Mångfald används som ett positivt ledord i den samtida planeringen och kan således ses som ett planeringsideal. Vidare är planeringen mångdisciplinär, inte minst i översiktsplaner. I detta sammanhang öppnar mångfaldsbegreppets mångtydighet upp för olika betydelser och tolkningar. Syftet med denna studie är att skapa en ökad förståelse för vilka betydelser av mångfald som får utrymme i konstruktionen av mångfald som planeringsideal i översiktsplaner. Studien antar en kvalitativ teori- och metodansats i form av en diskursanalys utifrån ett diskursteoretiskt perspektiv. Studien utgår därmed från att diskurser är föränderliga. Denna förändring sker genom en diskursiv kamp där olika betydelser konkurrerar om att definiera ett visst begrepp. I forskningsöversikten presenteras tidigare forskning om mångfald, vilket i studien används som ett diskursivt fält som utgör ramen för hur mångfald kan förstås som ett planeringsideal.  Det diskursiva fältet kategoriseras sedan i fyra betydelser av mångfald (arkitektonisk, biologisk, ekonomisk, social), vilka fungerar som utgångspunkt i analysen av översiktsplanerna. I den här studien analyseras Malmö stads och Nacka kommuns gällande översiktsplaner. Utifrån analysen dras slutsatsen att biologisk mångfald ses som en avvikande form av mångfald och att det normativa fokuset riktas mer mot värden av arkitektonisk, ekonomisk och social betydelse. Studien visar att mångfald främst ges en social betydelse (Malmö stad) respektive arkitektonisk betydelse (Nacka kommun) i vad mångfald är för något. Hur mångfald ska uppnås bygger mycket på den fysiska utformningen av staden, medan mångfalden i sig ska leda till något av social och ekonomisk betydelse.

Att främja jämlikhet och goda sociala förhållanden får allt mer fokus i stadsutvecklingssammanhang. Forskning visar att det finns stora skillnader i sociala förutsättningar mellan olika stadsdelar, där sämre utbud av service, arbetsplatser och sociala nätverk ofta förekommer i stadsdelar där befolkningen har begränsade ekonomiska resurser. Dessutom finns ofta fysiska och sociala barriärer kring dessa stadsdelar och således en uppdelning mellan samhällsgrupper. Denna situation pekas ut som en viktig faktor för polarisering och social instabilitet. Samtidigt sker nu i flera sådana stadsdelar i städernas periferi en stark tillväxt och de utvecklas till centrum för näringsliv och handel. Detta aktualiserar frågan om hur social inkludering kan främjas i samband med stadsutveckling. Syftet med denna studie är att bidra till kunskapen om hur inkluderande stadsutveckling förstås inom kommunal planering samt att kartlägga metoder som på kommunal nivå kan användas för att skapa en socialt inkluderande stad. Ett syfte är också att studien ska bidra med kunskapsunderlag till utvecklingen av Flemingsberg i Huddinge kommun. Studien bygger på semistrukturerade intervjuer med kommunala tjänstemän involverade i stadsutvecklingsprocessen på olika nivåer, från strategiska planerare till ledare av enskilda projekt. Intervjuerna har analyserats med en diskursiv ansats för att undersöka förståelsen av inkludering. Från intervjuerna har också goda exempel på arbetssätt och konkreta verktyg kartlagts. Analysen visar på att diskursen om inkludering i kommunal planering i själva verket består av en rad olika diskurser, varav blandning, sammanhållning och deltagande står i fokus. Blandning förstås till stor del som att öka andelen resursstarka invånare i socioekonomiskt svaga områden, vilket tros bidra positivt till den sociala sammanhållningen mellan olika grupper. Vidare ses denna sammanhållning som en viktig faktor både för att mildra effekten av sociala problem och för att skapa en känsla av trygghet och gemenskap. Detta ställs i kontrast mot den rädsla och uppdelning som tycks finnas idag. Medborgardeltagande framställs som viktigt för att skapa och bibehålla tillit när socioekonomiskt svaga områden utvecklas och metoder kopplade till detta lyfts i hög grad fram som goda exempel. Vidare lyfts metoder fram kopplade till samhällsbyggnadsprojektets organisering, ekonomiska verktyg och medborgardrivna initiativ. / Promoting equality and proper living conditions is gaining focus in city development contexts today. Swedish research shows differences in social conditions between different urban districts and that access to services, workplaces and social networks is often poor in