Att bedömning och betygssättning av elevers prestationer brister i likvärdighet förs ofta fram som ett problem. Olika förslag att åstadkomma en ökad likvärdighet förespråkas i olika sammanhang och ett sådant förslag är sambedömning. Sambedömning handlar om att lärare samverkar kring bedömning och betygssättning. Trots att sambedömning förs fram som ett sätt att få en större likvärdighet vid bedömning och betygssättning så saknas vetenskapliga belägg för sådana antaganden. I denna studie har en litteraturöversikt genomförts i syfte att få kunskap om vilka effekter sambedömning har och om dessa effekter kan leda till en mer likvärdig bedömning och betygssättning Resultaten visar att sambedömning har effekter som på sikt kan leda till en ökad likvärdighet vid bedömning och betygssättning om den får omfatta flera steg i bedömningsprocessen, men det är även en process som kan påverkas av flera olika faktorer.

Studiens syfte är att undersöka hur pedagoger i grundsärskolan arbetar med sambedömning som en del i att realisera en likvärdig kunskapsbedömning. Vi vill undersöka vilka förutsättningar som ges och vilka förutsättningar pedagogerna saknar. Studien har ett sociokulturellt perspektiv och belyser den kollegiala samsyn som skapas i sammanhanget.  Litteraturgenomgången beskriver begrepp utifrån vad som skrivits i ämnet så som elevens rättigheter, likvärdig utbildning, sambedömning och kollegialt samarbete. Sammanfattningsvis kan sägas att skollagen och läroplaner utgör grunden för skolväsendet och ger elever rättigheter och skyldigheter till en likvärdig utbildning. Författarna Hattie (2012), Falk  Lundqvist m.fl. (2014) och Lauvås m.fl. (1997) skriver om hur det kollegiala samarbetet kan bli möjlighet medan Skolinspektionen (2009), Gadler (2011) och Assarsson (2007) belyser svårigheterna med att nå en likvärdig utbildning. För att besvara våra frågeställningar används metoden fokusgruppsdiskussioner. Metoden har valts då vi ser en vinst med det kollegiala utbytet som blir i en diskussion vilket är svårare att få i individuella intervjuer. Fokusgruppsdiskussioner genomfördes först på tre olika grundsärskolor och vid ett senare tillfälle genomfördes uppföljande fokusgruppsdiskussioner. Vid det första tillfället diskuterades hur pedagogerna arbetar med sambedömning, vilka förutsättningar de har och vilka förutsättningar de saknar. Vid det senare tillfället diskuterades resultatet från det första tillfället men även hur arbetet med sambedömning kan se ut framöver på respektive skola. Vi vill på så sätt påbörja en process kring sambedömning. Diskussionerna spelades in och transkriberades. Resultatet visar att det endast i liten omfattning sker sambedömning och diskussioner för en likvärdig utbildning. Samtidigt var alla pedagoger överens om att de önskar sambedömning och fler diskussioner om hur kunskapskraven ska tolkas för att nå en likvärdig utbildning. Pedagogerna menar att den tid som ges idag ofta fylls med andra pedagogiska uppdrag så som utvecklingssamtal och praktisk planering. Pedagogerna ser strukturerad tid och en gemensam samsyn som förutsättningar, vilka dock saknas, för att sambedömning ska kunna fungera. Genom ett projekt med kommunens alla grundsärskolor och en projektanställning skapas nya förutsättningar för att nå samsyn.

Syftet med det här examensarbetet är att undersöka i vilken omfattning och med vilka syften tillfrågade lärare till elever i lägre årskurser arbetar med formativ bedömning, använder sig av en vedertagen bedömningspolicy samt utför sambedömning. Metodansatsen i undersökningen är grundad teori där informanternas perspektiv och handlingar sätts i centrum. Resultatet baseras på intervjusvar från sex lärare. Resultatet visar att lärarna kontinuerligt arbetar med formativ bedömning och att deras syften med det arbetet är att eleverna ska äga sitt eget lärande, vara aktiva och medvetandegöra samt utveckla sitt tänkande. Samtliga tillfrågade lärare sambedömer de nationella proven och träffas emellanåt i grupper för att bedöma elevernas arbeten och diskutera deras lärandeprogression. Några av lärarna arbetar efter en vedertagen bedömningspolicy, andra gör det inte. Tidsbrist är något som de flesta av lärarna säger sig uppleva.

