Syftet med detta examensarbete var att beskriva och förstå innebörden av hur lärare ser på kränkningar utförda av en kollega mot en eller flera elever samt vilka faktorer som påverkar en lärare att ingripa eller inte. Undersökningen genomfördes med kvalitativ forskningsmetod för att få tillgång till lärares erfarenheter av agerande och olika handlingsmönster i situationer där kränkning kan befaras ha ägt rum. Forskningsfrågorna var: Finns det enligt lärare mer eller mindre allvarliga kränkningar utförda av lärare mot en elev? Förekommer det att lärare agerar när en kollega kränker en elev och vilka faktorer bidrar till ett agerande? Har lärare erfarenhet av kollegors uppfattning kring huruvida en lärare ska agera eller inte när de erfar att en elev kränks och hur ser dessa i så fall ut? Den kvalitativa studien bygger på intervjuer av fem lärare som arbetar i årskurserna förskoleklass-årskurs 3. Studien visar bl.a. att de yrkesetiska principerna som fastställs av de fackliga organisationerna Lärarnas riksförbund och Lärarförbundet inte har förankrats i de skolor där studiens informanter är verksamma. Studiens informanter föredrar att lösa situationer där kränkning kan befaras ha ägt rum internt, bland arbetskamraterna. Även om viljan finns att vara en visselblåsare tycks en rädsla finnas hos informanterna på grund av de negativa följdverkningar som kan uppstå utifrån ett kritiskt ställningstagande till en kollegas agerande. Utifrån resultatet dras slutsatsen att det finns många frågor som har att göra med kränkningar som lärarna i den här studien i mindre utsträckning reflekterat kring i sin yrkesverksamhet, trots tydliga regelverk som trycker på att anmälningsplikt gäller.

Kollegialt lärande är ett begrepp som är aktuellt och ligger i tiden. Det talas överlag mycket om barns lärande i förskolan men inte mycket om arbetslagets lärande, vilket det kollegiala lärandet handlar om. Förskolan kännetecknas av att personalen arbetar i arbetslag och har ansvar för en gemensam barngrupp. Arbetslaget har utifrån styrdokument ett gemensamt uppdrag att arbeta efter i förskolan. Personalen i arbetslaget ses som förskolans viktigaste resurs och dess kompetens är avgörande för verksamhetens kvalité. Arbetet i förskolan präglas av kommunikation och samarbete mellan personalen i arbetslaget, en kollegialitet. Kollegialt lärande, eller lärande i arbetslag, kan ses som informellt lärande då det kollegiala lärandet handlar om att lära i vardagssituationer tillsammans med andra: lära av och med varandra. Begreppet kollegialt lärande kan beskrivas på olika sätt, bland annat kan det även benämnas som kollektivt lärande samt Professional Learning Communities (PLC). Tidigare forskning visar på olika faktorer som gör det möjligt för kollegialt lärande, bland annat att det krävs stöd från chefer samt vikten av att det förs diskussioner i arbetslag. Hinder som kan ses finnas för det kollegiala lärandet utifrån tidigare forskning är bland annat tidbrist, stora barngrupper samt gruppsammanhållningen i arbetslaget. Studien bygger på den sociokulturella teorin kring lärande av Vygotskij, samt den pragmatiska psykologin av Dewey.Syftet med undersökningen var att undersöka hur förskollärare upplever arbetet med kollegialt lärande i arbetslag i förskolan. Frågeställningarna var vad begreppet kollegialt lärande betyder för förskollärare samt vilka möjligheter respektive hinder de upplever kring kollegialt lärande i arbetslag.Undersökningen är en kvalitativ undersökning och genomfördes med intervju som datainsamlingsmetod. Intervjuerna genomfördes med sex förskollärare som arbetade i olika arbetslag på olika förskolor i samma kommun.Resultatet visar hur kollegialt lärande är ett begrepp som kan beskrivas på olika vis. En majoritet av förskollärarna beskriver begreppet som att lära av och med varandra. Att delge varandra kunskaper samt att ge feedback och positiv beröm var andra definitioner som kom fram i undersökningen. Några förskollärare hade svårt att definiera begreppet. Flera nämner även hur de ser aktionsforskning som kollegialt lärande. I undersökningen framkom olika faktorer som möjliggör eller hindrar det kollegiala lärandet. Många förskollärare beskriver hur diskussioner och möjligheten att ta in andras perspektiv påverkar det kollegiala lärandet. Att känna stöd av varandra samt att känna en trygghet och tillit i arbetslaget framkom som faktorer som möjliggör det kollegiala lärandet. Tid var en faktor som alla förskollärare talade om såväl som ett hinder som en möjlighet för det kollegiala lärandet.

