Studien är en kvalitativ intervjustudie med syfte att undersöka grundskollärares upplevelser av att arbeta med kooperativt lärande som arbetssätt. Till studien har elva verksamma grundskollärare som undervisar i årskurs 1–5 medverkat. Syftet med studien är att ta reda på lärarnas användning, kunskaper och erfarenheter om kooperativt lärande mot ämnet svenska. Insamlingen av underlag till studien har skett genom intervjuer. Det teoretiska ramverk för studien är den sociokulturella teorin där transkriberingarna har behandlats utifrån en tematisk analys.  Resultatet visar att lärarna använder arbetssättet i varierande grad. Om en skola satsar på kooperativt lärande har det en betydelse för hur stora kunskaper informanterna besitter. Lärarna upplever vissa utmaningar att använda kooperativt lärande i ämnet svenska. Generellt upplever informanterna att kooperativt lärande är ett gynnsamt arbetssätt. Informanterna var eniga om att arbetssättet skapar en delaktighet hos eleverna som blir aktiva oavsett kunskapsnivå.

SammanfattningTörnlycke, Daniel och Zdrnja, Borislav (2018). Matematiklyftets bidrag för problemlösning på högstadiet. Speciallärarprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.Förväntat kunskapsbidragMatematikresultaten i svensk skola har sjunkit de senaste åren. För att öka måluppfyllelse är det betydelsefullt att få utökade kunskaper kring förändringsarbete. Framtida speciallärare i matematik förväntas kunna leda ett utvecklingsarbete på en skola. Att få veta vilka faktorer som påverkar processerna i ett förändringsarbete är till gagn för framtida speciallärare i matematik. Att kunna få del av hur olika skolor organiserar sin matematikutveckling är betydelsefullt för att själva kunna vara med och organisera en matematikutveckling på en skola utifrån forskning och beprövade framgångsmodeller.Syfte och frågeställningarSyftet med studien är att kartlägga och studera vad matematiklyftet har bidragit med när det gäller hur lärare undervisar avseende problemlösning efter matematiklyftet. Vidare att se vad matematiklyftet bidragit med för det fortsatta förändringsarbetet inom matematikundervisning på olika skolor. För att uppnå syftet med vår studie har följande frågeställningar valts ut: Hur upplever högstadielärare att matematiklyftet har förändrat deras undervisning inom problemlösning? Vilka förutsättningar skapas för högstadielärare för att matematiklyftet ska leda till fortsatt utvecklad matematikundervisning?TeoriVår studie grundar sig i två teorier; organisationskulturteori och sociokulturell teori. Organisationskulturteori förklarar att förändringen är en process som ställer krav på organisation och människor inom organisationen att följa med i förändringens riktning. Inom organisationskultur teori samverkar många olika faktorer och förändringar sker i olika faser.Den sociokulturella teorin betonas av att lärandet sker genom interaktion dvs. samspel med andra. De kommunikativa processer som igångsätts av det kollegiala lärandet är en förutsättning för kunskapsinhämtning.MetodDenna studie baseras på en kvalitativ studie med de fenomenologiska och hermeneutiska vetenskapsteorierna. Med fenomenologiska ansatsen görs en kvalitativ intervjustudie där det är möjligt att komma åt de intervjuades egna upplevelser kring frågeställningar för att förstå verkligheten medan den egna förståelsen i hermeneutiken används som ett verktyg i tolkning av data. För att kunna besvara frågeställningar genomfördes semistrukturerade kvalitativa intervjuer.I studien undersöks två olika kommunala högstadieskolor i två kommuner med lite olika upptagningsområden för att kunna se eventuella likheter och skillnader inom samma kommun och mellan kommunerna. För att kunna bedöma varje skola intervjuades två lärare som undervisar i matematik för att få möjlighet att inom en skola få syn på ifall lärarna upplevde samma saker kring sin undervisning i problemlösningResultatI vår undersökning framgår att matematiklyftet har medfört en förändring hos de intervjuade lärarna vad det gäller matematikundervisning och syn på fortsatt utveckling som matematiklärare. Resultatet visar att lärarna som har genomgått matematiklyftets modul problemlösning är positiva till kompetenshöjning. Här nämns flera viktiga faktorer som förändrar undervisningen inom problemlösning; varierad undervisning, språkutveckling, laborativa inslag i undervisningen, kollegialt lärande och skolledningens syn på utvecklingen i matematikundervisningen.Specialpedagogiska implikationerI speciallärarens uppdrag ingår det att tillsammans med skolledning, ha ett övergripande ansvar för skolutveckling och i synnerhet matematikutvecklingen på skolorna. Det är betydelsefullt att speciallärare initierar kontinuerliga samtal och diskussioner på sin arbetsplats som skulle vara förankrade i den sociokulturella lärandeteorin. Speciallärare i matematik har i sitt samarbete med skolledning möjlighet att påverka för att kunnasäkerställa tid till det kollegiala lärandet på skolan. Genom att utveckla undervisningen i matematik från individualiserat arbetssätt i läroböcker till en mer varierad och språkutvecklad undervisning ökar vi möjligheterna till inkludering i klassrummet för fler elever.NyckelordFörändringsarbete, kollegialt lärande, kompetensutveckling, matematiklyftet, problemlösning

