This thesis examines the implications of a shorter  intensive action research  project on  the formative assessments  key  strategies  four  and  five  that  are  activating  learners  as  learning  resources  for  one another and activating learners as owners of their own learning.  The research questions were “How do the pupils experience the formative approach?” “What didactic consequences does the formative approach  mean  for  the  role  of  the  teacher?”  and  “How  does  the  formative  approach  affects  the pupils’  results  on a  short term?”. The results were that the  majority of the pupils liked the approach and that they felt like their efficiency increased. The didactic consequences were that the teacher had to spend more time on evaluation but had more time during the lesson to listen to and discuss with the pupils. The pupils’ results were not changed in comparison with the control group.

Syftet med studien var att öka förståelsen för lärares erfarenheter av Matematiklyftet och hur lärare upplever att deras formativa bedömningspraktik påverkats av fortbildningen. Frågeställningarna handlar om hur mycket tid och stöd de fick, de olika aktiviteterna som ingick och om fortbildningen förändrat deras undervisning och bedömning i matematik. Studien har främst utgått från formativ bedömning och till viss del det sociokulturella perspektivet där lärandet sker i interaktion mellan människor. Den metod som använts är kvalitativa intervjuer som spelats in, transkriberats och analyserats. Resultatet visar att samtliga lärare var nöjda med tiden de fick för träffarna och inläsning av material men det som de inte var helt nöjda med var att tiden inte räckte till att arbeta kollegialt mellan träffarna samt att några efterlyste mer delaktighet av sina rektorer. Alla upplevde det positivt att få sitta tillsammans och diskutera läsa, planera och senare utvärdera olika genomförda aktiviteter. Att få sitta i lugn och ro för att diskutera ett enda ämne uppskattades också av alla lärare i studien. Alla intervjuade lärare säger också att de har förändrat sitt arbetssätt till att bli mer formativt.En av slutsatserna som kan dras ur denna studie är att lärarna med denna fortbildningsinsats verkar ha förändrat sitt arbetssätt till att bli mer kollegialt och formativt.

No description available.

No description available.

Syftet med studien är att beskriva handledarnas och deltagarnas erfarenheter av en kompetensutvecklingsinsats för att kunna tolka och förstå möjligheter och hinder för kollegialt lärande utifrån ett didaktiskt- och organisationsteoretiskt perspektiv. Frågeställningarna behandlar kompetensutveckling och kollegialt lärande i dagens skola utifrån lärarnas synvinkel. Kompetensutveckling handlar om att förstärka lärarens förutsättningar att genomföra sitt arbete. Lärarens lärande har gått från att vara individuell till kollektiv, från att leverera färdiga metoder till att deltagaren själv ska delta i skapandet av nya undervisningsmetoder. I matematik ökas den kompetensen med hjälp av matematiklyftet. Både internationell och nationell forskning säger att lärare behöver samarbeta, diskutera och reflektera för att utvecklas. Nationella utvärderingar visar att matematiklyftet, som är ett kollegialt lärande baserat på samarbete och diskussion, är uppskattat och ger fördjupade ämnesdidaktiska kunskaper och en högre grad av reflektion över undervisningen. De möjligheter för kollegialt lärande som denna studie funnit är att lärare gärna tar hjälp av varandra för att utvecklas och utveckla undervisningen. Kompetensutvecklingen ska direkt gagna eleverna, vara av praktisk natur, följas upp med diskussioner och reflektioner samt återkomma regelbundet under en längre tid. Den största fördelen med kollektiv lärande är att de delar som krävs finns i den vanliga verksamheten: lärar vill lära, gärna i grupp och av varandra. De hinder som hittats är tidsbrist inom organisationen både under och efter kompetensutvecklingsinsatsen, rädlsa att nya arbetssätt och erfarenheter försvinner på grund av att gemensamma tillfällen för diskussion och reflektion saknas, stress och ångest hos handledare och lärarnas interna vikarieanskaffning.

