Mitokondriens dynamik är ett ännu relativt outforskat område men skulle kunna vara en viktig faktor i att förstå och klassificera cellers beteenden. Denna rapport avser fastställa om betydande skillnader finns hos mitokondriers rörelse och andel som genomgår fission och fusion då värdcellen befinner sig i olika koncentrationer av glukos, specifikt sådana som motsvarar avsaknad av glukos i blodet och ohälsosamma blodsockernivåer liknande sådana som uppnås av obehandlad diabetes. I undersökningen ges en först indikation att statistiskt signifikant skillnad förekommer hos hastighetsfördelningen mellan celler som befinner sig i cellmedium innehållande 0, 1000 och 3300 mg/L glukos medan ingen betydande skillnad kunde uppvisas i andel fissions och fusionsevent. Vidare uppvisades större likhet mellan celler i vanligt EMEM-cellmedium och lågglukos-DMEM med tillsatt koncentration 3300 mg/L snarare än det med 1000 mg/l tillsatt glukos. Till följd av begränsningar som datamängd och analysredskap är osäkerhetsfaktorn stor och resultatet ovan bör ses som en första indikation och vägledning för framtida undersökningar inom området.

<p>Programmeringsspråk har oftast ett typsystem och kan välja att använda olika statiska verktyg att analysera koden. Statiska språk utför typkontroller innan körtillfället och kan då ge garantier att typfel inte kan förekomma, dynamiska språk gör däremot dessa kontroller under körtillfället och om ett dåligt beteende upptäcks avbryts programmet.</p><p>Eftersom kontrollerna görs under körtillfället skrivs inte typsignaturer ut i dynamiska språk. Ett dynamiskt språk kan vara mer flexibelt än ett statiskt språk eftersom inga garantier ges. Eftersom inga typsignaturer skrivs ut går det att skriva program på ett mer koncist sätt. I statiska språk tvingas oftast användaren att skriva ut typerna explicit för variabler och funktioner.</p><p>Typhärledning är processen att härleda typer för uttryck. En typhärledningalgoritm kommer att undersökas, hur kraftfull algoritmen är samt hur algoritmen kan utökas för att klara av flera konstruktioner och ett kraftfullare språk. Typhärledningsalgoritmen kommer att implementeras för Common Lisp. Common Lisp ger inga typgarantier och inga typsignaturer skrivs ut. Alla typer kommer att härledas vilket innebär att vi gör om en delmängd av Common Lisp till ett statiskt språk.</p><p>Algoritmen kommer att utökas för att klara av polymorfism, closures, listor och par. Rapporten undersöker vilka ändringar som behöver göras för att stödja konstruktionerna, hur vi kan göra ändringarna hur de kan implementeras.</p><p>Fördelar med att ha typhärledning är att användaren slipper skriva ut typsignaturer och kan få ökad produktivitet. Den mest generella typsignaturen kommer alltid att härledas och funktioner som är polymorfa kommer att upptäckas automatiskt. Typhärledningsalgoritmen kommer att även typkontrollera programmet, och kan ge garantier att inga problem kommer att uppstå. Verktyget kommer även att skapa ett nytt program med typsignaturer utskrivna som kompilatorn kan använda för att generera effektivare kod.</p>

