<p> </p><p>Program utvärderingar utgör till stor del grunden till det formella lärandet inom Sida (Swedish International Development Cooperation Agency). Utvärderingars syfte är att bistå med kunskap och Utvärderingar ska garantera att insatser är baserade på god förståelse om verkligheten i mottagarländerna. Genom att gynna organisatoriskt lärande förmodas utvärderingar bidra till biståndets effektivitet (Stefan Molund, 2004).</p><p> </p><p>Teorier om den lärande organisationen hävdar att organisationers fall beror på medlemmars tendens att förenkla och misstolka verkligheten. Medvetet eller omedvetet leder detta till att organisationens vision försvagas, medlemmars engagemang försvagas och den verklighet man sökt att förändra förblir den samma (Peter M. Senge, 1994).</p><p> </p><p>Genom att bistå sektorer som hälsa, utbildning och demokrati mm. har det svenska biståndet präglats av en objektiv eller positivistisk syn på verkligheten i utvecklingsländer. Insatser inom hälsa leder onekligen till effektivitet i fattigdomsbekämpningen.</p><p> </p><p>Min uppsats visar hur Sidas strävan efter objektivitet löper risken att försvaga organisationens vision. I de fattigaste och mest socialt komplexa utvecklingsländerna finns inte förutsättningarna[1] för objektiv utvärdering, och resultaten av en utvärdering blir ofta öppna för olika tolkningar. Trots att utvärderingarna skildrar en sann bild av verkligheten så leder detta till frustration hos handläggare. Resultatet blir att utvärderingar görs av program som handläggarna redan har god kunskap om. Mitt resultat visar att denna trend successivt försvagar Sidas vision då insatser ämnade åt att öka effektiviteten i biståndet allokeras från de ”fattigaste länderna” till länder som kommit längre i utvecklingsprocessen.</p><p>[1] De “fattigaste” utvecklingsländerna saknar de institutioner för datainsamling som krävs för objektiv utvärdering. Att skapa förutsättningarna för den kostnadseffektiva objektiva utvärderingen i utvecklingsländer är ett utvecklingsmål som vilket annat som ingår i den övergripande fattigdomsbekämpningen.</p><p> </p> / Presentation har ägt rum

Uppsatsen omfattar en analys och jämförelse av EU:s och Sveriges målsättningar,strategier och faktiska bistånd för de tre baltiska staterna i tidsperioden 1998/99. Somteoretiskt ramverk har det vidgade säkerhetsbegreppet med Barry Buzans tolkning frånboken People, States and Fear: an agenda for international security in the post- coldwar era. Ur teorin så används de fem sektorerna politiska, ekonomiska, sociala, miljöoch militära detta som ett analytiskt sorteringsverktyg för att sedan överskådligt kunnajämföra och prioritera sektorerna och dess innehåll med varandra. Genom detta så skaett resultat vara möjligheten att se om Sverige koordinerar sitt bistånd med EU:s. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 00-02

Biståndsarbetares erfarenheter och tankar kring utmaningar och frustrationer tenderar att försummas i både internationella debatter samt i vetenskaplig forskning. Att arbeta med internationellt bistånd innebär för många att vistas i en interkulturell kontext där kulturell identitet, värderingar och antaganden utmanas och där arbetaren i många fall behöver anpassa sig. Denna studie avsåg därför att undersöka internationella biståndsarbetares erfarenheter av interkulturella möten med ett särskilt fokus på vilka utmaningar och frustrationer som uppstår. Genom en tematisk analys av intervjuer med åtta biståndsarbetare och med användning av det teoretiska ramverket Developmental Model of Intercultural Sensitivity (DMIS) visade studien att biståndsarbetarna mötte många olika typer av oundvikliga utmaningar och frustrationer som främst grundade sig i kulturella skillnader. Samtidigt belyste respondenterna vikten av att ständigt vara medveten om sina egna antaganden och värderingar. Dessutom behövs ett öppet tillvägagångssätt och en vilja att lära sig om- och förstå andra människor och kulturer. De teman som identifierades var: mötet mellan kulturer, organisatorisk frustration, personliga utmaningar och frustrationer, moraliska dilemman, förberedande utbildning och lokala perspektiv.

