Diss. Uppsala : Univ., 2003.

I takt med den pågående digitala omställningen blir digitalisering en allt mer integrerad och oundviklig del av den kommunala planeringen i Sverige. Detta arbete utforskar vilken effekt den digitala omställningen får genom att studera hur den kommunala planeringen förändras när digitalisering implementeras i olika kommuner. Genom att genomföra en fallstudie i ett antal utvalda kommuner och intervjua planerare som har erfarenhet av digitalisering av detaljplane- och översiktsplaneprocessen, analyseras den förändring som sker utifrån en tematisk innehållsanalys. Det ställs mot teori om hur digitalisering kan förstås som en innovation som implementeras i den kommunala planeringen, samt tre analytiska begrepp för att förklara olika aspekter av förändring; normer, förväntningar och innovativitet. Analysen visar att implementeringen av digitalisering medfört att tekniska kompetenser och intressen värderas högre. Det har även kunnat urskiljas hur aspekter som tydlighet, kommunikativitet och noggrannhet prioriteras högre; samt att detta hör samman med ett nytt sätt att se på planer och dess innehåll. Alltså att implementeringen förändrat sättet vi ser på planering, där vi går ifrån statiska beslutshandlingar till interaktiv digital plandata som verkar mer som användbara verktyg, vilket framöver kommer fortsätta förändra hur vi använder den data som tas fram för att visualisera och beskriva planer på nya sätt. Regleringar och resurser har haft en betydande roll för förändring, vilket har varit mer påtagligt än vad som framgår i teorin samt vad planerarna själva förväntat sig. Det antas ha en grund i de svenska kommunernas roll som offentlig organisation med starkt självstyre. Exempelvis har nationella visioner inte haft en stark influens, men att de regleringar de lett fram till är de faktorer som haft en påverkan på kommunerna och hur innovativa de är. Det går också att urskilja hur regleringar fått en helt annan betydelse än vad som framgår i teorin där de inte bara verkar som en drivkraft för kommunernas innovativitet, att verka för nationell enhetlighet, utan även har en tvetydig roll som en begränsning såväl som ett nödvändigt stöd.

Medborgarinflytande i kommunala planeringsprocesser har aktualiserats bland annat på grund av att det finns en önskan att göra dessa processer mer effektiva och demokratiska. Vi undersöker hur socioekonomiska skillnader bland medborgare påverkar deras möjligheter till inflytande i dessa planeringsprocesser. I en fördjupad studie vill vi se hur en kommun, där dessa skillnader finns, skulle kunna hantera kommunikation och medborgarinflytande utifrån denna aspekt. En enkätundersökning har gjorts i Kristianstad stad med avsikten att undersöka personers socioekonomiska status kontra medborgarinflytande. Vi har också använt resultaten för att kunna föra en diskussion kring medborgarinflytande på orterna Åhus och Tollarp i Kristianstad kommun. Vi valde dessa två orter till studien då vi ser att det finns en skillnad melllan dem vad gäller inkomst- och utbildningsnivåer. I vår analys sammanfattar vi slutsatserna som vi fått från den presenterade teorin, statistiken och enkätundersökningen. Från svaren på undersökningen kan vi till exempel se att majoriteten av de tillfrågade tror att socioekonomisk status är viktig i kommunikationen med kommunledningen. Från dessa slutsatser diskuterar vi sedan hur en kommun som Kristianstad, bestående av orter med skillnader i socioekonomisk status som Åhus och Tollarp, skulle kunna arbeta med kommunikation och medborgarinflytande utifrån dessa socioekonomiska skillnader. / Citizen influence in the municipal planning processes has become more important because of the aim to make these processes more effective and democratic. We wanted to study how socioeconomic differences among citizens affect their possibilities to influence these planning processes. In a wider study we wanted to see how a municipality, where these differences are seen, could work with questions about communication and citizen influence. A questionnaire survey took place in Kristianstad city with the intention to use the results of the investigation in a study of the neighborhoods Åhus and Tollarp in Kristianstad municipality. We could see from the statistic that there was a difference in socioeconomic status, due to for example income and education level, in the two neighborhoods. In our analysis we summarized the conclusions drawn from the presented theory, statistics and questionnaire. We could for example also see from the answers to our questionnaire that citizens believe socioeconomic status to be important in the communication with the head of the municipality. From these conclusions we then discussed how a municipality, with neighborhoods with different socioeconomic status like Kristianstad, could handle matters about communication and citizen’s influence on the basis of these socioeconomic differences.

