Den här uppsatsen fokuserar på hur dagens planeringspraktik klarar hanteringen av den komplexitet som planering utanför staden kan medföra. Med områden utanför staden koncentreras studien till den peri-urbana zonen, en zon av både rural och urban karaktär i anslutning till tätorter och som ofta pekas ut för exploatering och andra stadsmässiga funktioner när städer växer. Det blir uppenbart i studien att sådana zoner är svårdefinierade och därmed omöjliga att avgränsa och urskilja i kartor. Många forskare menar att zonerna kan studeras genom dess multifunktionalitet och genom att de ses som en process eftersom den peri-urbana zonen förändras i betydligt större skala än den mer konstanta staden och landsbygden. Men studiens syfte är inte att definiera och avgränsa det peri-urbana landskapet. Studien ämnar istället att sätta denna zon i en kontext av styrning, det vill säga hur den kommunala planeringen klarar av att styra sådana multifunktionella och föränderliga områden i takt med att kommuner utvecklas. Det har framgått i tidigare forskning att det saknas styrning av det peri-urbana landskapet och denna studie är ett sätt att undersöka sådana påståenden ur ett svenskt planeringsperspektiv.

Digitaliseringen av samhället är igång och Sveriges regering har satt som mål att Sverige ska vara i spetsen för utveckling och innovation inom området. Efterfrågan på digitala lösningar är stor bland befolkningen och satsningar görs i de flesta branscher. Inom ämnesområdet fysisk planering innebär detta bland annat att nya tekniska lösningar bör utforskas för att hålla jämna steg med de krav som ställs på samtidens och framtidens medborgardeltagande. Syftet med uppsatsen var att undersöka virtual reality-teknikens potential i kommunal fysisk planering och hur den kan tillämpas. Med utgångspunkt i Jan Gehls ”12 kvalitetskriterier för offentliga platser” analyserades fallet Nättraby centrum i Karlskrona kommun som vidare mynnade ut i en redovisning av process samt arbetsmetodik för arbete med VR i kommunal planering. Gehls metod applicerades sedan på den virtuella miljön genom att tjänstemän på Karlskrona kommun fick utvärdera projektet. Syftet med appliceringen av analysmetoden var att belysa styrkor och svagheter med tekniken för att genom intervju med tjänstemän kunna diskutera vilka situationer den är tillämpbar samt hur planförslag bör visualiseras för att uppnå kommunens syfte med tekniken. Resultatet av uppsatsen visade att analysmetoden ”12 kvalitetskriterier för offentliga platser” var tillämpbar i en virtuell miljö men att vissa kriterier var lättare att bedöma än andra. De kriterier som ansågs lätta att bedöma i den fysiska miljön var relaterat till skala, rumslighet och relation mellan volymer. De kriterier som ansågs svåra var relaterade till faktisk rörelse på platsen och sinnesupplevelser som inte var representerade (ljud och känsel), men de behövde inte nödvändigtvis inkluderas i simuleringen för att yrkesverksamma planeringsarkitekter skulle kunna bedöma. Vid utformandet av planförslag i VR ansågs det vara extra viktigt att kommunicera förslagets föränderlighet till medborgare samt att diskutera och kunna motivera förslagets detaljeringsgrad baserat på förslagets kommunikationssyfte. / The process of digitalizing our society is in full swing and the Swedish government has set its sight on Sweden being the spearhead of development and innovation in the field. There is great demand for digital solutions among Swedish citizens and most branches of industry are making investments to answer it. What this means for spatial planning is, among other things, that new technical solutions should be explored to keep up with citizens demands regarding participatory planning today and in the future. The purpose of this thesis has been to explore virtual reality technology’s potential and application in municipalities spatial planning. With point of departure in Jan Gehl’s “12 quality criteria for public space” a case study was performed on Nättraby center in Karlskrona municipality. This was followed by a plan proposal constructed in 3D with a documented design process and work methodology for working with VR in spatial planning. Gehl’s method was then applied in the virtual environment where officials from Karlskrona municipality evaluated the plan proposal. The purpose of the method for analyzing public space was to highlight the strengths and weaknesses of the technology to create a discussion with officials from Karlskrona municipality, through an interview, about where VR is best used and how spatial planning proposals should be visualized to fulfill the municipality’s intent with using the technology. The results showed that the analysis method “12 quality criteria for public space” proved to be applicable in a virtual environment, but some of the criteria were easier to evaluate than others. Criteria related to scale, space and relation between volumes deemed easiest to evaluate. Criteria related to actual movement and senses that were not simulated like sound and touch were deemed harder to evaluate, but their lack of representation did not hinder the planning officials to evaluate the criteria. In the design of planning proposals for VR the officials emphasized the need to communicate to its citizens that the proposal was changeable and discuss the importance of the relation between level of detail and the proposals communicative intent.

