Denna studies övergripande syfte är att bidra med kunskap om specialpedagogens roll i skolutveckling genom sitt uppdrag som kvalificerad samtalspartner i handledning, samt vilka hinder och möjligheter de möter i sin handledande praktik. Studiens teoretiska ramverk är teorin om praktikarkitekturer och begreppen talandet, görandet och relaterandet används som ett teoretiskt ramverk genom hela studien. Studiens metod är av kvalitativ karaktär och vår empiri har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med åtta specialpedagoger verksamma från förskolan till gymnasiet. Vårt resultat visar att förutsättningar för handledning kan skapas genom att kommunicera syfte, mål, förväntningar och roller med de handledda vilket skapar goda förutsättningar för specialpedagoger att bedriva skolutveckling. Faktorer som vårt resultat visar påverkar specialpedagogens handledande roll i skolutveckling är förutsättningar för tid, förståelse för begreppet handledning, samarbete med skolledning och klargörande av förväntningar. Resultatet visar att specialpedagoger använder stor del av sin tid till att bedriva kvalificerade samtal och kompetens om hur dessa samtal ska genomföras lyfts fram. Samtliga specialpedagoger uppfattar att de i kvalificerade samtal förväntas vara experter vilket påverkar dem om samtalen antar en rådgivande eller reflekterande form. Förväntningar på specialpedagogens roll i skolsystemet påverkar och påverkas av relationella arrangemang, göranden samt hur man talar om handledningens syfte i skolans organisation i ett förebyggande och främjande arbete. Forskningsläget gällande den specialpedagogiska handledningen visar att ämnet är komplext och att begreppet handledning får olika betydelser i olika sammanhang. I högskoleförordningen står att specialpedagogen ska vara en kvalificerad samtalspartner och rådgivare i pedagogiska frågor för kollegor, föräldrar och andra berörda. Då begreppet handledning ej står tydligt framskrivet i högskoleförordningen skapar det en otydlighet vilket medför att det skapas motsägelsefulla krav på specialpedagogen. Praktikens oklarheter om specialpedagogens roll som kvalificerad samtalspartner påverkar således det nödvändiga samarbetet mellan pedagoger och skolledare.

Syftet med vår studie är att lyfta några pedagogers tolkningar av begreppet extra anpassningar och få dem att reflektera över sina behov och förutsättningar för att möjliggöra dessa. Hur tolkas begreppet extra anpassningar av pedagogerna? Hur organiseras arbetet med extra anpassningar på skolan? Vilken kompetens anser sig pedagogerna ha för arbetet med extra anpassningar? Vår studie grundar sig på tidigare forskning med utgångspunkt i några specialpedagogiska perspektiv samt synen på skolverksamheten utifrån ett organisationsteoretiskt perspektiv. De specialpedagogiska perspektiven ger olika förklaringar på hur skolsvårigheter uppstår och hur dessa ska anpassas. De specialpedagogiska perspektiven som beskriver individen som problembärare är Nilholms (2012) kompensatoriska, Perssons (2003) kategoriska samt Ahlbergs (2013) individperspektiv. Vidare diskuteras Nilholms (2007) dilemmaperspektiv samt vårt skolsystem med dess kunskapskrav och förväntningar på eleven. Vår studie bygger på empiriskt material. Genom samtal i fokusgrupper har vi använt en kvalitativ ansats, vilket innebär en strävan och ett intresse att förstå, beskriva och förklara den insamlade empirin. Studien har gjorts på 2 skolor, en grund- och en gymnasieskola i två olika kommuner. Det framkommer i resultatet att flertalet av informanterna är av uppfattningen att begreppet extra anpassningar är något pedagogen ansvarar för och utför inom ramen för den ordinarie undervisningen. Informanterna upplever dock att de saknar tillräcklig kompetens för detta uppdrag. De efterfrågar arenor för pedagogiska samtal och kollegialt lärande samt styrning och rutiner från organisationsnivå.

