtalen och utformandet av IUP. En del av det som är intressant i studien är det faktum att de intervjuade lärarna ofta inte direkt nämner att IUP är framåtsyftande, något som Skolverket menar är det viktigaste med IUP, dock blir målen som man tar fram tillsammans med elev och vårdnadshavare av framåtsyftande karaktär.

Syftet med arbetet är att försöka få förståelse för hur pedagoger dokumenterar inför skrivandet av en individuell utvecklingsplan (IUP), samt resonera kring orsaker till eventuella skillnader. Metoden för undersökningen har varit en kvalitativ forskningsmetod, där vi använt intervjuer med pedagoger. Intervjuerna har tolkats utifrån den hermeneutiska tolkningsmetoden och satts i relation till litteraturgenomgången. Undersökningen visar att det finns små skillnader i hur pedagoger dokumenterar. Likheter och skillnader beror till viss del på vilken syn på inlärning pedagogen besitter, men även på skolans ekonomiska förutsättningar och statens givna direktiv kring utformandet av IUP. Det framkom även olika attityder som kan ha betydelse för hur den pedagogiska dokumentationen och arbetet kring IUP utformas. Eftersom den nya regeringen har på förslag att IUP:n ska avskaffas kan det vara relevant att i vidare forskning undersöka vilka konsekvenser det får för den pedagogiska dokumentationen.

Examensarbete 15 poäng i lärarutbildningen höstterminen 2007 Sammanfattning Författare: Robert Grandén ”Man är trygg här på nåt sätt” En fallstudie om gymnasieskolans individuella program. ”You feel secure here in some kind of way” A study about the individual program in high school. Antal sidor: 35 Mitt ämnesval tog sin bakgrund i att jag arbetat fem år som högstadielärare och var nyfiken på vad som händer med de elever som inte tar sig in på ett nationellt gymnasieprogram. Den heta debatt som pågår om det individuella programmets vara eller inte vara var ännu ett skäl för mig att lyfta ämnet. Syftet med det här examensarbetet var att undersöka om det individuella programmet hade en större betydelse för eleverna som gick där än att bara läsa upp sina betyg. Jag ville även undersöka vad dessa elever hade för erfarenhet av sina tre år på högstadiet samt hur lärarna på det individuella programmet såg på sin lärarroll. Metodvalet för min undersökning var kvalitativ och bestod i semistrukturerade intervjuer med fyra elever och två lärare. Det resultat som studien kom fram till visade att eleverna hade en negativ bild av sin tid på högstadiet och att det individuella programmet erbjöd dem en positivare skolupplevelse.

Syftet med studien är att undersöka vilka möjligheter och hinder det kan finnas i arbetet med individuella utvecklingsplaner (IUP). Studien utgår från ett lärarperspektiv dvs. det är intervjuer av lärare som resultatet grundar sig på. Som en grund i studien finns teoretiska aspekter, som innefattar myndigheters arbete mot införandet av IUP och teorier som berör bl.a. IUP, kunskap, bedömning och lärande. En kvalitativ metod har varit utgångspunkt i arbetet, för att få reda på lärares synpunkter kring IUP. Det har gjorts intervjuer med sex lärare i tre olika kommuner. Av resultaten framgår blandade inställningar kring arbetet med IUP. Flera har varit positivt inställda och sett flera möjligheter med IUP, medan andra känt osäkerhet med det nya arbetssättet. Den vanligaste möjligheten de intervjuade såg var att tydligheten som IUP ger gör det lättare för elev, föräldrar och lärare att följa elevens utveckling. Ett hinder som framgick av resultatet var att IUP lätt kan bli en pappersprodukt och inte ett levande dokument. Ett sort tack till de lärare som har ställt upp på intervjuerna och för den positiva inställning som funnits till studien.

Syftet med denna studie är dels att analysera hur gymnasieelever upplever förhållandet mellan sitt eget självförtroende och motivationen till skolarbetet, dels att ta reda på hur de anser att skolans personal ska arbeta för att stärka elevernas självförtroende. Ett antal intervjuer har genomförts med tolv elever på två olika gymnasieprogram, det individuella och det naturvetenskapliga. Det som har framkommit av undersökningen är att elevers självförtroende och motivation till skolarbetet är mycket beroende av kamraternas inställning. Om de närmaste kamraterna struntar i att arbeta, smittar det lätt av sig på eleven som faller in i samma mönster. Om kamraterna lägger ner mycket arbete, kan det antingen sporra till ytterligare prestationer för övriga klasskamrater eller göra att de inte orkar hålla samma takt. Hur lärarna bemöter och ger respons till eleverna i dessa situationer är av stor vikt för både deras självförtroende och motivation. I denna studie har det visat sig att eleverna från det naturvetenskapliga programmet är i större behov av lärarens bekräftelse än eleverna på det individuella programmet.