Syfte: Uppsatsens syfte är av beskrivande samt analyserande karaktär och ämnar undersöka Högskolan i Halmstads nuvarande krisorganisation och kriskommunikation. Målet är att sedan identifiera om, och i så fall hur, den befintliga kriskommunikationen kan effektiviseras. Metod: Insamling av dokument, semistrukturerade intervjuer och e-post enkäter. Resultat: Studien visar att krisorganisationen kan vara strukturerad på olika sätt beroende på vilken omfattning en kris bedöms ha. Det finns formellt inga fullständiga strategier för kriskommunikation, även om det informellt går att se tydliga mönster i hur sådan kommunikation sköts. Denna präglas av organisationens hierarkiska struktur och går i praktiken till och från närmsta chef. Organisationen är präglad av en traditionell syn på kriskommunikation, effektiviseringsförslag föreslår att organisationen i större utsträckning anammar en senmodern syn på kriskommunikation.

<p>It has now passed a few months since the events in Soth East Asia during Christmas 2004. The purpose of our essay is to analyze factors that may influence the Government’s managment of catastrophes.</p><p>In connection with the Tsunami disaster in South east Asia, the Swedish contingency system was the center of attraction. The criticism against the Government have not eluded many people. Not to mention the fact that the Government didn’t act rapidly and appropriately. The theoretical starting-point of this essay is therefore to present an ideal picture, in other words, to present a picture of how the Government should have acted according to a rational model of explanation. Then the analysis cross over to a closer study of different perspectives as explanations of why the Government did not act according to this ideal picture. These explanations originate from institutional perspectives. Also, Sweden has a pronounced system of public administration, which is characterised by dualism, at which this become a part of our operationalisation.</p><p>Then the empirical material and our analysis result in several conclusions. To sum up, we can establish that the Swedish managment of catastrophes is good, but some problems with co-ordination surfaced in connection with the Tsunami catastrophe. Also, there was a lack of clear-cut control and distinct dispersion of responsibility.</p>

<p>The aim of this essay is, due to a noted lack of earlier research together with an even more accentuated responsibility regarding the matter in question, to study the citizens’ preparedness for crisis. Starting out from a number of questions regarding the citizens’ responsibility and</p><p>learning from the hurricanes Gudrun and Per, the discussion concerns the terminology of</p><p>crisis together with the question of responsibility and learning from experience.</p><p>In conclusion, the source material consisting of nine interviews shows that preparedness for crisis for the affected citizen above all is related to the personal measures to create a working situation in a state of crisis. Hence, to a great extent, the citizens show consciousness</p><p>of their own responsibility. Regarding the question of learning from these specific crises, this can only be noted among those citizens that lack earlier experience from crisis.</p>

<p>The purpose of this paper is to investigate how organisations can keep their crisis preparedness alert although crises do not occur often. A crisis organisation will lay dormant within a larger organisation for long periods of time. This may cause a problem when a crisis does occur if the preparedness has not been kept alive.</p><p>From previous researchers that we have studied within this field we have identified two distinct methods to do this. The first focuses on the importance of detailed crisis plans, while the other method suggests that it is more essential to develop specific competencies with the employees. We also find that keeping knowledge within an organisation is a matter of organisational learning and memory which we therefore discuss and analyse.</p><p>We have performed an interview study at E.ON in Örebro, and we have also had the opportunity to read E.ON’s crisis plan. The conclusion we reached is that E.ON uses both detailed crisis plans and development of competencies to keep their crisis organisation alive. We also found that E.ON uses several other methods besides these two.</p>

The purpose of this paper is to investigate how organisations can keep their crisis preparedness alert although crises do not occur often. A crisis organisation will lay dormant within a larger organisation for long periods of time. This may cause a problem when a crisis does occur if the preparedness has not been kept alive. From previous researchers that we have studied within this field we have identified two distinct methods to do this. The first focuses on the importance of detailed crisis plans, while the other method suggests that it is more essential to develop specific competencies with the employees. We also find that keeping knowledge within an organisation is a matter of organisational learning and memory which we therefore discuss and analyse. We have performed an interview study at E.ON in Örebro, and we have also had the opportunity to read E.ON’s crisis plan. The conclusion we reached is that E.ON uses both detailed crisis plans and development of competencies to keep their crisis organisation alive. We also found that E.ON uses several other methods besides these two.

