Allmänintresset för miljö- och klimatfrågor har ökat de senaste åren och från många håll ställs det större krav på media att rapportera mer om de här frågorna. Med det i åtanke undersöker studien hur tidningsredaktioner kan arbeta för att integrera miljö och klimat i den vardagliga nyhetsrapporteringen. Utifrån Sydsvenskans miljö- och klimatsatsning Vårt klimat, vår miljö från augusti 2018, är syftet att undersöka om satsningen påverkade reportrarnas kunskap och deras vidare rapportering av miljö- och klimatfrågor. Undersökningen gjordes med hjälp av kvantitativ innehållsanalys av tidningens miljö- och klimatrapportering under sex månader och en kvalitativ intervjuundersökning där fem reportrar på tidningen intervjuades angående arbetet med satsningen. Resultaten visar att Sydsvenskans rapportering om miljö- och klimat ökade efter satsningen. Det går dock inte att säkerställa sambandet mellan den ökade rapporteringen och satsningen, då den troligtvis hade ökat i samband med en konstaterad generell ökning i svensk media av de här frågorna under samma period. Reportrarna upplevde en ökad kunskap, dock verkar inte engagemanget på redaktionen ha upprätthållits och studien diskuterar hur arbetet med fortsatt rapportering skulle kunna se ut. / The general interest for environmental and climate issues has been on the rise the last several years and demands for media to respond with a wider coverage have risen with it. This study investigates how the editorial staff of a newspaper can work to increase reporting regarding the environment and climate in their day-to-day reporting. Did Sydsvenskan’s climate and environment push ’Vårt klimat, vår miljö’ from August of 2018, affect journalist’s knowledge and further reporting of these issues? A quantitative content analysis of the reporting regarding climate and environment spanning a period of six months and interviews with five reporters employed by the newspaper were carried out. Results show the reporting of climate and environmental issues increased after the push. However, correlating the rise of reporting with the push may be impossible, as the reporting likely would have risen in any case with the general increase of media coverage the climate and environment got during this time period. Journalists interviewed reported a rise in their knowledge specific to these issues, however the commitment of the editorial staff seems to have been neglected. Finally, this study discusses possibilities of future reporting regarding climate and environmental issues.

Syftet med den här studien är att undersöka vilka skillnader och likheter som finns mellan tidningarna Dagens Nyheters respektive Västerbotten-kurirens rapportering om skogen ur en klimat- och biologisk mångfaldaspekt samt skogen som ekonomisk resurs. Nedslag görs i åren 2011, 2016 och 2021 med ändamålet att kartlägga hur rapporteringens omfattning har förändrats över en tioårsperiod medan året 2021 är det år som analyseras med ingående. Uppsatsen består av en kvantitativ och en kvalitativ del. I den kvantitativa delen undersöks i vilken omfattning och med vilket fokus respektive tidning rapporterar om skogen: den biologiska mångfalden och klimatet eller ekonomin. I den kvalitativa delen analyseras ett antal artiklar i syfte att undersöka hur skogen gestaltas i respektive tidning.Det teoretiska ramverket består av teorier om nyhetsvärdering, nyhetsurval, dagordning- och gestaltningsteori, samt tidigare forskning om lokaljournalistik och miljöjournalistik.Resultatet av den kvantitativa undersökningen visar att det har skett en stor ökning i både DN:s och VK:s rapporteringen om skogen 2021 jämfört med 2011 och 2016. Det framgår att det 2021 i DN skrivs mest om klimatet och den biologiska mångfalden, samt att skogsindustrins negativa påverkan dominerar i rapporteringen. Även i VK handlar många artiklar om klimatet och den biologiska mångfalden men ett flertal tar också upp skogen som ekonomisk resurs. I större utsträckning i VK än i DN benämns inte klimataspekten, eller så tar skogsbrukets positiva effekter på klimatet upp.Resultatet av den kvalitativa analysen visar att DN i de valda artiklarna gestaltar skogen på avstånd och lyfta fram skogsbrukets negativa effekter på den biologiska mångfalden, medan VK:s rapportering är fokuserar på känslor, närheten till skogen och skogsbrukets positiva inverkan på klimatet.

