Under tidigt 1900-tal levde personer med funktionsnedsättning i exkludering. Samhället var präglat av institutionstänkande och dessa människor hade inte samma rättigheter som de resterande i samhället (Barow, 2012). Över tid har samhället utvecklats, synen på funktionsnedsatta och deras delaktighet i samhället har förbättras villket lett till att vi i Sverige idag för dessa indivder har både en allmän lag Socialtjänslagen [SoL] (SFS 2001:453) samt en speciallagstiftning Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade [LSS] (SFS 1993:387). I LSS (SFS 1993:387) ges de personer med funktionsnedsättning som har rätt till insatserna rätt till stöd och service genom bland annat möjlighet att bo i en grupp- eller servicebostad med närhet till personal för stöd och möjlighet att uppnå ”ett gott liv” (Socialstyrelsen, 2007). Denna kvalitativa studie är baserad på semistrukturerade intervjuer med fyra enhetschefer på särskilda boenden enligt LSS. Syftet med studien var att få chefernas perspektiv på personalens kompetens och arbetssätt med brukare som har komplexa behov samt att undersöka eventuella utmaningar vid rekrytering av personal med relevant kompetens. Detta med förhoppningen att kunna lyfta medvetenhet till ämnet och bidra till ökad kunskap om behov av kompetensutveckling inom LSS. Resultatet visade på att kompetensen bland personalen på de särskillda boendena i relation till brukare med komplexa behov innefattar olika aspekter då det kräver att personalen anpassar sig efter individen de jobbar med. I resultatet framkom även svårigheter vid rekrytering vilket resulterade i att cheferna i viss mån behövde sänka kraven på de dem anställde och istället fick lägga fokus på kompetensutveckling hos personal som redan börjat på arbetsplatsen. Slutsatsen i denna studie blev därför att det utifrån svårigheter med bland annat utformandet av arbetssätt, att finna personal med relevant kompetens, att utföra kompetensutveckling med mera, i relation till brukare med komplexa behov även innebär ett komplext arbete/arbetsprocess kring dessa brukare.

Denna kvalitativa studie syftar till att skapa en förståelse för hur äldre personer med komplexa behov upplever bemötande och delaktighet i mötet på vårdcentraler i Region Uppsala. Studien är utförd på uppdrag av Region Uppsala och arbetet med utvecklingen av äldremottagningar på vårdcentraler i regionen. Studien består av åtta semistrukturerade intervjuer med personer över 75 år som har komplexa behov. De teoretiska begrepp som används för att analysera resultatet är human service organizations och negotiated order. Resultatet visar att intervjupersonerna upplever brister i bemötandet som kan kopplas till vårdcentralen som organisation. Bristerna som intervjupersonerna upplever har bland annat att göra med hög personalomsättning och att det är svårt att komma i kontakt med vårdcentralen. Även om det förekommer brister i organisationens uppbyggnad uttrycker intervjupersonerna en förståelse för att vårdcentralen som organisation är komplex och har ett stort flöde av patienter. En del intervjupersoner upplever även att deras krämpor inte blir tagna på allvar vilket synliggör en maktobalans i mötet av patient och personal. Intervjupersonerna upplever ett gott bemötande när de känner sig sedda och bekräftade som medmänniskor. Slutligen känner de sig delaktiga när de får ta del av information gällande sin sjukdom och vårdplan.

Denna studie undersöker hur socialarbetare på Socialtjänsten upplever att samverkan mellan enheterna; Barn- och ungdomsenheten samt Enheten för funktionshinder fungerar i praktiken samt hur de ser på eventuella utmaningar med att utreda barn med komplexa behov. Studien byggde på kvalitativa semistrukturerade intervjuer och resultatet har analyserats utifrån organisationsteori och systemteori. Studien visar att enheterna kan betraktas som separata subsystem med olika institutionella logiker. Socialarbetarna beskriver att barn med komplex problematik behöver att de skilda subsystemen kan verka över de organisatoriska fälten och att samverkan är ett värdesatt verktyg. Det uttrycks en klar vilja till att samarbeta men det saknas tydliga direktiv för hur det ska säkerställas i praktiken. I syfte att förbättra samverkansarbetet beskriver socialarbetarna att det behövs fler och regelbundna utbildningstillfällen samt väldefinierade riktlinjer. Denna studie är visserligen inte generaliserbar till hela samhället men indikerar ändå att svårigheterna i samverkansarbetet är möjliga att motverka.