The aim of this essay is, due to a noted lack of earlier research together with an even more accentuated responsibility regarding the matter in question, to study the citizens’ preparedness for crisis. Starting out from a number of questions regarding the citizens’ responsibility and learning from the hurricanes Gudrun and Per, the discussion concerns the terminology of crisis together with the question of responsibility and learning from experience. In conclusion, the source material consisting of nine interviews shows that preparedness for crisis for the affected citizen above all is related to the personal measures to create a working situation in a state of crisis. Hence, to a great extent, the citizens show consciousness of their own responsibility. Regarding the question of learning from these specific crises, this can only be noted among those citizens that lack earlier experience from crisis.

Kärntekniska olyckor är lyckligtvis mycket sällsynta, men när de väl inträffar får olyckorna extremt omfattande konsekvenser. Kärntekniska olyckor inrymmer flera perspektiv och discipliner, allt ifrån teknisk och naturvetenskaplig, till att förstå och hantera frågor om samspelet mellan medborgare, myndigheter och medier.   För att upprätthålla god beredskap och samhällssäkerhet behöver erfarenheter och forskningsresultat överföras från en kontext till en annan, på samtliga samhällsnivåer. Syftet med aktuell studie är att, utifrån ett perspektiv om top-down och bottom-up, studera hur man å ena sidan ger råd och vägledning från nationell nivå, och å andra sidan planerar och analyserar risker på lokal nivå gällande kärnkraftsanläggningar i en svensk kontext. Studien avser att identifiera utmaningar inför en närtida implementering av ISO 22315:2014 på olika nivåer i samhällshierarkin. Studien har besvarat följande frågeställningar: I vilken utsträckning återfinns innehållet i ISO 22315: 2014 om massevakuering i regionala samt kommunala risk- och sårbarhetsanalyser? Vilka utmaningar verkar finnas inför en utveckling av integrerad process om top-down, bottom-up gällande kärntekniska olyckor? Aktuell studie antar en kvalitativ ansats och med hjälp av en litteraturstudie söka svar på uppsatta frågeställningar som svarar mot studiens syfte. Studien tar vidare ett induktivt förhållningssätt vilket inbegriper att forskaren använder insamlad data för att försöka skapa en teori (Yin 2011). Utifrån studiens syfte och frågeställning kan det konstateras att det finns övergripande goda direktiv och vägledning från nationell nivå, från juridiskt fastställda skyldigheter men också råd och riktlinjer. Genom en innehållsanalys av MSB´s riktlinjer för storskalig evakuering kan det konstateras att ISO: 22315:2014 är väl integrerad i dessa riktlinjer. Det kan vidare konstateras att denna ISO-standard inte i samma utsträckning är integrerad i de kommunala risk- och sårbarhetsanalyserna. Undersökningens resultat kan visa på att det finns brister i den geografiska ansvarsfördelningen på regional- och kommunal nivå, vilket främst kan förklaras genom den svenska samhällsstyrningen om top-down, bottom-up. Nyckelord: Kärnteknisk olycka, risk- och sårbarhetsanalys, evakuering och krisberedskap