Kollegialt lärande är ett begrepp som är aktuellt och ligger i tiden. Det talas överlag mycket om barns lärande i förskolan men inte mycket om arbetslagets lärande, vilket det kollegiala lärandet handlar om. Förskolan kännetecknas av att personalen arbetar i arbetslag och har ansvar för en gemensam barngrupp. Arbetslaget har utifrån styrdokument ett gemensamt uppdrag att arbeta efter i förskolan. Personalen i arbetslaget ses som förskolans viktigaste resurs och dess kompetens är avgörande för verksamhetens kvalité. Arbetet i förskolan präglas av kommunikation och samarbete mellan personalen i arbetslaget, en kollegialitet. Kollegialt lärande, eller lärande i arbetslag, kan ses som informellt lärande då det kollegiala lärandet handlar om att lära i vardagssituationer tillsammans med andra: lära av och med varandra. Begreppet kollegialt lärande kan beskrivas på olika sätt, bland annat kan det även benämnas som kollektivt lärande samt Professional Learning Communities (PLC). Tidigare forskning visar på olika faktorer som gör det möjligt för kollegialt lärande, bland annat att det krävs stöd från chefer samt vikten av att det förs diskussioner i arbetslag. Hinder som kan ses finnas för det kollegiala lärandet utifrån tidigare forskning är bland annat tidbrist, stora barngrupper samt gruppsammanhållningen i arbetslaget. Studien bygger på den sociokulturella teorin kring lärande av Vygotskij, samt den pragmatiska psykologin av Dewey.Syftet med undersökningen var att undersöka hur förskollärare upplever arbetet med kollegialt lärande i arbetslag i förskolan. Frågeställningarna var vad begreppet kollegialt lärande betyder för förskollärare samt vilka möjligheter respektive hinder de upplever kring kollegialt lärande i arbetslag.Undersökningen är en kvalitativ undersökning och genomfördes med intervju som datainsamlingsmetod. Intervjuerna genomfördes med sex förskollärare som arbetade i olika arbetslag på olika förskolor i samma kommun.Resultatet visar hur kollegialt lärande är ett begrepp som kan beskrivas på olika vis. En majoritet av förskollärarna beskriver begreppet som att lära av och med varandra. Att delge varandra kunskaper samt att ge feedback och positiv beröm var andra definitioner som kom fram i undersökningen. Några förskollärare hade svårt att definiera begreppet. Flera nämner även hur de ser aktionsforskning som kollegialt lärande. I undersökningen framkom olika faktorer som möjliggör eller hindrar det kollegiala lärandet. Många förskollärare beskriver hur diskussioner och möjligheten att ta in andras perspektiv påverkar det kollegiala lärandet. Att känna stöd av varandra samt att känna en trygghet och tillit i arbetslaget framkom som faktorer som möjliggör det kollegiala lärandet. Tid var en faktor som alla förskollärare talade om såväl som ett hinder som en möjlighet för det kollegiala lärandet.

Internationella mätningar visar att svenska elevers studieresultat är lägre än i andra jämförbara länder. Även inom Sverige varierar elevernas studieresultat och det finns skillnader mellan skolor och kommuner. På Withalaskolan i Vetlanda kommun ligger studieresultaten under genomsnittet för riket. Uppsatsens syfte är dubbelt, dels att genomföra ett förbättringsarbete på skolan och dels att som rektor ställa sig vid sidan om för att kunna se, bedöma och analysera vad som sker på en skola under ett projekt. Förbättringsarbetet syftar till att grundlägga en långsiktig utveckling av lärarnas lärande. Som metod har lärare genomfört klassrumsobservationer hos varandra som sedan följts upp i kollegiala samtal. Projektet har pågått under en termin och har sedan följts upp genom fokusgruppintervjuer med de deltagande lärarna.   Resultatet visar att lärare tycker det är bra och utvecklande att observera kollegors lektioner, trots det sker det sällan eller inte alls. I slutet av projektet menar lärarna att det blev mer avdramatiserat, det var först då man hade byggt upp ett förtroende kollegor emellan och att man gärna hade fortsatt. Det kollegiala lärandet fungerade väl och lärarna uttrycker att det var utvecklande att följa upp och diskutera varandras undervisning. Några tydliga resultat på elevernas studieresultat går inte att avläsa på så kort tid. En slutsats är dock att de sociala dimensionerna av det pedagogiska klimatet på skolan gynnades, lärare har träffats, observerat varandra och diskuterat undervisning vilket är viktiga förutsättningar för att vidare verksamhetsutveckling ska ske.