districts where inhabitants have limited economic resources. Additionally, these districts are often surrounded by physical and social barriers and thus different social groups are divided. This situation is referred to as an important driver for polarisation and social instability. Meanwhile, some of these urban districts are experiencing strong growth as they are developed into centres for commercial and business life. This brings the question on how social inclusion can be promoted in city development up to date. The aim of this study is to contribute to the knowledge on how inclusive city development is understood in the context of municipal planning, and to map methods that can be used to create inclusion on the municipal level. The aim is also to contribute with a knowledge base to support the development of Flemingsberg in Huddinge municipality. The study is based on semi-structured interviews with municipal officers involved on different levels of the city development process, from strategic planners to managers of individual projects. The interviews have been analysed with a discursive approach to examine the understanding of inclusion. Also, good examples of concrete tools and ways of working with inclusion have been mapped from the interviews. The analysis shows that the discourse on inclusion in municipal planning is in fact consisting of several discourses, of which social mixing, cohesion and participation are the focus. Mixing is largely understood as the addition of socioeconomically strong residents in socioeconomically weak neighborhoods, which is believed to contribute to the social cohesion between different social groups. Furthermore, this cohesion is seen as an important factor for mitigating the effects of social problems and to create a feeling of safety and affinity. This is contrasted by a sort of fear and division that seems to be existing today. Citizen participation is described as important for creating and maintaining trust when socioeconomically weak neighborhoods are developed, and methods of participation are common among the good examples brought up by the interviewees. Other methods are connected to the organisation of city development projects, economic tools and initiatives run by citizens.

Andelen äldre växer i takt med befolkningsökningen i världen och i Sverige, åldersgruppen 75-80 år eller äldre är en av de grupper som är överrepresenterade bland de som upplever ensamhet. Samtidigt tyder forskning på att faktorer i den fysiska miljön kan motverka ensamhet, vilket har gjort att ofrivillig ensamhet bland äldre varit av intresse att undersöka ur ett svenskt planeringsperspektiv. Syftet med studien är att identifiera faktorer som är av vikt att beakta inom kommunal planering för att motverka ofrivillig ensamhet bland äldre. Detta har undersökts genom kunskap, forskning och teori, samt intervjuer med sakkunniga inom området. Världshälsoorganisationens (WHO:s) dokument åldersvänliga miljöer i europa har särskilt legat till grund för att identifiera sådana faktorer. I studien har en rad faktorer identifierats som kan vara av vikt att beakta inom planering för att motverka ofrivillig ensamhet bland äldre. Dessa har formulerats i totalt sex temaområden; bostad, närmiljö och service, stadsrum, grönområden, mobilitet och promenadvänlighet, samt delaktighet. Utifrån dessa temaområden har en matris utformats, vilken har använts som ett analysverktyg i studien, men är också tänkt att kunna bidra med kunskap och exempel inom området. Studien syftar även till att undersöka hur ofrivillig ensamhet bland äldre hanteras inom kommunal planering i en svensk kontext. Detta har studerats utifrån en fallstudie omfattande Göteborgs stad och Uppsala kommun. Då båda kommunerna är medlemmar i WHO:s nätverk åldersvänliga städer och samhällen sedan 2015-2016 har dessa kommuner bedömts vara relevanta att undersöka.  