Förväntat kunskapsbidragResultatet av studien kan vara ett litet bidrag till att förstå hur olika regeringsbeslut och satsningar tas emot av lärare och hur lärarna arbetar med målen i sin egen undervisning. För att få matematiklyftet implementerat i lärarkåren behövs färdighetsträning för lärarna. Det kollegiala lärandet behöver vidareutvecklas för att bli en del i de ordinarie arbetsuppgifterna. Lärare behöver samtala och analysera undervisning tillsammans och det kräver tid. Regeringen har genom matematiklyftet goda intentioner och har givit bra förutsättningar för att starta upp en förändring men det krävs såväl tid som stort engagemang för att en förändring ska ske. Ytterligare beslut kommer antagligen att behöva tas för en lyckad implementering. Syfte och frågeställningarSyftet med min undersökning är att studera hur lärare uppfattar att de grundar sin matematikundervisning på forskning och beprövad erfarenhet efter att ha deltagit i matematiklyftet. För att tydliggöra mitt syfte kan detta konkretiseras i följande frågeställningar:På vilket sätt menar lärare som genomfört matematiklyftet att fortbildningen påverkat deras sätt att undervisa utifrån forskning och beprövad erfarenhet.Vilken är, menar lärarna, den största vinsten med att ha deltagit i matematiklyftet?Hur använder lärare sig av erfarenheter, efter ha att deltagit matematiklyftet, i sin fortsatta matematikundervisning?TeoriArbetet baseras på teorier enligt Piaget och Vygotskij om hur vi lär samt teorier om kollegialt lärande och hur detta påverkar lärares sätt att se på forskning och beprövad erfarenhet. För att analysera mitt empiriska material har jag använt mig av systemteori och utgått från Uri Bonfenbrenners ekologiska model.MetodMetoden för studien grundar sig i kvalitativa intervjuer där den semistrukturerade intervjun använts för att samla in empiriskt material. ResultatResultatet visar på att lärarna som gått matematiklyftet är positiva till fortbildningen och dess upplägg. De saknar dock kontinuiteten som krävs för att förhållningssättet i lyftet ska implementeras. Lärarna i studien upplever att det har varit lätt ta till sig de metoder som matematiklyftet erbjuder. Under tiden som lärarna gick lyftet var dessa metoder kopplade till teorier och uppgifter utarbetade efter ett syfte. Efter matematiklyftet har lärarna inte analyserat och utvärderat sitt sätt att undervisa och metoderna har därför använts som en del i undervisningen utan närmare eftertanke. Implikationer Som speciallärare kan jag arbeta för att ledningen på skolan ger en legitimitet åt lärarna att fortsätta arbeta enligt matematiklyftets anda, att det är ok att misslyckas och att visa på att lärarna genom att pröva och misslyckas utvecklar sin profession och, om det ges tid, på så sätt elevernas resultat.

ABSTRAKTPersson, Emely & Trägårdh, Cecilia (2014). Språktest – ett nödvändigt ont eller ett värdefullt lärverktyg? (Language test – a necessary evil or a valuable teaching tool?). Speciallärarprogrammet, Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö högskola.Syfte och frågeställningarVårt övergripande syfte är att undersöka lärares syn på att testa elever i behov av stöd, elevernas upplevelse av att bli testade samt hur testanvändning kvalificerar sig i ett specialpedagogiskt relationellt perspektiv. Våra frågeställningar är: Finns det något samband mellan förekomsten av professionellt lärande mellan lärare och sättet på vilket lärare väljer att kartlägga elever i behov av stöd? Ger testresultat den information man behöver för att hjälpa elever i behov av särskilt stöd? Hur väljs tester ut? Hur används resultatet i det fortsatta lärandet? Kan det uppstå några etiska problem i samband med testning och i så fall vilka? Teoretisk förankringVi kommer att utgå från ett sociokulturellt perspektiv, i vilket språkets roll är av stor vikt vid lärande och utveckling. Även det relationella perspektivet kommer att vara en utgångspunkt. I detta perspektiv letas förklaringar till skolproblem i mötet mellan eleven och den omgivande miljön. Även systemteorin är av vikt då denna problematiserar de hinder som finns i den miljö/verksamhet som eleven befinner sig i. MetodVi har valt att använda en kvalitativ metod i form av fokusgruppsintervju. Undersökningen gjordes på två olika skolor i Skåne. Sammanlagt ingick åtta lärare och fyra elever i vår studie. Resultat Våra resultat visar att test är vanligt förekommande som kartläggningsmaterial där ingen djupare analys av testmaterialet förekommer. Lärarna tycker inte att det finns någon etisk problematik kopplad till test då det enda syftet är att upptäcka de elever som är i behov av särskilt stöd. Testresultatens roll i elevens fortsatta lärande yttrar sig till största del på individnivå vilket innebär att eleven blir bärare av problemet. Vår studie visar även på att lärarna inte tilldelas tid till kollegialt lärande som hade kunnat bidra till andra verktyg i kartläggningssammanhang som alternativ till test. Vi kan utifrån vår studie bestående av åtta lärare visa att det råder en brist på kollegialt lärande och didaktiska samtal kollegor emellan men även hur lärare och elever kommunicerar angående lärande.Specialpedagogiska implikationerSkolan bör alltid ta hänsyn till elevens kontextuella villkor vid en kartläggning. Ett lågt testresultat innebär inte alltid att eleven inte kan eller klarar av det eleven blir testad på. Eleven bör erbjudas andra sätt att få visa sina kunskaper på än endast test. Vidare bör eleven ses utifrån alla tre nivåerna: organisation-, grupp- och individnivå och inte endast det sistnämnda. Skolorganisationen bör även ha mer tid till pedagogiska diskussioner om hur lärandemiljöerna kan anpassas till alla elever.

