Vi har valt att undersöka vilken syn verksamma dramapedagoger har på begreppet konstpedagogiska perspektivet som Mia Marie F. Sternudd tar upp i sin avhandling ”Dramapedagogik som demokratisk fostran?”(2000) och vilka kompetenser som krävs för att leda ett dramaarbeta inom detta perspektiv där en vanligaste konstformen är arbete med teater. Vi ville också se hur verksamma dramapedagoger ser på lärandet inom det konstpedagogiska perspektivet. Vi startade vår kvalitativa undersökning med en litteraturstudie där de teoretiska tyngdpunkterna ligger på konstpedagogiskt perspektiv, lärandesyn och ledarskap. Vi skapade förberedande pilotfrågor i form av e-postintervjuer, för att via dessa e-postsvar göra ett urval av två yrkesverksamma dramapedagoger för våra djupintervjuer och för att se hur begreppssynen var på det konstpedagogiska perspektivet. Svaren på våra e-postbaserade frågor var att majoriteten inte kände till begreppet konstpedagogiskt perspektiv och gav därför inga svar på vilken syn man hade. En del hade googlat på begreppet och tyckte det var flummigt, och vissa tyckte det var ett för svårt begrepp för att svara på våra frågor. Vi valde ut två dramapedagoger för våra djupintervjuer som hade god kännedom kring det konstpedagogiska perspektivet. Den ena arbetar inom det konstpedagogiska perspektivet medan den andra använder sig av delar av de konstpedagogiska verktygen som ingår i perspektivet men utövar konstformen teater själv som forumskådespelare. Vi kom fram till var att synen på vilka kompetenser som krävs för att leda arbete inom det konstpedagogiska perspektivet var varierande. Det saknades delvis kompetenser i form av teoretisk kunskap kring teater, redskap och metoder kring konstnärligt utförande inom teaterns områden. Exempel på dessa områden är scen teknik, scenisk gestaltning och rollarbete mm. De flesta dramapedagogerna hade en tydlig syn på sitt ledarskap och lärandet. Vi såg att ledarskapet var kopplat till vilket lärande man hade som syfte och mål i arbetet med konstpedagogiska perspektivet, men även vilken syn man hade på sitt egen kunskapsbank inom konstformen teater. Vi fann att det situationsanpassade ledarskapet som bygger på förmågan till lyhördhet var en viktig kompetens och det vore intressant att få ta del av hur man införskaffar sig denna lyhördhet och utvecklar denna. En möjlig utveckling av det konstpedagogiska perspektivet skulle kunna vara att under vår dramapedagogiska utbildning få mer grundläggande teoretiska och praktiska kunskaper kring teorier, metoder som krävs för att arbeta med det konstpedagogiska perspektivet. / We have chosen to investigate how pedagogues that are working with educational drama view the artistic pedagogical perspective that Mia Marie F Sternudd describes in her thesis “Dramapedagogik som demokratisk fostran?” (2000) and what competences that is needed to lead work in drama within this perspective where the most common art form is working with theater. We also wanted to understand how active drama teachers view learning within the the artistic pedagogic perspective.We started our qualitative study with a view on the literature where the main theories are within the artistic pedagogic perspective, learning and leadership. We made a pilot study via e-mail interview to screen out 2 a base of two active drama teachers that we made in-depth interviews with to find their understanding of the perspective of artistic pedagogic drama. The answers of our e-mail survey showed that the majority of did not understand the concept of artistic pedagogic drama and could therefore not answer on their take of it. Part of the respondents had Googled the concept and found it muddled; some found it to difficult to have a take on it. We chose drama teachers for our in-depth interviews that had a fair understanding of the artistic pedagogic perspective. One works within the perspective and the other uses selected tools from the perspective but practice the art form of theater as a forum artist. We found that the view on what competences that is need to lead the work within the artistic pedagogic perspective varies. There is a partial lack of competence in form of theoretical knowledge regarding theater, tools and methods about artistic performance within the area of theater. Examples of these areas are stage techniques, scenic interpretation and role interpretation. Most drama teachers had a clear view on their leadership and the learning process. We saw that the leadership was connected to what objective they had with their teaching and in the artistic pedagogic perspective, but also what view they had on their knowledge within the art form theater. We found that a situation-based leadership that is builds on the ability of sensing the situation was an important ingredient and it would be interesting to understand how they acquire the ability to sense the situation and how they develop it. A possible development of the artistic pedagogic perspective would be that during our educational drama schooling, got more in-depth theoretical and practical knowledge about theories, methods that is necessary for working with the perspective. Keywords:educational drama - artistic pedagogic perspective – work in theater – leadership – view on learning

No description available.