Programmeringsspråk har oftast ett typsystem och kan välja att använda olika statiska verktyg att analysera koden. Statiska språk utför typkontroller innan körtillfället och kan då ge garantier att typfel inte kan förekomma, dynamiska språk gör däremot dessa kontroller under körtillfället och om ett dåligt beteende upptäcks avbryts programmet. Eftersom kontrollerna görs under körtillfället skrivs inte typsignaturer ut i dynamiska språk. Ett dynamiskt språk kan vara mer flexibelt än ett statiskt språk eftersom inga garantier ges. Eftersom inga typsignaturer skrivs ut går det att skriva program på ett mer koncist sätt. I statiska språk tvingas oftast användaren att skriva ut typerna explicit för variabler och funktioner. Typhärledning är processen att härleda typer för uttryck. En typhärledningalgoritm kommer att undersökas, hur kraftfull algoritmen är samt hur algoritmen kan utökas för att klara av flera konstruktioner och ett kraftfullare språk. Typhärledningsalgoritmen kommer att implementeras för Common Lisp. Common Lisp ger inga typgarantier och inga typsignaturer skrivs ut. Alla typer kommer att härledas vilket innebär att vi gör om en delmängd av Common Lisp till ett statiskt språk. Algoritmen kommer att utökas för att klara av polymorfism, closures, listor och par. Rapporten undersöker vilka ändringar som behöver göras för att stödja konstruktionerna, hur vi kan göra ändringarna hur de kan implementeras. Fördelar med att ha typhärledning är att användaren slipper skriva ut typsignaturer och kan få ökad produktivitet. Den mest generella typsignaturen kommer alltid att härledas och funktioner som är polymorfa kommer att upptäckas automatiskt. Typhärledningsalgoritmen kommer att även typkontrollera programmet, och kan ge garantier att inga problem kommer att uppstå. Verktyget kommer även att skapa ett nytt program med typsignaturer utskrivna som kompilatorn kan använda för att generera effektivare kod.

The entertainment industry and research departments feature many applications of crowd simulation. Typically, it does not suffice to simply generate crowds large in number; they must also be realistic in terms of behaviour and visual fidelity, which is far from an easy or computationally cheap task. Because of this, methods to simulate crowds in a realistic manner while keeping complexity at a manageable level must be explored and implemented. Implementing impostors in crowd simulation is a ubiquitous technique for managing rendering complexity. Impostors, 2D image representations of virtual 3D objects, improve performance due to their relative simplicity, and can be implemented with varying resolution depending on performance needs; the lower the image resolution of impostors, the higher the efficiency. Not all crowds are the same, some are denser, while others are sparse. On the same note, the scenarios, and thus viewing perspectives, in which crowds are found vary as well; some crowds are seen at eye-level, others from a bird’s-eye view. This thesis explores how viewers’ sensitivity towards impostor resolution degradation is affected by crowd density and perspective. This is done by conducting a user study in which participants are shown a number video clip pairs. Each pair features clips showing the same crowd scenario, but with one clip only containing high-resolution impostors, and one clip with a gradually increasing share of low-resolution impostors. For each video clip pair, participants are tasked with identifying the one clip containing low-resolution impostors as quickly as possible. The video clip pairs feature different combinations of crowd density and viewing perspective, and the results from the study show that crowd density has a significant effect on viewers sensitivity towards impostor resolution degradation. Although perspective seems to have an indicative effect, it was not found to be significant. / Dagens underhållningsindustri och forskningsvärld har många tillämpningar av folkmassimulering. Vanligtvis räcker det inte att bara simulera folkmassor stora till antalet individer, de måste också vara realistiska vad gäller beteende och visuell trovärdighet, vilket är långt ifrån en lätt eller beräkningsmässigt billig uppgift. Av denna anledning måste metoder för att simulera folkmassor på ett realistiskt sätt, samtidigt som man behåller komplexiteten på en hanterbar nivå, undersökas och implementeras. Denna rapport undersöker och diskuterer i vilken grad detaljnivån hos simulerade folkmassor kan sänkas genom användning av impostors, 2D-representationer av 3D-objekt vilka vanligtvis används när objektet är för långt bort för att betraktare ska kunna särskilja en 3D-modell av objektet från en bild av samma objekt. Alla folkmassor är inte desamma, vissa är tätare, medan andra är glesa. På samma sätt skiljer sig de scenarion, och därmed perspektiven, i vilka massorna återfinns; vissa folkmassor ses på ögonnivå, andra från ett fågelperspektiv. Det undersökta problemet i denna rapport gäller hur tittarnas känslighet mot försämring av impostorupplösning påverkas av folkmassans densitet och perspektivet från vilket de betraktas. Detta görs genom att genomföra en användarstudie där deltagare visas ett antal videoklipp-par. Varje par innehåller klipp som visar samma folkmassescenario, men där endast ett klipp innehåller uteslutande högupplösta impostors, och ett klipp med en gradvis ökande andel av impstors med låg upplösning. För varje videoklipp-par är har studiedeltagarna i uppgift att identifiera det klipp som innehåller lågupplösta impostors så snabbt som möjligt. Videoklipp-paren har olika kombinationer av folkmassodensitet och visningsperspektiv, och resultaten från studien visar att folkmassodensitet har en signifikant effekt på tittarnas känslighet mot försämring av impostorupplösning. Även om perspektiv verkar ha en indikativ effekt, har den inte visat sig vara signifikant.

