The aim with this thesis is to investigate how the creative element of the compositional process can be improved, and to research how a composer can develop and sublimate his or her aesthetics. As a part of the research process two pieces of music have been composed, one for the chamber ensemble Norrbotten NEO and one for the symphony orchestra NorrlandsOperans symfoniorkester. The compositional processes of the two pieces are described in detail and the thoughts and ideas that emerged during the two separate composing processes are the main basis of the concluding discussion of this thesis. The thesis also contains a more theoretical section where creativity, learning styles and the aesthetics of the modernistic era, among other things, are discussed. The final section of the thesis is a concluding discussion that argues that one effective way to improve the creative flow in the compositional process is to initially not work with exact pitches. Regarding aesthetics the thesis claim that aesthetic values are uttermost personal and that it therefore is pointless for a composer to try to acclimatize to the surrounding world. The thesis contends that it is preferable for a composer to try to understand his or her own aesthetic values and thereupon, in a personal and genuine way, share them with the rest of the world.

Efter att ha gått en kurs i fri improvisation där jag fick utforska min violas möjligheter till att producera ljud, väcktes en nyfikenhet hos mig kring utökade speltekniker som kan förekomma i nutida konstmusik, så kallade extended techniques. Jag fick tips om etydsamlingen Viola Spaces av Garth Knox där olika extended techniques presenteras och bestämde mig för att studera in fyra av dem. De etyderna jag valde behandlar olika stråktekniker, nämligen sul ponticello, sul tasto, tremolo och olika sätt att dra stråken på. Under arbetets gång redogör jag för de svårigheter jag stötte på under min inlärningsprocess av etyderna samt hur jag gick till väga för att lösa dem. Arbetet redovisas dels genom videoinspelningar som jag gjorde i samband med mina övningstillfällen och dels genom material från de anteckningar jag förde under processen. Jag tar också upp tolkningsfrågor av notationen och reflekterar kring instruktionerna om hur musiken ska framföras. Arbetet har resulterat i att jag känner mig bättre förberedd på att spela nutida konstmusik än vad jag gjorde tidigare. Jag har också utökat min kunskap om olika stråktekniker.

In this thesis the author´s aim was to create new music using folk melodies as an inspiration and during the composition process explore the correlation between an intuitive and a rational approach. From beginning creating music at an early age, the author has always had a strong connection with the intuitive approach which, during the years in the bachelor program in composition, has been challenged in different ways. Besides a curiosity about the correlation between the rational and the intuitive approach, a wish to incorporate folk melodies in new music became a background to this thesis project. The method consisted of composing two scores, each according to a pre-planned method, for both string quartet and string orchestra where two different folk melodies were chosen for each composition. By composing music according to the methods, combining both folk melodies and different compositional tools, the author discovered how the rational and the intuitive approach effected the composition process. One discovery was the importance of allowing the intuitive approach during the first stadium of the composition process which made it easier to adopt the two methods. Through the discoveries that were made the author deepened the knowledge in using different approaches to develop the musical language.

During the twentieth century, jazz in Sweden went from being undesirable to Sweden being one of the world's leading jazz nations. This study investigates what impact Sveriges Radio (Swedish Radio) has had in elevating the status of Swedish jazz, something that is usually credited to other factors during the 1940s and 50s. Furthermore, the study provides an answer to the questions how and why Sveriges Radio made this effort to elevate the status of Swedish jazz. The study accomplishes this by examining the history of Swedish jazz as well as the internal politics of Sveriges Radio and putting the two in relation to each other.  The results show that Sveriges Radio has been an advocate for Swedish jazz, more or less since jazz’s inception. By integrating jazz into more prestigious contexts and financing jazzgroups such as Radiobandet and Radiojazzgruppen, Swedish jazz became renowned internationally as well as popularized back home. The study also identifies two key factors as to why Sveriges Radio involved itself with Swedish jazz and its hierarchical standing. These are the pro-jazz music politics within Sveriges Radio as well as the number of jazz loving staff in key positions at Sveriges Radio that worked towards this goal.