Resultatet från empirin, som består av innehållsanalyserade kommunala plandokument i form av översiktsplaner och detaljplaner, samt intervjuer med kommunala tjänstepersoner, visar att kommunerna i relativt stor utsträckning hanterar faktorer som har identifierats vara av vikt att beakta inom planering för att motverka ofrivillig ensamhet bland äldre, även om kommunerna inte uttalat arbetar utifrån detta perspektiv. Tillfälliga och mer ytliga sociala kontakter i exempelvis närmiljön har visat sig vara av särskild stor vikt för att motverka ensamhet, vilket båda kommunerna möjliggör för i de studerade planhandlingarna genom att exempelvis planera för platser som möjliggör för möten. Barnperspektivet är också något som båda kommunerna lyfter i planhandlingarna, vilket har visat sig även gynna målgruppen äldre i relativt stor utsträckning. Samtidigt finns utvecklingspotential för hur kommuners planeringsarbete i större utsträckning skulle kunna beakta detta perspektiv. Exempelvis att gruppen äldre beskrivs och betraktas som en heterogen grupp som omfattas av olika personer, i olika åldrar, med olika förutsättningar och behov, liksom att lagstiftningen som berör människors hälsa skulle kunna ses över och även inkludera hälsofrämjande faktorer såsom tillgång till grönytor för rekreation.

I den allmänna debatten har förtätning av städer och orter fått en ledande ställning som ett sätt att skapa resurseffektiva och hållbara samhällen. Urbaniseringen i svenska storstadsregioner har gjort att kranskommuner växer kraftigt. Som ett resultat av detta, sker stora satsningar på ny samhällsbebyggelse i flera kranskommuner runt om i landet. Trots detta tycks det saknas en djupare förståelse i hur förtätningsdiskursen gör sig förstådd och kommer till uttryck i kranskommunal planering. Syftet med denna studie är att synliggöra vilka uppfattningar som framträder i diskursen kring förtätning i kranskommunal planering idag samt studera relationen mellan diskurs och den bebyggelse som utvecklas. Studien bygger på en kritisk diskursanalys i tre steg som genomförts i Huddinge kommun, söder om Stockholm. Först har en textanalys av aktuella styrdokument och planhandlingar inom kommunen utförts. Vidare har en fokusgrupp med planarkitekter från Huddinge kommun fått diskutera ämnet närmare i en workshop. Slutligen har pågående planprojekt sammanställts för att studera kopplingen mellan diskurs och byggd form. Studiens resultat visar att förtätning, trots sin starka ställning som rådande planeringsideal, är vagt definierad och bygger på individuella förståelser. I sammanställningen av pågående planprojekt framgår det att förtätning artar sig på mycket olika sätt i dess fysiska dimension. Studien fastslår att den diskursiva framställningen av förtätning tenderar att frångå ett skalperspektiv, vilket innebär att förtätningens lokala, kommunala och regionala betydelse blir otydlig. Studiens slutsatser pekar på att förtätning tycks vara ett sätt att konstruera exploatering som resurseffektiv och hållbar, utan att egentligen skilja den från andra typer av nyexploatering, vilket kan ses som en reproduktion av en hållbarhetsdebatt i en tid och på en plats som präglas av tillväxt. / Densification has become a prominent strategy for resource efficient and sustainable development in Swedish planning debates. Increased urbanisation has led to rapid growth on the urban fringe in a number of municipalities. As a result, major investments have been made in urban developments. However, there seems to be a lack of understanding of how densification is framed and perceived in planning within the urban fringe. This study examines how densification is framed and understood within urban fringe planning and how the densification discourse is related to the actual development. The study is based on a triangulation of a critical discourse analysis carried out in the municipality of Huddinge, south of Stockholm. Firstly, policy and legally binding planning documents from Huddinge have been textually analysed. Secondly, a workshop was held with a focus group consisting of seven planners from the municipality. Finally, ongoing development plans were compiled in order to investigate the relation between discourse and actual development within the municipality. The results show that densification, despite its strong position as a popular planning strategy, is vaguely defined and based on individual perceptions in planning practice. The compilation of ongoing development plans shows that densification varies significantly in regard to physical form and location. The study suggests that densification appears to be a favorable way of promoting development as an efficient and sustainable form of urban growth, without distinguishing it from other types of spatial development. This could be seen as a reproduction of the ongoing sustainability debate in a time and place characterised by growth.