In the digital landscape of today, large amounts of transactions, messaging and different kinds of authorizations are carried out online. To ensure the the integrity and security of these systems, digital signature systems are used to verify the identity of different individuals and entities. As quantum computing threatens to compromise contemporary signature schemes, a new generation of quantum secure signature schemes have been developed. One such scheme is SPHINCS+, which uses hash algorithms to generate and verify its signatures. This study aims to evaluate the utilization of a Field Programmable Gate Array (FPGA) to increase the processing speed of these hash algorithms, thus potentially increasing the speed of the entire signature scheme. The research methodology consisted of implementing the hash algorithms SHA-2 and SHA-3, used in SPHINCS+, on an FPGA. Variations of these implementations were created, utilizing parallelism as well as an efficient hardware pipeline in order to enhance the efficiency of the algorithms. All implementations were then benchmarked against each other and corresponding CPU implementations. The results show that the FPGA solutions increased hash computation times compared to the CPU implementations. While SHA-3 generally showed higher performance than SHA-2, the overall performance drop of both algorithms was significant, suggesting that the implementations require further optimizations in order to be used to accelerate SPHINCS+. / I dagens digitala landskap genomförs stora mängder transaktioner, auktoriseringar och skickanden av olika former av meddelanden. För att säkerställa integritet och äkthet inom dessa system används digitala signatursystem för att verifiera identiteten hos olika aktörer och enheter. Eftersom kvantdatorer hotar att underminera samtida digitala signatursystem har en ny generation kvantsäkra signatursystem utvecklats. Ett sådant system är SPHINCS+, som använder hashalgoritmer för att generera och verifiera dess signaturer. Denna studie syftar till att undersöka användningen av en Field Programmable Gate Array (FPGA) för att öka hashalgoritmernas beräkningshastigheter, och således potentiellt öka hastigheten för hela signatursystemet. Forskningsmetoden inbegrep att implementera hashalgoritmerna SHA-2 och SHA-3, som används inom SPHINCS+, på en FPGA. Dessa lösningar utökades med variationer som använde parallelism och en effektiv hårdvarupipeline för att öka effektiviteten hos algoritmerna. Implementeringarna jämfördes med varandra och ställdes mot jämförliga CPU-implementeringar. Studiens resultat visar att FPGA-implementeringarna förlängde hashberäkningstiderna jämfört med CPU-implementeringarna. SHA-3 visade högre prestanda än SHA-2, men den övergripande prestandaförlusten för båda algoritmerna var betydande. Detta tyder på att implementeringarna kräver ytterligare optimeringar för att kunna användas för att accelerera SPHINCS+.