En stor utmaning för svenska skolor är att förbättra elevernas allt sämre resultat. Forskning visar att formativ bedömning bidrar till att elevers resultat förbättras. Formativ bedömning är ett av flera didaktiska perspektiv som behandlas under kompetensutvecklingsprojektet Matematiklyftet. Syftet med studien är att få ökad kunskap om några mellanstadielärares uppfattning om, och i så fall på vilka sätt, Matematiklyftet påverkat deras undervisningspraktik avseende formativ bedömning. För att närmare kunna undersöka detta ställdes forskningsfrågorna: I vilken utsträckning och på vilka sätt upplever lärarna att Matematiklyftet påverkat dem att förändra sin undervisningspraktik avseende formativ bedömning? Vad upplever lärarna som särskilt utmanande vid implementering av formativ bedömning? Vilken typ av stöttning upplever sig lärarna behöva, för att kunna vidareutveckla sitt arbete med formativ bedömning? Studien är en kvalitativ undersökning där empirin samlats in med hjälp av halvstrukturerade intervjuer och analyserats med en kvalitativ metod. Resultaten visar att Matematiklyftet i hög grad har påverkat studiens mellanstadielärare att förändra sin undervisningspraktik avseende formativ bedömning. Det är individuellt vad inom formativ bedömning, som studiens mellanstadielärare upplever som utmanande, men generellt vill de hellre vidareutveckla strategier de anser sig ha talang för, än de som upplevs vara svåra. Studiens mellanstadielärare anger enhälligt, att tid för kollegialt lärande är den stöttning de behöver för att vidareutveckla arbetet med formativ bedömning.

Syftet med studien är att få en fördjupad kunskap i hur specialpedagoger ser på sin roll som kvalificerade samtalspartners i pedagogisk kollegial handledning.Studien tar sin utgångspunkt i ett kommunikations- och sociokulturellt perspektiv. Vi har valt Dewey som teoretisk utgångspunkt då hans teorier kring lärande och interaktion har relevans till vårt problemområde. Vi väljer också att luta oss mot Hatties forskning där han fokuserar på synligt lärande och kollegial utveckling.Studien vilar på en hermeneutisk forskningsansats och är genomförd som en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer av sex yrkesverksamma specialpedagoger i olika kommuner och skolstadier.Studien ger en samstämmig bild av den kollegiala pedagogiska handledningens möjligheter till utveckling och lärande. Den pekar också på att pedagogisk kollegial handledning kan vara ett kompetenshöjande verktyg att använda sig av i den vardagliga praktiken i det systematiska kvalitetsarbetet. Det fanns en enighet om vikten av struktur och en kvalificerad samtalspartner som ledare. I analysen ser vi återkommande att det handlar om en öppen och prestigelös kommunikation i en ömsesidighet om undervisning, lärande och kunskapsinnehåll. Kollegial pedagogisk handledning ger struktur, en ordnad kunskap som vägleder ens handlande. Under diskussion kommer vi att diskutera metod, resultat och hur väl de motsvarar vårt syfte och frågeställningar samt en avslutande del med förslag till framtida forskning.

Studien undersöker på sex olika skolor hur en SO- lärare upplever de befintliga möjligheterna för samarbete och kompetensutveckling inom SO- ämnena. Syftet med studien är att studera hur lärarna upplever att den nuvarande SO- undervisningen förbättras av samarbete och kompetensutveckling. SO- undervisningen är central i undersökningen eftersom det är den som planering av kompetensutveckling och samverkan bör utgå ifrån. För att studera detta intervjuades sju lärare, en från vardera av en mindre kommuns mellanstadieskolor samt högstadieskola. Studiens analys gjorde med stöd från teori på området; SO- didaktik, kompetensutveckling och samarbete. För att studera hur SO- undervisningen ser ut används Christina Odenstads[1] teori om SO- didaktik. Knud Illeris[2] definition av kompetensutveckling och Ulf Blossings[3] teori om hur förbättringsarbetet bör ske används för att belysa lärarnas upplevelser av befintlig kompetensutveckling. Jon Ohlsson[4] hjälper studien att belysa hur det befintliga samarbetet ser ut och bör utformas. Jonas Aspelins och Sven Perssons[5] teori om relationell pedagogik inkluderas för att belysa hur kollegialt lärande påverkar skolutvecklingen. Den insamlade data tolkades sedan utifrån en deduktiv forskningsansats. Resultatet visar att samarbetet hämmas av skolans organisatoriska förutsättningar. Det ges varken tid eller utrymme för samverkan. Lärarna upplever heller inte att kompetensutvecklingen riktas mot SO- ämnena. Varken det nuvarande samarbetet eller kompetensutvecklingen anser lärarna bidra till att förbättra SO- undervisningen. Det finns inget forum för kollegialt lärande inom SO- ämnena, vilket enligt studiens teoretiska grund ger ett ineffektivt förbättringsarbete. [1] Odenstad, 2011, Ämnesdidaktik för SO- ämnena. [2] Illeris, 2013, Kompetens- Vad? Hur? Varför? [3] Blossing, 2009, Kompetens för samspelande skolor – om skolorganisationer och skolförbättring. [4] Ohlsson, 2004, Arbetslag och lärande – lärares organiserande av samarbete i organisationspedagogisk belysning. [5] Aspelin & Persson, 2013, Om relationell pedagogik.