Dagens klimatförändringar påverkar dagens samhälle liksom morgondagens. En av de stora effekterna av dem är de stigande havsnivåerna som på lång sikt kan komma att ha stora konsekvenser för den byggda miljön liksom människorna som vistas där. Den globala forskningen som sammanställs av FN:s klimatpanel IPCC redovisas i klimatrapporter som utkommer med några års mellanrum med den aktuell forskning. I dessa rapporter finns det ett antal scenarier, benämnda RCP, som också visar den troliga medelhavsnivåhöjningen till år 2100. Idag finns det globala liksom nationella åtaganden för att begränsa de utsläpp som sker för att lindra klimatförändringarna. För att kunna hantera de förändringar som oundvikligen kommer och redan sker, finns det ett brett arbete med klimatanpassningsåtgärder.  Denna uppsats syftar därför till att undersöka det arbete med klimatanpassning som görs på kommunal planeringsnivå i Sverige med hänsyn till den stigande medelhavsnivån med en tidshorisont till år 2100. Detta genomfördes genom en fallstudie av Värmdö kommuns planarbete där kommunens strategiska dokument och två detaljplaner studerades ingående. Kommunens arbete följer rekommendationen från Länsstyrelsen som baseras på regionala sammanställningar av den förväntade medelhavsnivåhöjningen utifrån äldre global forskning. Denna rekommendation överensstämmer med dagens aktuella forskning om den troliga medelhavsnivåhöjningen. Rekommendationen finns med i Värmdö kommuns detaljplaneprocesser i strandnära läge i de två fall denna uppsats studerar, liksom den kommande översiktsplanen som är under framtagande. / The current climate change affects today's society as well as tomorrow's. One of the major effects of climate change is the rising sea levels, which in the long run may have major consequences for the built environment as well as the people who live there. The global research compiled by the UNclimate panel, IPCC, is presented in Assessment Reports that are published every few years with the current research. In these reports there are four emission scenarios, called RCP, which also show the probable sea level rise by the year 2100. Today, there are global as well as national commitments to limit emissions to mitigate climate change. In order to be able to handle the changes that inevitably come and are already happening, there is substantial work with climate change adaptation measures.  This thesis therefore aims to investigate the work with climate change adaptation done at municipal planning level in Sweden with regard to the rising sea level with a time horizon to the year 2100. This was carried out through a case study of Värmdö municipality's planning work where the municipality's strategic documents and two detailed plans were studied in detail. The municipality's work follows the recommendation from the regional government branch, Länsstyrelsen, which is based on regional compilations of the expected sea level rise based on older global research. This recommendation works in accordance with current research on the likely rise in sea levels. The recommendation is included in Värmdö municipality's detailed planning processes in coastal locations in the two cases this thesis is studying, as well as the forthcoming master plan that is being prepared

Free floating electric scooters is a relatively new phenomena in many cities across the world and despite the Covid-19-pandemic, electric scooters are growing in popularity. There are however mixed opinions on whether electric scooters are environmentally friendly or not and if they are an option for municipalities to utilize in their planning towards more sustainable cities or not. Laws are also lacking for regulating this new means of transport. This study aims to examine how municipalities can plan for electric scooters in their traffic planning as well as examining if electric scooters work according to the municipalities’ visions for their future traffic planning. This study also aims to map out what Swedish cities have electric scooters today and examine what characteristics these cities have. The study has been conducted through interviews with two Swedish municipalities, one Norwegian municipality and one provider of free floating electric scooters. A literature review of several municipalities’ planning and strategy documents has been carried out as well. Findings show that free floating electric scooters exist in the most populous municipalities in Sweden. The municipalities have a high share of students and young people in the ages 18-35, which is the age group that tend to use electric scooters the most. The municipalities have a lower amount of days with snow-cover than the national average. Findings also show that municipalities are positive towards free floating electric scooters and think that they fit in with the overall visions for the municipalities’ planning.