I Sverige ökar antalet människor med långvarigt stillasittande och många motionerar inte tillräckligt för att kompensera för sin fysiskt inaktiva vardag. Det finns ett tydligt samband mellan fysisk aktivitet, hälsa och välbefinnande. Beteendet fysisk aktivitet påverkas av den byggda miljöns utformning, därmed är fysisk planering mycket viktig för folkhälsan. Det finns många element i staden som är viktig för folkhälsan, däribland idrotts- och motionsanläggningar, som är miljöer som direkt är inriktade på fysisk aktivitet. För att människor ska vara fysiskt aktiva är det viktigt med att det finns ett bra utbud av olika anläggningar samt att anläggningarna har god närhet, tillgänglighet och användbarhet. Boende i Järfälla kommun har generellt sett ett dåligt utbud av idrotts- och motionsanläggningar att välja bland som är gratis, men bra om anläggningar med avgift inbegrips, särskilt i kommundelen Jakobsberg. Närheten till olika typer av idrotts- och motionsanläggningar är god i nästintill hela kommunen, med undantag för Stäket. För att främja en mer jämställd och högre användning av anläggningar i Järfälla, bör inventeringar av gång och cykelvägars tillgänglighet samt idrotts- och motionsanläggningars användbarhet utföras. Kommunala anläggningar som det endast finns en eller ett fåtal av samt regionala anläggningar bör planeras så att de kan nås enkelt med kollektivtrafik. För få en mer jämställd anläggningsstruktur bör mer information om idrott och motion i Järfälla införskaffas för att ta välmotiverade beslut. Hänsyn bör tas till mindre idrotter som har svårare att skapa opinion och få sin vilja igenom samt till allmänhetens intressen då många tränar utan att vara medlem i någon idrottsförening. Utöver anläggningsstrukturen finns det andra strukturer; Riksidrottsförbundet och kommunernas bidragssystem till ungdomsidrotten och sociala normer, som påverkar män och kvinnors förutsättningar till fysisk aktivitet. / The number of people with a sedentary lifestyle in Sweden is increasing and a large share does not exercise enough to compensate for their physically inactive lifestyle. There is a clear connection between physical activity and health and well-being. The behaviour physical activity is affected by the surrounding urban environment and therefore, urban planning have an impact on the public health. There are several components which the city consists of that has a great influence on the public health. One of those components is sport and exercise facilities which are directly focused on physical activity. The usage of these facilities depend on the variety and on proximity, accessibility and usability. Residents in the municipality of Järfälla have generally a bad variety of free sports and exercise facilities, but good variety of facilities that not necessarily are free, especially in Jakobsberg. The proximity to different kinds of sport and exercise facilities is good in close to the hole part of the municipality, except Stäket. In order to support a higher and more equal usage of the facilities, an inventory of the accessibility of the pedestrian and bike infrastructure and of the usability of sport and exercise facilities should be made. Facilities owned by the municipality which there are a limited number of and regional facilities, should be located so the users can get there easily with public transportation. In order to obtain a more equal infrastructure of sport and exercise facilities, more data about exercise habits in Järfälla needs to be gathered, making decision-making easier. Consideration should be taken to sports that are small in number of members and thereby does not have the same influence and also to the fact that a majority of the residents are not a member in any sports club. Lastly, there are further elements to consider than the facilities; the subsidy to sport clubs needs to be reconsidered and the social norms that affects the prerequisites for men and women to be physically active.

