Sammanfattning/Abstract Jenny Walfridsson (2015). ”Man kan ju aldrig prata för mycket om det”. En Intervjustudie om Kunskapsbedömning i Grundsärskolans inriktning Träningsskola. (An interview study about assessment of curriculum for students in compulsary school for pupils with learning disabilities.) Speciallärarprogrammet, Skolutveckling och ledarskap, Samhälle och lärande, Malmö Högskola. Examensarbete, 58 s., Handledare: Lotta Andersson. Examinator: Ann-Elise Persson Nyckelord: bedömning, grundsärskola, kollegiala samtal, kunskap, träningsskola. ______________________________________________________________________________ Problemområde för föreliggande examensarbete handlar om hur lärare i grundsärskolans inriktning träningsskola resonerar i frågor angående kunskapskraven i Läroplan för grundsärskolan, Lpfö 2011. Vidare undersöktes hur det kollegiala samarbetet ser ut gällande arbete med läroplan och bedömning. Studiens syfte är att bidra med kunskap om de grundläggande och fördjupade kunskapskraven i läroplan för elever i grundsärskolans inriktning träningsskola. Genom att beskriva hur några lärare verksamma inom träningsskolan resonerar i frågor angående läroplan och bedömning. Vidare syftar arbetet till att belysa hur det kollegiala samarbetet ser ut i läroplans- och bedömningsfrågor på de skolor lärarna är verksamma på. De preciserade frågeställningarna är följande: Hur tolkas och beskrivs några begrepp i de grundläggande respektive fördjupade kunskapskraven? Vilka bedömningskriterier används vid en bedömning av några kunskapskrav? Hur förs de kollegiala samtalen i frågor gällande läroplan och kunskapskrav? Studien är av kvalitativ art och har ett läroplans- och bedömningsteoretiskt perspektiv. I teoriavsnittet görs en presentation om framför allt Lundgrens teorier om hur läroplaner utvecklas. Vidare belyses hur kringliggande ramfaktor påverkar lärarnas skolpraktik. I ett bedömningsteoretiska perspektiv beskrivs, genom bl.a. Jönssons och Williams teorier, skillnaden mellan summativ och formativ/lärande bedömning, men också hur de förhåller sig till varandra. Den metodologiska inspirationen är hämtad ur den hermeneuetiska traditionen. Studien är genomförd genom semistrukturerade intervjuer med sju lärare, verksamma i grundsärskolans inriktning träningskola. Analys och tolkning av det empiriska materialet görs i relation till den teoretiska inramningen. Resultatet av undersökningen visar att lärarna är mycket samstämmiga i sin tolkning av begreppen i kunskapskraven. Begreppet delta i grundläggande kunskapskrav tolkas och beskrivs av samtliga lärare som att eleven endast behöver vara fysiskt närvarande i rummet/aktiviteten. Begreppen för olika förmågor i de fördjupade kunskapskraven beskrivs, som att eleven kan uppvisa självständighet, förståelse och är aktiva i undervisningssituationen samt att de besitter en högre kommunikativ förmåga. Beskrivningar av bedömningskriterier för fem olika kunskapskrav stämmer väl överens med begreppsbeskrivningarna, men det betonas att eleverna bedöms utifrån sina förutsättningar och lärarna anpassar undervisningssituationen efter varje elevs särskilda behov. Vidare visar resultatet att lärarna är mycket positivt inställda till kollegiala samtal i läroplans- och bedömningsfrågor, de ser det som ett bra verktyg att utveckla sin undervisning och bedömningspraktik. Vilket också forskning av bl.a Wiliam och Jönsson och Thornborg påvisar. Av olika orsaker finns dock inte tillräckligt med tid prioriterat till dessa samtal. Samtal i läroplans- och bedömningsfrågor får mest utrymme på våren då det är dags att skriva omdömen och IUP. Slutsatsen som görs av föreliggande studie är att: För att eleverna ska kunna utvecklas och lärarna ska kunna göra en rättvis bedömning av elevernas kunskaper behöver läraren utveckla sina kunskaper om undervisning och bedömning av eleverna. En väg till ökad kunskap för lärarna är att göra detta tillsammans. De specialpedagogiska implikationerna med föreliggande studie är att den ska kunna ligga till grund för kollegiala samtal mellan lärare och i arbetslaget i frågor angående läroplan och bedömning. / An interview study about assessment of curriculum for students in compulsory school for pupils with learning disabilities Abstract The problem area handled in this essay is about how teachers in compulsory school for pupils with learning disabilities reason in questions about assessment of curriculum. The essay also covers peer collaboration for questions regarding assessment and curriculum. The purpose of the study is to contribute with