Syftet med studien är att beskriva hur slöjdämnet kan undervisas som ett sammanhållet ämne. Frågeställningarna är följande:  Hur planerar och genomför lärare sin slöjdundervisning? Vilka möjligheter och hinder beskriver lärare i tillämpningen/undervisningen av slöjd som ett sammanhållet ämne och vilka förutsättningar krävs? För att besvara studiens syfte och frågeställningar användes kvalitativa semistrukturerade intervjuer som metod. Intervjuer genomfördes med åtta slöjdlärare på sex olika skolor. Studiens resultat visar att det skiljer sig åt i hur slöjdundervisningen organiseras på de olika skolorna. Vilka hinder och utmaningar som lärarna upplever i undervisningen av slöjd som ett sammanhållet ämne varierar även det beroende på vilka förutsättningar som finns på respektive skola. Utmaningar som lärarna belyser är bland annat brist på gemensam planeringstid och salar placerade långt ifrån varandra. Möjligheter med att undervisa slöjd som ett sammanhållet ämne är enligt merparten av lärarna att det underlättar vid bedömning samt ökar likvärdigheten för eleverna vid betygssättning.

I den här studien analyseras och presenteras vad idrottslärare på högstadiet anser att arbetssätten enlärarsystem och tvålärarsystem har för olika för och nackdelar, samt om den likvärdiga undervisningen i ämnet påverkas av huruvida lärare väljer att bedriva sin undervisning. Trots att läraryrkets påfrestningar fortsätter att öka så väljer majoriteten av skolor att bibehålla ett enlärarsystem inom skolverksamheten, även om ett tvålärarsystem både kan ge lärare större förutsättningar till att undvika långtidssjukskrivningar, skapa trygghet vid bedömning och minimera en orättvis skolgång för eleverna. I den här studien har lärares egna tankar kring ämnet samlats in med hjälp av intervjuer för att besvara de framtagna frågeställningarna. Sex högstadielärare runtom i södra Sverige har bidragit i studien, tre som arbetar med ett enlärarsystem och tre som arbetar med ett tvålärarsystem.   Resultatet visar att lärare inom ämnet idrott och hälsa föredrar att arbeta tillsammans med andra lärare. Det grundar sig ofta i att yrket kan vara mycket ensamt och att det kan vara svårt att hinna se varje elev i de praktiska momenten. Att samspela och diskutera med en kollega när det kommer till bedömning skapar en trygghet hos lärarna. Lärarna upplever även att den likvärdiga undervisningen ökar på den skola där ett tvålärarsystem bedrivs, men att det är svårt att nå en nationell likvärdighet bland skolor.