The research of organizational structure and control in the audit profession suggest that there is a contradiction in that auditors should both nurture collegialities while they at the same time have their own responsibility for their individual development and career. This creates a competitive situation among colleagues who in return are expected to maintain a good social relationship and team spirit with each individual. Subsequently, being part of the collegiality and being highly individualistic, gives rise to a theoretical dilemma where these opposing forces are supposed to coincide with each other.The purpose of this paper is to create a bigger understanding of how auditors at major accounting firms can handle the conflict that arises. In order to explore this dilemma, we conducted a qualitative study based on an abductive approach. We have made seven semi-structured interviews from a localistic view. In addition, we have limited our sample to auditors in the Big 4 of southern Sweden.Furthermore, we have chosen to analyse the conflict from an identity perspective to better understand how auditors can relate to both collegiality and individualism. Through this study we have concluded that it only looks like a paradox in theory. Our empirical evidence suggests that this is not a practical problem. This principal contradiction dissolves in the everyday chaos where one is automatically suppressed by the other. Our conclusion that auditors do not see this as a practical problem, does not lead to that the theoretical dilemma is unimportant. It rather requires a deeper understanding of the phenomenon. The conclusion also results into questioning what this means for the theory of control and organizational structure.This phenomenon can also be applied to other parts of society. Today's labour market is considered increasingly individualized where each individual is responsible for their own success, while they at the same time are supposed to consider the collegiality and collaborate with others as well as the company at large. Therefore, our study provides a social contribution in the form of increased understanding of how individuals deal with the conflict between collegiality and individualism. / Forskningen inom området organisationsstruktur och kontroll i revisionsbranschen tyder på att det finns en motstridighet i att revisorer både ska värna om kollegialiteten samtidigt som varje individ står som ensam ansvarig för sin egen utveckling och karriär. Detta skapar en konkurrenssituation till de kollegor som man förväntas upprätthålla goda sociala relationer till och samarbeta med. Att både vara en del av kollegialiteten och samtidigt vara starkt individualistisk, ger upphov till ett teoretiskt dilemma där dessa motpoler ska sammanfalla med varandra. Syftet med denna uppsats är att bidra till att skapa förståelse för hur revisorer på de större revisionsbyråerna hanterar denna konflikt. För att närma oss detta dilemma har vi gjort en kvalitativ undersökning som bygger på en abduktiv ansats. Vi har gjort 7 semistrukturerade intervjuer ur ett lokalistiskt perspektiv. Vi har begränsat vårt urval till revisorer inom Big 4 i södra Sverige. Vi har valt att analysera konflikten ur ett identitetsperspektiv för att tydligare begripa hur revisorer kan förhålla sig till både kollegialitets- och individualismaspekten. Genom detta har vi kommit fram till att det endast ser paradoxalt ut på ett teoriplan. Vår empiri tyder på att detta inte är ett praktiskt problem. Denna principiella motsättning löses i vardagens kaos där det ena per automatik undertrycks av det andra. Slutsatsen att revisorer inte ser detta som ett praktiskt problem leder dock inte till att det teoretiska dilemmat är oviktigt utan snarare att det kräver djupare kunskap om fenomenet. Slutsatsen leder dessutom till att man kan ifrågasätta vad detta betyder för de teorier som behandlar kontroll och organisationsstruktur. Detta fenomen kan även härledas till andra delar av samhället. Dagens arbetsmarknad anses i allt högre utsträckning individualiserad och varje individ får ansvara för sitt eget bästa samtidigt som man förutsetts att tänka på kollegialiteten och samarbeta med andra människor. Därför ger vår studie ett samhälleligt bidrag i form av ökad förståelse för hur individer hanterar konflikten mellan kollegialitet och individualism.

En av de första frågorna en arbetsgivare kan möta i rekryteringsprocesser är huruvida man ska befordra någon internt eller om man ska rekrytera ledningsbefattningar externt. Det är en fråga som sätter tonen och inriktningen på hela rekryteringsprocessen. Dessa processer påverkar och påverkas av olika faktorer, som till exempel önskade egenskaper, organisationskultur och medarbetares attityder mot ledningsbefattningar. Tidigare forskning kring rekrytering visar att det finns områden inom detta som organisationer behöver kunskap om. Den tidigare forskningen ger en bild av var forskningen ligger och att det saknas studier om hur organisationskultur påverkar rekryteringar. Syftet med denna studie är att bidra med djupare förståelse kring hur Uppsala universitets kollegiala rekryteringsformer påverkar medarbetare och hur vilken rekryteringsform påverkar önskade egenskaper i ledningskandidater och vilka attityder man har till dem. Studiens två frågeställningar besvaras med hjälp av Bourdieus kapital- och fältteori och visar att arbetsplatsen på olika sätt påverkas av intern- och externrekrytering. Fokus har varit på Uppsala universitet då organisationen presenterar egenartade rekryteringsprocesser inom akademiska kärnverksamheten och förvaltningen. Genom 10 stycken kvalitativa intervjuer har data från prefekter, avdelningschefer, samt deras medarbetare inhämtats och kodats. Resultatet visar att det kollegiala systemet som finns inom universitetsvärlden har starka effekter på rekryteringsprocesser och att deras samverkan präglar förväntade egenskaper, attityder och kultur. Avslutningsvis presenteras vilken framtida forskning som kan härledas.

