I denna essä behandlas ämnet internationell adoption. Jag gör en hermeneutisk och holistisk undersökning av det internationella adoptionsfenomenet genom att ställa en dominerande diskurs i relation till en motdiskurs. På grund av ämnets omfattning kommer jag att ha Sverige som utgångspunkt för diskussionen. Det land varifrån den internationella adoptionen sker är i denna undersökning Sri Lanka. Med frågeställningen "Hur konstrueras en diskurs?" undersöks de aspekter den internationella adoptionsverksamheten är sammansatt av. Jag vill påvisa den internationella adoptionsverksamhetens hegemoniska/diskursiva status och belysa den vetenskapliga och rationella praxis den är i besittning av. Den internationella adoptionsdiskursen är en konstruktion som skapar en föreställning att Sri Lankas mödrar utlandsadopterar sina barn pga fattigdom. Rådande forskning om internationell adoption är mycket ensidig. Jag har därför försökt att ge en så kontextualiserad bild som möjligt.

Sammanfattning Syftet med uppsatsen är att undersöka hur några internationellt adopterade förhåller sig till sitt ursprung och sin identitet. Delsyftet är att undersöka om de adopterade intervjupersonernas identitet påverkas av att vara med i en förening för adopterade. Uppsatsens frågeställningar är följande: Hur definierar intervjupersonerna sin etniska tillhörighet? Hur definieras deras etniska tillhörighet av omgivningen? Vilka faktorer har varit viktiga för hur intervjupersonerna förhåller sig till sitt ursprung och sin identitet? Har adopterades föreningar betydelse för intervjupersonernas identitetsformande? Det empiriska materialet består av sex halvstrukturerade intervjuer med fyra kvinnor och två män. Hälften av intervjupersonerna är medlemmar i en förening för adopterade. Hur intervjupersonerna definierar sig, speglar inte så mycket i vad de har för relation till sitt ursprung eller om de tillhör en förening. En svensk självidentifikation behöver inte nödvändigtvis innebära ett avståndstagande från den etniska identiteten. Det kan trots allt innebära att intervjupersonen lärt sig ursprungslandets språk och besökt landet samt sökt sina rötter, medan en självdefinition som ”både och” kan resultera i att det inte funnits mycket engagemang i ursprunget. Främlingars definition visar att majoriteten av intervjupersonerna anser att de definieras som utlänningar, vilket ungefär hälften upplever som lite frustrerande. De intervjupersoner som är engagerade i sitt etniska ursprung har också haft föräldrar som intresserat dem för det, och de som inte har så stort intresse av sitt ursprung har inte heller haft föräldrar som intresserat dem för det. Resultaten visar dock också en del undantag.  När det kommer till adoptionsföreningarna är de intervjupersoner som är medlemmar i en förening med av olika anledningar som t.ex. behovet av utbyte med likasinnade, kunskaper i ursprungslandets kultur samt möjligheten att ta del av medlemmarnas åsikter av återreseberättelser till ursprungslandet.

Med grund i ny kritik mot, och den aktuella samhällsdebatten kring, internationell adoption ämnar uppsatsen undersöka den svenska inställningen till ämnet. Genom en kritisk diskursanalys och utifrån postkolonial teoribildning studeras representationen av internationell adoption och den roll transrasiala adopterade ges i Adoptionscentrums tidskrifter, under perioden 1975-2020. Resultatet visar i huvudsak skapandet av en okritisk biståndsdiskurs kring internationell adoption grundad i koloniala maktstrukturer, som reproducerar dikotomin av Globala Nord mot Globala Syd och vidare en marginalisering av ursprungsländerna. Genom “barnets bästa” legitimeras i stort deras verksamhet. Transrasiala adopterades skillnad från icke-adopterade förnekas i tidiga texter, genom vilket rasism och xenofobi som de transrasiala adopterade möter osynliggörs. Senare texter tar tydligare ställningstagande, om än till stor del passivt, mot rasism och betonar adopterades skillnader allt mer adopterade ses som skribenter. Även det positiva i att tillhöra två kulturer betonas.