SammanfattningSyfte: Det primära syftet med studien är att analysera Skolverkets handledarutbildning inom den specialpedagogiska fortbildningen av lärare och jämföra hur specialpedagogutbildningen på Malmö högskola förhåller sig till dessa kriterier. Studien är tänkt att belysa vilka olika typer av grupphandledande uppdrag och funktioner som förekommer inom Skolverkets handledarutbildning. Detta för att åskådliggöra hur det kan påverka den specialpedagogiska yrkesrollen. Det övergripande syftet med studien är att belysa om den professionellt utbildade handledarens specialpedagogiska kompetens och fördjupade kunskaper påverkar handledningens övergripande kvalité. Det förväntade kunskapsbidraget med studien är att öka medvetenheten kring handledningens funktioner och kriterier då det finns väldigt lite forskning inom området.Preciserade frågeställningar: Vilka funktioner betonas i Skolverkets handledarutbildning i den specialpedagogiska fortbildningen? Vilka funktioner betonas i Malmö högskolas specialpedagogutbildning kring handledning? Vilka kriterier betonas i Skolverkets handledarutbildning i den specialpedagogiska fortbildningen? Vilka kriterier betonas i Malmö högskolas specialpedagogutbildning kring handledning? Hur förhåller sig Malmö högskolas specialpedagogutbildning kring handledning till Skolverkets handledarutbildning i den specialpedagogiska fortbildningen?Teoretisk ram: Studien utgår från Öquists (2008) systemteori som innebär att se helheten i ett system, alltså förstå världen i termer av helheter, relationer, funktioner, sammanhang och mönster. När en del i systemet förändras kan andra delar påverkas och därigenom systemet som helhet. Individ, grupp, organisation och omvärld ses som ömsesidigt beroende av varandra. I studien används även ett KASAM perspektiv som utvecklades av Aaron Antonovsky (1991) vilket bygger på tre upplevelser av tillvaron hos individen; begriplighet, hanterlighet och meningsfullhet. Begriplighet innebär att tillvaron skall vara förutsägbar och begriplig när saker händer. Hanterbarhet handlar om krav på rätt nivå och att individen har en känsla av kontroll. Meningsfullhet i bemärkelsen att individen ska känna sig delaktig och medverkande i vardagen.9Metod: Då studiens empiri enbart består av dokument och texter används kvalitativ textanalys som metod för att analysera, tolka och få en förståelse för innehåll och mening i texterna. En kvalitativ textanalys används ofta inom den samhälls- och humanvetenskapliga forskningen för tolkning av olika texter och dokument. Detta är en process där forskaren systematiskt undersöker och arrangerar sin empiri för att komma fram till ett resultat genom att bryta ner, organisera, söka efter mönster och kategorier (Bogdan & Biklen, 2007; Bryman, 2011; Widén, 2015).Resultat och analys: Skolverkets specialpedagogiska kompetensutvecklande insats bygger på att höja lärarnas kompetens inom området. Vidare anser de att det kollegiala lärandet ska ske med en handledare och satsar därför på en handledarutbildning. De menar även att kollegialt lärande inte är detsamma som att kollegor själva sitter och diskuterar. Detta stämmer överens med resultatet som framkommit i studien kring Malmö högskolas handledarutbildning då fokus läggs på handledarens kunskap och kompetens kring olika samtalsfunktioner och grupprocesser. Gjems (1997) betonar vikten med en professionellt utbildad handledare. I resultatet framkommer vissa gemensamma mönster i de båda handledningsuppdragens kriterier. Dessa kriterier är att handledaren ska ha förmåga att vara en kvalificerad samtalspartner, kunna analysera och ha kunskap om grupprocesser. Skillnader som kommer fram i kriterierna är att det kan tolkas som att Malmö högskolas handledarutbildning har mer fokus på kriteriet att själv reflektera och få andra att reflektera över sin yrkesroll, sin undervisning samt att samtals- och gruppteorier är viktiga kriterier. Skolverkets handledaruppdrag fokuserar mer på handledningskriterier med förmåga att driva det kompetensutvecklande arbetet framåt och utveckla sin egen roll.Specialpedagogisk implikation: En av konsekvenserna av regeringsbeslutet kan vara att specialpedagogens handledningsuppdrag förtydligas och ges en högre status vilket är positivt för det specialpedagogiska yrket.Nyckelord: Grupphandledning, Handledning, Handlednings rollen, Kollegialt lärande, Specialpedagogik

