Syftet med uppsatsen är att undersöka behovet av extern revidering, bankernas förväntan och revisionsfirmornas förutsättningar att revidera hållbarhetsinformation. Författarna berör även huruvida nationella och internationella påtryckningar har påverkat hållbarhetsredovisningen. Metod som använts är fallstudier med semistrukturerade intervjuer. Fallföretag: Handelsbanken, SEB, Swedbank, Deloitte, KPMG och Öhrlings PricewaterhouseCoopers Vår studie visade att hållbarhetsredovisningen idag är försumbar ur ett låneperspektiv. Idag klassas redovisningen som ett komplement till den traditionella årsredovisningen, en viktig förutsättning för att höja dess acceptans är extern revidering. Revisionen skulle underlättas av en harmonisering av redovisningsreglerna, då ett problem idag är att det är stora variationer i företags kriterier och riktlinjer, en harmonisering skulle även leda till ökad jämförbarhet företag emellan. Det första steget mot internationell harmonisering har kommit från EU genom moderniseringsdirektivet. Hållbarhetsredovisningen befinner sig ännu i sin linda, men fallföretagen är överrens om att redovisning i flera dimensioner är här för att stanna. / The objective of the thesis is to investigate the need for extern auditing, the bank’s expectations and the accounting firm’s condition of auditing sustainability information. The authors also touch upon whether national and international lobbying has affected the sustainability reporting. The method used is case studies with semi structured interviews. Case study: Handelsbanken, SEB, Swedbank, Deloitte, KPMG and Öhrlings PricewaterhouseCoopers Our study showed that sustainability reporting is negligible from the banks perspective. The reporting today is classified as a complement to the traditional annual report, an important prerequisite to increase the acceptance is external auditing. The auditing would be facilitated by a harmonisation of the accounting rules, as a problem today is the great variations in company’s criterion and guidelines, a harmonisation would also lead to increased comparability between companies. EU has taken the first step towards international harmonisation by their modernization directive. Sustainability reporting is still in its infancy, but the case companies all agree that reporting in several dimensions is here to stay.

Background: Following an increased awareness concerning social and environmental aspectsin society, more enterprises establish sustainability reports in order to inform theirstakeholders about the company’s sustainability duties. A previous study indicates that themetal sector is enjoying relatively limited increases in business opportunities and/or financialvalue of corporate responsibility. Another study suggests that there is a gap in expectationsbetween producers and users of sustainability reports due to an uncertainty regarding whatinformation such reports should contain and what audience such reports should target. Thequestion is whether or not a gap in expectations concerning sustainability reporting is acontributing factor to the limited increases in financial value in the metal sector? Purpose: The purpose of the study was to examine how a sustainability report should becarried out by a company in the steel industry given what information the company and thestakeholders consider as essential in a sustainability report. Methodology: To accomplish the purpose of the study, a deductive approach was used due tothe availability of suitable theories. We conducted semi-structured interviews in order toenable a deeper analysis of the subject. Interviews were carried out with employees at thesteel company Ovako in order to investigate what information they aim to communicate, themotivations for sustainability reporting, to whom the information is addressed and howcommunication with stakeholders is carried out. Four interviews with different stakeholders inthe Swedish steel industry were also conducted in order to study what information theyrequire for. The purpose was to highlight potential differences between the company and thestakeholders. Results: The study indicates the importance of clarifying the motives behind sustainabilityreporting and to identify which stakeholders to target. The importance stems from the fact thatthese factors decide what information to include. The case company identifies thestakeholders' expectations as their main motive and these should