Antalet äldre i Sverige har ökat mest procentuellt sett av alla befolkningsgrupper under senare år, och prognosen är att gruppen äldre kommer att öka ännu mer de kommande decennierna. Åldersdiskriminering av äldre är vanligt förekommande, vilket påverkar deras möjligheter i samhället. Detta i kombination med att det inte finns någon lag som ställer krav på äldresinkludering i kommunala planer gör att äldreperspektivet riskerar att utestängas eller minimeras i planeringskontexten. Den praktiska implementeringen av äldres särskilda behov vad gäller bostäder och service i kommunal planering är svag trots att det är reglerat i ett flertal lagstiftningar. Uppsatsen har därför undersökt äldreperspektivet inom ramen för strategisk fysisk planering genom att undersöka hur bostäder och service riktat mot äldre implementeras i kommunala planer. I uppsatsen har de teoretiska utgångspunkterna blandstad samt WPR använts i kombination med metoderna kvalitativ textanalys samt semistrukturerad gruppintervju. Den kvalitativa textanalysen genomfördes genom att granska fyra kommuners bostadsförsörjningsprogram, dessa valdes ut med bakgrund i tre kriterier, och detta landade i en analys av bostadsförsörjningsprogram för Sundsvalls kommun, Uppsala kommun, Ystads kommun, samtSkövde kommun. Semistrukturerad gruppintervju genomfördes med tre medlemmar ur pensionärsorganisationen SPF Seniorerna Trossö i Karlskrona.  Resultat och analys visar att äldreperspektivet inom bostäder och service förekommer till viss delinom kommunal bostadsförsörjning, och att det därför finns utrymme till förbättringar för att synliggöras ännu mer. I granskade bostadsförsörjningsprogram behandlas bostäder för äldre genomgående, och majoriteten av programmen behandlade även service både friskrivet från bostäder men även i kombination med bostäder. Samtliga program understryker vikten av att uppnå en blandning av boende- och upplåtelseformer samt förtätning och tillvaratagande avbefintliga tekniska system. Majoriteten av kommunerna betonar att tillgänglighet i bostadsbeståndet och i övriga miljöer också är viktigt i samklang med bostäder och service.  Respondenter vid gruppintervjun bekräftar också att äldreperspektivet förekommer och framhävs inom den fysiska planeringen, och att det har blivit bättre på senare år. Det betonades dock att det finns förbättringspotential genom mer inkludering som exempelvis remissinstans vid framtagandet av kommunala planer, samt att förbättra samverkan mellan kommun och medborgare. Respondenterna betonade också problemet med tillgänglighet i både bostadsbeståndet samt i offentliga miljöer, och att detta kan förbättras och åtgärdas.  I slutsatser poängteras det att det är fem begrepp som utgör viktiga pusselbitar för att främja för ett äldreperspektiv inom den kommunala bostadsförsörjningen, dessa är: närhet, tillgänglighet, variation, inkludering och samverkan. Sammanfattningsvis finns det ett äldreperspektiv inom den kommunala bostadsförsörjningen specifikt för de fyra bostadsförsörjningsprogram som analyserats samt för de respondenter som intervjuats

Inom forskningen har social hållbarhet blivit allt mer uppmärksammat som en allt viktigare del för att skapa framtidens hållbara samhälle. Det finns en viss samsyn kring vad som behövs prioriteras för att främja social hållbarhet. Utan konkreta verktyg för att gå från ord till handling blir det dock svårt att nå en långsiktig omställning till en hållbar stadsutveckling. Denna studie syftar till att undersöka vilka verktyg som används för att integrera social hållbarhet i kommunal planering, samt att undersöka vilka hinder de tjänstepersoner som intervjuas i studien upplever vara kopplade till arbetet med social hållbar stadsutveckling. Undersökningen grundar sig i en kvalitativ metod i form av en jämförande fallstudie i fyra svenska kommuner. De kommuner som är undersökta är Upplands Väsby kommun, Haninge kommun, Huddinge kommun och Göteborgs Stad. Fallstudien bygger på semistrukturerade intervjuer med tjänstepersoner som arbetar med detaljplanering och strategisk planering på dessa kommuner. De teoretiska utgångspunkterna behandlar social hållbarhet