Feedback plays a vital role in learning. With online learning on the rise, feedback can be given directly to each student in a way that can not be achieved in a traditional classroom with one teacher. But while the importance of feedback is well-known, little is known about how students interact with feedback. This study was conducted to find out how students interact with feedback from a question-based learning platform in terms of their eye movement patterns. Using an eye tracker and a multiple choice quiz, data of gaze duration in each quiz segment and gaze transactions in between segments was extracted and analyzed. The results show that students fall into three groups: 1) those who spend most time on feedback and less on the question, 2) those who spend most time on questions and less on the feedback 3) those who use a mixed approach. Students in group 1) and 3) had few gaze transactions between the questions and feedback, indicating that the feedback was used as intended. Having discovered the presence of distinct patterns of feedback interaction, the next steps will be to investigate how these impact the use and utility of the feedback by students. / Feedback spelar en avgörande roll för inlärning. Med e-learning kan feedback ges individuellt till varje elev på ett sätt som inte är möjligt i ett traditionellt klassrum med endast en lärare. Men medan vikten av feedback är välkänd, är det mindre känt hur studenter interagerar med feedback. Denna studie utfördes med syftet att ta reda på hur studenter interagerar med feedback i en frågebaserad lärplattform, när det gäller deras ögonrörelsemönster. Med hjälp av en eye tracker och ett quiz med flervalsfrågor, kunde data om deltagarnas ögonrörelser – hur länge de tittade i olika segment och vilka övergångar deras ögon gjorde mellan segment – samlas in och sedan analyseras. Resultaten visade att deltagarna hamnar i tre kategorier: 1) de som spenderar mycket tid på att läsa feedback och mindre på att läsa frågan 2) de som spenderar mycket tid på att läsa frågan och mindre på att läsa feedback och 3) de som hade ett blandat angreppssätt. Deltagare i grupperna 1) och 3) hade få blickövergångar mellan frågor och feedback, vilket indikerar att feedbacken användes som avsett av dessa deltagare. Upptäckten av distinkta mönster av interaktion med feedback öppnar upp för framtida studier att undersöka hur dessa påverkar användning och användbarheten av feedback hos studenter.

This project aimed to use accelerometer data and KPIs to predict the oxygen consumption of runners’ during exercises on flat terrain. Based on many studies researching the relationship between oxygen consumption and running economy and a small set of data, a model was constructed which had a prediction accuracy of 81.1% on one individual. Problems encountered during the research include issues with comparing data from different systems, model nonlinearity and data noise. These problems were solved using transformation of data in the R software, model re-specification and identifying outlying observations that could be viewed as noise. The results from this project should be seen as a proof of concept for further studies, showing that it is possible to predict oxygen consumption using a set of accelerometer data and KPIs. With a larger sample set this model can be validated and furthermore implemented in Racefox’s current service as a calibration method of individual results and an early warning system to avoid running economy deficiency. / Detta projekts målsättning var att använda accelerometerdata och KPI-värden för att prediktera syrekonsumtion för löpare på plan mark. Baserat på ett urval av studier om korrelationen mellan syrekonsumtion och löpekonomi samt en liten mängd data så konstruerades en modell med en förklaringsgrad på 81.1% på en individ. Svårigheter under arbetet inkluderar datajämförelser, icke-linjäriteter och databrus. Detta hanterades genom datatransformationer i mjukvaran R, modell-modifikationer och identifikation av avvikande data som kunde klassificeras som brus. Resultaten kan ses som en förstudie som indikerar att det är möjligt att prediktera syrekonsumtion genom accelerometerdata och KPI-värden. En fortsatt större studie med fler individer och mätningar som underlag kan validera denna slutsats samt då implementeras i Racefoxs nuvarande tjänst som en kalibreringsmetod för individuella resultat och som ett varningssystem för att undvika försämrad löpekonomi.

Advanced enough quantum computers promise to revolutionise fields such as cryptography, drug discovery and simulations of complex systems. Quantum computers are built on qubits which are fragile and susceptible to error-inducing interference, which is called noise. The aim of this study was to examine the effects of varying levels of noise interference on the success rate and runtimes of a quantum computer circuit design built to implement Shor’s quantum factorisation algorithm. This was conducted using the Qiskit framework for quantum computer simulation and custom noise model creation. Our results show a correlation between the level of noise interference on a circuit and the probability of getting the correct measurement. We also found a greater impact of readout errors on the success rates, one-qubit depolarising errors on runtimes and that two-qubit depolarising errors greatly affected both, which was also discussed in the study. Our findings are in line with previous research and help to highlight the importance of minimising errors on critical quantum logic gates in an algorithm. / Tillräckligt avancerade kvantdatorer lovar att revolutionera områden så som kryptografi, utveckling av nya läkemedel och simulering av komplexa system. Kvantdatorer är uppbyggda av qubits vilka är ömtåliga och mottagliga mot felinducerande interferens, vilket kallas brus. Målet med denna studie var att utforska effekten av varierande brusnivåers interferens på lyckade försök samt körtiden av en kvantdatorkrets designad för att implementera Shors algoritm. Detta gjordes med Qiskits ramverk för kvantdatorsimulering och anpassningsbara brusmodeller. Våra resultat visar en korrelation mellan nivån av brusinterferens på en krets och sannolikheten av att få den korrekt mätningen. Vi fann även en större påverkan av avläsningsfel på kvoten lyckade försök, en-qubit depolariserande fel på körtid och att två-qubit depolariserande fel hade en stor påverkan på båda, vilket vi även diskuterat i studien. Våra resultat är i linje med tidigare studier och hjälper till att lyfta fram vikten av att minimera inducerade fel på kritiska logiska grindar i en kvantdatoralgoritm.