therefore form the basis forthe sustainability report. Both internal stakeholders such as employees and externalstakeholders as investors, customers and society are identified as important stakeholders bythe case company. The study further indicates that financial stakeholders without specificsustainability criteria do not place emphasis on the content of sustainability reports. Financialstakeholders with such criteria on the other hand, demand in particular informationconcerning environmental aspects, while non-financial stakeholders also requests informationon social aspects such as employee responsibility and business ethics. The case companydoes, however, show skepticism on whether social aspects such as employee responsibilityare relevant to include in the report due to the information's subjective nature and narrowaudience. The study indicates that the lack of stakeholder dialogues results in a sustainabilityreport that excludes information requested by stakeholders to whom the report is addressed.For a company in the steel industry, information concerning impact on the environment mayseem more relevant, but given the non-financial stakeholders demand the company shouldalso report on their social impact. / Bakgrund: Till följd av en ökad medvetenhet i dagens samhälle om miljömässiga och socialaaspekter, har det blivit allt vanligare att företag avger en hållbarhetsredovisning. En tidigarestudie tyder på att företag i metallbranschen har upplevt ett relativt litet ekonomiskt värde avarbete med hållbar utveckling. En annan studie visar på ett förväntningsgap mellan upprättareoch användare av hållbarhetsredovisningar som antas bero på osäkerhet om vilka intressentersom informationen ska rikta sig till och vilken information dessa intressenter vill få. Frågan ärom ett förväntningsgap när det gäller hållbarhetsredovisning är en bidragande faktor till detlåga ekonomiska värdet i metallbranschen? Syfte: Syftet var att undersöka hur en hållbarhetsredovisning bör utformas av ett företag istålbranschen utifrån vilken information företag respektive intressenter anser är väsentlig i enhållbarhetsredovisning. Genomförande: Ett deduktivt angreppssätt antogs eftersom vi fann lämpliga teorier att utgåfrån i analysen. Vi genomförde semistrukturerade intervjuer för en djupare behandling avämnet. Intervjuer genomfördes på stålföretaget Ovako för att undersöka vilken informationföretaget vill kommunicera till intressenterna, motiven till att hållbarhetsredovisa, till veminformationen riktar sig och hur kommunikationen med intressenterna sker. För att ävenerhålla ett intressentperspektiv genomfördes intervjuer med fyra intressenter med anknytningtill stålbranschen. Detta för att undersöka vilken information de efterfrågar och belysaeventuella skillnader mellan företaget och intressenterna. Resultat: Inför utformandet av en hållbarhetsredovisning i stålbranschen är det viktigt attföretaget klargör motiven till att hållbarhetsredovisa och identifierar vilka intressenterföretaget vill rikta sig till. Det påverkar nämligen vilken information som ska ingå ihållbarhetsredovisningen. Fallföretaget framhåller att den starkaste drivkraften till atthållbarhetsredovisa är intressenternas förväntningar, och dessa bör därmed utgöra grunden förhållbarhetsredovisningen. Både interna intressenter, som medarbetare, och externaintressenter i form av investerare, kunder och samhälle lyfts fram som viktiga intressenter attrikta sig till. Studien visar att finansiella intressenter utan speciella hållbarhetskriterier intelägger någon större vikt vid innehållet i hållbarhetsredovisningar. Finansiella intressenter medsådana kriterier efterfrågar framför allt information om miljömässiga aspekter, medan ickefinansiellaintressenter även efterfrågar information om sociala aspekter sommedarbetaransvar och affärsetik. Fallföretaget visar dock en viss skepsis till huruvida det ärrelevant att inkludera sociala aspekter som medarbetaransvar i hållbarhetsredovisningen pågrund av informationens subjektiva karaktär och smala målgrupp. Studien visar emellertid attbristen på intressentdialoger leder till att företaget utelämnar information som efterfrågas avde intressenter som redovisningen riktar sig till. För ett företag i stålbranschen kan det fallasig mer naturligt att rapportera om företagets påverkan på miljön, men med hänsyn till deicke-finansiella intressenternas efterfrågan bör företaget även rapportera om sociala aspekter.