SammanfattningSyftet med examensarbetet är att undersöka regeringens kultursatsning, Skapande Skola där en kulturinstitution har initierat ett externt kulturprojekt som ingår i denna satsning. Studien syftar till att beskriva och analysera denna kulturinstitutions uttalade intention samt sätt att arbeta med Skapande Skola. För att uppnå syftet avser jag att besvara följande frågor:1. Vad består regeringsuppdraget Skapande Skola av för innehåll?2. Hur uppfattar och tolkar kulturinstitutionen detta uppdrag?3. Hur genomför den lokala kulturinstitutionens pedagog regeringsuppdraget?4. Hur kan den lokala kulturinstitutionens tolkning och genomförande arbete av uppdraget problematiseras, analyseras och förstås utifrån ett dramapedagogiskt perspektiv? I mitt examensarbete går jag igenom bakgrunden till regeringens kultursatsning Skapande Skola och en lokal kulturinstitutions teaterprojekt som ingår i denna satsning. Delar av Myndigheten för Kulturanalys första utvärdering av Skapande Skola finns med i litteraturgenomgången. I litteraturgenomgången finns även historisk bakgrund av drama och kulturprojekt i grundskolan. I mitt examensarbete inkluderas även hur drama används i läroplanen och hur pedagogiskt drama, teater och estetik definieras inom olika teoretiska perspektiv. Vidare står det hur estetik, drama och lärande går ihop inom grundskolan. Mina undersökningar är inspirerade av en etnografisk ansats och jag har genomfört observationer och en djupintervju. Observationerna är genomförda på en skola i en årskurs 3, där jag intervjuade den teaterpedagog som ansvarade och höll i lektionerna. Resultatet av den insamlade empirin analyseras och diskuteras i relation till vad regeringsuppdraget Skapande Skola består av och hur kulturinstitutionen tolkar och genomför detta uppdrag. Vidare analyseras och diskuteras detta utifrån ett dramapedagogiskt perspektiv.Min slutsats av denna studie är att regeringsuppdraget Skapande Skola består av att ge elever i grundskolan likvärdiga möjligheter att delta i kulturlivet. Genom detta uppdrag ska eleverna få möjligheter att skapa och detta bidrar med att eleverna utvecklar sin fantasi och ett självständigt tänkande.Marcus Andersson 860705-40153Den lokala kulturinstitutionen har flera olika syften med sitt projekt men deras huvudsyfte hör ihop med det konstpedagogiska perspektivet som handlar om att eleverna med hjälp av teaterns medel ska få uttrycka sig kreativt.För att uppnå syftet med regeringsuppdraget Skapande Skola, var teaterpedagogen noga med att utgå ifrån elevernas intressen, fantasi och skapande i varierande övningar. Eleverna fick även se en teaterföreställning och vara bakom kulisserna på en teater för att få flera intryck av vad drama och teater kan handla om.Nyckelord: Estetik, pedagogiskt drama, teater och ett konstpedagogiskt perspektiv.