Socialtjänsten i Sverige har blivit alltmer specialiserad, vilket har lett till att klienter med komplexa behov är aktuella på olika organisatoriska enheter och har kontakt med flera socialsekreterare samtidigt. Syftet med denna studie var att undersöka förekomsten av parallella kontakter inom socialtjänsten och hur det hade förändrats över tid. Undersökningen antog en kvantitativ ansats och utgick från statistiskt material hämtat från en IFO-organisation i en större svensk stad. Materialet visade att andelen klienter med parallella kontakter hade ökat med en tredjedel på de fyra undersökta enheterna mellan 2014 och 2018 och att vissa klientgrupper uppvisade parallella kontakter i större utsträckning än andra grupper. Diskussionen behandlade klienters komplexa behov, fragmentisering och socialarbetares överlappande arbete för klienter med parallella kontakter. / Swedish social services have become increasingly specialized, with the result that clients with complex needs are in contact with several organizational units and social workers simultaneously. The purpose of the present study was to examine the degree to which such parallel contacts occur within social services and how their incidence has changed over time. We have employed a quantitative method and drawn on statistical material collected from a personal social services organization in a large Swedish town. The material revealed that the extent to which parallel contacts occurred had increased by a third between 2014 and 2018 among clients at the four units that were chosen for the study, while certain client groups had a greater incidence of parallel contacts than other groups. In a concluding section of the study we discussed clients’ complex needs, fragmentation and the overlapping responsibilities of social workers with regard to clients with parallel contacts.

This study explores the experiences of the Swedish front-line social workers (socialsekreterare) in the municipal income support unit, Young Adults, monthly assessing the income support applications as well as daily processing the activation programs for young adult clients with mental ill-health combined with social-medicinal vulnerabilities, also referred to as young adults with complex needs. Furthermore, this study aims to illuminate the ever changing conditions of the Swedish welfare state and its underlying driving forces through the lens of the social workers. 9 Semi-structured distance interviews with 11 social workers from 6 municipalities belonging to 5 regions in Sweden, were conducted for the collection of qualitative data. It has been analyzed by the inductive-deductive coding as well as a theoretical frame consisting of concepts such as discretiona and advocacy of M. Lipsky, and reciprocal interaction (Wechselwirkung), form and contents, and call of G.Simmel. The result and analysis show that the rehabilitative approach based on the interactions and relations with the clients, is prevalent through the social workers’ processing of the activation program. It seems to be effective in a dyad, between the social workers and the client while the social workers’ discretion is maximized for the utilization of the agency (unit) activation resources. However, it proved not to be as effective in a triad or more when an extern agent outside of the unit, Young Adults begins to be involved. The tension is a fact and the social workers’ discretion is minimized when they have to process the activation program for the clients who are neither “active enough” to have a job in the ordinary labor market, nor “sick enough” to be eligible for the stately activity compensation (aktivitetsersättning) from the Social Insurance Agency (Försäkringskassan) which heavily relies on the medicinal expertise for its decision making. The social workers’ experience to fail to deliver the best possible results out of the activation programs, and the client relationship built on the rehabilitative approach turns out to be unsustainable, which can indicate the discrepancy between the rehabilitative approach as well as the activation programs, as content, and the unit, Young Adults, as form. Even though the social workers daily carry the ideological as well as the social-political tensions between the medicalization and the activation through the ever changing reality of the Swedish welfare state, their mandate to make an impact on the decision making of the activity compensation program, is rather limited, reflecting the Swedish welfare state’s expectation for the professionalism of the social workers. Rather striking that the social workers, however, confess that they in spite of the pressure of organizational efficiency as well as socio-economic discourse of digitalization undermining the concept of the unit, Young Adults, are not willing to give up the rehabilitative approach for the client’s sake but also to protect their unit, Young Adults, which postulate that they are not the gatekeepers in the agency but the advocate for the clients. In this moment, they also seem to know, and even have the call, the essential, if not mandatory, element needed to be landed in the perfect society of G. Simmel.