Bakgrund och problem – Negativ miljöpåverkan orsakas i allt högre grad av olika globala utvecklingstrender och trenden hållbarhetsredovisning växer sig allt större bland företag. För att få en jämförbarhet mellan företags hållbarhetsarbeten finns ramverket GRI som ger ut riktlinjer för vad och hur företag ska redovisa. Tidigare forskning visar att det finns olikheter mellan branscher i vad de väljer att redovisa. Syfte - Studiens syfte är att undersöka hur hållbarhetsredovisning skiljer sig åt mellan branscher i Sverige samt vad dessa skillnader beror på. Avgränsning - Studien har avgränsats till att undersöka stora svenska börsnoterade bolags hållbarhetsredovisningar, publicerade 2014, som tillämpar Global Reporting Initiative:s riktlinjer. Enbart företagens arbete med miljö och socialt ansvar har studerats. Metod - I studien har en kvantitativ undersökningsansats valts för att enklare kunna mäta och sammanställa insamlad empiri. Information har hämtats från företagens års- och hållbarhetsredovisningar samt webbsidor. Data har, genom innehållsanalys, kodats om för att underlätta hantering av information. Resultat och slutsats - Studien visar på att det finns skillnader mellan de undersökta branscherna då en del av dem redovisar en större omfattning än andra. Materialbranschen är den bransch som redovisar mest information medan hälsovård redovisar minst. Växthusgaseffekt, energiförbrukning samt information om anställda redovisas mest frekvent bland samtliga företag. Förslag till fortsatt forskning - I fortsatt forskning kan en liknande undersökning göras men där intervjuer genomförs för att få en djupare förståelse kring företagens hållbarhetsarbete. En jämförelse mellan den offentliga och den privata sektorn samt granska hållbarhetsredovisningar över tid är även förslag till fortsatt forskning. / Background and problem - Negative environmental impacts are increasing due to various global development trends and sustainability reporting is growing among companies. To get a comparability between companies' sustainability work GRI can be used which publishes guidelines for what and how companies should report. Previous research shows that there are differences between sectors in what they choose to report.Purpose - The study aims to examine how sustainability reporting differs between industries in Sweden and what these differences are caused by. Delimitation - The study has been limited to analysing major Swedish listed companies' sustainability reports, published in 2014, which applies the Global Reporting Initiative guidelines. Only companies' work on environmental and social responsibility have been studied. Method - In the study a quantitative survey approach has been used to make it easier to measure and compile the collected empirical data. Information has been gathered from companies' annual and sustainability reports, as well as their web pages. Data has through content analysis been reworked to facilitate the information management. Results and conclusions - The study shows that there are differences between the analysed industries since some of them reported a greater extent than others. The material industry is the sector that accounts for most information while the health industry reports the least. Greenhouse effect, energy usage and information about employees are those indicators that are reported most frequently among all companies. Proposal for further research - In continued research, a similar survey can be done but where interviews are conducted to gain a deeper understanding of the corporates sustainability work. A comparison between the public and private sectors as well as examining sustainability reporting over time are also suggestions for further research.

Community farms are a relatively new type of local food initiative, defined by working landscapes that integrate producers into a supportive social environment in order to facilitate the long-term development of sustainable local food systems. In Ontario, the Toronto and Region Conservation Authority (TRCA) is the first, and presently the only, conservation authority providing public lands to community farms. In this case study of the TRCA, the conditions for the establishment of community farms on public conservation lands in Ontario are examined, and the implications for local food systems are discussed. Two of the four community farms based on TRCA lands are closely investigated, revealing that one focussed on supporting new farmers by developing an incubator farm, while the other developed a multi-functional project with food at the centre of a place-based community initiative.