Denna studie fokuserar bedömningssamtal i ämnet modersmål, i två olika modersmålsenheter. Dessa bedömningssamtal genomfördes med behöriga och obehöriga lärare inför betygssättning för att stödja de icke-behöriga lärarna och öka deras bedömningskompetens, vilket förväntas leda till ökad samstämmighet i tolkningen av elevernas prestationer. Det övergripande syftet i uppsatsen är att utforska lärarnas syn på samtalen och hur sambedömning sker. Studien bygger på kvantitativa och kvalitativa data från samtal, intervjuer och enkät. Med utgångspunkt i Wengers Social Theory ofLearning samt i Sadlers teori om olika typer av kriterier i bedömningspraktiker undersöks studiens frågeställningar: (1) vilka för- och nackdelar finner behöriga och icke-behöriga modersmålslärare avseende bedömningssamtalen: (2) hur deltar behöriga och obehöriga lärare i samtalen; (3) vilka språkfärdigheter ges större vikt vid bedömning. Utifrån Ivaničs (2004) sex diskurser om skrivpedagogiska synsätt undersöks också vilka skriftliga språkfärdigheter som ges större vikt vid bedömning av elevers prestationer. Resultaten visar att sambedömningssamtalen upplevdes positivt och de flesta lärarna som tyckte att samtalen var ett lämpligt tillfälle att stödja en likvärdig bedömning och betygsättning. Majoriteten hänvisade till Skolverkets kunskapskrav vid betygssättning. I grupperna som utgick från skriftligaelevarbeten gavs skriftlig förmåga störst utrymme för bedömning. Andra grupper lade vikt vid såvälskriv-, samtals- som läsförmågor. Resultaten visar vidare att lärare betonar olika skriftliga språkfärdigheter när de bedömer. En del lärare lade större vikt vid den grammatiska aspekten, medanandra istället fokuserade den kommunikativa aspekten, samt textens koherens och genre-egenskaper. Därutöver visade resultaten att olika språk kan vara orsak till olika undervisningsnivåer, beroende på elevers möjligheter att använda språken, vilket kan påverka bedömningens likvärdighet. Kunskapskraven i läroplanen ansågs även för abstrakta, vilket också bedömdes påverka likvärdigheten i bedömningen. Dessa resultat belyser således både styrkor och brister med sambedömning, vilket kan vara en utgångspunkt i förbättringsarbete inom ämnet modersmål. Resultaten bidrar också med ny kunskap om sambedömning av betydelse för andra skolämnen. / Co-assessment sessions are supposed to create the conditions for unqualified teachers to be supported in assessment and grading, and to improve their assessment skills. Specifically, co-assessment is expected to lead to greater coherence in the interpretation of pupils' performance. This essay reports and discusses the results of a quantitative and qualitative study of co-assessment by qualified and unqualified mother-tongue teachers who rate students' performance during co-assessment sessions.The overall aim of this study is to explore teachers' approaches to co-assessment and the practices with which co-assessment is carried out. Based on Wenger's Social Theory of Learning and on Sadler's theory of different types of criteria in assessment practices, the study’s research questions aim to investigate (1) the advantages and disadvantages of qualified and unqualified mother-tongue teachers with regards to the co-assessment sessions; (2) the participation of qualified and unqualified teachersduring co-assessment sessions; (3) how they interpret the grading criteria by the National Agency for Education. Furthermore, Ivanič's (2004) six discourses on pedagogical approaches to writing are used to analyse which aspects of written production are given greater importance when assessing pupils' performance. In order to answer the research questions, a quantitative and qualitative analysis has been conducted on the data collected for the study: video-recorded co-assessment sessions, interviews with the participating teachers, and teacher responses to a questionnaire. The analysis has shown that co-assessment sessions are seen as an appropriate way to support reliability in assessment and grading. It has also been found that the majority of the teachers in the study referred to the knowledge requirements specified by the Swedish National Agency for Education in the curriculum for mother tongue instruction. Furthermore, some groups of teachers focused on writing, speaking, and reading abilities, while other groups focused mostly on writing skills and grounded their co-assessment observations on concrete examples of student work. More specifically, this study shows that different teachers focused on a range of different aspects of the pupils’ texts while assessing their written production. That is, some teachers paid more attention to grammatical features, with morphological and syntactic errors leading to negative assessments of the students’ performance. Other teachers focused instead on textual coherence and on the students’ ability to communicate in writing and to follow specific genre conventions. Moreover, the analysis has shown that various factors may negatively affect the reliability of assessment, as different languages may be taught at different proficiency levels, due to the pupils’ possibilities to use the language. The knowledge requirements specified in the curriculum were also considered too abstract by the teachers and therefore subject to different interpretations when used to assess students’ actual performance. Overall, this study contributes to research on co-assessment by highlighting both strengths and shortcomings of such practice. At the same time, this kind of work provides practical implications that may lead to the improvement of co-assessment practices in mother tongue instruction. Furthermore, the results contribute new knowledge on co-assessment practices of value also for other school subjects.KeywordsCo-assessement, mother tongue, social moderation, assessment practices, The Queensland syste

Denna studie är en kvalitativ sådan som genomförts med hjälp av semistrukturerade intervjuer. 10 lärare som alla är behöriga i svenskämnet och som undervisar i ämnet och som även har bedömt minst en omgång av nationella prov i svenska medverkar. Resultatet har analyserats med hjälp av policyperspektivet. Resultaten i studien påvisar att lärarna anser att sambedömning ökar möjligheten till en likvärdig bedömning men att bedömningen av de nationella provens olika delprov bedöms olika beroende på vilken skola eller vilken kommun lärare arbetar i. Utifrån studiens resultat kan vi dra slutsatser kring för- och nackdelar med sambedömning för en ökad likvärdighet men även hur bedömningen av de olika delproven går till i relation till vilka utmaningar lärarna beskriver. Utifrån resultatet av denna studie påvisas det att lärare bedömer delproven olika och att lärarna är positivt inställda till sambedömning. De nackdelar som påvisas är tidsbristen och att lärare tolkar styrdokument olika vilket leder till att likvärdigheten brister. Men fördelarna kring sambedömning väger tyngre än nackdelarna och därmed är sambedömning att föredra ur ett likvärdighetsperspektiv.