Sommaren 2020 gav Ivar Arpi och Anna-Karin Wyndhamn ut boken Genusdoktrinen, vilken kritiserar den jämställdhetsintegrering som regeringen föreskrev i ett regleringsbrev 2016 till svenska universitet och högskolor. Arpi och Wyndhamn påstår inte bara att Sveriges universitet styrs på politiska grunder, utan även att arbetet för jämställdhetsintegrering har blivit viktigare än vetenskapen. De kritiska rösterna mot Arpi och Wyndhamn kommer inte sällan från akademin, vilka menar att författarna beskriver en osann bild, både av hur universiteten styrs och hur arbetet för jämställdhetsintegreringen utförs. Med dessa motstridande påståenden undersöker denna studie, genom en kvalitativ textanalys och en kvantitativ enkätstudie, vilket genomslag som regeringens jämställdhetsintegrering har haft på tre av Sveriges universitet. Resultatet, vilket är analyserat med hänsyn till institutionell teori och kollegial styrlogik, visar att regeringens reglering inte fått ett så omfattande genomslag som boken påstår.

Kollegialitet är en styrform som forskning menar har en otydlig innebörd. En organisation som är känd för att använda sig utav kollegialitet som styrform och som står till grund för majoriteten av den existerande forskningen kring området är universitet. Forskning visar också att kollegialitet finns utbrett på andra organisationer, i synnerhet professionella byråkratier. Denna studie ämnar undersöka en aspekt av kollegiala beslut, nämligen rekryteringsprocesser. En idealbild skapas kring kollegiala rekryteringsprocesser utifrån en litteraturgenomgång samt tre kompletterande intervjuer med relevant personal från Uppsala universitet. Vidare undersöks advokatbyråer genom sju intervjuer som en illustration av professionella byråkratier. Detta för att hitta samband och undersöka i vilken utsträckning det finns kollegiala drag i rekryteringsprocesser på professionella byråkratier. Resultatet visar att det både finns likheter och skillnader mellan idealbilden och illustrationen. Slutsatsen visar att den kollegiala modellen inte tillämpas i sin helhet men att professionella byråkratier har vissa kollegiala drag i sina rekryteringsprocesser.

Denna kvalitativa studie syftar till att utveckla kunskap om relationen mellan självständigt arbete, kollegialitet och informellt lärande på mindre vårdenheter. Det gjordes genom forskningsfrågorna: “Hur upplever medarbetarna att de utvecklas genom informellt lärande?” och “Hur arbetar medarbetare för att utvecklas kollegialt i arbetet?”. Undersökningen har gjorts genom sju semistrukturerade intervjuer med informanter olika vårdenheter inom samma organisation. Samtliga informanter är behandlingspedagoger utan chefsansvar. Analysen av det empiriska materialet har gjorts med en deduktiv tematisk analys med utgångspunkten i vårt teoretiska ramverk: Communities of Practice (Wenger, 1998). Resultatet visade att medarbetare på mindre vårdenheter utvecklas kollegialt genom informellt lärande. Grunden för det informella lärandet är kollegialt samspel och att organisationen kan implementera verktyg som stödjer det. Det kollegiala samspelet är delvis en naturlig process som sker mellan medarbetare men även något som kan uppmuntras och förstärkas, genom att organisationen implementerar olika kommunikationsverktyg och strategier. För att nå ett informellt lärande är det viktigt med en balans mellan att det informella lärandet är något som medarbetarna själva kontrollerar och organisationens struktur och verktyg som främjar det.

I uppsatsen undersöks om prästvigningsliturgierna i Church of England och Svenska kyrkan är teologiskt utbytbara mot varandra, oaktat kyrkorättsliga aspekter. Undersökningen utgår från Borgådeklarationen, dess skrivningar om Kyrkan och samarbetet över samfundsgränserna. I Borgådeklarationen har ett antal katolicitetsmarkörer, som ger uttryck för Kyrkans tro och som kan anses vara besändiga över tid, lokaliserats och prästvigningsliturgierna undersöks utifrån dessa. Liturgierna, katolicitetsmarkörerna och förhållandet mellan de enskilda kyrkorna och Kristi världsvida, universella, kyrka analyseras. Undersökningen visar att prästvigningsliturgierna är teologiskt utbytbara mot varandra och att de har ett likartat teologiskt innehåll som står i samklang med den andra kyrkan.

No description available.