Ämnesområdet avhandlar svenskt, finskt, danskt och norskt bistånd (säkerhetsfrämjande stöd) till de baltiska länderna Estland, Lettland och Litauen under perioden 1991-2001. Undersökningen omfattar främst den säkerhetspolitiska målsättning som respektive nordiskt land har haft för sitt stöd till respektive baltiskt land under 1991-2001. Syftet är att  analysera de fyra nordiska ländernas individuella säkerhetspolitiska  målsättningar och därigenom se om de fyra nordiska aktörerna verkligen är så koordinerade i sitt stöd som de övergripande målsättningarna kan ge sken av? Uppträder de fyra nordiska länderna som den koordinerade aktör som man ibland kan få uppfattningen av? Eller är det så att de i verkligheten agerar som fyra separata aktörer? Som modell för att analysera det nordiska ländernas stöd har det vidare säkerhetsbegreppet för staten använts. / The purpose of this essay came out of a study of the Nordic Countries’ security-policy goals for their individual support programmes towards Estonia, Latvia and Lithuania, between the years of 1991-2001. It is easy to believe that the four Nordic Countries are acting in a co-ordinated way in their aims to support the Baltic States. That belief arises from the fairly similar overall security-policy aims connecting their support towards the Baltic States. There are also several other areas in which the Nordic Countries are known to co-operate, for example, the Nordic Council of Ministers, where the Nordic Countries co-ordinate their policies. Therefore I felt the need to analyse if there was a possibility, that they were acting as one co-ordinated actor or if they actually were four separate actors. The reason for the chosen period of time is that it is pointless to analyse the support when the Baltic States were under Russian rule. The liberation from Russia came in 1991 for the Baltic States. And since the Russian withdrawal from the Baltic States the window was suddenly set wide open for support to the newly independent states. The end date 2001 is chosen because of the need to verify the different projects in that period and I don’t intend to study future events in this essay.  The disposition of this essay is as follows: I have extracted the necessary information from each Nordic Country’s security-policy for the support towards the Baltic States and then compared it to six different themes. The themes are connected in a model, which describes the wider security concept for the nation state. The comparison is made so as to see how the Nordic Countries differ in this concept and between the six different themes. Each chapter is connected to one theme and ends with a summary and conclusions. All these conclusions and parts of the summary are then analysed in the final chapter, where all themes are compared over the stated period of time and conclusions are drawn according to the questions posed in the essay. There were a number of conclusions made in the last chapter that show the following. For a start, I would like to comment on the specific programmes made by the Nordic Countries. They differ in length, layout and if they handle one specific Baltic State or all three together. Sweden, Denmark and Norway have gone towards individual programmes for each Baltic State, but Finland holds onto a common programme for all three Baltic States. Another thing is that Finland strongly supports mainly one Baltic State, namely Estonia. That priority is not so evident among the other Nordic Countries. On the financial side, Norway provides 1/5 of the Swedish and Danish and ½ of the Finish contributions. But the strongest proof of the discrepancy between the Nordic Countries can be seen in the analysis of the different themes. One example of many is Sweden’s recently started export of war material for three reduced brigades. No other Nordic Country has that policy and support. The Finns are reducing their support to the Baltic States and terminate this in 2005. My conclusion is that when you closely analyse the Nordic Countries’ support towards The Baltic States, it is evident that they are acting as four separate players even if they seem co-ordinated in their overall aims. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 99-01