The bicycle has for a long time been a way of traveling short and medium-term trips. The popularity has varied over time but today it is increasing in popularity. The main reason for the increasing popularity is because its ecological, economical, and social sustainable. In areas where the bike is popular one often talks about a “bicycle culture”. A bicycle culture cannot be built just by redesigning the streets, but when designing the streets in the right way, the municipality can create benefits for cyclist which in the longer run can lead to more people preferring the bike. There are documents with recommendations and guidelines for how specific streets should be planned in order to be safe and pleasant for bike users. These are available on a state, regional and local level, but may differs depending on which document you get your information from. In the municipality of Täby, no streets have previously been designed for pedestrian and cycling lanes in urban environments. Therefore, local recommendations and guidelines have not been updated and not been used. Instead urban and traffic planners have used extern documents. Recently intern documents have been updated and started to be used when planning pedestrian and cycling lanes, which will be examined in this thesis. The purpose of this master thesis will be to explore opportunities and challenges that occur when planning safe walking and cycling lanes. By examining general and Täbys recommendations and guidelines in a document study and in a case study investigate how the planning of walking and cycling lanes goes into practice these conditions and answers have been identified. First of all, the control documents will have a great impact on how the final design will be. These guidelines and recommendations serve a basic function for all planning of walking and cycle lanes. The existing condition of an area affecting how its possibly to plan a street. For example, it could limit the width of the street or the flow size of pedestrians. There are also external influencing factors such as politics, economics and interests that can influence the design of the street. A service person who is working for the municipality can also have a great impact on the outcome. The service person can deviate from the control documents or make own solutions where there is lack of documents. In order to make as many people as possible satisfied, it's also good in the future if structural traffic issues are being solved in a detailed comprehensive plan or structure plan in advance for people to express their thoughts. Otherwise the risk of getting the interested party unsatisfied with the results. / Cykeln har länge varit ett transportmedel för korta och medellånga resor. Dess popularitet har varierat med tiden men idag är den på uppgång igen. Den största anledningen till cykelns ökade popularitet är att den är hållbar både ekologiskt, ekonomiskt och socialt. För områden där cykeln idag har starka fästen pratas det ofta om en cykelkultur. Cykelkultur kan dock inte byggas genom att utforma gator. Men genom att utforma gator på rätt sätt kan kommunen skapa fördelar för cyklister vilken i sin tur kan leda till att fler väljer cykeln. Styrdokument finns för hur gator ska planeras för gång- och cykeltrafik. Dessa finns på statlig, regional och lokal nivå men kan skilja sig en del beroende vart informationen hämtas från. Tidigare i Täby kommun planerades det inte för gång- och cykelbanor i stadsmiljö vilket gjort att de lokala riktlinjerna inte varit uppdaterade och inte använts. Istället har andra externa styrdokument använts. Nu har de uppdaterats och användas vid planering och utformning av gång- och cykelbanor vilket kommer att undersökas i detta examensarbete. Med detta examensarbete är syftet att undersöka möjligheter och utmaningar för svenska kommuner att skapa säkra gång- och cykelbanor i befintliga stadsmiljöer. Detta kommer att utföras genom en fallstudie i Täby kommun. Genom att undersöka både generella styrdokument och Täby kommuns egna styrdokument samt undersöka hur planeringen av gång- och cykelbanor går till i praktiken har dessa förutsättningar och svar identifierats. Det som i slutändan leder till hur gång- och cykelbanor utformas är först och främst de befintliga styrdokumenten. Riktlinjer och rekommendationer fungerar som en grund för all planering av gång- och cykelbanor. Förutom styrdokumenten har förutsättningarna för ett specifikt område betydelse för hur utformningen blir. T ex hur bred kan vägen byggas eller hur kommer flödet för en gata se ut. Det finns även yttre påverkande faktorer som politik, ekonomi och intressen som kan påverka utformningen. Tjänstepersoner på bland annat kommunen kan även frångå styrdokument eller komma på nya lösningar där styrdokumenten inte räcker till. För att göra så många som möjligt nöjda är det bra att i framtiden vara ute i god tid med strukturella trafikfrågor i en fördjupad översiktsplan (FÖP) eller strukturplan. Detta kan minska risken för att boende, verksamhetsägare eller sakägare inte blir nöjda med det slutliga resultatet.