Det är inte ovanligt att viss rock- och annan populärmusik tillskrivs konstnärliga ambitioner, eller förses med epitet som "konstnärlig" och "konstmusikalisk". Sällan utvecklas emellertid på vilket sätt detta konstnärliga tar sig uttryck. Uppsatsens syfte är att musikanalytiskt undersöka vad som kan motivera formuleringarna och om de kan anses adekvata. Materialet för undersökningen är tre verk/låtar ur rockgenren, som beskrivits med ovanstående begrepp: Close to the Edge med gruppen Yes från 1972, Sense of Doubt med David Bowie från 1977 och Sleep med gruppen Godspeed You! Black Emperor från 2000. Metoden är den auditiva musikanalysen, vilket innebär att analysen utgår från ett aktivt lyssnande på musikens förlopp. Två fokus finns: ett på själva musiken; ett på de intentioner i och med verket/låten som kan föreligga. Analysen utgår från en definition av begreppen konst- och populärmusik som görs i början av uppsatsen. Denna grundar sig i sin tur på en genomgång av begreppsdefinitioner i framförallt lexikon och ordböcker, men också i musikvetenskaplig litteratur och den kan därmed göra anspråk på en viss allmängiltighet. Resultatet av analysen visar att samtliga musikexempel går utanför ramarna för definitionen av populärmusik, samtidigt som de uppvisar flera egenskaper som faller inom konstmusikdefinitionen. Beskrivningarna av låtarna som konstmusikaliska och konstnärliga kan alltså anses adekvata. Analysen och den föregående begreppsdiskussionen medvetandegör emellertid också den problematik som ryms i distinktionen konst- respektive populärmusik. Detta utvecklas i uppsatsens slutdiskussion, där begreppen relateras till ett idéhistoriskt sammanhang. Distinktionen visar sig ha rötter i 1800-talets kulturdebatt och under 1900-talet har den närts av en modernistisk kultur- och samhällssyn. De senaste decenniernas postmodernistiska strömningar, med ökad värderelativism och uppluckrade musikaliska genregränser, har dock bidragit till att begreppen i allt större utsträckning spelat ut sin roll. / It is not uncommon that certain rock and other popular music is attributed with artistic ambitions or is befitted with epithets such as "artistic" or "art music-like". However, it is rarely elaborated in which way these artistic qualities are conveyed. The purpose of this paper is to investigate from an analytical standpoint what can incentivize these wordings and if they can be viewed as adequate. The material for the investigation is three pieces/songs from the rock genre which have been described with the above terms: Close to the Edge by the group Yes from 1972, Sense of Doubt by David Bowie from 1977 and Sleep by the group Godspeed You! Black Emperor from 2000. The method is auditive music analysis which means that the analysis is based upon actively listening to the music. There are two areas of focus: one is on the music itself; one is on the intentions that may lie in and with the piece/song. The analysis is based upon a definition of the terms art music and popular music that is made at the beginning of the paper. This, in turn, is based upon a rundown of term definitions made in, above all, lexicons and dictionaries, but also in musicology, and thus it can claim a certain generality. The result of the analysis shows that all music examples move outside the boundaries of the definition of popular music and, at the same time, show qualities that fall inside the boundaries of the definition of art music. Thus, the descriptions of the songs as "art music-like" and "artistic" can be viewed as adequate. However, the analysis and the preceding term discussion raise awareness about the problems that are contained in the distinction between art music and popular music, respectively. This is elaborated in the concluding discussion in which the terms are interrelated to a contexture involving the history of ideas. The distinction is shown to have its roots in the cultural debate of the 19th century, and during the 20th century it has been nurtured by a modernist view of culture and society. The post-modernistic trends of the last few decades, characterized by increased value relativism and loosened musical genre boundaries, have contributed to making the terms obsolete.

