The purpose of this thesis is to investigate how the school as a whole is working with crisis management. The purpose includes examining the readiness of both school teachers and leisure educators when it comes to dealing with crises that children undergo and also to study how they best can provide support for those children. Accordingly, this thesis aims to provide an insight into what the school's work with crisis management might look like. The basis of this thesis consists of six qualitative interviews with a principal, a school counselor, two class teachers and two leisure educators.   The study shows that it is important to have a functioning crisis team and a well-made emergency preparedness plan, which the school in this study is considered to have. The crisis group is responsible throughout the crisis work, attends trainings and updates the emergency plan. It is also the crisis group's responsibility to ensure that the other staff knows about the emergency plan and its content and how they should proceed if a crisis were to occur. Some staff members participating in this study do not feel fully prepared to handle a crisis situation. However, it seems they have more knowledge of handling such situations than they think, since they know how to proceed if a crisis occurs. They also have good thoughts on how to support children who are in a crisis. / Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur skolan som helhet arbetar med krishantering. I syftet ligger att studera vilken beredskap såväl skola, som lärare och fritidspedagoger har när det gäller att hantera barns krissituationer, samt hur de på bästa sätt kan vara ett stöd för barn som genomgår någon form av kris. Detta examensarbete syftar därmed till att ge en inblick i hur skolans krishanteringsarbete kan se ut. Undersökningen i detta arbete har bestått av sex kvalitativa intervjuer med en rektor, en skolkurator, två klasslärare samt två fritidspedagoger.   Resultatet av undersökningen har visat att det är viktigt med en fungerande krisgrupp och en välarbetad krisberedskapsplan, vilket skolan i undersökningen anses ha. Krisgruppen är den som ansvarar över hela krisarbetet, går på utbildningar och uppdaterar krisplanen så att den är aktuell. Det är även krisgruppens ansvar att se till så att övrig personal känner till krisplanen och dess innehåll, samt hur de ska gå tillväga om en krissituation skulle uppstå. Några på skolan som deltagit i denna undersökning känner sig inte helt förberedda inför att hantera en krissituation. Däremot verkar de ändå ha mer kunskap om det än vad de själva tror, då de vet hur de skulle gå tillväga om en krissituation uppstår, samt att de har goda tankar om hur man ska stödja barn som befinner sig i en kris.

Den här uppsatsens syfte är att undersöka hur statens roll i krisberedskapen påverkas av det resiliensperspektiv som utgör grunden i den nationella strategin för skydd av samhällsviktig verksamhet. Uppsatsens frågeställningar är: ”Vilken form tar sig statens makt gentemot det omgivande samhället?” och ”Vilket önskvärt tillstånd för statens roll i krisberedskapen uttrycks i strategin?” Med utgångspunkt i governance-teori skapas ett analysverktyg med idealtyper av statens roll i samhällsstyrningen. Det används sedan för att analysera strategin. Analysen kompletteras av en intervju med en informant som har kunskap om strategins innehåll och om arbetet att ta fram den. Analysen visar att staten använder sig av samverkan när det är nödvändigt, men behåller samtidigt stort inflytande över policyprocessen. Vidare är det få av dimensionerna där den önskvärda rollen för staten faller helt inom den ena eller den andra kategorin i analysverktyget – ofta finns det drag av såväl government som governance.

Totalförsvarstes forskningsinstitut, FOI, och Riksrevisionen har i flera rapporter beskrivit Försvarsmaktens roll i det svenska krishanteringssystemet som otydlig. Uppsatsen syfte är att undersöka vilka dokument som styr Försvarsmakten då CBRN-händelser inträffar i det svenska samhället samt hur dessa dokument påverkar den civil-militära samverkan. Dokumenten har analyserats utifrån en teori om organisationers gränser och anknutits till en verklig CBRN-händelse (branden i Halmstads hamn hösten 2012). Genom analysen har slutsats dragits att teorin om organisationers gränser kan användas för analys av civil-militär samverkan vid krishantering i allmänhet. Specifika händelser som inkluderar CBRN bör ses som del av en helhet och inte som ett enskilt fall. Förutsättningar för civil-militär samverkan vid CBRN-händelser finns och området är under utveckling.