The purpose of this study was to learn what music teachers has to say about assessment. To find out what kind of tools and methods music teachers use when it comes to assessment and grading. Both summative assessment and formative. Also, to understand more about what tools they choose according to the difficulties they face when teaching. Finally, if and how music teachers collaborate with colleagues when it comes to assessment. With the help of sociocultural theory, the analysis was made of four qualitative interviews with music teachers. The participants of this study work in Sweden and have a varied amount of working experience. This study shows that music teachers use a number of tools to gather information about their students’ knowledge. Some use videorecording and likes to use it while others feel the opposite. Notes are used commonly among the participants though in different ways. Social moderation and collaboration between colleagues are sometimes used formally like planning the whole music program together and other times used more informal as discussions and advice given between colleagues. Formative feedback is a natural part of music education according to these participants, mostly acted out through simply talking with students and showing how. Video recordings of students performing can also be used for giving feedback in the class together with other students as a method for formative assessment. Observations is something that the teachers also want to talk about as a way of gathering information about students’ knowledge and the professional decision about grades. Difficulties that affect the teachers’ assessment such as classroom design and time is brought up in the interviews. The music teachers must find a balance between documenting students’ achievements and simply being in the room, focusing on the present moment.

Syftet med denna studie är att försöka förstå hur slöjdlärare ser på sambedömning som i sin tur leder till ett slutbetyg i ämnet slöjd. Studien genomfördes med kvalitativ metod där 10 stycken slöjdlärare intervjuades, alla verksamma och utbildade i grundskolans årskurs 7 - 9. Intervju med Skolverket har även gjorts för att få en klarare bild och hänvisning i frågeställningarna. Intervjuerna gav en insyn i hur olika sambedömningar ter sig i grundskolorna runt om i Sverige och hur de tänker olika kring bedömningen mot ett slutbetyg i ämnet slöjd. Slöjdlärarna har olika förutsättningar till att kunna bedriva sambedömning och har olika anledningar till vilken utsträckning sambedömning görs eller inte görs. Kunskapsnivåerna mellan de olika slöjdarterna trä- och metall samt textil varierar. I vilken utsträckning ämnesmatriser används är även de olika på samtliga skolor men något som är gemensamt är att samtliga skolor undervisar i båda slöjdarterna, har samma betygskriterier och sätter ett gemensamt termins och slutbetyg i ämnet slöjd. Studien indikerar att det behövs mer forskning kring sambedömning och hur slöjdlärare tillsammans sätter betyg i ämnet slöjd och kanske undersöka hur olika detta görs runt om i skolorna i Sverige.

En undersökning av hur elever upplevelser sig delaktiga i bedömningsarbetet i sex niondeklasser fördelade på tre skolor. Syftet med arbetet var att undersöka hur eleverna upplever sig delaktiga i bedömningsarbetet i ämnena geografi och kemi. Vårt mål har varit att ta reda på:• I vilken utsträckning upplever sig eleverna delaktiga i bedömningsarbetet? • På vilka sätt upplever eleverna att de är delaktiga i bedömningsarbetet? • Hur skiljer sig elevernas upplevelser av delaktighet i bedömningsarbetet åt mellan ämnena? Metod har varit den enkät som vi formade efter våra frågeställningar. Resultaten visar att eleverna genomgående upplever låg delaktighet. Inga signifikanta skillnader hittades mellan ämnena men däremot mellan lärarna. Signifikanta skillnader fanns även mellan vilka olika bedömningsformer eleverna upplever att de arbetat mest med, där självbedömning är den vanligaste formen. / En undersökning av hur elever upplevelser sig delaktiga i bedömningsarbetet i sex niondeklasser fördelade på tre skolor. Syftet med arbetet var att undersöka hur eleverna upplever sig delaktiga i bedömningsarbetet i ämnena geografi och kemi. Vårt mål har varit att ta reda på:• I vilken utsträckning upplever sig eleverna delaktiga i bedömningsarbetet? • På vilka sätt upplever eleverna att de är delaktiga i bedömningsarbetet? • Hur skiljer sig elevernas upplevelser av delaktighet i bedömningsarbetet åt mellan ämnena? Metod har varit den enkät som vi formade efter våra frågeställningar. Resultaten visar att eleverna genomgående upplever låg delaktighet. Inga signifikanta skillnader hittades mellan ämnena men däremot mellan lärarna. Signifikanta skillnader fanns även mellan vilka olika bedömningsformer eleverna upplever att de arbetat mest med, där självbedömning är den vanligaste formen.