knowledge in the basic and extended knowledge requirements of the curriculum. It is made through descriptions of how some teachers, working in special schools for pupils with cognitive disabilities, reason about assessment and curriculum and peer collaboration. These are the following research questions: How are some selected concepts in the knowledge requirements interpreted and described? Which criteria for assessments are used for some selected requirements of knowledge? How does peer collaboration appear in questions about assessment and curriculum? The methology of the study is qualitative, inspired of the hermeneutic tradition, and the theoretical perspective of the essay are perspective of curriculum and assessment. The theoretical framework includes a presentation of the theory of Lundgren on how a curriculum are developed. Further the essay emphasizes how the school practise is affected by frame factors. In a perspective of theory of assessment the distinction between formative and summative assessment are described, i.a. the theory of Jönsson and Wiliam, and also the relation between formative and summative assessments. The study is conducted through semi structured interviews with seven teachers, working in special schools. The analysis and interpretation of empiric data relates to the theoretical framework. The results of the study shows a consistency in interpretations and descriptions of the concepts of knowledge requirement. The concept of taking part, in the basic requirement of knowledge, is for the student to be present in the room where an activity takes place. Concepts of abilities in the extended requirement of knowledge are described as the student shows independency, understanding, are more active and have a higher level of communication skills. Descriptions of criteria for assessment of five requirement of knowledge are well corresponding to the descriptions of the concepts, but the teachers emphasizes that the assessment are made in consideration to the students special needs. The teaching must be adapted according to the special needs shown by a student. All the teachers in the study have a positive attitude towards peer collaboration in questions regarding assessment and curriculum. This is supported by research, made by i.a. Jönsson and Thornborg and Wiliam. But for different reasons there is not time enough for peer collaboration in these questions, according to the teachers. Mostly they discuss matters of assessment and curriculum when it is time to write student reviews in the spring. The conclusion of this essay are: In order for the students to develop, and for the teachers to make appropriate assessments of the knowledge of their students, the teacher need to raise the quality in teaching and assessment. One way of doing that is through peer collaboration. This essay can serve as a basis for collegial conversation between teachers and within the work teams on issues related to curriculum and assessment.

Vår undersökning visar att den lokala arbetsplanen inte har någon nämnvärd betydelse för pedagogerna i deras dagliga arbete. Två av fem intervjuade pedagoger kände inte till begreppet lokala arbetsplan från deras skola. Vi såg en stor variation mellan de olika arbetsplanerna, både när det gäller beteckning, innehåll och funktion. Arbetsplanerna användes inte som ett självvärderande utvecklingsinstrument vilket var en av dess ursprungliga målsättningar. Vår undersökning visade även att förutsättningarna för pedagogerna att diskutera, reflektera och analysera kring målen är begränsade. Trots att den lokala arbetsplanen har verkat i 25 år, har den inte fått den genomslagskraft som intentionerna föreskrev; det finns svårigheter att genomföra den vilket vi behandlar i detta arbete. Syftet med och innebörden av den lokala arbetsplanen är enligt vår undersökning, inte implementerad hos pedagogerna. / Intentionen med den lokala arbetsplanen är att den ska fungera som ett utvecklingsinstrument i förändringsarbetet inom skolan. Detta för att effektivisera, demokratisera och professionalisera verksamhete. Pedagogerna ska genom kollegiala samtal utvärdera sig själva och den verksamhet som bedrivs för att höja kvaliteten och finna nya vägar för att nå målen. Vårt arbete kan ses som ett försök att kartlägga pedagogernas förutsättningar, deras delaktighet och medvetenhet kring den lokala arbetsplanen. Syftet med undersökningen har således varit att lyfta fram pedagogernas syn på den lokala arbetsplanen samt att få en uppfattning om hur den fungerar som ett utvecklingsinstrument.