Bakgrund: År 1991 lanserade WHO och UNICEF "Baby Friendly Hospitals Initiative" (BFHI). Motivet var den nedåtgående amningsfrekvensen världen över och de konsekvenser som det medförde till exempel socialt och ekonomiskt. Till grund fanns innocentdeklarationen som bygger på att alla BB avdelningar skall följa "tio steg till lyckad amning. Målet med detta är att främja, stödja och skydda amningen. Forskning visar att amningsfrekvensen har sjunkit de senaste åren i Sverige. Syfte: Syftet var att undersöka nyblivna mödrars upplevelse av stöd i sin förberedelse och uppstart av amning i Kronobergs län och jämföra detta med mödrar vid tre andra kvinnokliniker (Blekinge län, södra Kalmar län och norra Kalmar län). Metod: Undersökningen har en kvantitativ ansats. Enkäter med totalt 35 frågor har delats ut till mödrar vid deras besök för efterkontroll på mödrahälsovården i Kronobergs län. En jämförelse har därefter gjorts med mödrars svar i norra Kalmar, södra Kalmar och Blekinge län. Resultat: I Kronobergs län ammade 74.4% helt vid efterkontrollen, det fanns en signifikant skillnad mellan de olika klinikerna (p=0.021). Majoriteten av kvinnorna på de olika klinikerna hade en positiv inställning till amning under graviditeten. Större delen av kvinnorna svarade att de hade haft hudkontakt direkt efter förlossningen, men tiden för hudkontakt varierade. I Kronobergs län rapporterade majoriteten av kvinnorna att de hade haft hudkontakt i mindre än 60 min efter förlossningen. Gemensamt för orterna är att de flesta kvinnor svarat att hudkontakten med barnet avslutades när barnet skulle mätas eller vägas (47,2% i Kronobergs län). Det fanns skillnader i amningsstöd från personal mellan de olika klinikerna. I Kronobergs län var det 12.5% av kvinnorna som hade önskat mer hjälp från personalen på BB, medan det i norra Kalmar var 20.8%. Det var nästan 40% av alla barn som hade blivit tillmatade med bröstmjölksersättning på BB och hälften av dessa utan medicinsk indikation. Slutsats: De tio stegen till lyckad amning följs av de fyra klinikerna, men i vissa av stegen finns brister i hur de följs. Hudkontakt bör prioriteras efter förlossning. För att kunna ge kvinnan ett optimalt amningsstöd bör insatser tillsättas på MHV, BB och på BHV. Tillmatningsrutiner på BB bör ses över på alla fyra kliniker. / Background: In 1991, launched the WHO and UNICEF ' Baby Friendly Hospital Initiative " (BFHI). The subject was the downward frequency of breastfeeding worldwide and the consequences that it brought such as socially and economically. The basis was the "innocenti declaration" which is based on that all maternity wards must follow the "ten steps to successful breastfeeding". The goal of this is to promote, support and protect breastfeeding. Research shows that the frequency of breast feeding has fallen in Sweden the last couple of years. Purpose: The aim was to examine expectant mothers' experience of support in their preparation and start-up of breastfeeding in Kronoberg county and compare this with the mothers at three other women's clinics (Blekinge, southern Kalmar county and northern Kalmar). Method: The study has a quantitative approach. Surveys with a total of 35 questions were distributed to mothers during visits to antenatal care for the post in Kronoberg County. A comparison was then made with the mothers answers at north Kalmar, south Kalmar and Blekinge county. Results: In Kronoberg breastfed 74.4% of the mothers completely at the control, there was a significant difference between the clinics (p = 0.021). The majority of women of different clinics had a positive attitude to breastfeeding during pregnancy. Most of the women said they had had skin contact immediately after birth, although the time of skin contact varied. In Kronoberg County reported the majority of women reported that they had had contact with the skin in less than 60 minutes after birth. Common for the clinics is that most women responded that skin contact with the baby ended when the child would be weighed or measured (47.2% in Kronoberg County). There were differences in breastfeeding support from staff between the clinics. In Kronoberg County, it was 12.5% of women who had wanted more help from the staff at the maternity ward, while in northern Kalmar was 20.8%. It was almost 40% of children who had become fed with formula milk in the maternity ward and half of those without a medical indication. Conclusion: The ten steps to successful breastfeeding are followed by the four departments, but in some of the steps are flaws in how they are implemented. Skin contact should be prioritized after childbirth. In order to give the woman an optimal breastfeeding support, efforts should be put on antenatal care, maternity wards and at the child health care. The feeding routines on the maternity ward should be reviewed at all four clinics.

Universiẗat, Diss.--St. Gallen, 2006.