Detta arbete syftar till att undersöka vilka förändringar den svenska hälso- och sjukvårdens beredskapsförmågor har genomgått under en dryg 30års period mellan 1980-tal fram till idag samt att identifiera vilka utmaningar hälso- och sjukvården och även samhället ställs inför gällande säkerhets- och beredskapsfrågor. Samverkan upplevs som den största utmaningen och förmågan att se svensk beredskap ur dess helhet. Aktörers förmåga att identifiera sig själva och andra aktörer som delar i en enhet måste förbättras. Ekonomiska faktorer är också avgörande där strävan efter ekonomisk effektivitet begränsar och försvårar beredskap och säkerhetsförberedande arbete inom Sveriges hälso- och sjukvård.

Uppsatsen syftar till att undersöka den svenska Polisens och räddningstjänstverksamhetens syn på skadeplatsen idag och i framtiden. Av särskilt intresse är då hur samverkan sker. För att analysera detta används teorier kring bland annat nätverksstyrning för att kunna definiera framgångsfaktorer och utgångspunkter men också utmaningar och hinder för bedrivandet av samverkan på och kring skadeplatsen idag och i framtiden. Skadeplatsen har valts som utgångspunkt med hänsyn tagen till att det är här som en stor del av samverkan sker i vardagen, såväl på lokal som regional nivå. Uppsatsen har genomförts på uppdrag av Katastrofmedicinskt centrum i Linköping och utgör ett tillägg till en tidigare genomförd intervjustudie med landstingens beredskapssamordnare med samma syfte. Intervjuerna ger en mer sammantagen bild av hur samverkan sker på och kring skadeplats och då specifikt vilka typer av nätverk som bildas och hur dessa kan tänkas komma att se ut i framtiden utifrån de intervjuades professionella uppfattningar. Genom att analysera aktörernas uppgifter och beröringspunkter utifrån teorier om nätverksstyrning påvisas vissa problem i de övergripande nationella styrningarna, vilket begränsar aktörernas samverkansförmåga. Den övergripande slutsatsen är, givet teorin, att en ökad förståelse för nätverksstyrning är en nödvändighet för formandet och bibehållandet av effektiva nätverk idag och i framtiden, på och kring skadeplatsen.

Krisberedskapsövningar är övningar i att samverka. Personer i olika organisationer eller i olika delar av en organisation behöver speciellt arrangerade workshops för att få möjlighet att träna förmågan till samverkan. En viktig aspekt är då samverkan under förhållanden där ordinarie resurser kan ha strypts samtidigt som beslut måste fattas snabbt för att tillgängliga resurser ska kunna sättas in där de bäst behövs. Räddningstjänster och forskare i Hedmarks fylke och Värmlands län har identifierat IT-baserade övningar på distans som ett sätt att öka antalet krisberedskapsövningar. EON Reality arbetar idag med kunskapsöverföring genom virtuella tekniker som Augmented Reality (AR) och har utvecklat en IT-baserad produkt som heter DSS Lyngvik med stöd för AR som är tänkt att fungera som ett verktyg vid krisberedskapsövningar. Syftet med denna uppsats är att utvärdera intresset för tekniken AR och utförandet i DSS Lyngvik bland räddningstjänster i Värmlands län. Detta sker genom en presentation, fokusgrupp och enkätundersökning med inbjudna testpersoner. Presentationen är baserad på en observation av en övning som har utförts i DSS Lyngvik. Resultat från insamlingsmetoderna visar på ett tydligt intresse för utförandet i DSS Lyngvik där bland annat den nedkortade tiden det tar att utföra en övning och det geografiska oberoendet ses som stora fördelar jämfört med dagens övningssätt.