Syftet med den här studien är att beskriva och förstå lärares professionella lärande i kollegiala gemenskaper. Forskningsfrågorna behandlar hur lärandet kan förstås utifrån ett socialt perspektiv samt hur ett deltagande i ett sådant lärande kommer att påverka verksamheten och läraren som individ. För att kunna besvara studiens frågeställningar och uppnå syftet genomfördes en kvalitativ fallstudie. Fallet består av en skola som aktivt arbetar med kollegial undervisningsutveckling. Datainsamlingen skedde genom framför allt intervjuer men också genom observation. Studiens teoretiska utgångspunkt är Wengers (1998) sociala teori om lärande, vilken ligger till grund för både bearbetning och analys av det empiriska materialet. Ur resultatet framträder en bild av hur lärare gemensamt utvecklar undervisningen genom att förhandla om erfarenheter och utmana varandra kring vad som är bra undervisning och vad eleverna behöver urskilja för att skapa en djupare förståelse. Lärandet visar sig vara mångfacetterat och i vilken omfattning ett professionellt lärande sker är beroende av en rad olika komponenter. Det visas att en organisation med upparbetade metoder skapar en trygg kontext, inom vilken lärarna ges möjlighet att utvecklas med hjälp av gemenskapens olika rutiner, utarbetade dokument och mallar för pedagogiska samtal. Vidare visas att en gemensam övertygelse om att arbetet leder till ett meningsfullt resultat har stor betydelse vad gäller allas engagemang att vilja delta och att skapa en så inkluderande miljö som möjligt. Detta är viktigt då en persons hela deltagande med erfarenheter, tankar och värderingar anses berika undervisningsutvecklingsarbetet. Vad gäller vilken påverkan lärarna upplever att deras deltagande i ett professionellt lärande i en kollegial gemenskap får för verksamheten visas en övervägande positiv bild. Det talas om lugnare stämning på skolan, likvärdighet och upplevda förbättrade elevresultat. För individen betyder ett deltagande i detta lärande ett roligare och mer utvecklande sätt att arbeta på men också i relation till de andra i gemenskapen, ett omprövande av den egna rollen.

Detta är en studie som grundar sig teoretiskt i ett sociokulturellt perspektiv och med Technological Pedagogical Content Knowledge (TPACK) som ramverk. Syftet med studien är att bidra till en djupare förståelse för hur lärare erfar och använder digitala verktyg i den naturvetenskapliga undervisningen.        I denna studie i didaktik står två naturvetenskapslärare i fokus och hur de ser på sin egen förändringsprocess som yrkesutövare i ett digitaliserat klassrum. Datamaterialet för studien består av semistrukturerade intervjuer med lärarna när de planerar och analyserar en genomförd lektion i sex och samlevnad med VSR. De transkriberade intervjuerna med lärarna har analyserats med hjälp av kategoriseringskoder som bygger på TPACK utarbetad av Mishra och Koehler (2006) och med influenser från TPACK-in-Action (Koh, Chai, & Tay, 2014).       Resultatet visar att lärarna har tydligt fokus att överföra sin tidigare undervisning in en ny digital ”kostym”. Lärarna betonar faran med att se införseln av digitala hjälpmedel som t.ex. surfplattor som ett syfte i sig. Vikten av att ha en tydlig plan och ett syfte med användningen av surfplattan och inte lämna eleverna själva i dessa processer är något lärarna lyfter fram.       Lärarna framhåller olika fördelar med de digitala verktygen bl.a. att tillbakadragna elever lättare kan få möjlighet att komma till uttryck. Andra fördelar som framkommer vid intervjuerna är att elever med läs- och skrivsvårigheter eller elever med annat modersmål en svenska kan stödjas genom olika appar och program som hjälpverktyg.  Dessutom menar lärarna att när undervisningen sker i ämnen som kan vara känsliga för eleverna som t.ex. i sex och samlevnad går det att arbeta med program där eleverna kan ställa frågor och svara anonymt.       Vidare visar resultatet att lärarna har ett tydligt fokus mot de delar i TPACK som förenar pedagogiken med tekniken (TPK). Lärarna lyfter i väldigt liten omfattning fram hur tekniken kan användas för att förtydliga och understödja elevernas förståelse för ämnesinnehåll.