<p>Studiens syfte var att beskriva hur barnets bästa kan konstrueras i förhållande till lämpligt föräldraskap vid medgivandeutredningar för internationell adoption. Som metod användes kvalitativa forskningsintervjuer. Sju utredare från sex olika stadsdelar i Stockholm stad intervjuades. Materialet analyserades utifrån ett rättsociologiskt perspektiv och socialkonstruktivistisk teori.</p><p>Resultatet visade att lämpligt föräldraskap är en förutsättning för barnets bästa. Lämpligt föräldraskap preciseras som förälderns egenskaper och möjligheter att ta hand om ett adoptivbarn. Det är inte beroende av materiella förutsättningar, utan det handlar huvudsakligen om det personliga, vilket kan definieras som att vara trygg i sig själv, ha reflektions- och inlevelseförmåga och kunna hantera kriser. En bra adoptivförälder ska även ha insikt i vad en adoption kan innebära. Lämpliga adoptivföräldrar har en stabil och varaktig relation till varandra och de omges av ett stabilt nätverk.</p><p>Barnets bästa ska till stor del uppfyllas av föräldrarnas egenskaper, det vill säga det lämpliga föräldraskapet. Själva adoptionen måste vara till barnets bästa och därigenom uppfylla barnets behov. I en familj har barn behov av att få utvecklas i sin egen takt och få stöd om det behövs. I själva utredningen kan barnets bästa uppfyllas genom att utredaren har goda kunskaper om barn, utreder på ett grundligt sätt och känner ansvar för barnet.</p>

<p>I den här uppsatsen argumenterar jag för att den internationella adoptionsinstitutionen kan studeras som en del av ett kulturellt system av prestationer och motprestationer vilka följer reciprocitetsprincipen och uttrycker maktrelationer och exploaterande praktiker. I första hand är detta en uppsats som syftar till att utjämna relationen Vi-Dom. I andra hand en inbjudan till diskussion; inte EN punkt för diskussionen...</p><p>Please email Cidah789@hotmail.com for the English version.</p>

Studiens syfte var att beskriva hur barnets bästa kan konstrueras i förhållande till lämpligt föräldraskap vid medgivandeutredningar för internationell adoption. Som metod användes kvalitativa forskningsintervjuer. Sju utredare från sex olika stadsdelar i Stockholm stad intervjuades. Materialet analyserades utifrån ett rättsociologiskt perspektiv och socialkonstruktivistisk teori. Resultatet visade att lämpligt föräldraskap är en förutsättning för barnets bästa. Lämpligt föräldraskap preciseras som förälderns egenskaper och möjligheter att ta hand om ett adoptivbarn. Det är inte beroende av materiella förutsättningar, utan det handlar huvudsakligen om det personliga, vilket kan definieras som att vara trygg i sig själv, ha reflektions- och inlevelseförmåga och kunna hantera kriser. En bra adoptivförälder ska även ha insikt i vad en adoption kan innebära. Lämpliga adoptivföräldrar har en stabil och varaktig relation till varandra och de omges av ett stabilt nätverk. Barnets bästa ska till stor del uppfyllas av föräldrarnas egenskaper, det vill säga det lämpliga föräldraskapet. Själva adoptionen måste vara till barnets bästa och därigenom uppfylla barnets behov. I en familj har barn behov av att få utvecklas i sin egen takt och få stöd om det behövs. I själva utredningen kan barnets bästa uppfyllas genom att utredaren har goda kunskaper om barn, utreder på ett grundligt sätt och känner ansvar för barnet.

I den här uppsatsen argumenterar jag för att den internationella adoptionsinstitutionen kan studeras som en del av ett kulturellt system av prestationer och motprestationer vilka följer reciprocitetsprincipen och uttrycker maktrelationer och exploaterande praktiker. I första hand är detta en uppsats som syftar till att utjämna relationen Vi-Dom. I andra hand en inbjudan till diskussion; inte EN punkt för diskussionen... Please email Cidah789@hotmail.com for the English version.