Sammanfattning/abstraktSjöström, Anna-Lena och Tunemalm Östin, Eva (2016), Sårbar bedömning, Bedömning för lärande i samband med språkstörning. Speciallärarprogrammet, Fakulteten för Lärande och samhälle, Skolutveckling och ledarskap, Malmö högskola, 90 hp.ProblemområdeSkolan ställer idag höga krav på språkliga förmågor i både undervisning och bedömning. För elever med språkstörning är arbetssätt och lärarens språkliga undervisning av stor betydelse i hur väl de kan lyckas, då den språkliga funktionsnedsättningen berör så väl uttrycksförmåga som att förstå språklig information. Detta ställer höga krav på lärare att möjliggöra undervisning och bedömning för elever vars språkutveckling inneburit svårigheter och utmaningar, då det blir komplext att bedöma elevers lärande på språkliga grunder. Vi har uppmärksammat dilemmat kring bedömning och lärande på en statlig specialskola som erbjuder anpassad undervisning i mindre grupper för elever med grav språkstörning.Syfte och frågeställningarSyftet är att tydliggöra hur elever med språkstörning kan bli mer delaktiga i sitt eget lärande och utveckla sin metakognitiva förmåga. Vidare är syftet att medvetandegöra lärare om vikten att göra eleverna delaktiga i bedömningsprocessen genom att synliggöra målen, ha en språkinriktad och tillgänglig undervisning och bedömning. •Hur kan lärare synliggöra målen för elever med språkstörning?•Vad behövs för att planera och genomföra tillgänglig undervisning för elever med språkstörning som möjliggör bedömning?•Hur upplever elever med språkstörning mål och bedömningsformer i undervisningen?•Vad krävs för att elever med språkstörning ska kunna utveckla sitt metakognitiva lärande?Teoretisk ramStudien har sin grund i ett sociokulturellt perspektiv och specialpedagogiskt relationellt perspektiv. Lärande sker i samspel med andra genom bland annat språk, interaktion, lek och praktiska övningar. Dessa perspektiv utgår från att ansvaret ligger på skolan och lärarna att skapa en tillgänglig lärmiljö för alla elever där språket inte blir ett hinder. En grund i allt lärande är att eleven har tilltro till sin egen förmåga samt en känsla av att kunna tillföra något i gruppen.MetodDetta är en kvalitativ studie och den valda metoden kallas Educational design research (van den Akker, Gravemeijer, McKenney & Nieveen, 2006), som är en forskningsdesign utformad för att följa utvecklingsprocesser inom utbildning. Kollegiala samtal användes för att genomföra och följa lärarna i ett utvecklingsarbete om bedömning och betyg för lärande. Lärarna deltog också i en enkätundersökning (Bilaga 4). Studien kompletterades med elevintervjuer där bilder användes som samtalsunderlag. Empirin har analyserats med en hermeneutisk ansats.Resultat Resultatet i denna studie visar att lärare kan utvecklas genom kollegiala samtal för att utveckla sin undervisning för elever med språkstörning och hitta bättre former för bedömning. Forskningsrön och beprövad erfarenhet kombinerat med samtal och diskussioner ger effekt för det kollegiala lärandet. Lärarna i studien beskriver att de upplever att det är svårt att formulera och synliggöra målen för elever med språkstörning. Eleverna i studien vill veta och kunna förstå målen med undervisningen och önskar ett måldokument med text och bild för att förtydliga målen. Lärarna anser att när de använder sig av ett återkommande dokument med mål blir syftet med undervisningen tydligare, bedömningen upplevs lättare att genomföra och eleverna får större möjlighet att bli delaktiga.Specialpedagogisk implementeringFör att få eleverna delaktiga i undervisning och bedömning behöver