Syftet med denna skriftliga del av mitt examensarbete är att försöka fånga några av de tankar som verkat i komponerandet av operan Sen packar jag aldrig mer. Många av de tankar som gett mig inspiration till arbetet har rört fenomenet nuet. Jag menar att det centrala i att vara i nuet, egentligen handlar om en upplevelse av fullständig närvaro. Närvaro kan alltså sägas vara ett modus av nuet. Upplevelsen av närvaro är för mig mycket stark och oförglömlig. Den hör samman med en ökad rumsuppfattning, en känsla av rummets expanderande, och att ”tiden står still” eller åtminstone att fortvaron ter sig långsammare. Att med musik som medel, genom komposition, komma närmare närvaron har därför blivit viktigt för mig. Detta arbete behandlar tankar kring detta  i relation till operan som genre och i relation till musik som fenomen. / <p>Sen packar jag aldrig mer (Kammaropera)</p><p>Musik: Zacharias Ehnvall Libretto: Elsa BerggrenDirigent: Kaapo IjasMamman: Amelia Jakobsson (Sopran) Dottern: Isabella Lundqvist (Sopran) Pappan: Rodrigo Sosa Dal Pozzo (Kontratenor) Klarinett: Som Howie Slagverk: Sabela Castro Rodriguez Piano: Leo Gavel Violin: Eleonora Oswald Viola: Doris Mägi Cello: Nuri Oh  Regi: Franciska Löfgren Scenografi: Anton Thorsson Kostymdesign: Anton Thorsson Maskör: Emelie Henriksson Ljusdesign: Sofia Linde och Hannele Philipson Teaterteknik och koordination: Alexander Svensson, Anja Löfgren, Anton Linder, Rikard Norén, Theres Hansson</p><p>Föreställningen finns dokumenterad på DVD</p><p></p>

Examensarbetet undersöker vilken stereoteknik som uppfattas ge den mest verklighetstrogna återgivningen av konstmusik samt om valet av stereoteknik påverkas av ljudteknisk eller konstmusikalisk bakgrund. Undersökningen gjordes i form av ett lyssningstest där deltagare i tre grupper fick, efter att ha lyssnat till en konstmusikalisk ensemble live i en konsertlokal, lyssna till tio olika inspelningar av samma stycke vars enda skillnad var vilken stereoteknik som använts vid inspelningen. Deltagarna ombads att gradera hur väl inspelningarna speglade verkligheten samt rangordna dem efter vilka de ansåg låta bäst oavsett hur trogna verkligheten de var.Studiens resultat visar på att konstmusikalisk och ljudteknisk bakgrund påverkar valet av vilken stereoteknik man föredrar och vilken man tycker låter mest likt den verkliga upplevelsen av musiken live. Av resultatet kan man också utläsa att personer inte konsekvent anser att de inspelningar som låter mest verklighetstroget är den man anser låter bäst.

Den här uppsatsens syfte är att visa hur Folkmusikkommissionens arbete och utgivning av Svenska låtar påverkade tonsättare i Sverige. Folkmusikkommissionen samlade in folkmusik i Sverige i början av 1900-talet, de hade som mål att nå ut till tonsättare som skulle använda materialet och därmed skulle det spridas än mer. Hugo Alfvéns Dalarapsodi och Hilding Rosenbergs Svit över svenska låtar tas upp som exempel på verk med melodier som tidigare sagts varit hämtade ur Svenska låtar. Dessa analyseras så vi ser hur de använt låtmaterialet på varsitt sett. Wilhelm Peterson-Berger fungerar som motvikt till dessa tonsättare. Han använde sig inte av Svenska låtar men har skrivit mycket om musik och kan ge oss en bild av hans uppfattning om folkmusik och Folkmusikkommissionen. Peterson-Berger kritiserade urvalet av låtar i Svenska låtar och det kan vara en anledning till att han inte använde sig av dem. Han använde sällan befintliga melodier, detta kan också vara en del av förklaringen till att inte använda Svenska låtar. Det visar sig också att hans definition av begreppet 'folkmusik' är olik andra. Alfvén skriver tydliga harmonier och kadenser i sin musik medan Rosenberg skriver en polyfon sats där ackorden inte följer funktionsanalytiska mönster och inte alltid ens går att urskilja. Trots sina olikheter är de två tonsättarna lika i att de låter melodierna introduceras oförändrade innan de bearbetas. Att de är olika har sannolikt ökat chansen till spridning av materialet från Svenska låtar, vilket var vad Folkmusikkommissionen önskade.