The climate is in a state of perpetual flux and we, the public, are constantly reminded of this fact via the latest environmental reports which are wholeheartedly discussed in the media. Communities experience 50-year-rainfalls more frequently than ever, leading to recurring flooding of streets and homes. And yet, progress on adapting to this ever-changing climate has been slow. When discussing climate adaptation, a widely accepted fact is that there exists an intrinsic inertia in the Swedish planning system which largely stems from a governmental path dependance, a general lack of willingness to focus on adaptation measures in favor of societal and economic growth, and inadequate knowledge and communication of climate-related issues within the governing body. The aim of this study is to identify what kind of climate adaption measures are implemented in two Swedish municipalities, and to ascertain whether there is any merit to the use of the term adaptive barriers, which supposedly hinder the implementation of other climate adaptation measures. With respect to climate adaptation, theories regarding contextual vulnerability and adaptive capacity, among others, will be applied to the Swedish planning system with a focus on municipal planning documents via a qualitative research approach. To answer questions regarding barriers to adaptation within the municipal organization, and to strengthen the validity of the study, two semi-structured interviews with relevant authorities on climate adaptation have been conducted. This study finds that there has been some progress in later years regarding the implementation of climate adaptation measures in municipal planning, but that organizational barriers still fundamentally impede efficient implementation of some adaptation measures.

Många städer och kommuner har under de senaste decennierna fått omformulera identitet och riktning till följd av att industrier flyttat eller lagts ner. För att skapa ny och långsiktig tillväxt för städerna till förmån för invånarna har bland annat hållbar utveckling setts som ett begrepp att arbeta efter. Efterhand har det påvisats att inte alla gynnas av enbart ekonomisk och ekologisk hållbarhet utan fokus har riktats om på social hållbarhet i en allt större utsträckning. Det här arbetet fokuserar på hållbar utveckling och social hållbarhet i förhållande till fysisk planering och stadsomvandling. Syftet är att undersöka om och hur en kommun genom tolkning och konstruktion av begreppet hållbar utveckling kan verka för en integrerad och sammanlänkad stad i stadsutvecklingsprojekt. För att uppfylla syftet har ett antal forskningsfrågor framställts. Som metod för arbetet har sedan diskursanalytisk ansats använts. Analysmetoden som binder samman teori och metod ur ett socialkonstruktivistiskt perspektiv bidrar med verktyg för att utläsa och undersöka de diskurser som tolkats från empirin. Analysen görs som en fallstudie där den utvalda empirin är Malmö och Norra Sorgenfri. Ett antal diskurser om Malmös framtid åskådliggörs och analyseras med teoretiska begrepp i arbetet vilka resulterar i hur en kommun framställer social hållbarhet inom stadsplanering. Stadsdelen Norra Sorgenfri ses som en viktig del i arbetet med social hållbarhet och visionerna om en hållbar samhällsutveckling vilket är ett starkt argument för kommunens val att utveckla området. En slutsats utifrån identifierade diskurser är att stadsplaneringen bidrar till möjligheter att uppfylla målen om en socialt hållbar stad. Då det inte finns en entydig sanning inom den diskursanalytiska ansatsen är dock kommunens inställning en tolkning av framtidens stad. I de aspekter som analysen lyfter finns alternativa bilder av den planerade utvecklingens utfall.