som begrepp, vad det sociala hållbarhetskonceptet innehåller, social hållbarhet i planeringen samt vilken roll hållbarhetsverktyg har i planeringen. Resultatet visar att arbetet med social hållbarhet till viss del skiljer sig åt mellan kommunerna. De mest frekvent använda verktygen utgörs av olika typer av verktyg för medborgardialog, hållbarhetsbedömning för översiktsplanen (där social hållbarhet är inkluderat) och space syntax-analyser för att undersöka tillgänglighet. Resultatet från fallstudierna tyder på att verktygen främst används för att de passar den lokala kontexten och kommunernas sätt att arbeta. Verktygen används också för att de skapa en diskussion och en helhetssyn kring de sociala aspekterna. En del av verktygen var inte tillgängliga i den egna kommunen men kunde vid behov tillgängliggöras via privata aktörer. De olika intervjupersonerna hade olika uppfattning om användbarheten av verktyg för att integrera social hållbarhet. Resultatet från studien tyder även på att tjänstepersonerna upplever olika utmaningar relaterade till arbetet med social hållbarhet. Skillnader kan identifieras både mellan olika yrkesroller och kommuner. De mest betydande hinder som visat sig försvåra arbetet är bristande prioritering då andra frågor väger tyngre, otillräcklig samordning, bristande kunskap i kommunerna, avsaknad av riktlinjer på en högre strategisk nivå än den kommunala samt bristande uppföljning av åtgärder kopplade till sociala aspekter.

Social sustainability is high on the agenda both internationally and nationally, but even though the work has been going on for over 30 years, Sweden has long to go before becoming equal. There are currently gaps in the Swedish research of social sustainability within urban planning. The purpose of this study is to investigate the possibility of strengthening the work of integrating social sustainability aspects into municipal urban and spatial planning in Sweden. In order to examine what the work on social sustainability looks like in Sweden, the study is applied to Gävle municipality. The study was conducted through a literature study and an interview study. The literature study shows that although there is no unanimous definition of social sustainability, several authors have tried to define the concept. A summary is that social sustainability can be divided into: Justice, Social Capacity, Holistic View, Collaboration and Participation, Access and Accessibility, Mixing and Variation, Affinity and Identity, as well as Well-being and Safety. The results of the interview study show that Gävle municipality has no unified definition of social sustainability and that they do not have an established working method to improve social sustainability although the interviewees identify several measures they use. / Social hållbarhet står högt på agendan både internationellt och nationellt, men även om arbetet har pågått i över 30 år har Sverige långt kvar innan samhället blir rättvist. Det finns idag stora kunskapsluckor i den svenska forskningen om socialt hållbar samhällsutveckling. Syftet med denna studie är att undersöka möjligheten att stärka arbetet med att integrera aspekter av social hållbarhet i kommunal samhällsplanering och fysisk planering i Sverige. För att få kunskap om hur arbetet med social hållbarhet ser ut i Sverige utförs en studie på Gävle kommun. Studien utfördes genom en litteraturstudie och en intervjustudie. Resultatet från litteraturstudien visar att även om det inte finns någon enhällig definition av social hållbarhet har flera författare försökt definiera begreppet. En sammanfattad bild är att social hållbarhet kan delas in i: Rättvisa, Samhällskapacitet, Helhetssyn, Samverkan och delaktighet, Tillgång och tillgänglighet, Blandning och variation, Samhörighet och identitet samt Välmående och säkerhet. Resultatet från intervjustudien visar att Gävle kommun inte har någon enhällig definition av social hållbarhet. Kommunen har inte heller något utarbetat arbetssätt för att förbättra den sociala hållbarheten men intervjudeltagarna identifierar ett antal åtgärder de använder sig av för att förbättra den sociala hållbarheten.