Vi har i denna kvantitativa empiriska studie undersökt fenomenet kollegiala samtal om lärande och i vilka olika mötessammanhang som de kollegiala samtalen pågår. Syftet var att undersöka i vilka mötessammanhang det sker kollegiala samtal om lärande och hur de är organiserade och strukturerade. Hur upplever lärarna de kollegiala samtalen om lärande och anser de att samtalen påverkar deras arbete i klassrummet och utvecklar undervisningen till förmån för alla elever? Genom en enkätundersökning deltog 125 lärare i två kommuner. Vi skickade ut webbenkäter till 293 grundskollärare i årskurs 1-6 och svarsfrekvensen var 42,7 %. Utifrån frågeställningarna har vi analyserat svaren och använt oss av statistisk analys så som Chi2-test och korrelationer. Studiens resultat visar att 95 % av respondenterna deltagit i någon av de större kompetensutvecklingarna (Läslyftet, Bedömning för lärande, Matematiklyftet, Ett språkutvecklande arbetssätt) Möjligheter till gemensamt lärande genom kollegiala samtal har ett positivt samband med hur lärarna uppfattar behållning för den egna klassrumsundervisningen. Strukturen på de kollegiala samtalen har ett samband med respondenternas möjligheter till ett gemensamt lärande för att utveckla undervisningen på skolan. Studien visar också att graden av struktur på samtalen har betydelse för hur stor nytta lärarna har av samtalen för deras lärande och undervisning. Vi kunde se att strukturen var lägre i de samtal där respondenterna uppfattade att samtalen inte var till nytta för deras arbete med elever i behov av stöd. Vi kunde se att strukturen på de kollegiala samtalen var högre för Bedömning för lärande än för övriga mötessammanhang. Vi utgår från tidigare forskning som bland annat beskriver vikten av strukturer, organisation, rektors ledarskap, hur gemensamt lärande kan ske genom stöttning och olika modeller (Leahy & Wiliams, 2009; Levine & Marcus, 2010; Langelotz, 2014; Dysthe, 1996 m.fl.).