Problemformulering och syfte: Klimatkrisen har under flera år varit en aktuell kris för många människor runt om i världen, även om Sverige i relativt stor grad varit skonade från naturkatastrofer under samma period. Men under de senaste åren har svenskarna i större utsträckning drabbats av olika kriser som orsakats av den globala uppvärmningen. Sommaren 2018 stod stora delar av Hälsinglands skogar i brand och sommaren 2021 drabbades Gävle av förödande översvämningar. När kriser som dessa förekommer spelar media en stor roll. Frågan vi ställer oss är hur svensk lokalpress agerar och rapporterar om naturkatastrofer som dessa? Syftet med den här studien är att undersöka hur svenska lokaltidningar gestaltade dessa katastrofer och hur de framställde klimatkrisen i rapporteringen kring fallen.Metod och material: För att besvara syftet och frågeställningarna i studien samlade vi in totalt 148 artiklar som berörde någon av naturkatastroferna,70 artiklar från Ljusdals-Posten och Söderhamns-kuriren som rapporterade om skogsbränderna 2018 och 78 artiklar från Arbetarbladet och Gefle dagblad som rapporterade om översvämningarna 2021.Undersökning gjordes genom en kvantitativ innehållsanalys och en kvalitativ textanalys. Studiens material togs från mediearkivet Retriever. Huvudresultat: Resultatet från studien påvisar att lokaltidningarna under den period vi undersökte främst fokuserade på händelserapportering och inte så mycket på vad den bakomliggande orsaken till naturkatastroferna är. Det som också kom fram är att klimatkrisen framställs som något som inte går att undvika i framtiden och att samhället och allmänheten måste förbereda sig för framtida naturkatastrofer.

Klimatrapporteringen i svensk press har ökat markant sedan Parisavtalet undertecknades 2015. Samtidigt har de globala koldioxidutsläppen fortsatt att öka, med undantag för nedgången under 2020 års coronapandemi. Enligt FN:s klimatpanel har världen tio år på sig att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader och detta kräver snabba och långtgående omställningar av våra samhällen. Syftet med den här studien är att undersöka hur ofta svenska nyhetsmedier rapporterar om klimatomställningen samt vilken berättelse om omställningen som förmedlas. I en globaliserad värld med globala kriser ökar behovet av en global berättelse. Studien söker förståelse för om journalistiken kan ta sig ur nationalstatens berättelse om världen och skapa ett inkluderande och konstruktivt globalt narrativ för att öka omställningstakten. Studien är en kombinerad kvantitativ och kvalitativ innehållsanalys. Materialet består av artiklar och inslag som rapporterar om omställningen från Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen, Dagens Industri, Nerikes Allehandasamt SVT:s Aktuellt och Agenda. Inledningsvis kartlägger studien förekomsten av artiklar och inslag om omställningen och fastställer hur frekvent det globala perspektivet används för att berätta om omställningen. Studiens andra del undersöker hur den globala omställningen framställs genom att tillämpa Berglez teori om global journalistik och Becks teorier om kosmopolitism och risksamhället. Resultatet visar på att svenska nyhetsmedier i liten utsträckning rapporterar om klimatomställningen. När man rapporterar framställs omställningen främst ur ett svenskt perspektiv. Medierna har svårt att ta sig ur nationalstatens berättelse om världen och den globala omställningen ter sig för komplex för att få sin rättmätiga plats i nyhetsflödet. Journalistiken om den globala omställningen publiceras på kultur- och debattsidor och produceras av andra än journalister.

Klimatförändringarnas närvaro ökar i både samhällsdebatten och medierapporteringen. Journalistiken spelar en betydande roll i att informera allmänheten om klimatfrågan. Tidigare forskning visar dels att den journalistiska yrkesrollen med de traditionella journalistiska normerna har förändrats, dels hur det påverkar inramningen av klimatfrågan i journalistiken. Hur den gör det påverkar i sin tur allmänhetens förståelse för frågans allvar. Det övergripande syftet med denna studie är således att undersöka hur självbilden av yrkesrollen ser ut hos några framträdande och aktiva klimatjournalister i Sverige, hur de förhåller sig till etiska riktlinjer samt hur de tror att klimatfrågan behöver ramas in. För att operationalisera forskningsfrågorna har ett teoretiskt ramverk använts bestående av yrkesrollen, konsekvensneutralitet och social ansvarsteori, traditionella journalistiska normer samt gestaltningsteori. Teorier om självbilden har varit central i uppfattningen om yrkesrollen och miljöjournalistik har spelat en betydande roll i studien. Metoden för uppsatsen har varit kvalitativa semistrukturerade intervjuer, som på grund av rådande pandemi genomförts på telefon. Intervjuerna har spelats in, transkriberats och sedan analyserats. Resultatet visar att majoriteten upplevde ett behov av att ha en yrkesroll som en neutral aktör men där de flesta samtidigt tycktes inta en tolkande roll. Vidare tycks en balansgång råda hos  klimatjournalisterna, dels mellan att bibehålla en opartisk yrkesroll och inte övergå till aktivism, dels mellan att agera utefter konsekvensneutralitet eller social ansvarsteori, där majoriteten däremot uttryckte att de agerade efter konsekvensneutralitet. Vidare var normen balans framträdande i flera av klimatjournalisternas resonemang samt behovet av att rama in klimatfrågan genom mänskliga berättelser. Samtliga ansåg att klimatfrågan behöver ramas in  med ansvarutkrävande klimatjournalistik.