Denna studie tar upp om det är mer hållbart att renovera en befintlig byggnad eller riva den nuvarande och bygga en ny ur ett klimat perspektiv. Målet är, med hjälp av livscykelanalys, undersöka ämnet. Studien har avgränsats till att fokusera på ekologisk hållbarhet och redovisar endast klimatpåverkan och energibehov. Metoden som har använts är en litteraturstudie där tidigare projekt som stått inför frågan om ätt riva eller renovera?”har beaktats. Dessutom undersöks forskningsartiklar som studerar området. Studien baseras på två svenska skrifter och tre internationella som sedan diskuteras och analyseras. Samtliga artiklar styrker argumentet att renovering är det optimala valet även då nybyggnation kan bidra till energieffektivitet vid driftstadiet. Renovering uppnår i stort sett samma resultat när det gäller energiförbrukning samtidigt som detta alternativ har en lägre klimatpåverkan. / This study will address the sustainability of renovating an existing building compared to demolishing the current one and building a new one. The scope of the study has been limited to ecological sustainability, specifically two parameters; climate impact and energy consumption. The methodology used for this project is a literature study in which previous project essays and research articles investigating the issue of to demolish or renovate?­ is taken into consideration. Where the subject was investigated using a life cycle assessment. This study is based on two Swedish publications and three international ones, which are discussed and analyzed. All included articles support the argument that renovation is the preferred choice, although new construction can contribute to energy efficiency at the operational stage. Compared to demolishing and rebuilding, renovation results in similar energy consumption, while achieving a more modest climate impact.

Varje gång en ny byggnad inreds eller renoveras behöver stora, tunga och otympliga föremål som skåp, diskhoar, handfat, fläktar med mera installeras i kök och badrum. Det finns olika system för att montera dessa men det kan ofta vara en komplicerad process. 2Xarm är ett verktyg som gör kök- och badrumsinstallationer säkert och smidigt. Skåp, hyllor och annat lyfts med verktyget för att sedan justeras och hållas på plats där de ska monteras. I nuläget är verktyget för dyrt att tillverka för att kunna säljas med tillräckligt god marginal. Därför var syftet med detta arbete att minska verktygets tillverkningskostnad utan att förändra dess patenterade design och funktion. Arbetet har utförts med hjälp av datorstödd modellering och via informationssökning. En fysisk prototyp lånades och modellerades av. Sedan har tillverkningsmetoder och materialval undersökts varpå tre alternativa konstruktionslösningar togs fram. Dessa anses dock inte ha minskat tillverknigskostnaden nämnvärt. Den huvudsakliga slutsatsen är att verktygets tillverkningskostnad inte gick att minska nämnvärt utan att förändra dess funktionalitet och patenterad design. Alternativt hade även en större produktionsvolym varit en effektiv metod att minska enhetskostnaden. / The 2Xarm tool simplifies kitchen and bathroom installations by securely lifting and installing heavy objects like cabinets and sinks. However, its current manufacturing cost is too high to sell the tool at sufficient profit margains. This report aimed to identify cost-saving measures while preserving the tool’s patented design and functionality. Using computer-aided modeling and research, we analyzed a physical prototype, explored different manufacturing methods, and evaluated material choices. These efforts resulted in three alternative design solutions that aimed to simplify the manufacturing and assembly process. However, these changes ultimately did not significantly reduce the manufacturing cost. In conclusion, achieving substantial cost reduction for the tool without compromising its design and functionality proved difficult. Alternatively, increasing production volume could be an effective approach to lower the unit cost.