målen göras begripliga för eleverna. Detta kan ske genom tydliga mål i ett måldokument med bilder som stöd. När lärare använder språkliga och digitala verktyg för att utforma tillgänglig undervisning och bedömning ökar möjligheten till lärande för elever med språkliga svårigheter. Om eleverna tillåts bli delaktiga i bedömningsprocessen kan möjligheten till måluppfyllelse öka. För att utveckla det professionella lärandet på skolor kan kollegiala samtal vara en effektiv metod. När skolan vill utveckla gynnsamma lärmiljöer för elever med språkstörning kan det vara värdefullt med en speciallärare med fördjupad kompetens inom området språk.Nyckelord: bedömning, kollegialt lärande, kommunikation, metakognition, specialskola, språklig sårbarhet, språkstörning

Syftet med denna studie är att undersöka hur några sagopedagoger själva upplever och tänker kring sitt pedagoguppdrag. De frågeställningar vi har haft med oss under arbetets gång är: 1. Vilka tankar har sagopedagogerna kring sagostunden och framförandet av sagan? 2. Vilka tankar har sagopedagogerna kring sitt uppdrag utifrån den sagopeda-gogsutbildning de gått? Vårt fokus är en medelstor kommun i Skåne som valt att utbilda ett visst antal förskolepedagoger till Sagopedagoger. Metoden vi har använt oss av är kvalitativa intervjuer som genomfördes med fem olika sagopedagoger på fyra olika för-skolor. Vi har främst valt att ta hjälp av olika lärandeteorier där kunskap produceras i samspel, mellan både barn och vuxna. Detta sociokulturella perspektiv sätts i relation till och kompletteras med teorier där fokus på människans individuella begreppskunskap grundas i tidigare erfarenheter. Teorin, begrepp och tidigare forskning hjälper oss att tolka vårt empiriska material för att slutligen besvara vårt syfte. Resultatet av vår studie visar gemensamma drag hos sagopedagogerna. De upplever att barnens reaktioner och kollegornas konstruktiva kritik är de faktorer som gör det möjligt att använda sagan som verktyg i förskolans verksamhet.

Uppsatsens syfte har varit att studera hur lärarna på en skola upplever att ett iscensatt kollegialtlärande påverkat det professionella kapitalet. Inspirationen till modellen för det iscensattakollegiala lärandet kom från erfarenheter gjorda vid en studie på en finländsk skola. De finländskaerfarenheterna översattes och modifierades sedan via translationsteorin för att passa den lokalakontexten. Vid anpassningen till den lokala kontexten påverkade projektstyrningsmodelleneffectuation utformningen av arbetssättet. Datamaterialet insamlades främst via semistruktureradeintervjuer som sedan analyserades utifrån en deduktiv ansats med stöd av teorin omdet professionella kapitalet. I resultatet framkom att de intervjuade lärarna upplevt att detprofessionella kapitalet höjts som en följd av det iscensatta kollegiala lärandet. De faktorer somverkat förstärkande på det professionella kapitalet var kopplade till den autonomi som denanvända modellen gav lärarna när det gäller att omsätta sina gemensamma intentioner ochutvecklingsplaner till konkret handling vid regelbundna återkommande träffar. De faktorer somverkat begränsade hörde till upplevda brister i de organisatoriska förutsättningarna förlärarsamarbetet. I uppsatsen benämns kollegialt lärande som exempel på en flytande signifikant.Det betyder att det är ett begrepp som saknar gemensam betydelse som därmed kan tolkas ochförstås på olika sätt. Kollegialt lärande har av olika aktörer uppfattats som antingen en uppsättningevidensbaserade metoder, en professionskultur eller ett verktyg för skolutveckling. Den initialaavsikten med det kollegiala lärandet i studien var modifiera den redan existerande skolkulturenoch på sikt etablera en professionell samarbetskultur bland lärarna. Under arbetets gång visadedet sig att detta inte gick att uppnå utan att också upprätta stödjande organisatoriskaförutsättningar samt en metod som kunde ge vägledande principer för hur lärarna gemensamtskulle arbeta med sina utvecklingsprojekt.