Dagens skola befinner sig i ständig förändring och ställs kontinuerligt inför nya krav. För att möta dessa utmaningar är därför skolutveckling en nödvändighet. Syftet med studien är att undersöka och beskriva hur arbetet med kollegiala observationer uppfattas av lärare och avser att belysa både det som uppfattas positivt och de svårigheter som finns med kollegiala observationer som en metod för att utveckla undervisningen. Studiens frågeställning är: Vilka faktorer påverkar enligt lärare arbetet med kollegiala observationer? Som teoretisk utgångspunkt har ett sociokulturellt perspektiv använts. Studien är kvalitativ och åtta semistrukturerade intervjuer genomfördes och där innehållsanalys med induktiv ansats använts som metod för analys. Empirin kategoriserades i sju teman med faktorer som enligt lärarna påverkar de kollegiala observationerna; Relation, Erfarenhet, Dokumentation, Distans, Syftet med observationen och Organisation. Resultatet visar att lärarna upplever kollegiala observationer som ett värdefullt sätt att utveckla sin undervisning men att det finns vissa faktorer som upplevs som hinder. Det uppfattas som svårt då otillräckliga relationer skapar otrygghet, erfarenhet saknas, lärarna har olika inställning till uppgiften och känslan av tidsbrist infinner sig. Framgångsfaktorer i resultatet tyder på att lärarna skapat goda relationer, erhållit erfarenhet och fått stöd i form av hjälpstrukturer som observationsprotokoll som utvecklat observationerna. / The school of today is constantly changing and is continuously being faced with new requirements. In order to meet these challenges, school development is therefore a necessity. The purpose of the study is to investigate and describe how collegial observations is perceived by teachers and intends to highlight what is perceived positively and the difficulties with collegial observations as a method for developing teaching.  The question of the study is: What factors influence the work of collegial observations according to teachers? A socio-cultural perspective has been used as a theoretical framework.  This is a qualitative study and eight semi-structured interviews are conducted and as a method of analysis a qualitative content analysis with an inductive approach was used. The empirical data was categorized into seven themes with factors that, according to the teachers, influenced collegial observations: Relationship, Experience, Documentation, Distance, Purpose of the Observation and Organization. The result indicates that the teachers experience collegial observations as a valuable way of developing their teaching, but that there are certain factors that are perceived as obstacles. These difficulties include that of insecurity caused by insufficient relationships, lack of experience, teachers having varying approaches to the task and the sense of time shortage is present. Successful factors in the outcome indicate that the teachers created new relationships, gained experience and received support in the form of auxiliary structures such as an observation protocol that developed the observations.

Pedagoger i förskolan har lite tid för pedagogisk reflektion, detta begränsar möjligheter för pedagoger att samtala kring dilemman i verksamheten. Det begränsar även möjligheter för pedagoger att synliggöra och kritiskt granska sina egna handlingar och koppla dem till sina värderingar samt till ett teoretiskt perspektiv för att bli medveten om sin praktikteori, vilket är syftet med studien. Kollegiala samtal används som metod i studien för att skapa möjlighet för pedagoger att kritiskt granska sin verksamhet, sina handlingar samt sin praktikteori. Studien har ett aktionsforskningsinriktat arbetssätt där handledarna är aktiva i de pedagogiska samtal som äger rum med utgångspunkt i pedagogernas vardagdilemman. Samtalen analyseras med hjälp att två analysverktyg för att medvetandegöra de olika delar som utgör praktikteori. Resultatet visar att teoriförankringen inte sker naturligt i pedagoger samtal. Det är först när handledaren introducerar olika teoretiska perspektiv som samtalet når en ny nivå, där alla delar av pedagogers praktikteori blir synlig och kan granskas kritisk.

Syftet med studien är att få kunskap om hur lärare definierar begreppet kollegialt lärande, samt hur kollegialt lärande påverkar undervisningen i svenskämnet. Studien lyfter fram hur lärare i årkurs 4–6 upplever det kollegiala lärandet i sitt yrke och på vilket sätt arbetar de med det kollegiala lärandet i svenskämnet. Datainsamlingsmetod i denna studie är kvalitativa intervjuer. Resultatet visar att det kollegiala lärandet är en nyckelfaktor för en kompetensutveckling hos lärarna, och att all form av samarbete är viktiga för att förbättra undervisning för att utveckla skolan generellt. Resultatet visar fördelar med det kollegiala lärandet men även visar den några hinder som lärarna stöttar på vid insatserna inför det kollegiala lärandet. Dessa hinder speglar nackdelarna med kollegialt lärandet, dock visar resultatet också vikten av handledning vid kollegiala insatser för att nå syftet med dem.