Cette thèse s’intéresse aux capacités des citoyens, en France, à agir collectivement et à impulser des productions « alternatives » de leur cadre de vie et de leur cadre habité. Fondées largement sur une critique des modes de production conventionnels, ces démarches en proposent un dépassement dans une perspective de mutualisation et de solidarité. Si elles se réclament d’expériences étrangères, elles s’inscrivent en même temps dans la poursuite d’un débat tant idéologique qu’opérationnel qui a parcouru le XX° siècle sur la participation des habitants à la production de l’habitat. En portant notre regard sur une série d’initiatives qui ont émergé au début des années 2000, nous analysons leurs modalités de structuration, d’organisation collective et d’interpellation de l’action publique. Ces mobilisations qui sont portées par des acteurs associatifs, politiques et institutionnels construisent ainsi le Monde de « l’habitat participatif ». Pour mieux saisir ce mouvement contemporain, nous nous sommes penchée sur l’héritage des expériences françaises de l’habitat groupé autogéré de la fin des années 1970. L’approche diachronique de l’enquête questionne les niveaux de filiation entre les initiatives d’hier et celles des années 2000. Cette analyse montre comment s’organisent ces militants et les stratégies qu’ils adoptent pour faire entendre leur revendication. Elle met en évidence les mécanismes d’élaboration d’une question publique et son traitement par des acteurs institutionnels. Cette thèse contribue à l’analyse de la transformation de l’action publique et questionne les capacités de co-construire et de dialogue entre initiative militante et acteurs institutionnels. / This thesis focuses on the capacity of citizens to collectively promote “alternatives” in terms of living and housing environments in France. Grounded in a broad critique of conventional modes of production, the study suggests ways of transcending these modes through social processes such as sharing and solidarity. Although many such experiments have occurred outside of France, they are linked to ongoing twentieth century ideological and operational debates about resident participation in the construction of their own housing. By closely examining a series of initiatives in the early 2000s, the present study analyzes how they were organized and structured and how they generated public action. Under the auspices of housing associations and political and institutional organizations, these mobilizations have collectively supported the construction of a World of “participative housing.” In order understand this contemporary movement in an historical perspective, the study has also investigated the legacy of self-managed housing projects in France in the late 1970s. This diachronic approach helps to critically appraise relationships between earlier initiatives and more recent examples in the early 2000s. The study demonstrates how activists organized themselves; it analyses the strategies they used to ensure their demands would be heard. It highlights the mechanisms through which this public issue was created and describes its reception by a range of institutional actors. This thesis contributes to an analysis of the transformation of public action. It questions the capacities to co-construct and to drive a dialogue between activist initiatives and institutional actors.

Det finns i dagsläget inget tvingande regelverk kring hållbarhetsredovisningar vilket innebär att företag kan utforma sin information på vilket sätt de vill, om de ens väljer att ge ut någon alls. Organisationen Global Reporting Initiative (GRI) arbetar med att förbättra ramverket för hållbarhetsredovisningar och ger med anledning av detta ut riktlinjer kring vad en hållbarhetsredovisning bör innehålla inom de tre områdena ekonomi, miljö och social påverkan. Tidigare forskning visar att större företag utsätts för större granskning av media och högre press av sina intressenter och frågan är om detta medför en mer omfattande hållbarhetsredovisning än mindre företagen. E-handelsföretag står för en allt större del av den totala försäljningen och därför ansågs även denna aspekt vara intressant, speciellt med tanke på att tidigare forskning inom e-handelsbranschen inte berört just kläddetaljister vilket denna studie varit inriktad på. Syftet med studien var att erhålla kunskap om omfattningen och utformningen av hållbarhetsredovisningen hos 15 kläddetaljister. Studien syftade även till att kartlägga om och hur detta skiljer sig mellan världstäckande, europeiska, skandinaviska och e-handelskläddetaljister. Olika förklaringar finns till varför företag väljer att ge ut frivillig information. Det kan vara på grund av att de utsätts för exponering i media och därmed utsätts för press, att företagens intressenter har rätt till information, att företagen vill ha legitimitet eller att företag påverkas av och imiterar varandra. Resultatet av den kvalitativa innehållsanalysen av företagens hållbarhetsinformation bekräftar tidigare forskning då det är tydligt att mer exponerade företag (med butiker i hela världen) överlag har en mer omfattande hållbarhetsredovisning än mindre exponerade företag (med butiker i enbart Europa, Skandinavien eller på internet). Undantaget finns i den sociala kategorin där Europabaserade företag har ett något bättre snitt än världsföretagen. E-handelsdetaljisterna har generellt sett fått ett lågt resultat på alla områden. Flertalet e-handelsdetaljister skriver ingenting om sitt hållbarhetsarbete varken i någon hållbarhetsredovisning eller på sin hemsida. Detta är anmärkningsvärt då det rör sig om stora företag med hundratusentals kunder och det vore intressant att forska vidare på detta område genom exempelvis intervjuer med representanter för företagen. / At this point in time, there are no mandatory rules regarding sustainability reporting which means companies can choose to design their sustainability reports in any way they see fit, if they choose to provide any information at all. The organization Global Reporting Initiative (GRI) aims to improve the framework for sustainability reporting by supplying guidelines regarding what a sustainability report should contain within the areas economy, environment and social impact. Previous research has shown that bigger companies are exposed to bigger pressure from their stakeholders, which poses the question if this entails a more extensive sustainability report than smaller companies. Since e-commerce constitutes a growing part of the total sales this was also an interesting aspect to examine, especially considering no previous research has been made regarding the apparel industry, which this study aimed to look at. The purpose of the study was to gain knowledge about the extension and form of the sustainability reports from 15 clothing retailers. The study also aimed at exploring if and how these reports differ between worldwide, European, Scandinavian and e-commerce retailers. There are different explanations as to why companies choose to disclose voluntary information. It may be because of exposure in the media and the pressure that comes with it, stakeholders right to information, to attain legitimacy, or that companies affect and imitate each other. The result of the qualitative content analysis of the chosen companies' sustainability reports confirms previous research. It is clear that more exposed companies (with stores worldwide) generally has a more extensive sustainability report than less exposed companies (with stores in Europe, Scandinavia or online). There is one exception in the social category where companies with stores in Europe has a slightly better average result than companies with stores worldwide. E-commerce companies produce very low results throughout all three categories. Multiple e-commerce companies have no information about their sustainability work neither in reports nor on their websites. This is noteworthy since these are big companies with hundreds of thousands of customers and this would be an interesting topic for further research, for example by conducting interviews with representatives from the companies.