Program utvärderingar utgör till stor del grunden till det formella lärandet inom Sida (Swedish International Development Cooperation Agency). Utvärderingars syfte är att bistå med kunskap och Utvärderingar ska garantera att insatser är baserade på god förståelse om verkligheten i mottagarländerna. Genom att gynna organisatoriskt lärande förmodas utvärderingar bidra till biståndets effektivitet (Stefan Molund, 2004).   Teorier om den lärande organisationen hävdar att organisationers fall beror på medlemmars tendens att förenkla och misstolka verkligheten. Medvetet eller omedvetet leder detta till att organisationens vision försvagas, medlemmars engagemang försvagas och den verklighet man sökt att förändra förblir den samma (Peter M. Senge, 1994).   Genom att bistå sektorer som hälsa, utbildning och demokrati mm. har det svenska biståndet präglats av en objektiv eller positivistisk syn på verkligheten i utvecklingsländer. Insatser inom hälsa leder onekligen till effektivitet i fattigdomsbekämpningen.   Min uppsats visar hur Sidas strävan efter objektivitet löper risken att försvaga organisationens vision. I de fattigaste och mest socialt komplexa utvecklingsländerna finns inte förutsättningarna[1] för objektiv utvärdering, och resultaten av en utvärdering blir ofta öppna för olika tolkningar. Trots att utvärderingarna skildrar en sann bild av verkligheten så leder detta till frustration hos handläggare. Resultatet blir att utvärderingar görs av program som handläggarna redan har god kunskap om. Mitt resultat visar att denna trend successivt försvagar Sidas vision då insatser ämnade åt att öka effektiviteten i biståndet allokeras från de ”fattigaste länderna” till länder som kommit längre i utvecklingsprocessen. [1] De “fattigaste” utvecklingsländerna saknar de institutioner för datainsamling som krävs för objektiv utvärdering. Att skapa förutsättningarna för den kostnadseffektiva objektiva utvärderingen i utvecklingsländer är ett utvecklingsmål som vilket annat som ingår i den övergripande fattigdomsbekämpningen. / Presentation har ägt rum

Denna kvalitativa studie om internationellt utvecklingsbistånd undersöker effekterna av gender mainstreaming i sociala trygghetssystem i Afrika, söder om Sahara, med särskilt fokus på jämställdhet, kvinnors empowerment och biståndets effekter på familjeförhållanden. Studien lyfter fram en historisk bakgrund av gender mainstreaming i politiken, men även dagens internationella engagemang för att bekämpa den extrema fattigdomen. Studien belyser det svenska internationella biståndets initiativ för att minska fattigdomen i Afrika, söder om Sahara.  Totalt genomfördes fyra semistrukturerade intervjuer med högkvalificerade tjänstemän som representerar det internationella biståndet, med bakgrund från Utrikesdepartementet, Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida), Latinamerikainstitutet på Stockholms universitet och UNICEF Office of Research - Innocenti. Resultatet visade att ett genderintegrerat bistånd i form av sociala kontantöverföringar som främjar jämställdhet i samhällen som biståndet verkar i, bidrar till att minska den extrema fattigdomen. Men resultaten visade även att det krävs ytterligare forskning för att kunna se direkta kausala effekter av biståndet som riktas till kvinnor jämfört med bistånd som riktas till män, samt den effekt som biståndet har på kvinnors empowerment och på biståndsmottagarnas familjeförhållanden. Slutsatsen av undersökningen är att uppbyggnaden av genderintegrerade sociala trygghetssystem i Afrika, söder om Sahara, är av särskild betydelse då man genom ökad jämställdhet och ett övergripande socialt skyddsnät minskar den extrema fattigdomen och främjar regionens välmående i sin helhet. / This qualitative study on international development aid explores the effects of gender mainstreaming in social protection systems in sub-Saharan Africa, with a focus on gender equality, women's empowerment and family structures. The study features a historical background of gender mainstreaming in politics, but also today's international commitment to combat extreme poverty. The study highlights the initiative of the Swedish international aid to reduce poverty in sub-Saharan Africa. A total of four semi-structured interviews were conducted with highly qualified public servants representing the international foreign aid, representing The Swedish Ministry of Foreign Affairs, The Swedish International Development Cooperation Agency (Sida), The Institute of Latin American Studies at Stockholm University and UNICEF Office of Research - Innocenti. The results showed that a gender-based foreign aid in the form of social cash transfers that aims to promote gender equality, helps to reduce extreme poverty. In addition, the results showed that further research is required to see the direct effects of aid directed at women as compared with aid directed at men, as well as the impact of aid on women's empowerment and the family structures of aid recipients. The conclusion of this study is that the development of gender-based social protection systems in sub-Saharan Africa is of particular importance as, through increased gender equality and overall social protection systems, the region's prosperity increases, and levels of extreme poverty reduces.