Vårt syfte är att undersöka hur representanter från länsstyrelserna i Sverige beskriver sitt arbete och samverkan med strategisk kriskommunikation samt hur de beskriver kommunikationen i digitala kanaler i det arbetet. Länsstyrelsen är en svensk nationell myndighet som kan bli berörd av en mängd olika kriser. Deras roll i samhället är att vara väl förberedda när en kris inträffar och agera spindeln i nätet för att upprätthålla viktiga samhällsfunktioner tillsammans med andra krishanterande myndigheter genom att informera, samverka och fördela resurser. Sociala medier har ändrat förutsättningarna för kommunikation och möjliggör en direktkontakt och interaktion mellan aktörer och allmänheten – vilket kan ha ändrat förutsättningarna för kriskommunikationen. Det empiriska materialet är insamlat genom en mix av kvalitativa och kvantitativa metoder. Det kvantitativa materialet har samlats in genom 17 enkätundersökningar, genomförda via telefon. Det kvalitativa materialet har också samlats in via telefon, då enkätundersökningen avslutades med ett antal öppna frågor där respondenterna ombads ge mer djup i sina svar. Vårt urval avsåg en anställd från varje länsstyrelse som arbetar med kriskommunikation eller krishantering. Av 21 möjliga länsstyrelser deltog 17. Länsstyrelserna bejakar vikten av att proaktivt arbeta med krishantering. Genom övningar, scenarioträningar och samverkansövningar ser de till att alltid försöka bli bättre och utvecklas. Länsstyrelsen anser att de är bättre på att sprida information än att föra en dialog med allmänheten. En majoritet av länsstyrelserna använder sig av sociala medier både i det ordinarie arbetet och i kris. De beskrev kommunikationen till allmänheten i sociala medier som ganska enkelriktad, vilket kan bero på vikten av att informationen ska gå fort när en kris uppstår. Allmänheten vänder sig generellt sett sig inte till Länsstyrelsen för informationsfrågor vid en kris, utan snarare till kommuner och elbolag. En av deras viktigaste roll är således att se till de instanser som i första hand möter allmänheten har rätt information. Länsstyrelsernas samverkan innefattade en mängd olika konstellationer, både med varandra och andra myndigheter. De arbetar mycket med att ta lärdom av varandra genom tidigare erfarenheter av kriser. Många beskrev arbetet med sociala medier som resurskrävande och som en risk för ryktesspridning, men lyfte dock fram att sociala medier ger tillfälle att nå en större grupp människor.

De flesta som arbetar på en förskola kommer någon gång att möta ett barn i sorg. Syftet med studien är att få fördjupad kunskap om hur pedagoger i förskolan kan möta barn i sorg, samt att få insyn i hur beredskapen kan se ut på förskolor inför en eventuellt kommande kris. Studiens val av fokus ligger på barns sorg efter dödsfall av närstående. Frågeställningarna i studien berör barns och pedagogers perspektiv på sorg samt förskolans krisberedskap. I de olika områdena nämns bland annat hur barn kan reagera vid sorg, hur pedagoger kan möta dessa reaktioner samt hur förskolans arbete med krisberedskap kan se ut. För att samla in data till studien nyttjas kvalitativ forskningsmetod och utifrån detta används semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna genomfördes med sex förskollärare samt två förskolechefer. Utifrån resultatet kan det urskiljas att arbetet inför och under en kris kan skilja sig åt på olika förskolor. Det kan även skönjas att litteraturen och det empiriska resultatet går isär på en del punkter, till exempel lyfter litteraturen vikten av att förbereda pedagoger inför eventuella kriser vilket respondenterna nämner som sällan förekommande. Dock visar både litteratur och intervjuresultat vilken betydande roll pedagoger har i barns hantering av sorg.

A crisis is something that can happen to all of us in an unexpected situation, and the school should be prepared in a way that is the best way to handle a situation with a wide foundation through a crisis plan. On a well-defined way, you should have a developed and relevant emergency plan. Defining the word crisis can be difficult, it is an individual interpretation, and to get found out what the word stands for and it have to be discussed. The two selected schools that I have chosen to interview have discussed the understanding of the word crisis in able to get what the word means for them. The two selected schools have come to the conclusion that a crisis is something that creates disturbances for people or a person concerned to the everyday way of living. The interview shows what the school does in practice in order to help the student to a better path through life, an option is to read much fiction or stories for the students to understand and relate to that there are other children who have the same or almost same problems in everyday life. How to manage a crisis is very relevant in today's society for the school to function in in best way, therefore, the purpose of this essay are to study the two selected schools' emergency plans and through an interview getting even more understanding how to work with a crisis plan and why crisis plan is important. The questions are: Which obligations have schools when it comes to crisis plans? How well prepared crisis plans have the two selected schools? How do teachers educate and capacitate in crisis management? One conclusion that my essay shows, is that training in crisis management and how much skill you need to create a well-developed crisis plan are very important parts. A crisis plan has to be constantly updated because it is necessary to constantly develop new ways of thinking and also to create an understanding of crisis management in schools.   Keywords: crisis preparedness, emergency plan, capacity building, definition, management