Studien syftade till att synliggöra barns uppfattningar om fenomenet rolltagande i pjäs. Barnen i studien var i ett sammanhang där manus, givna roller och repliker var utgångspunkten, med läraren som regissör. Läraren som ledde arbetet var i dialog med barnen kring repliker, handlingar och placering på scen men hade ringa ämnesspecifik dramakunskap vad gällde regi och föreställningsprocess. Forskningsfrågorna för studien var: Hur uppfattar barn att gå i roll i pjäs? Vilka faktorer, enligt barn, underlättar och försvårar rolltagandet i pjäs? Vilka strategier använder barn när de ska gå i roll i en pjäs? Tidigare forskning visade vuxnas perspektiv på regi för barn, där upplevelse, tilltro till sitt inre uttryck, samspel i gruppen för avslappning och utbyte av varandras impulser på scen sågs som centralt. Barns rolltagande i pjäs krävde lekliknande förhållanden, där barnen kunde komma åt sin inre motivation och känna självkontroll i rolltagandeprocessen. Formen var bland annat improvisation där intuitionen i samspel med kropp och intellekt skapade förutsättningar åt barnet att komma till ett individuellt och äkta uttryck framför att barnet bara markerade handling och roll. Studien byggde på en fenomenografisk metod och analysverktyg. Intervjuer gjordes med 39 barn, och samtalen fångade upp barnens uppfattningar om rolltagande i pjäs. Dessa transkriberades och analysen av materialet gjordes i ett första steg utifrån delar och deras inbördes relation till varandra. Kategorier detta gav utgjorde studiens utfallsrum. Kategorierna och deras relation till barnens process för rolltagande i pjäs samt en extern spegling, rolltagande i lek, hjälpte till att synliggöra barnens uppfattningar av fenomenet som helhet. Studiens resultat visade att barnen använde strategierna identifiering AV, MED och SOM rollen. Attraktionskraften hos rollen var betydelsefull så som rolig eller omfattande, vilket skapade en inre motivation till att vilja ha rollen, i likhet med rollek. Närvarande i processen fanns prestation som en känsla av utmaning eller utsatthet. Vad gäller barnens rolltagande i pjäs, utkristalliserade sig en inbördes hierarkisk ordning. Den första nivån bestod av barn som, utifrån identifiering AV och MED rollen, valde att vara sig själv inför publik. Den andra nivån utgjordes av barns som försökte att identifiera sig SOM rollen, men valde att visa rollen inför publik. Den tredje nivå utgjordes av barn som identifierade sig SOM rollen och valde att leva rollen inför publik. De barn som identifierade sig SOM rollen använde strategierna köra – att på ett mer fysiskt och intuitivt plan leva rollen, tänka – att utifrån ett mer intellektuellt plan leva rollen, känna – att på ett mer intuitivt plan leva rollen. För barn som hade förmåga att på egen hand förstå rollen och kunde omsätta det i kroppen fungerade pjäsarbete, med bestämt manus och en lärare utan fördjupad ämneskunskap, för att kunna leva rollen. För andra barn i studien blev dessa förutsättningar ett hinder för att kunna förstå och leva rollen.

Denna uppsats undersöker hur en teatergrupp inom en kommunal daglig verksamhet hanterar de etiska dilemman som kan uppstå med utvecklingsstörda skådespelare som har insatsen Daglig verksamhet enligt LSS. Detta är en kvalitativ studie med en hermeneutisk ansats som undersöker vilka etiska dilemman och andra upplevda svårigheter som drama-/teaterledare kan komma att ställas inför under arbetet med teater för funktionsnedsatta, samt de resonemang som förs kring handlingsalternativ. Studien startar med flera frågeställningar som löpande korrigeras till det slutgiltiga undersökningsproblemet. Metodinsamlingen har skett genom informella samtal och formella djupintervjuer med de medarbetare som är anställda i anknytning till teaterverksamheten. Teatergruppen i denna studie har sin grund inom dramapedagogikens konstpedagogiska perspektiv där de två primära målen är att individen ska få utveckla sin förmåga att uttrycka sig i konstnärlig form, sin personlighet och sociala samarbetsförmåga samt att skapa en konstnärlig produkt som kan visas för publik. För att åstadkomma detta är teaterföreställning den dominerande metoden och vid sidan av den finns improvisation, rollspel och kreativitetsövningar. Rapporten visar individens rätt att få delta utifrån sin funktionsnedsättning och vikten av att acceptera olikheterna. Att det är människans upplevelse som skall styra vad och vem du spelar och när du är i roll. De dilemman som rapporten berör är de svårigheter informanterna anser kan vara för intellektuellt funktionsnedsatta som att förstå skillnaden mellan fiktion och verklighet, om vad som är viktigast, bra teater eller nöjda skådespelare och om skådespelarna alltid måste förstå i vilket sammanhang de befinner sig i. Rapportens slutsats är att det alltid är individens upplevelse och behov som ska styra. Ett accepterande av olikheter och rätten att få delta utifrån sin funktionsnedsättning och allas vår rätt att få möjlighet att uttrycka sig med teater. Studiens slutsats har en tydlig riktning i betydelsen av att ständigt ifrågasätta de rådande normer som vi alla omges av i teaterarbete med funktionsnedsatta. Studien startar också med flera frågeställningar som löpande korrigeras till det slutgiltiga undersökningsproblemet.