Syftet med studien är att få svar på vilken möjlig roll speciallärare i matematik har för att stödja lärares utveckling av bedömningsarbete i matematik samt hur speciallärare i matematik i denna bedömningsprocess kan medverka till att skapa goda lärmiljöer i matematik. Teorier som jag använder mig av i studien är Vygotskijs sociokulturella teori, där kommunikation och identifikationen av elevernas närmaste utvecklingsnivå anses avgörande för utveckling och lärande, samt Wiliams teoretiska grund kring formativ bedömning som beskriver fem nyckelstrategier för att skapa effektiva lärmiljöer för eleverna. I arbetet studerar jag hur lärarna ser på bedömningsmaterial, vilket syfte de har med användandet och hur de använder resultatet av bedömningsmaterialen. Undersökningen gjordes i form av semistrukturerade intervjuer där sju lärare, i årskurserna 1-6, med ansvar för matematikundervisning i grundskolan ingick. Studiens resultat visar bland annat på att lärarna ser positivt på användandet av bedömningsmaterial som de menar är en viktig del i arbetet av att undervisa i matematik. Användandet av bedömningsmaterial sker främst med syftet att värdera elevernas kunskaper i förhållande till kunskapskraven. Lärarna anser att bedömningsmaterialet underlättar deras arbete och fungerar som en avstämning där lärarna kan få syn på de elever som är i behov av stöd. Resultatet av bedömningarna används främst för att göra anpassningar på gruppnivå. Det framgår även enligt intervjusvaren att samtliga lärare anser att de är i behov av vidareutbildning inom matematikundervisning och bedömning. Detta för att kunna anpassa undervisningen efter elevernas behov enligt det resultat som framkommer vid användningen av bedömningsmaterial. Specialläraren ses bland annat som ett stöd vid genomförandet av uppföljningar av bedömningar samt vid diskussioner kring anpassningar i undervisningen till de elever som är i behov av stöd.

Uppsatsen belyser och beskriver en del av yrkeslärarens många kompetenser och dagliga verksamhet, men den handlar också hur en utveckling av dessa kompetenser skulle kunna ske. Min egen bildningsresa inom frisöryrket skildras med några trevande försök att klippa hår till att numera jobba som frisörlärare. I vårt arbetslag på den gymnasieskola där jag jobbar, som lärare och programansvarig för Hantverksprogrammet, avsattes arbetsplatsträffar under läsåret 2013-2014 för att bland annat få tid till diskussion om begreppet formativ bedömningen, men även för att skapa en plattform för ett kollegialt lärande. Uppsatsen är en del i magisterutbildningen ”yrkeskunnande och professionsutveckling”.