No description available.

Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2005.

Diss. (sammanfattning) Linköping : Linköpings universitet, 2005. / Härtill 6 uppsatser.

Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2006.

Denna studie ämnar till att förklara Sundbybergs och Lidingös olika cykelplanering och varför den ser ut som den gör. Då en rapport från 2018 har pekat på skilda utvecklingskurvor för cykel, i respektive kommun, har studien utgått ifrån att det finns en differens i planeringen kring cykeln. Utifrån kvalitativa intervjuer med berörda kommuner och en regional aktör har studien riktat in sig på att förklara det som vanligtvis inte finns nedskrivet i marginalerna i olika plandokument. Med hjälp en positiv cykeltrend samt teorier kring attraktiv cykelplanering har studien undersökt hur de två kommunerna följer dessa. Studien har kommit fram till att antalet cyklister skiljer sig åt i de olika kommunerna på grund av flera orsaker. Dels en politisk, kopplat till hur man vill styra kommunerna. Dels en geografisk, där man har olika förutsättningar att attrahera cyklister. Till sist en kulturell, där cykelfrämjande åtgärder påverkas av diskursen kring cykeln som färdmedel.

I den här uppsatsen kommer den svenska bostadsförsörjningen uppmärksammas med avseende på bostadsojämlikhet och boendesegregation. Studien presenterar erfarenheter från två kommuner och regionen i Stockholms län genom att studera policydokument och intervjuer med tjänstepersoner och politiker. Syftet är att undersöka dels vilka strategier som används för att ordna bostäder åt resurssvagare hushåll och vilka möjligheter dem har att motverka bostadsojämlikhet, samt hur regionens roll kan förstås som ett instrument mot de negativa effekter som boendesegregation och en ojämlik bostadsmarknad för med sig. Resultatet visar att den strategin som framförallt används är att sträva efter socialt blandade bostadsområden, genom att blanda upplåtelseformer och bostadsstorlekar. En annan strategi som användes är att genom ett aktivt markägande styra bostadsbyggandet. Möjligheterna att motverka bostadsojämlikhet handlar framförallt om att använda det kommunala bostadsbolaget på ett sätt som främjar samhällsansvaret som finns latent hos allmännyttan. Regionens roll är idag begränsad när det kommer till bostadsplanering och lyfts fram som en viktig aktör för att styra bostadsmarknaden i en mer jämlik riktning och implementera en mer funktionellt sammanhållen bostadsförsörjning.

I denna studie kommer utvalda landsbygdskommuner och storstadskommuners bostadsförsörjning och boendelösningar för nyanlända att undersökas. Syftet är att jämföra landsbygdskommuners och storstadskommuners strategier för bostadsförsörjning för nyanlända och att undersöka vilka faktorer som påverkar försörjningstrategiernas utformning och förändring över tid, samt att undersöka vilka bostadslösningar som finns för nyanlända och vilka olika kriterier kommunerna använder och att ta reda på om kommunerna ser förbättringar i bostadsförsörjningen. Syftet uppnås genom intervjuer med kommunala tjänstepersoner på fyra kommuner spridda över landet. Resultatet visar att kommuntypernas bostadsförsörjningsstrategier och boendelösningar har likheter och olikheter. Båda kommuntyperna har utmaningar med integration och segregation och ser bosättningslagen som problematisk. I storstadskommunen har man använt sig av olika typer av boendelösningar med tillfälliga kontrakt medan man i landsbygdskommunerna alltid haft ett stort bostadsbestånd och använt sig utav permanenta kontrakt. Den största utmaningen för landsbygdskommunerna är de begränsade arbetsmarknaderna och problem med aktiv medverkan, medan det för storstadskommunen är att hitta bostadslösningar som fungerar över tid och att det kommer ett ojämnt flöde av nyanlända till kommunen vilket skapar svårigheter i planeringen.