Syftet med studien är att undersöka lärares erfarenheter av ett skolförbättringsarbete genom ett kollegialt lärande. Studien bygger på en kvalitativ intervjustudie för att ge en detaljerad beskrivning av hur lärare upplever och tolkar skolförbättringsinsatser i praktiken genom ett kollegialt lärande. Studiens teoretiska utgångspunkt är praktikens olika praktikarkitekturer för ett kollegialt lärande och är en beskrivning för hur alla praktiker ingår i ett samspel med varandra i skolans inre- och yttre värld.  Resultatet visar att respondenterna anser tiden till att arbeta med förbättringsarbetet som en bristvara och att tiden inte räcker till att avsluta de kollegiala diskussionerna. Här anges de organisatoriska skillnaderna mellan skolorna gällande avsättning av tid och hur det påverkar förbättringsarbetets fortskridande. Utmaningar i förbättringsarbetet är att hitta gemensamma beröringspunkter genom kollegialt lärande som blir för läraren betydelsefullt att omsätta i praktiken. Respondenterna betonar att förbättringsarbetet Effektiv undervisning har inneburit att det har det skapats ett samförstånd och samordning genom det kollegiala lärandet. / The purpose of the study is to examine teachers´ experience of working with school  improvement through collegial learning. The study is based on a qualitative interview study to give a detailed description of how teachers experience and interpret school improvement stakes in practice through collegial learning. The study´s theoretical framework starting point is connected to different architectures in practice through collegial learning and is a description for how each practice is interplay with the others in the inner and outer world of the school.  The result shows that the respondents lack time to work with the school improvement and that there is not enough time to finish the discussion in collegial learning. It is stated that there is a difference between the school units according to how much time is set aside in the different schools and it affects how the work with school improvement is progressing. The challenges in working with school improvement are to find common touch points through collegial learning which is meaningful to the teachers to convert into practice. The respondents stress that the school improvement Effective teaching is a foundation for creating consensus through collegial learning.

Idag ställs högre krav på lärare i sitt yrke, då utförandet av arbetsuppgifter kräver att ständigt uppdatera sina ämnes- samt yrkeskunskaper. Detta kan göras genom kollegialt lärande, som en form av kompetensutvecklingsinsats för lärare vilken innefattar kunskapsöverföring mellan kollegor. Denna studie har därför syftat till att undersöka lärares upplevelser av kollegialt lärande. Studien har genomförts genom digitala semistrukturerade intervjuer med sex yrkesverksamma lärare i två fristående högstadieskolor med samma huvudman i Stockholmsområdet. Resultatet har sedan analyserats utifrån tre övergripande teman: inträffande, upplevelser och resultat av det kollegiala lärandet, samt teman som framkommit av empirin. Begreppen informellt och formellt lärande samt teorin om communities of practice (CoP) har använts som verktyg under analysen för att bidra med kunskap kring vart samt hur det kollegiala lärandet sker. Resultatet visar att det kollegiala lärandet sker framförallt genom informella aktiviteter som spontana samtal, men även genom formella aktiviteter som veckomöten eller planerade träffar. Ett välfungerande kollegialt lärande uppfattas ha stor betydelse för de intervjuade lärarna, och påverkas av både formella förutsättningar som styrning från skolledare samt känslomässiga förutsättningar utifrån individen själv och arbetslaget. Vidare anser lärarna att det kollegiala lärandet har många positiva resultat både för de själva som individer samt för eleverna och skolan i stort. Däremot finns det både individuella och organisatoriska faktorer som kan förhindra det kollegiala lärandet. Individuella faktorer handlar delvis om olika personligheter och samarbetsförmåga, och de organisatoriska faktorerna handlar bland annat om tidsbrist och för strikt eller lös styrning. Lärarna upplever delvis risker med kollegialt lärande, exempelvis ur en synpunkt att inte dela samma syn på undervisning eller elever, men de ser också stora möjligheter med att ta inspiration och lära sig av varandra. Sammanfattningsvis resulterar studien i en ökad förståelse för lärares upplevelser av kollegialt lärande, och ett förslag på vidare undersökningar inom området är att undersöka skolor där det kollegiala lärandet inte värderas lika högt som i denna skolverksamhet samt hur digitaliseringen påverkar det kollegiala lärandet.