Med tanke på att mer än hälften av jordens befolkning numera lever i städer och trenden fortsätter stiga, blir det allt viktigare att skapa resilienta städer. Städer som är resilienta är mer motståndskraftiga och mindre känsliga mot störningar. För att rikta fokus mot kommunal planering har inriktning gjorts mot begreppet social-ekologisk resiliens. En stad som är social-ekologiskt resilient kan främja ekosystemtjänster långsiktigt i de störningar urbana miljöer kan utsättas för. Ekosystemtjänster är beroende av biologisk mångfald och för att inte göra avkall på biologisk mångfald är det viktigt att markanvändningen planeras väl. I studiens teoretiska referensram beskrivs därför sex strategier som kan användas inom kommunal planering för att främja social-ekologisk resiliens. Syftet med arbetet är att undersöka hur kommunalt planeringsarbete ser ut för social-ekologisk resiliens i dagsläget samt vilka likheter och skillnader som finns kopplat till experters utlåtanden och studiens teoretiska referensram. Målet är att redogöra för denna skillnad och hur det skiljer sig för att synliggöra vad som behöver förbättras på kommunal nivå för att främja social-ekologisk resiliens. Metoden för att ta reda på det var i form av kvalitativa intervjuer av experter samt kommunala planerare från tre av Sveriges största kommuner: Stockholm, Göteborg och Uppsala. Till de kommunala intervjuerna gjordes även en kompletterande innehållsanalys av de tre kommunernas översiktsplaner för att ge ytterligare information där den var bristande i resultatet av intervjuerna. En jämförelse gjordes sedan mellan social-ekologisk resiliens enligt experternas utlåtande, teoretiska referensramen och kommunal planering.  Resultatet visar att kunskap om begreppet social-ekologisk resiliens saknas bland de studerade kommunerna. Alla kommuners planering strävar efter att arbeta för vad Folke (2006) definierar som social-ekologisk resiliens utan att göra det medvetet. Det finns kopplingar till begreppet inom dessa kommuners planering, men används inte aktivt att sträva efter i planeringen. Däremot arbetar samtliga av kommunerna indirekt med strategier för social-ekologisk resiliens med prioritering av de kortsiktiga, rekreativa och hälsofrämjande kvaliteterna för människan. Med grund i den bristande kunskapen och den indirekta planeringen för social-ekologisk resiliens dras slutsats i att den viktigaste av strategierna är att bredda deltagandet och främja lärandet för att öka kunskap och förståelse kring varför diverse beslut tas. Tvärsektionellt arbete kan bidra till att rätt kunskap finns när motsägande intressen ställs mot varandra vid beslutsfattande. / Given that more than half of the world's population now lives in cities and the trend continues to rise, it is becoming increasingly important to create resilient cities. Cities that are resilient are more resistant and less sensitive to disturbance. In order to limit the scope of the study to municipal planning, the focus has been centered on the concept of social-ecological resilience. A city that is social-ecological resilient can promote ecosystem services in the long run in the urban environment despite the disruptions that it can be exposed to. Ecosystem services are dependent on biodiversity, and in order not to compromise biodiversity, it is important that land use is well planned. The study's theoretical framework, therefore, describes six strategies that can be used in municipal planning to promote social-ecological resilience. The purpose of the study is to investigate how the theoretical framework and the interpretations of experts differ from the municipal planning and analyze similarities and differences between them. The aim is to account for these differences in order to show what needs to be improved at the municipal level to promote socio-ecological resilience. The methods consisted of qualitative interviews with experts on the subject area and municipal planners from three of Sweden's largest municipalities: Stockholm, Gothenburg and Uppsala. A content analysis was also made on municipal plans to supplement the interviews. Finally, a comparison was made between social-ecological resilience through the experts’ points of view, the theoretical framework and municipal planning. The results show that knowledge of the concept of social-ecological resilience is lacking among the municipalities studied. The planning of all municipalities strives unconsciously to work for what Folke (2006) defines as social-ecological resilience. Although there are links to the concept within municipal planning, it is not used actively towards planning. On the other hand, all municipalities examined in the study indirectly work with strategies for social-ecological resilience, with priority given to the short-term, recreational and health-promoting qualities for humans. The study concludes that the most important of the strategies for social-ecological resilience is to broaden participation and promote learning, in order to spread more knowledge and understanding about why various decisions are made. Internal interaction between departments can also lead to the availability of right knowledge when conflicting interests are set against each other in decision-making.