Syftet med aktuell studie är att belysa lärares och rektorers syn på sina förutsättningar att bedriva kvalitativ NO-undervisning med stöd av kollegiala samarbeten och skolans systematiska kvalitetsarbete. Metodval för studien är en kvalitativ ansats där det empiriska materialet utgjordes av semistrukturerade intervjuer med lärare och rektorer från tre olika skolor. Lärarna hördes genom gruppintervjuer med två till tre deltagare i varje intervju medan rektorerna hördes enskilt. En tematisk analys genomfördes av materialet i syfte att finna relevanta teman kopplade till studiens syfte och frågeställningar. Studiens resultat visar att NO har låg prioritering på de aktuella skolorna samt att ämnet följs upp resultatmässigt men inte prioriteras i någon större omfattning i den systematiska kvalitetsutvecklingen av undervisningen. Lärarna såg inte heller det systematiska kvalitetsarbetet som ett stöd i utvecklingen av undervisningen utan hade snarare en relativt negativ bild av kvalitetsarbetet. Kompetensutveckling och reflektion kopplat till undervisningen var ovanligt. Dock ansågs kollegiala samarbeten ge stöd i undervisningen enligt merparten av respondenterna då det gav större möjlighet till samplanering, differentierad undervisning och reflektion. Studiens resultat påvisar även att användande av NTA-material kan bidra till utveckling av undervisningen och lärares kompetens. Studien visar på behov av en förändrad inställning till NO-ämnet på nationell nivå, på huvudmannanivå samt på verksamhetsnivå liksom en tydligare kommunikation mellan rektorer och lärare i det systematiska kvalitetsarbetet. / The purpose of this study is to shed light on teachers' and principals' view at their conditions to conduct quality science teaching with the support of collegial collaboration and the systematic quality work of the school. The chosen method for this study is a qualitative approach where the empirical material consisted of semi structured interviews with teachers and principals from three different schools. The teachers were heard through group interviews with two to three participants in each interview while the principals were heard individually. A thematic analysis was conducted to find relevant themes linked to the purpose of the study and research questions. The results show that science has low priority at the schools, also the subject is followed up by results but not prioritized in the systematic quality development. The quality development work was not perceived to be supportive in the education of the teachers, instead the teachers had a relatively negative view on quality work. Competence development and reflection connected to education was unusual. Collegial collaboration was seen to be supportive to teaching by most of the respondents, it benefited co-planning, differentiated education and reflection. Furthermore, the result of the study showed that using NTA-material can contribute to development of education and competence of teachers. The study highlights a need for change in the approach to science education on a national- municipal- and operational level, as well as a clearer communication between principals and teachers when it comes to the systematic quality work.

Undervisning i musikämnet innebär ofta att läraren är ensam musiklärare, särskilt på de mindre skolorna. Enligt Skolverket är samarbete mellan ämneskollegor av vikt när det gäller likvärdig bedömning. Forskning visar att tillgång till samtal och samarbete med ämneskollegor kan bidra till en mer likvärdig bedömning, men att det finns flera faktorer som påverkar. I denna studie undersöks hur musiklärare förhåller sig till likvärdig bedömning och huruvida sambedömning och kollegiala samtal används för att uppnå en mer likvärdig bedömning. Studien bygger på en kvalitativ forskningsmetod, i detta fall semistrukturerade intervjuer där fyra respondenter som jobbar som högstadielärare i musik fått svara på frågor om likvärdig bedömning, kollegiala samtal och sambedömning. Analysen av resultatet har genomförts utifrån en hermeneutisk ansats. Tre av de fyra respondenterna ansåg att musikundervisningen på olika skolor bedrivs på så pass olika sätt att det inte går att prata om en likvärdig musikundervisning. Samtliga respondenter anser att kollegiala samtal ger ett större perspektiv och ökar kunskapen när det kommer till likvärdig bedömning. De anser också att sambedömning är ett bra sätt för att möjliggöra en mer likvärdig bedömning, men att det finns faktorer som kan påverka såsom personkemi och tillgång till instrument.