Syftet med studien är att undersöka hur ofta den kollegiala metoden klassrumsbesök används för kompetensutveckling och vilka faktorer som lärare anser påverkar deras möjlighet att använda sig av metoden, samt om de anser att den bidrar till deras professionella utveckling. Studien är en kvantitativ och kvalitativ undersökning. Metoden som används för att besvara studiens frågeställningar är dels data från TIMSS 2015 lärarenkät årskurs 4 och data från en webbaserad enkät i vilken respondenterna har fått besvara både öppna och slutna frågor. Resultaten från det insamlade empiriska materialet ställdes sedan mot redovisad forskning, litteratur och ramfaktorteorin. Studiens resultat visar att 22 av 28 lärare som deltog i studiens webbenkät sällan eller aldrig besöker någon annans klassrum för att lära sig, till skillnad från 4 lärare som svarade att de ibland använder sig av metoden. TIMSS materialet visar dock att 43,2 % av 266 lärare ibland använder klassrumsbesök för att auskultera, vilket är en större andel än det som framkom i webbundersökningen. Utifrån det här resultatet kan man dra slutsatsen att det inte är så vanligt förekommande att lärare använder klassrumsbesök för att auskultera, vilket studiens webbenkät och TIMSS materialet tillsammans understödjer. Resultatet från webbenkäten visar även att fler än hälften av studiens lärare mycket sällan eller aldrig använder metoden klassrumsbesök för kritisk granskning och återkoppling, men på grund av det låga antalet respondenter i webbenkäten så kan inga generella slutsatser dras. Av studiens resultat framgår att lärare har ett antal ramfaktorer att förhålla sig till och att faktorer såsom tid, ekonomi och kultur påverkar möjligheten attnvända sig av klassrumsbesök. Den känslomässiga aspekten, som i studien kopplas till den kulturella ramfaktorn, uppfattades som en styrande faktor där lärare uttryckte en oro över att ”trampa varandra på tårna”. Resultatet i studien visar även att de lärare i studien som använder sig av metoden klassrumsbesök upplever att den bidrar till deras professionella utveckling och de flesta lärarna skulle vilja använda metoden klassrumsbesök oftare.

Under 2018 reviderades läroplanen och nya mål och kunskapskrav sattes upp gällande digitala verktyg och medier, även kallat IKT. Detta anser vi vara ett mycket relevant ämne då det digitala idag dominerar i samhället och tekniken går framåt. I studien ställs följande frågor: - Vad har fritidshemmet för resurser att möta de nya målen i läroplanen gällande IKT? - Vad är fritidslärares attityd till de nya målen gällande IKT i läroplanen? Studiens syfte är att fördjupa kunskapen om hur fritidslärare idag möter de nya målen i läroplanen gällande IKT och även vad fritidshemmen har för tillgång till material. Fritidslärarens personliga inställning är också relevant i undersökningen. Här kommer det alltså både redovisas attityd- och resursfrågor. Studien baseras på en kvalitativ metod, där fem fritidslärare eller fritidspedagoger har blivit intervjuade. I resultatet framgår det hur de ser på IKT, dess utveckling och vad de har för resurser att tillgå. Den uppfattningen som dominerar inom ämnet IKT, både vad gäller egen kunskap om material och kunskaper om målen i läroplanen, är en positiv ton blandat med en hel del osäkerhet. En annan sak som alla intervjuade hade gemensamt var att de tyckte de saknade resurser av alla de slag. I studien finns syns däremot ett mönster att de yngre som intervjuat har en större självsäkerhet än de äldre respondenterna.

Syftet med denna studie var att undersöka hur två klasslärare i årskurs 2 på två olika skolor samarbetar med specialpedagogen för att stödja elever med lässvårigheter. Undersökningen bygger på kvalitativa metoder, där intervjuer och observationer användes för att få en djupare bild av hur lärarna arbetar med elevers lässvårigheter. Resultatet av studien visar att den ena klassläraren på den ena skolan har lite samarbete med specialpedagogen medan den andra klassläraren på den andra skolan har ett starkt samarbete med specialpedagogen. Studiens slutsats är att samarbetet mellan klasslärare och specialpedagog har stor betydelse för elever med lässvårigheter.