Syftet med uppsatsen är att i ett förändrat omvärldsläge, med ett Ryssland som visat sig berett att använda det militära maktmedlet, undersöka hur arbetet med civilt försvar implementeras på kommunal nivå. Detta genom att skapa en bild av hur kommuner arbetar med krisberedskapsplanering och om detta arbete påverkas av lärdomar från tidigare extraordinära händelser. Uppsatsen svarar genom en fåfallstudie av två kommuner på frågeställningarna: Hur har den nationella säkerhetsstrategin från 2017 påverkat kommunernas planering inför och vid extraordinära händelser i fredstid och inför höjd beredskap? Hur påverkar kommunernas tidigare erfarenheter av kriser planeringen? Studien har genomförts som textanalys av kommunala planer och genom intervjuer av tjänstemän och politiker i två mindre småländska kommuner. Empirin har analyserats genom att använda en analysmodell utgående från Lennart Lundquists implementeringsteori. Resultatet visar att det förändrade omvärldsläget inte konkret påverkat arbetet, men bidragit till att ämnet har aktualiserats. Tidigare erfarenheter påverkar kommunernas arbete vilket till viss del ses i planer och styrdokument och till stor del märks i förståelse och inställning. Studiens viktigaste slutsats är att de övningar och utbildningar som bedrivs bör innefatta verksamheten i höjd beredskap och civilt försvar, vilket kommunerna brister i. För att detta skall implementeras krävs tydliga styrningar om vad som ska övas. / The purpose of this essay is to examine how Swedish municipalities handles civil defense in the context of a new threat level where the Russian leadership has proved willing to use military power to achieve political goals. The essay is a case study of two Swedish municipalities answering the following questions: How has the national security strategy from 2017 influenced the planning before and in extraordinary events both in peacetime and in high readiness? How do the municipalities’ previous crises experiences affect planning? The study was conducted by analyzing municipal documents and plans as well as interviews with officials and politicians in two small municipalities. The empirical data has been analyzed by using a model based on implementation theory by Lennart Lundquist. The study argues that the new threat level and the situation within Europe hasn´t influenced the municipalities significant but it has actualized the subject. Earlier crisis experiences affect the crisis management within the municipalities which in some ways can be seen in plans but mostly in the understanding and the attitude among citizens as well as among professionals and politicians. In summary, the most important conclusion is that training and education should include the activities in high readiness and civil defense in order to reduce the lack of knowledge of the municipalities within this topic. It takes clear guidance and steering from the government on what to practice.

Syftet med uppsatsen är att bidra med kunskapsutveckling kring hur ”crowdsourcing” idag används och upplevs som ett stöd för att säkra och utveckla kvalitet inom svensk krisberedskap. Detta uppnås genom tillämpning av en explorativ, pragmatisk och abduktiv ansats av mixad metod. Insamlad empiri utgörs av en enkät med respondenter från 119 kommuner samt fyra kvalitativa intervjuer. Resultatet visar att crowdsourcing inom ramen för svensk krisberedskap inte är ett känt begrepp bland de responderande kommunerna men att intervjupersonerna känner till begreppet i relation till krisberedskap. Idag tillämpar Malmö Stad och Krisinformation.se crowdsourcing inom ramen för deras krisberedskapsrelaterade verksamhet, pilotförsök med crowdsourcing-liknande metoder pågår hos SOS Alarm. Västerås Stad diskuterar området inför eventuell framtida utveckling. Den verksamhet som idag bedrivs inom krisberedskapsrelaterad crowdsourcing inom Sverige är begränsad till endast ett fåtal aktörer som bedriver verksamhet eller pilotförsök. Crowdsourcing som generellt begrepp är ännu inte välbekant bland många svenska kommuner och än mindre ur ett krisberedskapsperspektiv. Vidare finns det kvalitetsmässiga farhågor över till exempel inmatning av felaktiga data som genererar följdkonsekvenser. Det teoretiska ramverket presenterar flera olika forskningsområden som kan tillämpas för att lösa dessa farhågor. Det uppsatsen tillför forskningen är ett sammanställt utgångsläge utifrån existerande forskning och praktisk erfarenhet med goda möjligheter för framtida forskning (eller tillämpning) inom ett för Sverige synnerligen ungt och outforskat forskningsområde. / The purpose of this thesis is to add to the development of a knowledgebase concerning how crowdsourcing is used and experienced as a support to secure and develop quality within Swedish societal crisis management. This is accomplished by applying an explorative, pragmatic and abductive approach of mixed theory. Collected data consists of one survey with 119 respondents (municipalities) along with four qualitative interviews. The result show that crowdsourcing within Swedish societal crisis management is not known by the survey respondents but known within that context by the participants of the interviews. Malmö City and krisinformation.se applies crowdsourcing methods as a part of their crisis preparedness operation today, trials with crowdsourcing-like methods is conducted by SOS Alarm and last Västerås City are discussing this area for potential future development. Crisis related crowdsourcing operations within Sweden today are reduced to a few actors conducting either regular operations or trials. Crowdsourcing as a general term is not yet well known among many Swedish municipalities and even less known with a crisis preparedness perspective. Additionally, there are quality related concerns such as input of erroneous data leading to further consequence. The theoretical framework presents several research areas that can be applied in solution to such quality concerns. This thesis addition to research is a compiled platform based of existing research and practical experiences with plenty of room for future research or practical application within a for Sweden particularly young and unexplored field of study. / <p>2017-06-28</p>