Syftet med arbetet är att undersöka hur 14 kommuner i Stockholms län integrerar grön infrastruktur i den kommunala planeringen. Utöver det vill arbetet även utreda hur kommunernas arbete med grön infrastruktur relaterar till Länsstyrelsen Stockholms handlingsplan för grön infrastruktur och till den regionala utvecklingsplanen för Stockholmsregionen - RUFS2050. Rapporten avser att besvara följande frågor:  Hur arbetar kommuner i Stockholmsregionen med grön infrastruktur? Hur relaterar kommunernas arbete med grön infrastruktur till RUFS2050 och till Länsstyrelsens handlingsplan för grön infrastruktur? Vilka insatsområden för grön infrastruktur prioriteras över lag i den kommunala planeringen? Hur arbetar kommunerna med mångfunktionella områden och konnektivitet?  För att besvara dessa frågor har en litteraturstudie av kommunernas styrdokument med koppling till grön infrastruktur gjort. Inventeringar av respektive kommuns hemsida har gjorts för att hitta dessa styrdokument. För varje kommun presenteras vilka planer som kan kopplas till deras gröna infrastruktur, hur de vill arbeta med sina grön- och blåstrukturer, samt hur kommunen arbetar med uppföljning av sitt arbete och mellankommunal samverkan.  Arbetet påvisar att de flesta kommuner saknar en konkret handlingsplan för grön infrastruktur, och ingen standardiserad process för att arbeta med ämnet finns etablerad. RUFS är ett mycket viktigt underlag, men Länsstyrelsen Stockholms handlingsplan för grön infrastruktur finns inte implementerad i dagsläget, antagligen på grund av att den är relativt ny tidsmässigt. Störst fokus läggs på kulturella och försörjande ekosystemtjänster, följt av stödjande tjänster. Alla kommuner vill jobba med mångfunktionella områden, men enbart ett fåtal fokuserar på de barriärer som påverkar konnektiviteten, samt arbetar för att motverka dem. Sammantaget kan man se att ett behov finns för en mer standardiserad process berörande integreringen av grön infrastruktur i den kommunala planeringen. / The purpose of this report is to explore how 14 municipalities in the county of Stockholm incorporate green infrastructure into their municipal planning. Furthermore, the work also investigates how the municipalities work with green infrastructure in relation to the County Administrative Board of Stockholm's action plan for green infrastructure, and the regional development plan for the Stockholm Region. The following questions are answered:  How does the municipalities within the Stockholm region work with green infrastructure? How does the municipalities implementation of green infrastructure relate to the action plan for green infrastructure, and the regional development plan for the Stockholm Region? What areas within green infrastructure are mostly prioritised in municipal planning? How does the municipalities work with multifunctional areas and connectivity?  To answer these questions a literature study of municipal documents related to green infrastructure has been made. These documents were found by thoroughly searching through each municipality's website. For each municipality there is a summary describing what documents were found, how the municipality integrates green and blue structures into their planning, and also how they follow-up their work and co-operate with neighbouring municipalities.  The study shows that most municipalities lack an actual action plan for green infrastructure, and there is no established process for the municipalities to follow when working with green infrastructure. The regional development plan for the Stockholm region is a great asset for the municipalities, as all of them base their municipal planning on it. However, the County Administrative Board of Stockholm's action plan for green infrastructure has not been implemented into the municipal planning as of today, probably because of it being relatively new. The main areas within green infrastructure that are being prioritised are cultural and provisioning ecosystem services, followed by supporting services. All municipalities want to work with multifunctional areas, but only a few of them prioritise barriers that affects the connectivity within their green infrastructures. Overall, there is a clear need for a more standardised process for the integration of green infrastructure into municipal planning.