Syftet med denna studie är att undersöka hur ett arbetslags förutsättningar och uppfattningar om kollegialt lärande och formativ bedömning har påverkat deras undervisning efter att ha deltagit i Matematiklyftet. Arbetslaget samt deras rektor har intervjuats och en analys av de texter som behandlar bedömning från två moduler i Matematiklyftet har genomförts för att svara på syftet. Under fortbildningen har arbetslaget getts tillfällen att prova olika metoder för att arbeta med formativ bedömning i sin undervisning, där de fastnat för några av dem och fortsatt använda efter Matematiklyftets slut. De har upptäckt ett samband mellan bedömning och undervisning, att de inte behöver ses som två skilda delar som krockar med varandra utan att de kan samverka och komplettera varandra. Arbetslaget har även fått upp ögonen för vikten av kollegialt lärande i planering av undervisning. Detta genom de kontinuerliga mötena där de diskuterat matematikdidaktik och delat med sig av varandras erfarenheter, kunskaper och samarbetat med lektionsplaneringar och då upptäckt fördelarna med att ta hjälp av varandra. Med hjälp av rektorns stöd och handledarens engagemang, vilket i min studie visat sig vara avgörande framgångsfaktorer, har det deltagande arbetslaget under Matematiklyftets gång fått diskutera och praktisera arbetssätt, verktyg och synsätt utifrån forskningsartiklar. Detta har gjort att både rektor och lärare insett vikten av att kontinuerligt arbeta kollegialt för att öka matematikundervisningens kvalitet. Utifrån detta samt rektorns vision för hur det fortsatta arbetet ska se ut efter Matematiklyftets slut, har lärarna i arbetslaget getts förutsättningar att fortsätta att arbeta med formativ bedömning i matematikundervisningen genom kollegialt lärande. / The purpose of this study is to investigate how a teacher team's prospects and perceptions of peer learning and formative assessment has influenced their teaching after taking part in “Matematiklyftet”. The teacher team and their principal have been interviewed and an analysis of the texts concerning formative assessment from two modules in “Matematiklyftet” has been made to answer the purpose. During “Matematiklyftet” the teacher team has been given opportunities to try different methods to work with formative assessment in their teaching and they got an interest for some of them that they continued to use after the end of “Matematiklyftet”. They have discovered a link between assessment and teaching, that they need not be seen as two distinct parts that collide with each other, but rather that they can interact and complement each other. The teacher team has also realized the importance of peer learning in the planning of teaching. This, by the continuous meetings where they discussed mathematics didactics and shared each other’s experience, knowledge and collaborated with lesson planning and then discovered the benefits of helping each other. With the help of the principal’s support and the dedication from the leader of the discussion-group, which in my study proved to be critical success factors, the teacher team has been given opportunities to discuss and practice work methods, tools and point of views based on research articles during “Matematiklyftet”. Through this experience, both the principal and the teachers have realized the importance of continually work with peer learning to enhance mathematics teaching quality. Based on this, and the principal’s vision for how to continue the teachers peer learning after “Matematiklyftet”, the teacher team has been given opportunities to continue to work on formative assessment in mathematics education through peer learning.

The aim of this thesis is to investigate, and thereby highlight, the new role of special needs teachers in conducting educational development in the fields of linguistics and literacy. The thesis defines how educational development, as described by special needs teachers, can be conducted and what conditions they perceive for such development. Factors which, according to special needs teachers, promote or hinder the development are discussed. The study uses a qualitative method involving knowledge-creating dialogues, analyzed hermeneutically, with two special needs teachers. Results are then discussed in light of relevant research and sociocultural theory. The study indicates that special needs teachers’ main tool, to support teachers, is diverse use of dialogue. Other examples include scaffolding by way of modelling and coaching in the classroom. The special needs teachers’ stories point to the great possibilities which they have, by virtue of their education and position within schools, to conduct development work. However, it is vital that teachers receive explicit support from their principals, as well as the agreement of teachers and principals on how to promote inclusion within the school's mission and responsibilities. Relevant factors include engaged time, curriculum, teachers’ attitudes, and with which legitimacy special needs teachers conduct educational development.

Syftet med denna studie var att få fördjupad kunskap om hur lärare uppfattar kollegialt lärande och på vilket sätt de upplever att deras nya kunskaper kan användas i praktiken. Studien genomfördes i två lärargrupper som gick i två olika studiecirklar med liknande upplägg och med inriktning på undervisning i läsförståelse. Studien är en kvalitativ fallstudie där både intervjuer och observationer ingick som datainsamlingsmetoder. Resultatet från dessa intervjuer och observationer analyserades utifrån andragogikens principer och det sociokulturella perspektivet. Resultatet teoretiserades även utifrån tidigare forskning. Resultatet visar att lärarna i studien är positiva till professionsutveckling genom kollegial fortbildning. Deras uppfattning är att de lär sig mer av att reflektera över sin undervisning i en trygg omgivning. Lärarna menar att det kollegiala lärandet i studiecirklarna ger dem stöd i undervisningen i läsförståelse och de upplever att de kan omsätta sina nya kunskaper i praktiken. Det kollegiala lärandet är en fortbildningsform där teori kan kopplas till praktik genom att lärarna får möjlighet att lära sig något nytt tillsammans med kollegorna och prova det i sin undervisning. Reflektion och feedback är delar i det kollegiala lärandet som utvecklar lärarnas lärande och skulle underlättas av ett gemensamt yrkesspråk. En förutsättning för gemensam reflektion och utveckling av yrkesspråk är att det finns avsatt tid för lärarna att mötas. Studiecirklarna i studien gav lärarna möjlighet att i kollegialt samarbete utveckla kunskap för att möta elever i en inkluderande undervisning i läsförståelse