Människor i framförallt stadsmiljöer är inte förberedda om någon form av kris skulle uppstå (If Skadeförsäkring 2018; Perman, Shoaf, Kourouyan &amp; Kelley 2011). Informationen är bristfällig kring vad som gäller hemberedskap och hur man hanterar krissituationer, påstår både experter (Asp 2015) och vanliga människor som intervjuats i denna uppsats. Produktkoncept riktade till människor i storstäder med syftet att stärka hemberedskap, utforskades och utvecklades utifrån en designprocess (Wikberg Nilsson, Ericson &amp; Törlind 2016) med en induktiv ansats (Blomkvist &amp; Hallin 2015) som vald forskningsmetod. Detta resulterade i tre produktkoncept som fyller hemberedskapsbehov och önskemål målgruppen har. Utifrån intervjuer med experter och en studie (Heidenstrøm &amp; Kvarnlöf 2018) påstås hemberedskap vara lättare att ta till sig om man kan inkorporera kunskap och material i vardagslivet. Studier visar även hur man som konsument lockas att köpa produkter genom dess upplevda symboliska statusnivå (Chao &amp; Schor 1998; Mattila &amp; Yang 2015), ett högre pris än liknande i marknaden (Lichtenstein &amp; Burton 1989) och upplevd kvalitet på produkter (Shiv, Carmon &amp; Ariely 2005). Detta, tillsammans med vidare litteraturstudier och designprocessen, har lett till utvecklingen av tre produkter som kan användas vardagligen och under kris. Första produktkonceptet erbjuder förvaring av vatten för en person i ett dygn, vilket är minst tre liter (Livsmedelsverket 2020). Andra produktkonceptet är en vevhögtalare som erbjuder information, underhållning, el och ljus. Tredje produkten är en dekorativ spritbrännarställning med eldstål för tillagning av mat om den inte kan tillagas på annat sätt.

Den rådande coronakrisen har skapat oerhörda konsekvenser för den svenska arbetsmarknaden. Ett medialt fokus i frågan har setts belysa främst privata organisationer och något utelämnat den organisatoriska påverkan krisen fått inom statliga myndigheter. Utifrån krisens oförutsägbara och snabba framfart har arbetsgivare och ledare tvingats agera emot krisen baserat på den befintliga organisatoriska krisberedskap som funnits tillhands. Syftet med studien var att analysera hur chefer inom en statlig myndighet upplever krishanteringsarbete i realtid med hjälp av frågeställningar som berörde chefers förutsättningar för krisarbete, kommunikation samt vilket lärande en pågående kris kan ge upphov till. En kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer valdes där chefer inom olika hierarkiska nivåer på den undersökta myndigheten deltog för att svara på studiens frågeställningar. Studiens resultat visade att det inte gått att förbereda sig inför coronakrisen men att krishanteringsplaner varit viktiga för att tydliggöra chefernas agerande. Tydlig och transparent kommunikation visade sig vara en viktig del i att hantera krisens ovisshet. Resultatet visade även att de snabba beslut som tagits i linje med coronakrisen, samt digitalisering, kan skapa förutsättningar att häva den upplevda trögheten inom organisationen. Det gick även att se tendenser till att krisen gett upphov till lärande bland cheferna, men att det först i ett senare skede går att fastställa om ett organisatoriskt lärande har skett.