The number of political goals set, and decisions taken, in respect of environmental matters at both the international and the Swedish national, regional and municipal levels is constantly increasing. The overall goal in the Swedish context is to become a sustainable society. The municipalities are expected to hold a key role in this transition, specifically through their spatial planning and their responsibilities for environmental and health issues. The aim of this thesis is to increase our empirical understanding of the day-to-day planning practice and environmental work. One important assumption here is that changing conditions, for example in relation to changes in legislation or bureaucratic re-organisations, do not always have an impact on every-day professional practice. In focus are therefore the day-to-day work and the professional perspectives as the professionals themselves articulate them. Interaction between occupational groups, the role of occupational culture and perspective and the articulation of knowledge is highlighted. The methods used for empirical data gathering are qualitative interviews and focus group sessions. The theories applied concern mainly professions, organisational culture and planning theory. It is apparent in the studies that the professional groups often have simplified, stereotypical images of one another, even though each group without exception has respect for the other professional groups. However, there are difficulties in the translation between officials of knowledge and evaluation of facts of the different groups. There is often low understanding of the fact that other groups act based on their professional knowledge and experience. The thesis show that national regulations and legislation alone cannot guarantee that environmental management will be prioritised at the local level – a gap between national policy and local practice here is clearly demonstrated. It should however be noted that the level of environmental competence in the local public administration is adequate and increasing. / QC 20100617

Minskning av transporters negativa miljöpåverkan, eller en ökning av hållbara resor, har blivit en allt viktigare fråga för lokala aktörer. Genom samhälls- och trafikplanering ska dagens ohållbara transportsystem bli mer hållbart. Det gör hur planerare i Helsingborg planerar för hållbara resor intressant att studera. Avhandlingen undersöker hur planerare föreställer sig vad hållbart resande är, vilka resenärer det är som bör resa mer hållbart samt hur en hållbar stad kan se ut. Teoretiskt kombinerar avhandlingen ett intersektionellt ramverk med feministisk planeringsteori samt teorier från STS (teknik- och vetenskapsstudier). Det empiriska materialet består av djupintervjuer med sexton planerare, en fokusgruppsintervju samt bildanalys av de planeringsdokument som Helsingborgs stad använder sig av i planeringen för hållbara resor. Framförallt visar avhandlingen att planerare inte betraktar resors negativa miljöpåverkan som ett argument som kan få människor att resa mer hållbart. Istället är det möjligheten att framställa hållbara resor som roliga, hälsosamma, lustfyllda och praktiska som planerare tror kan få helsingborgarna att cykla eller åka mer buss. Men det är bara vissa resenärer som antas kunna ta del av de hållbara resornas positiva värden. Planerarnas föreställningar om bland annat kön, etnicitet och klass är avgörande för hur de förstår hållbara resor. Planerarna menar sammanfattningsvis att det är stort att resa rätt av miljöskäl, men större att fritt välja det mest attraktiva färdsättet. / Demands for sustainable mobility have become an increasingly important issue for local actors. Through city and traffic planning, the current unsustainable transport systems are going to become more sustainable. However, how to define sustainable mobility is disputed. Therefore, how planners in the Swedish municipality of Helsingborg define sustainable mobility makes an interesting case. This thesis examines how planners imagine sustainable mobility, who the sustainable traveler is, and what a sustainable city might look like. Theoretically the thesis combines an intersectional framework with a feminist planning theory and theories from Science and Technology Studies. The empirical material is based on in-depth interviews with sixteen planners, a focus group interview, and visual analyses of the planning documents the city of Helsingborg uses in planning for sustainable mobility. The analyses show that planners do not see the negative environmental impact of traveling as an argument which will persuade people to travel more sustainably. Instead, it is the possibility to construct sustainable mobility as fun, healthy, pleasurable, and practical that planners believe will persuade the inhabitants of Helsingborg to cycle or travel by bus more often. But not all travelers are likely to benefit from the positive values of sustainable mobility. To conclude, when planners imagine sustainable mobility, they imagine that it is good to travel the correct way for environmental reasons, but it is even greater to make independent travel choices, based on what modes of transport attract the most people. / <p>I denna elektroniska version av avhandlingen är bilderna i bilaga 2 uteslutna på grund av upphovsrättsliga skäl.</p>