<p>”Det kommunala planmonopolet” gör att kommunerna är viktiga aktörer i utmaningen att minska energianvändning och klimatpåverkan inom bebyggelse- och transportsektorerna, vilka står för en övervägande del av landets totala energianvändning. Den största potentialen i kommunernas planering och reglering av ny bebyggelse ligger i möjligheten att påverka bebyggelsens lokalisering och täthet, vilket har betydelse för resandets omfattning och val av transportsätt. Plan- och bygglagen (PBL) ger kommunerna vissa möjligheter att påverka energianvändningen och energitillförseln för ny bebyggelse, men de är tämligen begränsade. Variabler som mikroklimat och stadstyper med låg omslutningskvot påverkar bebyggelsens energianvändning i ett byggnadsfysiskt perspektiv, men ur ett administrativt perspektiv spelar detta ingen roll sedan energikraven i Boverkets byggregler sedan några år tillbaka ställer krav på hela byggnadens energiprestanda och inte på enskilda byggnadsdelar. Om byggreglernas krav istället skulle gälla byggnadens energianvändning i ett livscykelperspektiv skulle detta ge en mer rättvis bild samtidigt som planeringsfrågor som placering av bebyggelse och samt stadstyper skulle påverka energianvändningen. Vidare efterfrågas riktlinjer för hur användningen av elektricitet i bebyggelsesektorn ska miljöbedömas samt en statlig samsyn om elens roll ibland annat uppvärmnings- och transportsektorerna.</p><p>Den stora effektiviseringspotentialen i bebyggelsesektorn finns dock i den befintliga bebyggelsen, vilket inte kan styras med vare sig markanvändningsreglering enligt PBL-planeringen eller Boverkets byggregler – det är fastighetsägarnas ansvar. Men planering kan omfatta så mycket mer än bara reglering. PBL:s organisation och krav på samrådsprocesser gör den kommunala planeringen till en viktig utvecklingsarena där såväl fastighetsägare som andra aktörer kan bjudas in att delta. Istället för ett traditionellt tvingande uppifrånperspektiv skulle den kommunala planeringen i högre grad kunna inta ett underifrånperspektiv och arbeta mer positivt och visa på möjligheterna att minska energianvändningen och få en mer hållbar energitillförsel, frågor som är bra både ur ett miljö- som ekonomiskt perspektiv. Planeringen skulle vidare behöva bli mer strategisk och genomförandeinriktad.</p><p>I forsknings- och utvecklingsprogrammet Uthållig kommun fysisk planering har nya planeringsmetoder och -verktyg introducerats i fem kommuner, med syfte att integrera energi- och hållbarhetsaspekterna i den kommunala fysiska planeringen. En studie av den introducerade arbetsmetodiken visar att det går bra att kombinera rationella och kommunikativa planeringsmetoder och -verktyg. Det breda och inkluderande tillvägagångssättet har lett till att de deltagande har ökat sin kunskap om och sett större samband mellan planering, energi, bebyggelse och transporter, men även ökad förståelse för andra aktörers synsätt och kompetenser. Studien visar att såväl rationellt tänkande och expertkunskap som lokala, vardagliga erfarenheter och kunskaper är viktiga i planeringsprocessen. Det behövs kunskap om såväl processledning som sakkunskaper om exempelvis energi och miljöpåverkan.</p> / Uthållig kommun