Global Reporting Initiative (GRI) är ett av ramverk som idag används för att upprätta hållbarhetsredovisningar. GRI’s vision är att skapa en framtid där hållbarhet är en harmoniserad del av alla organisationers beslutsprocess samt att redovisning av hållbarhet ska vara lika rutinartad och jämförbar som den finansiella redovisningen. Därför arbetar GRI ständigt med att förbättra och utveckla ramverket för att rapporterna ska bli ännu mer transparenta, fullständiga och balanserade. Emellertid är hållbarhetsredovisning än så länge frivilligt för de flesta företag och oreglerat. Att minimera, skönmåla eller helt utelämna händelser är därför förekommande, inte minst för att företagen vill erhålla legitimitet och verka i linje med samhällets förväntningar.Denna uppsats kartlägger och analyserar det negativa innehållet i hållbarhetsredovisningar bland företag som upprättat dem enligt GRI’s ramverk G4. Vidare undersöker studien om faktorerna redovisningstradition, företagsstorlek och branschtillhörighet påverkar det negativa innehållet. Data för totalt 194 företag analyserades. Två av studiens tre hypoteser kunde bekräftas. Resultatet visar att det finns ett positivt samband mellan den kontinental-europeiska redovisningstraditionen och mängden negativa ord i hållbarhets-redovisningar jämfört med den anglo-amerikanska traditionen. Det finns även ett positivt samband mellan företagsstorlek och mängden negativa ord. Däremot gav studien inget stöd för den sista hypotesen då det saknas signifikativt samband mellan branschtillhörighet och den mängd negativa ord som kundeuppvisas. / Global Reporting Initiative (GRI) is the framework that is most commonly used by companies to establish sustainability reports. The vision of GRI is to create a future in which sustainability work is a harmonized part of all organizations’ decision-making processes together with the sustainability reports being as standardized and comparable as the ones of financial accounting. It is a continuous process for GRI to improve and develop the framework so the published reports will be even more transparent, complete and balanced. However, sustainability reporting is voluntary for most companies and it is unregulated. Consequently, companies can minimize, embellish or even omit events in their reports. The reason for that, as manyresearchers state, is to keep legitimacy and operate in line with the society’s expectations. This thesis surveys and analyses the negative content in sustainability reports among companies that publish reports in accordance with the GRI framework G4. Furthermore it researches if the factors accounting tradition, company size and industry affiliation affect the negative content in sustainability reports. Data for in total 194 companies was analyzed. Two of the three hypotheses of the study could be confirmed. There is also a positive relation between the continental-European accounting tradition and the amount of negative words in sustainability reports compared to the Anglo-American tradition. There is also a positive relation between company size and the amount of negative words. However, the study provided no support tothe last hypothesis when no relation could be found between industry affiliation and the amount of negative words.

The thesis deals with Corporate Social Responsibility (CSR). Theoretic part is focused on themes of sustainable development and corporate social responsibility. The focus is concentrated on G3 Standard of Global Reporting Initiative, that is used to make CSR report of Commerzbank AG in practical part. Fundamental part pays attention to chart Commerzbank AGs'activities in corporate social responsibility and improvement proposals.