Syftet för denna uppsats är att utforska och belysa fördelarna kompositionsprocessen av västerländsk konstmusik kan ha för instrumentalister. Det genomförs med att studera referenser, så som Béla Beers masteruppsats Den komponerande musikern och Jessica Duchens artiklar i tidskrifterna Classical Piano och The International Piano baserade på intervjuer med prof. David Dolan, samt intervjuer med cellisten prof. Johannes Rostamo och tonsättaren och pianisten Arttu Ahovaara. Jag analyserar också mina egna kompositioner som skrivits som del av teorikurserna på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, och reflekterar över min utveckling i mina instrumentstudier med huvudinstrumentet cello, samt kompositionsprocessens roll i denna utveckling. Utforskningen gav resultaten, att kompositionsprocessen i samband med strukturerad utövning av tekniska aspekter av instrumentspel kan utveckla och förstärka behärskningen av ens eget instrument, förståelse över struktur och harmonik i musikverk, samt de olika stilperiodernas estetiska och retoriska karaktärer och friheten att utrycka sig kreativt. Studiens resultat påvisar att det skulle vara ändamålsenligt att satsa på ökad integrering av kurser i komposition, som handläggs av musiker som specialiserar i det ämnet. / This paper aims to explore and highlight the benefits of composing Western art music can have for instrumentalists in their studies. This is done by studying references, such as Béla Beer's master thesis The Composing Musician and Jessica Duchen's articles in the journals Classical Piano and The International Piano based on interviews with prof. David Dolan, as well as interviews with prof. Johannes Rostamo and the composer and pianist Arttu Ahovaara. I am also analyzing my own compositions written as part of the theory courses at the Royal College of Music in Stockholm and reflecting on my development in my instrumental studies and the role the process of composing has had in it. The exploration yielded the results, that composition in conjunction with structured practice of the technical aspects of instrument playing can develop and strengthen the mastery of one's own instrument, understanding of structure and harmony in musical works, as well as the aesthetic and rhetorical characters of the different stylistic periods, and the freedom to express oneself creatively. The results of the study indicate that it would be useful to invest in greater integration of courses in composition, taught by musicians specializing in said subject.

I denna examenstext behandlar jag mina tankar om mitt komponerande och de parallella arbetssätt som präglat de senaste åren av mitt musikaliska skapande. Jag reflekterar över kontrasten mellan den abstrakta, absoluta konstmusiken jag skriver och kontrasterar detta mot de verk jag skapat som genomsyras av konkret, ofta teatralt berättande.   De frågeställningar jag vill besvara i denna text är följande:   Hur kan jag förmedla en konkret berättelse genom att inkorporera de musikaliska verktyg jag samlat på mig under min studietid? Kan dessa musikaliska verktyg kombineras med grepp från andra konstarter för att förstärka denna berättelse?   Kan jag nå fram till en publik på ett djupare plan genom mitt mer konkreta berättande, jämfört med att begränsa mig till enbart musikaliska gester?   Kan resultaten av dessa experiment med berättelser i fokus visa mig en väg framåt för mitt framtida skapande? Jag kommer att presentera mina tidigare erfarenheter av att komponera med konkreta berättelser och redogöra för hur dessa har påverkat min nuvarande konst och mina förhoppningar om framtiden.