Den här studien undersöker en språkbytesprocess hos en 4-årig adopterad flicka några månader efter flytten till Sverige. Studien fokuserar på vilka strategier barnet använder för att kommunicera. De undersökta strategierna utgår från de Geers forskning (1992), där kommunikationsstrategier och inlärningsstrategier samt sociala strategier behandlas. Med utgångspunkt i resultatet diskuteras hur barnets språk kan relateras till modersmål eller förstaspråk respektive andraspråk. Vid sex tillfällen har barnets spontana kommunikation observerats och spelats in med hjälp av videokamera. Därefter har detta material transkriberats och analyserats. Resultatet visar att det är främst icke-verbala kommunikationsstrategier som används, och att det finns skillnader i strategianvändningen beroende på samtalets kontext. En övergripande slutsats är att strategianvändningen i någon mån är medveten, och att hon väljer att använda de verbala eller icke-verbala strategier som står till buds istället för att undvika kommunikation.

Syftet med studien är att undersöka hur internationellt adopterade upplever sin identitet. Vidare undersöks hur delaktighet i samhället påverkas av att vara adopterad och även ursprungskulturens påverkan på identitet och delaktighet i samhället. Studien genomfördes med kvalitativ ansats med halvstrukturerade intervjuer. Materialet analyserades med tematisk analys. I resultatet framkommer olika faktorer som påverkar identiteten. Exempelvis annorlunda utseende i relation till sin omgivning, om de adopterade hittat sin biologiska familj samt om samtalen kring adoptionen är ett accepterat samtalsämne. Språket framstår som en viktig del i delaktigheten i samhället. Avsaknad av delaktighet beror främst på om individen upplevt utanförskap och rasism. Om ursprungskulturen har någon påverkan på individens identitet och delaktighet ges delade meningar. Samtliga informanter har direkta eller indirekta kopplingar till sin biologiska kultur. Utifrån ett socialpedagogiskt perspektiv är det viktigt att de adopterade själva uppfattar sig som en del i gemenskapen i adoptionslandet för att färdigställa synen på sig själv och sitt identitetsskapande. I diskussionen framkommer att identitet är sammankopplat med rasism. Hur delaktigheten uppges ha blivit påverkad av att vara adopterad är olika utifrån individuella uppfattningar. Även ursprungskulturen har haft en individuell påverkan. Vi ser brister i hur barnets bästa beaktas vid adoptioner.

Adoption agerar som en skyddsfaktor för barn som av olika anledningar behöver en ny familj. Barnen adopteras med olika erfarenheter i bagaget och behöver acklimatisera sig till en helt ny miljö. Trots att de flesta av dessa barn har en positiv anpassningsprocess, visar sig internationellt adopterade vara en sårbar grupp med risk för att utveckla psykisk ohälsa. Syftet med litteraturstudien är att bidra till en ökad förståelse för den psykiska ohälsan som är överrepresenterad bland internationellt adopterade personer, och orsaker till förekomsten. Som metod genomförs en scoping review bestående av sex artiklar. Resultatet tyder på att det finns särskilda omständigheter före och efter adoption som inverkar på internationellt adopterade personers psykiska hälsa. Tidiga och långvariga erfarenheter av försummelse, flera byten av primära vårdhavare, diskriminering och relationen till adoptivföräldrar är sådana sociala omständigheter samt psykologiska orsaker som denna studie visat på. Resultaten tydliggör ett behov av stöd genom alla delar av livet, dock särskilt under tonåren. Vanligt förekommande uttryck eller symptom på psykisk ohälsa var internaliserade och externaliserade beteendemönster och självupplevda skolsvårigheter. Ångest och depression var centralt i internaliserade symptom medan aggression och sociala problem var de mest centrala för externaliserade symptom. Att utveckla stödet är högst aktuellt för socialt arbete både inom det familjerättsliga området och för yrkesgrupper som till exempel kuratorer. Det finns därför ett värde i att öka kunskapen om effektiva stödinsatser för denna målgrupp genom vidare forskning.